Läser denna artikel om veterinärers arbetsförhållanden och slås av hur många som uttrycker att de funderar på att byta yrke.

Det får väl ändå anses som anmärkningsvärt att man efter en så pass lång och krävande utbildning har dessa tankar även om det tyvärr inte framgår hur länge de veterinärer som känner så har varit yrkesverksamma.

Men jag tycker verkligen att det är ögonbrynshöjande för i min värld ”slösar” i princip ingen så många år av sitt liv, oftast med skuldsättning som följd och med krävande studier medan utbildningen pågår på något som sedan så många nästan verkar ångra?

Att det ÄR så kan det så klart finnas många förklaringar till och djurägarnas krav och beteende är säkert EN bov i dramat.

Vi djurägare kräver mer idag, dels för att utvecklingen även på det veterinärmedicinska området har gått framåt och mer går att bota och dels för att kostnaderna har skenat iväg ohyggligt och då vill man minsann ha valuta för pengarna.

Tidsbristen som nämns är säkert en enorm stressfaktor och man måste nog ha en särskilt personlighet för att i det långa loppet klara av att fungera trots att man alltid är försenad (min erfarenhet från en del kliniker som jag därför aktivt valt bort).

Huruvida djur idag är lättare eller svårare att hantera än ”förr” nämns ej- det skulle också kunna påverka tänker jag om det nu är så att tex hästar är mer ouppfostrade för att ta ett exempel. Man kan ju inte alltid sedera för att undersöka.

Ja, hur som helst är det en sorglig utveckling för när det som jag nämnde finns bättre och bättre apparater och mediciner för att bota djuren är det trist om det finns allt färre som kan administrera detta.