En kommentar från en bloggläsare nyligen kring det här med att ge beröm inspirerade mig till dagens blogginlägg som jag även har berört tidigare genom åren.

De som känner mig vet att jag aldrig ger beröm som jag inte menar men däremot tycker jag att just ge beröm är både trevligt och kommer lätt för mig.

Och det har jag märkt att en del reagerar på. De vet ibland nästan inte vad de ska säga eller blir generade om man berömmer dom för de verkar väldigt ovana vid att få denna positiva feedback. Och alltså inte av mig specifikt utan över huvud taget.

Och det tycker jag är sorgligt och tråkigt; att en del har så svårt för att säga något positivt till andra.

Själv har jag använt mig av det här med beröm som en form av medveten ”bonding-teknik” med mina klienter och det brukar fungera ypperligt.

ALLA människor har något som de är bra på, som de äger eller något kroppsligt attribut och jag ser absolut inget fel i att lyfta fram detta.

Att berömma någons kofta, frisyr, förmåga att laga mat, baka, ha en vacker handstil, väluppfostrade barn, söt katt….listan är oändlig.

Och det finns nästan ingen människa jag hittills har stött på som har reagerat negativt eller misstrott mig när jag sagt något positivt (=gett beröm) för gissningsvis förstår de att jag menar det eftersom det annars inte hade funnits någon anledning att säga det.

Och varför inte göra någon glad om man kan? Det är så otroligt enkelt och kan ge mycket tillbaka. Prova själva!

Hi hi….kanske tur att jag GISSAR att 99% av mina läsare är kvinnor för annars tror jag att det jag ska skriva nedan hade orsakat ännu mer ifrågasättande och idiotförklarande än vad jag kanske kommer att få ändå?

Men: jag har noterat en grej som jag skulle vilja diskutera med er och det handlar om hur män vs kvinnor uttrycker sig på nätet om det handlar om mer ”allmängiltiga ämnen som diskuteras på ett icke akademiskt vis” om ni förstår hur jag menar.

Som några ofullständiga exempel på sådana ämnen kan jag ta tex bilkörning, matlagning, väder, nyheter och kändisar till skillnad från tex åsikter om nobelpristagare, cancerforskning och högskoleutbildningar.

Och vad gäller de förstnämnda ämnena har jag märkt att män i mycket högre utsträckning tenderar att skriva tramsigt, nedsättande, förlöjligande, rasistiskt och t.o.m. med rena personangrepp på ett helt annat sätt än kvinnor.

Mina åsikter grundar sig på det fåtalet gånger jag har varit inne på Flashback som måste vara ett av de värsta forumen i Sverige och vars medlemmar jag ber till gud inte är representativa för vår befolkning och i olika grupper på Facebook.

Även om antalet män på Fejjan tycks väldigt mycket färre än antalet kvinnor så är det vanligare att dessa karlar skriver så som jag menar och jag undrar varför?

Har män inte samma förmåga att uttrycka sig? Har de ett större behov av att skämta, göra narr av folk, idiotförklara andra, spy ut rasistiska kommentarer eller har jag bara haft otur när jag har stött på detta?

En av många fördelar med att bo som vi gör; utan grannar inom synhåll är just detta; avsaknaden av grannar 🙂 !

Jag kan gå ut och slänga soporna i bara trosor och en t-shirt, ta in hästarna iförd långkalsonger och en tröja, Molly kan springa runt utan att någon stör sig och hästarna påverkar ingens allergier. Som exempel.

Man skulle kanske kunna tro att folk på landet mer än stadsbor lever i ett större lugn och harmoni med varandra och naturen men ibland undrar jag.

Jag är medlem i en grupp på Facebook som heter ”Vi med gård” och ska man döma av de som skriver där är det ingen måtta på konflikterna ”på landet”.

Det som jag finner mest märkligt är, fast det är ju så nästan överallt där man kan skriva till vilt främmande människor, de åsikter som framförs om någon dristar sig till att ställa en fråga.

För på landsbygden är det tydligen så att man ska bevara grannsämjan till varje pris men man ska inte heller bry sig om lagar och regler som gäller i övriga samhället utan göra lite som man själv tycker passar en bäst.

Man får inte lov att känna sig störd om någon kör motorcross till sent på kvällarna, man ska acceptera att grannar sågar ner ens träd, att förbipasserande lånar ens saker och att vägarna i ens skog körs sönder, bara för att ta några exempel. Dumpar någon trädgårdsavfall på ens marker finns det faktiskt värre saker så detta är inget man behöver lägga energi på.

Och passar det inte bör man flytta för då är man bara en skitnödig stadsbo som inte fattar hur det är att leva på landet.

Man får inte heller lov att säga att man har en gård om man gud förbjude bara har några hästar för dels krävs det en viss storlek på ytan man äger för att man ska få använda sådana ord (gård) och dels är ju hästar inga riktiga djur så som grisar och kor för de används bara till att förstöra miljön samtidigt som människor bara leker med dom.

Ja, detta är några av de åsikter jag läst på forumet…tänk att vuxna människor ens orkar lägga krut på att spy ut sin galla på detta viset?

Själv njuter jag av lugnet på Ryhus och är glad att slippa dylika konflikter och irritationsmoment i vardagen.

Sitter och läser svaren på vilken stallsyssla som är den tråkigaste enligt tidningen Ridsports läsare.

Vad tror ni de flesta har svarat? ”Packa höpåsar” vann 🙂 !

Många tycker också att det är tråkigt att städa efter andra, att mocka hagen och hantera LERA på olika vis.

Själv tycker jag att det är väldigt rogivande att göra olika stallsysslor, framför allt nu när jag dels har eget stall dels är ledig på dagtid och sällan har någon tid att passa.

Ska jag välja några sysslor som är tråkiga så väljer jag nog ”rensa stånds från hagarna” som det tveklöst tristaste- som tur är så är detta inte en året-runt-syssla.

Att åka och hämta spån på snickeriet skäms jag lite för att säga är tråkigt för givetvis är det en fantastisk möjlighet som jag borde vara och ÄR tacksam över.

Om jag ska säga en daglig tråkig syssla så är det att diska ur och fylla vattenspannarna.

Vad tycker ni är tråkigt?

Köpte denna utomhusblomma för någon månad sedan och tänkte se om den även kunde överleva inomhus.

Det kunde den uppenbarligen 🙂 :

I morse skyndade jag mig att rida ut innan aviserat regn men tacksamt nog uteblev detta och det har tvärtom varit ganska soligt, varmt och allmänt behagligt.

Även min uteritt var behaglig; jag red några seriebyten och fick till en riktigt bra piaff, något som ibland är ganska svårt till skillnad från passagen som kommer mycket mer naturligt för Frenchie- precis tvärtom mot Vicke.

På bilden ser ni min sötnos beta i den provisoriska hagen jag byggde till honom bredvid stallet under torkan. Denna lilla hage leder vidare till hans ordinarie typ 10 gånger större dito men han föredrar tveklöst den mindre.

På tal om gräs så har detta verkligen växt runt hela Ryhus så åkgräsklipparen har fått ett rejält pass liksom den handdrivna.