Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Morgonen började regnigt och hur försiktigt jag än körde till och från Nina-träningen fick jag upprätthålla veckans släptvättseffekt genom en liten avsköljning när jag kom hem.
Frenchie behövde inte sköljas av; det är inga sommartemperaturer att tala om och han jobbade på jättefint på träningen utan att bli särskilt svettig.
På tal om bilden visar den klädkammaren på mitt släp och jag som extremt sällan köper saker som jag i efterhand konstaterar var onödiga måste utan tvekan säga att detta är en sådan sak.
Om jag minns rätt ingick klädkammaren liksom i paketpriset (vi var 3 vänner som köpte var sitt släp samtidigt och fick diverse rabatter mm pga detta) men jag har i princip inte använt den en enda gång på de +10 åren jag haft släpet. Jag tänker aldrig ens på att jag HAR en klädkammare medan jag använder sadelkammaren varje gång jag kör häst.
Igår gjorde jag vår sedvanliga fotobok efter en resa, nr 12 i ordningen.
De senaste åren har jag använt mig av Önskefotos tjänster och varit nöjd; de har alltid någon form av rabatt och ett album med 24 bilder kostade igår runt 300 kronor.
Jag har nästan 10 års bilder i min iPad och mobil men tycker även att det är roligt att ha en riktig fotobok med de finaste bilderna samlade.
Jag kan fortfarande känna en viss häpnad över hur fantastiskt lätt det är att ta kort med en telefon och sedan dela dessa med folk över hela jordklotet och nästan gratis dessutom .
Dagens ungdomar skulle häpna lika mycket om de hade vetat vilken procedur det var att framkalla bilder ”förr” och hur man skickade/ lämnade in sin rulle, väntade och fick oftast mycket sämre kort än de man kan ta med mobilen idag.
Hur gör ni med foton?
Har ni tusentals sparade i telefonen? Gör ni fotoböcker? Lämnar ni enstaka eller många digitala kort för framkallning så att ni får papperskopior? Sätter nu i så fall in dessa i något album? Ramar ni in kort?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer