Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Tog bilden ovan för en halvtimme sedan och som ”man” skulle säga på Instagram; ”heart is full” ❤️!
Väldigt glad att Molly och Frank kommer överens och med den lille är hon ännu mer orädd och drar honom nästan i svansen ibland utan att han skänker henne en blick.
Känns inte som att den lille skänker dessa gynnarna heller några blickar och de är hur som helst totalt orädda för både honom och Frenchie.
Den sistnämnde har gett mig ett fint pass för Nina idag och vi kunde faktiskt utföra något som med god vilja skulle kunna kallas för piruettembryon.
Fick en fråga om vad jag använder för utrustning till Frenchie och tänkte berätta om en del av den i alla fall.
Om vi börjar med det absolut viktigaste om ni frågar mig, sadeln, så är det en Equipe, modellen heter Olympia.
Detta är Vickes sadel som tacksamt även passar Frenchie.
Även stigbyglarna kommer från Equipe (gåva från en annan ryttare) medan stigläderna kommer från Eqviptus och gjorden från Börjes:
Jag har hela vintern och våren använt ett renskinn från Röda stjärnan men använder annars i princip bara Mias schabrak sedan massor av år tillbaka:
Om vi går vidare till tränset kommer detta från Hööks liksom de träns jag hade till Vicke under många år. Tyglarna kommer från Eqviptus, martingalen (alltid på vid uteritt) är från Börjes och säkerhetshandtaget från Eqviptus:
Till vardags använder jag billiga grimmor från Gekås:
När jag åker iväg med Frenchie har han en av mina favoritprylar på sig; lädergrimman från Eqviptus. Den är i jättemjukt läder, snygg och nätt (väger lite och känns inte klumpig):
Benskydden fram fick jag av Frenchies ägare när jag köpte honom så de kan jag inte uttala mig om.
Täcken har jag alla möjliga varav några är köpta på Gekås, några begagnade från privatpersoner och det senaste (ett regntäcke) kommer från Hansbo. Min ponny har ett likadant:
Vackert väder och vilodag för Frenchie; då kan man hitta på gåtor som denna:
”Hur vet man att någon har en stor trädgård på landet?”
Svar: personen har ofta bitar av grenar och kvistar i håret!
Jepp…så är det här denna tiden på året i alla fall.
Jag har gjort en mega-utrensning av utstickande och överhängande buskar och träd och har skapat material till vilken valborgsbrasa värdig namnet som helst.
Men det kommer att underlätta när vi ska klippa gräset; att slippa huka och riva sig på allt möjligt!
Tanken är att ytan överst på bilden i sinom tid bara ska bestå av lättåtkomligt gräs och inte som när vi flyttade hit; av meterhöga brännässlor, sly, stenar i alla möjliga storlekar och så grenarna som ni ser på bilden som nu är rejält kapade och inte längre hänger ut över staketet.
Läser denna artikel om veterinärers arbetsförhållanden och slås av hur många som uttrycker att de funderar på att byta yrke.
Det får väl ändå anses som anmärkningsvärt att man efter en så pass lång och krävande utbildning har dessa tankar även om det tyvärr inte framgår hur länge de veterinärer som känner så har varit yrkesverksamma.
Men jag tycker verkligen att det är ögonbrynshöjande för i min värld ”slösar” i princip ingen så många år av sitt liv, oftast med skuldsättning som följd och med krävande studier medan utbildningen pågår på något som sedan så många nästan verkar ångra?
Att det ÄR så kan det så klart finnas många förklaringar till och djurägarnas krav och beteende är säkert EN bov i dramat.
Vi djurägare kräver mer idag, dels för att utvecklingen även på det veterinärmedicinska området har gått framåt och mer går att bota och dels för att kostnaderna har skenat iväg ohyggligt och då vill man minsann ha valuta för pengarna.
Tidsbristen som nämns är säkert en enorm stressfaktor och man måste nog ha en särskilt personlighet för att i det långa loppet klara av att fungera trots att man alltid är försenad (min erfarenhet från en del kliniker som jag därför aktivt valt bort).
Huruvida djur idag är lättare eller svårare att hantera än ”förr” nämns ej- det skulle också kunna påverka tänker jag om det nu är så att tex hästar är mer ouppfostrade för att ta ett exempel. Man kan ju inte alltid sedera för att undersöka.
Ja, hur som helst är det en sorglig utveckling för när det som jag nämnde finns bättre och bättre apparater och mediciner för att bota djuren är det trist om det finns allt färre som kan administrera detta.
I morse blev det ett delat pass; först lite byten på utebanan och eftersom jag ganska snabbt kände mig nöjd med dessa så skrittade vi ut i skogen för att klättra.
Till min glädje hittade jag en ny, bra (=ganska brant) klätterstig som jag gissar att mountainbike-åkarna skapat för sina ändamål men som också passar min plutt som nästan är lika nätt som en cykel ha ha.
Jag tror mycket på klättring som träningsmetod då det fyller flera syften:
1.Det är bra styrketräning.
2.Hästen lär sig att lyfta på benen över stenar, rötter och grenar.
3.Hästen tränar sitt mod genom att ta sig fram i terräng där det kan finna mycket att titta på.
4.Man får en rejäl variation från ridning på banan.
Tror förresten att jag har myntat ett nytt uttryck som jag kom på när jag skrittade omkring i skogen och tänkte på hur Frenchie var i den miljön initialt; reaktiv ifrågasättare 🙂 !
En sådan frågar mer än genomsnittshästen ”måste vi verkligen gå där” och försöker också ta kommandot genom att stanna eller t.o.m. backa och eftersom den dessutom är mer vaken (=reaktiv) än många av sina artfränder gäller det att hela tiden vara beredd och nästan ligga steget före och svara ”ja, det måste vi” helst redan innan frågan hunnit ställas.
Numera kan det gå väldigt många pass innan sötnosen ens dristar sig att fråga och han accepterar också svaret utan att oja sig.
Idag var Frenchie och jag hemma från vår dressyrtävling redan vid 10.30- så blir det när den arrangerande klubben finns i närheten och man rider första klassen som dessutom bara bestod av 8 ekipage.
Jag gillar denna setup bäst faktiskt (tidig start); då har man många timmar kvar av dagen att göra annat på.
Själva tävlingen gick bra och de småmissar jag/ vi gjorde förra helgen rättade vi till. Däremot har det gått troll i bytena så det måste jag försöka vända.
Annars känns det som att Frenchie och jag är bra samspelta på tävling nu (tvi tvi) och jag tycker att han tar hela ”alltet” väldigt bra och okomplicerat. Han verkar inte nervös, tycks inte det minsta trött och gör det han ska. Så här långt är jag otroligt nöjd.
Efter en liten powernap hemma har Henke och jag besökt 2 olika Erikshjälpen-butiker; en i Lund och en i Åkarp.
Jag hittade en liten kruka till köket, den ni ser överst.
Vi körde också inom Lidl där jag bla köpte lite blommor så även sadelkammar-krukan fick nytt innehåll:
Mina gurkplantor ser än så länge för förstagångsodlaren mig fina ut men det är långt till eventuell skörd så jag ropar inte hej:
Väldigt glad att jag har både gurkorna och tomatplantorna inomhus för utomhustemperaturen är minst sagt omväxlande och ligger nattetid ibland runt nollan så då hade det nog varit adjöss med allt jag sått.
Igår läste jag något så jättebra på ett whippetforum på Facebook att jag kände att jag måste dela med mig av vad Jenny Hamberg skriver:
”Jag blir så ledsen när jag läser om folk som mer eller mindre verkar ägna sitt hundägande åt att begränsa sina hundar.
Tänk om hundar inte finns för vår skull? Tänk om det är så att de är egna individer, med egna känslor och önskemål. Att de inte är våra att anpassa så att de passar våra känslor och önskemål.
Hundar har inget att säga till om. De får snällt bo hos den som äger dem och anpassa sig till de villkor som erbjuds där.
Det är mycket snack om att det är farligt för whippar att springa lösa. De kan skada sig på femtioelva olika vis, de kan springa bort, de kan dö, de kan orsaka skada. Så är det naturligtvis.
Men… Om man är så vida pass rädd för att en mycket snabb hund, med tunn hud, hög intensitet i springet och stark jaktlust ska skadas eller orsaka skada att man förhindrar den att springa snabbt eller bara låter den göra det lite, nån gång ibland, på begränsad yta… Vad skulle man med just en sån hund till från första början?!
Det finns ju massor av raser som är lämpligare för den som inte står ut med att se hundar springa i 50 km/h.
Whippar springer fort. Det är det de gör. Det är vad de är designade för att göra. Det är vad de ÄR. Snabba hundar som älskar att springa snabbt. Och jag tycker att det är en hemskt egoistisk syn på hundar att beröva dem möjligheten att göra det. Då sätter man sina egna känslor och önskemål över hundens känslor och önskemål. Och det är inte rätt.
Och den känslan gäller för min del inte bara spring, utan mycket annat. Hundar ska ofta sluta med att gräva, äta bajs, löpa/intressera sig för löptikar, rulla sig på äckliga saker, gå med nosen i backen, skälla osv osv. Dvs sluta bete sig som en hund.
Man KAN inte få hundar att sluta bete sig som djur. Och man ska inte försöka heller. De ÄR djur och det påverkar deras livskvalitet negativt om man försöker begränsa dem. Det är inte rätt att hundarna alltid drar det kortaste strået.
Hundar är hundar och de har hundliga behov och önskemål. Vi människor har inte rätt att underkänna dessa. Vår uppgift som hundägare borde snarast vara att tillmötesgå dem i så stor utsträckning som bara är möjligt, för hundarna har inget val. De är våra fångar. Det har inte större möjligheter till att välja än en apa i en liten bur. Det är vi som ansvarar för att ge dem ett gott liv utifrån DERAS behov och önskemål.”
Det som slog mig direkt när jag läste inlägget var att jag nog aldrig tidigare tänkt just att de som håller på och begränsar sina whippets så som en del gör har valt fel ras!
Men när jag läste inlägget så tänkte jag att det ju är precis så det är!
Och eftersom det finns långt över 100 raser att välja bland bara i Sverige så behöver man verkligen inte välja just en whippet, lika lite som man som många äldre damer gjorde när jag var barn; valde en tax (läs: en jakthund) som en ren sällskapshund.
Jag vet även de som köpt husky eller bordercollie eller blandraser med starka inslag av dessa och sedan tycker att hundarna är ”jobbiga” i deras små storstadslägenheter. Hmmm….
Sedan anser JAG att ALLA hundar behöver springa lösa tex men en chihuahuas behov är högst troligt inte lika stort som just en whippets?
Och detta leder mig in på något som kan appliceras på både hundar och hästar; hur mycket enklare och roligare det hade varit för både djur och ägare om ägaren valde rätt ras!
För även hästägare gör ibland de konstigaste val och går sedan runt med en klump i magen, mår dåligt, är rädda för sin häst, försöker begränsa densamma osv.
Jag har raljerat om detta många gånger; ”kärringar” som köper en på tok för temperamentsfull och reaktiv häst som de sedan inte vågar rida annat än i ridhuset och som de dessutom inte förstår gör den ännu mer svårriden av att den står i en grusruta 6-8 timmar om dagen utan möjlighet att göra av med överskottsenergi.
Givetvis kan olyckor hända med alla hundar och hästar och hur väl vi än agerar, hur väl våra djur än passar oss osv men man behöver väl inte börja i fullkomligt ”fel ände” genom att köpa en häst/ hund som redan på pappret ter sig helt olämplig? Visst kan det gå bra men det kan också gå riktigt illa och varför chansa?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer