Skrivet
Idag blev det ett ridhuspass för vår del- solen strålade bedrägligt och de isande vindarna bet i skinnet.
Men våren är absolut på väg och de tomatfröer jag planterade för en vecka sedan ungefär har stuckit upp rejält även om det bara är rangliga strån än så länge.
Som synes är det inte mycket som återstår av vinterns gödsel- de skånska hobbyodlarna är på hugget minst sagt och hjälper mig att decimera stacken jättebra.
Skrivet
Läste denna artikel nyligen och tja…jag bor 1 km från ”The Lodge” där Carola alltså bodde.
Vem vet…hon kanske tog en promenad i omgivningarna och klappade på hästarna 🙂 ?
Skrivet
Jag hävdar ofta att min tidsuppfattning är helt skev; säger jag att något hände för ett år sedan är typ 3 år närmare sanningen i de flesta fall.
Jag insåg nyligen att mitt hår hade blivit ganska långt och tänkte att det nog var dags att klippa det; ”det måste vara 3 månader sedan jag var hos frisören” tänkte jag, kollade det och det visade sig att det hade gått ett halvår! Mer än hög tid med andra ord så det lilla projektet tog jag hand om idag.
Frenchie har vilodag och stod sist jag såg honom och ”betade” av det lilla, torra gräset som finns kvar i hans hage.
Skrivet
När jag var och provred Frenchie blev jag minst sagt bestört när jag såg hur typ 10 av 12 boxar såg ut i hans stall:
Frenchies egen box var absolut inte så här skitig men inte heller särskilt ren (på väggarna) så jag såg framför mig hur mina vita väggar i stallet skulle ”förstöras” om jag köpte detta djur 🙂 .
Jag frågade fd ägaren och hon försäkrade mig om att Frenchie INTE var någon ”väggbajsare” och ärligt talat; jag hade köpt honom oavsett ❤️.
Men hon ljög verkligen inte, tvärtom för så här ser Frenchies box ut sedan dag 1 på Ryhus:
Bättre bild när jag hade tvättat av lite DAMM, inte BAJS från det svarta:
Lillis är för övrigt exakt likadan ❤️!
Skrivet
Idag känner jag mig lite ”duktig”- för 72:a gången i mitt liv har jag lämnat blod.
Sköterskan påstod att man kunde räkna att varje gång man gav blod räddades 3 liv och stämmer DET är det ju fantastiskt.
Lille Frenchie har ridits i ridhuset medan solen strålade utanför men det är ännu för fruset och kallt för att klena Birgitta ska använda utebanan.
Skrivet
För någon vecka sedan diskuterade vi stallägare vs inackorderingar och någon tyckte att att jag var lite hård mot de uppstallade, ”nu när jag har eget stall”.
Och så kanske jag uppfattas och det är lätt att dra denna slutsats men jag vill påstå att jag redan innan jag flyttade till Ryhus noterade hur EN DEL agerade i andras stall; dvs när det inte var deras egna eller de själva skulle betala för whatever.
Och visst…i yngre dagar, som uppstallad på ridskolan i ca 20 år så var även jag slarvig med vissa saker, obetänksam och lat.
Men med stigande ålder har jag faktiskt blivit lite mer….tja…ska vi kalla det…hänsynsfull?
Så jag reagerade absolut när jag tex såg stallkamrater dänga skottkärrorna i marken; vet vad man en sådan kostar så borde man tömma dom med större försiktighet.
Samma vad gäller att ”låta” hästen bita på allt möjligt; kvastskaft, boxväggar, sargen i ridhuset….
Allt kan man inte stoppa men jag efterlyser ändå större vakenhet! Och en flaska Antibit.
Men som sagt; när man inte själv betalar eller vet exakt vad saker kostar är det lätt att bli nonchalant.
Jag såg senast för någon vecka sedan ett exempel på detta i mitt eget ridhus.
Ridhuset var utlånat mitt på dagen (klockan 12), solen fullkomligt strålade vilket gör att ljusinsläppet tack vare vindnäten är fullt tillräckligt för att träna hundar men ändå hade ”man” tänt belysningen.
Och inte bara under själva träningen utan även efteråt när man plockade undan sina grejer.
Som vi alla vet är el DYR i dessa tider och att ha x lysrörsarmaturer tända helt i onödan….jag kan inte låta bli att undra om man hade gjort samma sak hos sig själv?
MEN; det finns absolut motsatsen till de obetänksamma och om vi ska diskutera just elen har jag sett de som hos mig i vintras nästan tränade i mörker bara för att inte slösa på strömmen. Det var lite överdrivet åt andra hållet 🙂 men väldigt snällt tänkt i alla fall.
Skrivet
Idag var det dags för en ny åktur till Nina och denna gången turades vi om att rida.
Jag tycker att bilden ovan illustrerar dressyr i allmänhet och mitt jobb med Frenchie i synnerhet.
Det är små, små steg men tack och lov går det hela tiden framåt och än så länge utan bakslag.
Och ju oskickligare man är desto tätare ”måste” det vara mellan stegpinnarna annars är sannolikheten stor att man drattar på ändan. Och det vill man väl inte 🙂 ?
Skrivet
Lite rolig bild kan man tycka, eller sann för den delen?
Och gäller inte bara hästlivet vill jag påstå.
Med sociala mediers intåg i var mans telefon så är det kanske inte så konstigt om många tävlar om att visa upp det, på olika vis, perfekta livet? Eller vad de tycker är perfekt i alla fall.
Nu kan jag skratta åt det men för x år sedan, innan jag fattade att man så lätt kan lägga på olika filter på sina bilder var jag smått fascinerad över hur fin hy många hade 🙂 🙂 🙂 . Inte en ojämnhet eller finne….
Andra väljer att lägga upp gamla bilder på sig själv där de väger 20 kilo mindre eller har färre rynkor och en del beskär sina foton så att man bara ser det ”fina”.
Och ärligt talat; så gör jag också ibland.
Ska jag ta ett foto på….säg….Frenchies hovar så beskär jag bilden så att man inte ser något som ligger framme på stallgången och fotar jag Molly hemma gör jag inte det på en obäddad säng.
Med andra ord får man ta allt man ser på nätet, läser om i bloggar osv med en stor nypa salt.
Jag tror väldigt få, om någon, är 100 % transparenta och berättar om exakt allt som sker i deras liv, både positivt och negativt.
Själv skulle jag aldrig få för mig att ljuga eftersom det är så lätt att kolla upp det mesta och lögner kommer alltid fram men däremot berättar jag ”så klart” inte allt för ibland helt okända läsare.
Däremot FÖRSÖKER jag medvetet att både skriva om det bra och dåliga med framför allt hästlivet.
Jag kan berätta om korkade saker jag gjort, om hur jag (tyvärr) verkligen inte alltid rider enligt ridhandboken, dåliga tävlingsresultat, sjuka hästar osv.
Ingens liv är en idyll, det kan jag garantera er men så klart väljer man själv vad man vill dela med andra.
Skrivet
Det må komma hundra ”vinter-återfall” till men våren är definitivt på väg, tro mig.
Och så skönt med de längre dagarna som gör att jag successivt förlänger hagtiden (just nu ca 6.45-17.15).
Som man kanske kan se på bilderna ovan var det sååå vackert i skogen och Frenchie gav mig ett sådant där ”det här är livet”-pass.
Jag har hittat en inte så brant med väldigt lång backe som det tar flera minuter att skritta upp för- perfekt träning tycker jag och man ser oss i full färd med att bestiga denna höjd på den sista bilden.
Och kolla på den näst sista bilden….visst ser det ut som att Frenchie har världens längsta hals 🙂 ?
Efter ridningen och allt annat jag har pysslat med i stallet konstaterade jag igen att jag lätt hade kunnat förvandla min stalltid till ett halvtidsarbete, det är ofta jag tillbringar minst 3-4 timmar där. Frivilligt och oavlönat ha ha.
Skrivet
I miljövänlighetens namn är det många som har eller vill skaffa elbil de senaste åren.
Jag har av olika anledningar inte känt mig det minsta lockad för egen del och nyligen fick jag rejält med vatten på min kvarn.
Läste en diskussion på nätet om huruvida det fungerade BRA att dra släp med elbil och svaren var typ ett rungande nej! Elbilen laddar tydligen ur på tok för snabbt var det enkla svaret.
Och visst; själv kör jag i princip aldrig längre än 7-8 mil till ett tävling, det kanske händer EN gång om året men jag vill ha möjligheten utan att riskera att bli strandsatt med en häst i släpet dessutom.
Hur har ni resonerat kring elbil?
Senaste kommentarer