Inlägg av

Skrivet

Dagens (framridnings)fråga

Idag skulle jag vilja att ni delade med er av hur ni rider fram när ni rider för instruktör.

Rider ni fram på egen hand innan instruktören kommer och hur länge i så fall?

Vad gör ni när ni rider fram?

Hur länge pågår därefter lektionen?

Själv brukar jag sitta upp ungefär 25 minuter innan min lektion börjar, allra tidigast 30 minuter innan och allra senast 20 minuter innan.

Jag vill rida fram i ca 15 minuter så beroende på när jag hoppar upp så skrittar jag tills det är 15 minuter tills min instruktör kommer vilket hon ALLTID gör i tid (GULDSTJÄRNA på det förresten).

Min framridning börjar med att jag rider lätt i lång och låg form på stora ytor (fyrkantsspår och 15-20 meters volter), därefter galopperar jag på samma sätt (dock ej i lätt sits) och sedan sitter jag ner i kort trav men fortfarande i lång och låg form. Någon gång sitter jag ner i traven innan jag galopperar men jag tar sällan upp Kreon i formen innan själva lektionen börjar. Jag rider bara ”runt runt” och gör inga rörelser.

När Christina kommer låter jag Kreon skritta en liten stund medan vi pratar om hur veckan varit och vad vi ska fokusera på under träningen och sedan kör vi igång ”på allvar” direkt dvs utan att fortsätta med uppmjukning, låg form osv.

Lektionen pågår i 45 minuter och drar i princip aldrig över och skulle den göra det handlar det om max 1-2 minuter. Vi brukar inte heller avbryta i förväg men just Kreon är ganska lätt att ”ha att göra med”. Tidigare hästar har man ibland fått ”hålla på” med en längre stund efter att lektionen egentligen borde tagit slut utan att det ändå har känts optimalt och det är ju aldrig roligt tycker jag.

Hur gör ni?  

Skrivet

Torsdag- redo

Idag var det åter dags för X att rida och det gick som det brukar: bra :)!

Fast inte heller X kan rida som han vill på min Mupp: som X själv har konstaterat måste djuret vara ”redo” innan man kan göra precis det man själv vill- medan Kreon gör sig redo ( vilket kan ta upp emot 20 minuter) får man ibland nöja sig med att bara rida runt och se glad ut :).

Nu hinner jag inte skriva mer- ska till en god hästvän och babbla av mig lite- KUL!

Skrivet

Dagens (samvets)fråga

Scenario:

Din klubb deltar i dressyrallsvenskans division 2.

Helgen innan nästa omgång tillfrågas du om du kan tänka dig att låna ut din häst som du själv tränar regelbundet men inte tävlar pga ointresse eftersom en av lagdeltagarnas häst blivit sjuk.

Vad svarar du:

* Du lånar ut din häst och följer själv med på tävlingen.

* Du lånar ut din häst men följer inte med på tävlingen- så intresserad av dressyrtävlingar är du inte.

* Du lånar inte ut din häst.

* Du lånar inte ut din häst men erbjuder dig att ta lagdeltagarens plats.

Skrivet

Ha en bra dag eller en skön helg!

Cias kommentar om att folk som ger beröm sprider positiv energi i en kommentar till föregående inlägg fick mig att tänka på en kollega som lärde mig mycket :).

Kollegan och jag arbetade för många år sedan  ihop på ett ställe där vi ofta var tvungna att be olika hantverkare om hjälp med allt möjligt.

Kollegan var en glad ”solstråle” som hade, en för mig i början irriterande ovana att önska alla ”en bra dag” eller ”en skön helg”.

Jag var inte riktigt på den nivån men märkte efter ett tag att kollegan alltid mottogs otroligt positivt med sitt evinnerliga ”skön-önskande” och hantverkarna slogs nästan om att få vara henne till viljes :).

Så medan jag från början drev lite med henne och hennes ”ha en bra dag” så började jag själv tillämpa samma hälsningsfraser och fick mycket bra effekt :).

Skrivet

Eget beröm luktar illa men berömmer du ANDRA?

Jag hade nyligen en liten konversation med en annan hästperson som passade på att berömma mig vad gällde vissa saker som jag varit behjälplig kring.

Jag blev både mycket glad och faktiskt lite överraskad för både jag och personen som berömde mig tycker att folk ibland är snabba med att klaga på varandra men desto mer obenägna att ge beröm- eller?

Vad säger den samlade läsekretsen?

Brukar du ge folk i din omgivning beröm? För vad? Blir du generad när någon berömmer DIG, tar du det för givet eller får du kanske sällan beröm?

Själv försöker jag faktiskt att berömma både arbetskamrater, folk i stallet…tja ALLA om jag tycker att det är berättigat.

Min häst blir ju varken bättre eller sämre om jag berömmer någon annans, inte heller värderas mina prestationer på jobbet varken mer eller mindre om jag berättar för en kollega att jag tycker att denne gjort något bra.

Så tänker jag…hur tänker ni?

Skrivet

Onsdag- skodd på annans bekostnad

Ja, det får man väl säga att Kreon blev idag för HAN har då inte bidragit med många kronor till sina skoningar…. ÄN så länge får jag väl säga…hoppfullt…

Det blev classic roller-skor fram som han har haft hela tiden, ringskor bak vilket vi började med förra skoningen och som verkar fungera bra och 2 permanentbroddar per sko runt om.

Annars fick det lilla djuret en vilodag då jag bara lät honom stajla runt lite i trav på utebanan i 10-15 minuter- det såg bra ut.

Skrivet

Djuröverskott i Sverige

Läste en artikel i senaste Ridsport där ett hobbyuppfödarpar säger att de ska sluta att ta fler föl eftersom marknaden är helt död och de inte blir av med sina hästar.   

När jag kollar på Facebook konstaterar jag att det blivit allt vanligare att man efterlyser folk som kan ta hand om både hundar, katter och numera även hästar ”för annars måste jag ta det tunga beslutet….” (läs: djuret kommer att avlivas).

Av ovanstående kan i alla fall jag inte dra någon annan slutsats än att det finns ett ”djuröverskott” i Sverige- i alla fall vad gäller tex hundar, katter och hästar.

Jag försöker alltid att förtränga vad som händer med alla dessa djur för rimligtvis så är det inte alla som får nya ägare hur många nödrop man än postar på både Facebook, Blocket och andra sidor på nätet.

Tyvärr tror jag att det är mycket svårt att få gemene man att ”ta sitt ansvar” och inte varken AVLA eller köpa in djur från utlandet- var och en tycker ju att just den ska få göra som den vill och tänker kanske inte på (eller bryr sig inte) att man bidrar till detta överskott.

Förra veckan läste jag om en hundtransport från Rumänien som hade stoppats här i Skåne- inspektör kunde konstatera att djuren INTE fraktades på ett ”tillfredsställande” sätt då bla vissa burar var för små.

JAG kan inte begripa varför man ”måste” ta sig an hundar från Rumänien (hur illa de än far där) när vi inte ens kan rensa ut det hundöverskott som finns i Sverige.

Vill man ta hand om en hund som far illa/ riskerar att avlivas för att ingen vill ha den behöver man verkligen inte gå ”över ån för vatten” och importera en sådan hund- det vimlar av dom i Sverige.

Och vad gäller avel av både hundar och hästar ser jag samma fenomen: folk betäcker tex ston som enligt mig inte besitter en enda egenskap värd att avlas på där MINA kriterier är:

Utmärkt exteriör

Egna mycket goda tävlingsmeriter (framgångsrikt tävlande på minst MSV A nivå)

Utmärkt temperament

Utmärkt ridbarhet

Om hästen alltså varken är snygg att se på, fin att rida eller trevlig i hanteringen; varför i hela fridens namn ska den föra sina gener vidare?

Helst ska ju enligt mig alla 4 kriterier enligt ovan vara uppfyllda men om INGEN av dom är det….nä…jag fattar det inte….

Hundar är nästan värre för medan ett sto till 99 % endast får en avkomma åt gången så kan en hund få det tiodubbla och vad gör man då om man inser att ”hoppsan…ingen mer än jag själv tycker att mina hundar är något att ha”?

Så tänker ju jag med Soya- hade jag SÄKERT vetat att hon bara skulle få en tik-valp hade jag parat henne utan att tveka; JAG skulle gärna vilja ha en tik efter henne.

Men tänk om hon fick 8-11 valpar som jag inte blev av med?!?!?!? Hemska tanke!!!

Visst är Soya ”fin” i mina och vissa andra lekmäns ögon- hon har ett härligt temperament tex men det finns det en miljon andra whippets som OCKSÅ har och som DESSUTOM är mer exteriört korrekta och har presterat långt bättre än Soya i både utställningsringen och på tävlingsbanorna.

Nej…jag har ingen aning om hur man ska stoppa folks ibland fullständigt ogenomtänkta avel med sina djur- har ni?

Eller ska vi bara rycka på axlarna och konstatera att ”så är det- trist men sant” och stillatigande se på medan en mängd djur avlivas för att ingen vill ha dom?