Inlägg av

Nyfikna köpare

För att knyta an till tidigare inlägg om hur man kan söka information om en häst man vill köpa och inlägget om att köpa av hästhandlare igår vill jag idag nämna en särskilt punkt som jag har berört tidigare; kontakten med tidigare ägare.

Jag tipsade ju om att man kan försöka spåra tidigare ägare om den nuvarande bara har haft hästen en kort tid medan den föregående har haft hästen i flera/ många år och vill berätta följande för er som tvivlar på det vettiga i att göra detta:

Jag känner till ett fall där en tidigare ägare av en häst nyligen blivit kontaktad av sammanlagt 6 (SEX) olika spekulanter som velat ha kompletterande information om hästen som bara ägts av nuvarande ägare en kort tid.

Hästen säljs som en ”helt normal häst” , inga defekter, olater eller annat skumt anges i annonsen som skulle indikera att det är något lurt och ändå har alltså 6 olika personer, oberoende av varandra, tagit sig tiden att söka upp en tidigare ägare och ställa frågor.

Med andra ord är det inget konstigt om man skulle göra det; huruvida man får någon respons finns det däremot så klart inga galanterier för.

En del vill kanske inte blanda sig eller så kan det vara känsligt att påminnas om sin tidigare häst av olika anledningar.

Avslutningsvis kan jag som en parentes berätta att jag redan på den tiden jag sålde Décima (dvs för ca 15 år sedan) blev uppringd av en vilt främmande människa eftersom personen jag hade sålt henne till (i tron att det skulle vara ett livslångt hem men det är en annan historia….) ville sälja henne efter att inte ens ha ägt henne i 1 år. 

Måndag- hagmockning

Idag har Frenchie vilodag och själv gav jag mig en vilodag från ett tilltänkt projekt; hagmockning.

Efter att ha försökt att bända loss x fastfrusna bajshögar gav jag upp och hann under tiden få flashbacks från ett stall jag stod i en kort period.

Där skulle man mocka sin hage minst en gång i veckan och gjorde man inte det fick man betala 500 kronor i böter!

Denna typen av idioti är jag verkligen glad att slippa numera; att knäcka både rygg och redskap över fastfrusen skit eller att vada ut i lera långt över anklarna för att få upp dynga blandad med detta- nej tack!

Har också läst hur folk står med pannlampor sent på kvällarna och försöker hitta bajs i vinterhagar- stackars människor!

Att man vill försöka hålla parasittryck nere och hagarna rena fattar jag absolut men kan som en tröst till de som är lika laid back som jag i perioder berätta att ingen någonsin mockade grushagarna på ridskolan jag stod i tidigare under säkert de första 15 åren jag stod där.

Då ska man veta att hästar kom och gick i en aldrig sinande ström och all gödsel låg alltså bara orörd i dessa förhållandevis små hagar.

Trots detta nollade tex min Heron de gånger jag tog träckprov på honom och avmaskningar var inte heller någon vi gjorde regelbundet eller kollektivt utan det sköttes hipp som happ om alls.

Nu menar jag verkligen inte att jag rekommenderar detta sätt på något vis men vill bara visa en motpol till den ibland lite väl hysteriska hagmockningen en del sliter med under gräsliga förhållanden på framför allt vintern.

Var tog upplysningsskyldigheten vägen?

Jag vet inte vad er generella inställning till ”hästhandlare” som grupp är och jag fattar absolut att ”det finns alla sorter” men efter att ha följt ett ”fall” för x tid sedan hoppas jag såååå innerligt att det kommer att dröja en evighet innan jag behöver/ vill köpa en ny häst och frågan är då om jag ens kommer att våga att köpa den av annat än en privatperson?

Givetvis kan även dessa (privatpersoner) försöka luras på olika vis vid försäljning men jag har i alla fall inte hört, läst, upplevt att det är lika vanligt? Skriver jag högst ovetenskapligt.

Vad jag tänker på specifikt idag är detta med upplysningsskyldigheten.

För inte tusan kan man gömma allt bakom ”jag har bara haft hästen så kort tid och vet ingenting om hur det var innan den kom till mig för försäljning”?

Absolut är det svårare att veta allt möjligt om en häst som man haft i 2 månader än om man ägt den i 2 år, det säger sig självt men att helt försöka mörka olika uppgifter- det är för mig givetvis något helt annat.

Om man tex NYLIGEN har besiktigat hästen och fått ett veterinärutlåtande och kanske till och med röntgenplåtar på whatever- ska man inte upplysa om detta innan någon lägger ett bud på hästen, kanske t.o.m. innan de kommer för att provrida? Är inte motsatsen i det mildaste fallet att slösa bådas tid (och utsätta hästen för en helt onödig provridning) och i värsta fall något som, om köpet blir av, kan rendera en både dåligt rykte, krav om återlämning av hästen och till och med en rättegång om sådant man mörkat påverkat köpet och nu gör att den som köpt vill reklamera?

Är det inte bättre att vara så ärlig man kan för att slippa ovan och fattar man inte att hästvärlden är så liten i vissa fall att det nästan inte går att mörka något? Sanningen kommer alltid fram…

Att man kan ha diametralt olika åsikt/ uppfattning om många saker kring en häst, dvs subjektiva åsikter om hur hästen tex är att rida, hur bjudningen är, om hästen är snäll att leda till och från hagen- absolut!

Men om x saker konstaterats av veterinär, om en röntgenbild visar x….är inte detta lite mer än en subjektiv uppfattning som man inte behöver berätta om? Ja, även veterinärer är människor (= kan ha subjektiva åsikter) och en röntgenförändring är många gånger ingen garanti för varken bu eller bä men jag tycker ändå att detta tveklöst omfattas av en upplysningsskyldighet eller vad tycker ni?

Söndag- årsdebut

Idag var det årsdebut för vårt dressyrtävlande- liiite väl tidigt kände jag när jag klev ur bilen i den isande kylan på tävlingsplatsen.

Det var trots allt värt körningen; Frenchie skötte sig sååå bra ”från start till mål” och tittade bara till på domarbordet i några sekunder i den första klassen innan startsignal och var därefter helt obrydd.

Jag red lite väl försiktigt och var beredd på ”allt” förra året men hoppas att jag i år vågar rida lite mer energiskt och med mer ”här kommer vi”-attityd.

Jag tyckte att dagens två ritter kändes ok, en del rörelser blev riktigt bra medan en del var för slätstruket. Inga katastrofer alls och det mesta hänger på min ridning så det är ”bara” att steppa upp.

Men väldigt skönt att kunna åka iväg själv och att allting funkade så som jag vill för det är nästan en förutsättning för just mitt tävlande.

Henrik spelade tex golf idag och är oaktat detta inte intresserad av att hänga på dressyrtävlingar så jag måste kunna klara mig själv  och vill dessutom känna att även hästen är liksom ”med på banan” och inte är helt stirrig eller visar nervositet/ obehag.

Idag red jag utan sporrar för första gången på en miljon år tror jag (på tävling, hemma rider jag alltid utan) och hade jag haft dom hade jag kanske fått den där lilla extra kicken i vissa moment men jag vågade inte riskera sporrskav/sår eftersom Frenchie är så extremt kortklippt och redan har lite skav av skänklarna. Det hade varit så onödigt att dels bli utesluten och dessutom få en onödig ”skada” på hästen.

Jag red även med mitt renskinn i stället för tävlingsschabraket och av samma anledning- ibland får funktion gå före flärd 🙂 !

Lördag- sol

Ibland är det skönt med tvära väder-kast; igår svor jag rejält åt det vidriga vädret som gjorde att allting tog dubbelt så lång tid och hästarna fick gå in någon timme mitt på dagen för att sedan släppas ut igen medan solen har strålat precis hela dagen idag.

Nytt ridhuspass och ungefär samma övningar; dressyr är verkligen ”nörda in sig på detaljer”-sysselsättning.

Idag tog jag mig tid att kolla lufttrycket i mitt släps däck- vuxenpoäng helt klart och något jag verkligen slarvat med genom åren.

Fredag- ett långt led

Idag har vi haft det skånska väder jag kallar ”här en timme och borta nästa”; jag vaknade till snö på marken, när jag släppte ut hästarna regnade det och några timmar senare var allt det vita fullständigt borta. Fullkomligt onödigt….

Jag har hyfsat ofta hovhjortar i hagarna men idag var det banne mig rekord. Jag trodde att jag filmade dom och såg fram emot ett häftigt instagraminlägg men det visade sig att det bara blev detta foto ovan.

I alla fall kom det långt över 50 dovhjortar spatserande in i den lilles hage; jag har ärligt talat aldrig sett så många här samtidigt så kanske var de upp emot 100?

Det jag tycker är så häftigt och gulligt med dovisar är att de så ofta förflyttar sig på ett långt led. Inga ”yra höns” som far omkring utan lugnt och sansat, en efter den andra, ordning och reda 🙂 .

Ordning och reda var det även i ridhuset där Frenchie gjorde allt jag bad om fast det gör han ärligt talat för det mesta.

Det är väldigt sällan jag är ens lite missnöjd efter att ha ridit honom och det är banne mig en nåd att stilla be om. 

Kan du tyska?

Har fått en länk till en artikel på tyska om en fruktansvärd häst-händelse som nyligen utspelade sig i Tyskland.

Min tyska är inte tillräckligt bra för att fatta mer än delar av artikeln men om någon är bra på tyska och orkar översätta den i grova drag så vore jag tacksam.

Obs! Titta ej på filmerna som finns i artikeln om ni inte vill få ont i hjärtat!

EDIT: nu har jag använt Google translate som faktiskt fungerade utmärkt. Delar av artikeln som exempel:

”Polisen och veterinärkontoret i stadsdelen Warendorf släppte i onsdags 15 hästar på ett ridstall nära Oelde. En kvinna hade dokumenterat djurplågeri genom filmer efter att ha blivit varnad för gården.
En brun häst står hårt bunden i stallet, en man tar en metallskyffel och slår honom brutalt: på ryggen, på magen, i huvudet på djuret. Sedan tar han tag i höggaffeln och hugger – igen och igen. Däremellan leder mannen ut hästen, båda kommer tillbaka och tortyren börjar om igen.”

Fördomar om hästtjejer


Ibland blir jag lite trött när det raljeras för mycket om ”hästmänniskor” eller i alla fall känner jag inte alls igen mig.

Kanske är det jag som är tråkig som inte ”tåler skämt” men jag vet också att det florerar en hel del fördomar om framför allt ”hästtjejer”.

Jag kan ju säga att jag på den tiden jag ”nätdejtade” såg till att väldigt snabbt informera om mitt hästintresse och om någon ville välja bort att lära känna mig pga detta så tyckte jag att det var lika bra.

Vad är det då för fördomar jag pratar om? Nedan följer min egen högst personliga och ofullständiga lista som ni kanske instämmer i, tycker är totalt felaktig eller vill komplettera med egna erfarenheter och åsikter.

Och observera att jag alltså INTE håller med om nedan men att jag av erfarenhet vet att en del tror att detta gäller hästtjejer generellt:

* Hästtjejer har inga pengar och de pengar de har går uteslutande till hästen medan de själva äter snabbnudlar, klär sig i paltor och aldrig unnar sig något som inte är hästrelaterat.

*Hästtjejer har inga andra intressen och kan inte prata om något annat än hästar.

*Hästtjejer tillbringar all tid i stallet, reser aldrig bort och om de gör det så längtar de bara hem till sin häst.

*Hästtjejer har det ostädat och ”fattigt” hemma medan det råder en minutiös ordning i deras stall och deras häst har all utrustning som tänkas kan och lite till.

*Hästtjejer  bryr sig inte det minsta om sin egen hälsa, hur de ser ut, de tränar/ motionerar inte och de äter bara billig och ohälsosam mat, gärna på språng, i bilen eller vid korvkiosken medan hästen tas till veterinären om den har en fis på tvären och får både massage, tillskott och analyserat och uträknat foder.

Ja, detta var några av de fördomar jag stött på och jag kan absolut hålla med om att jag träffat hästägare som i princip kan placeras i alla facken enligt ovan men jag vill ändå inte påstå att det är ovan som definierar oss alla och att vi är en homogen, fattig, tråkig och allmänt sjavig grupp i samhället. Håller ni med?