När turen kom till Kreons motion hade jag inte samma tur som när jag gick på långpromenad med Soya.

Det började regna 5 minuter efter att jag hade lett ut Muppe från stallet och Mini fick finna sig i att bli lite blöt under ridpasset.

Efter gårdagens träning är jag ännu mer stärkt i att försöka hjälpa Kreon från marken där han i alla fall lyssnar på mig.

Min tanke är att, precis som det redan alltid är, hålla mig nära när Mini rider och handgripligen ingripa OM vi märker att han börjar stressa upp sig för mycket (vilket han oftast förvarnar om genom att piska argt med svansen).

Med ”ingripa” menar jag att jag kanske får gå fram och leda dom en stund tills djuret slappnar av- jag tror det kan hjälpa.

Idag red Mini i den ibland stressframkallande paddocken och det blev några tvärstopp men inga försök till stegringar och jag behövde inte hjälpa till.

När Kreon hade fått gå i ca 30 minuter och gjort ett bra jobb valde vi att skritta den korta sträcka som jag filmade igår och som jag i dagsläget bedömer som ”värst” om man sitter på.

Jag kan lätt rida där om jag har sällskap av någon annan ryttare och oftast nästan lika lätt om någon (det går bra med en främling) går bredvid och det var så vi gjorde idag- jag gick några meter före och Mini red bakom.

Som förväntat gick det helt okomplicerat och även om det känns som ett steg bakåt får jag sluta att rida där ensam och göra så här i stället tills Kreon blir mer säker.

Då både fysioterapeuten och Pia, ledarskapstränaren jag besökte i veckan, efter att ha läst föregående inlägg undrade: ”men VAR du inte nöjd med Kreon” så vill jag förtydliga att jag så klart tycker att han är en världsmästare :), jag skulle själv vilja se hur många hästar som lika självklart som han hade accepterat allt jag ”utsatte” honom för idag och inom loppet av kanske 20 minuter.

Som jag ser det förtjänar han högsta betyg, absolut och jag kan inte se hur han skulle ha kunnat göra övningarna bättre MEN…jag tvivlar på att just dessa övningar kommer att hjälpa mig med mitt stora problem: UPPSUTTET ledarskap.

Att Kreon fungerar ”från marken” kan nog alla vara överens om efter att ha sett filmerna men att han inte ALLTID gör det uppsuttet kan jag, vis av egen trist erfarenhet, garantera.

Och det är där jag hade hoppats att jag genom ledarskapsträningen från marken hade kunnat överföra det till ridningen men så enkelt är det tydligen inte.

Nästa steg blir således att träna uppsuttet och där tror jag inte att ni skulle få se liknande filmer, i alla fall inte initialt men förhoppningsvis NÅGON GÅNG. Ni kommer så klart att få fortlöpande rapporter om hur det går.

Som jag skrev någon annanstans så känns det i alla fall liiite ”upprättelse-främjande” att kunna visa er att jag inte är ett totalt mähä som låter hästen styra mig hur som helst :), lite pli har jag trots allt på det lilla djuret :).

Jag hoppas också att mina erfarenheter ska hjälpa andra för så klart är jag långt ifrån ensam om att ha problem med ledarskapet men som jag också nämnt tidigare så har man olika sätt att se på detta.

Alla BRYR sig inte- de kan hantera sin häst HYFSAT ändå och det är ”good enough” för dom men alltså inte för mig.

Man måste också våga tänka lite utanför boxen, prova något nytt, ANSTRÄNGA SIG (jag fick tex öva klockan 6 i morse för att inte riskera andra hästar i ridhuset- hästar som kanske hade blivit livrädda av ”pås-piskandet” och vandringen med vattenmattan över ryggen).

Kanske inspirerar jag NÅGON eller så tycker ni bara att det är roligt att läsa om mina galna upptåg?

Min kines sträcker ut under dagens cykeltur. (Helena: nu har hon en namnbricka på halsbandet men typiskt nog syns den inte- tänkte på dig när jag tog kortet :)).

Smygfotade en trädgård :).