Höstdimmigt på vår cykeltur där vi bland annat såg många betor (som Soya gärna tar en tugga på om hon kommer åt).

Torsdag betyder numera oftast semester för undertecknad och så även idag.

Eftersom jag har varit ledig har Soya fått lite extra uppmärksamhet, både önskad och oönskad (kloklippning) höll jag på att säga.

Först gick vi en halvtimmes promenad i dis och halvmörker i morse och senare på dagen blev det en timmes cykeltur där vi utforskade lite nya vägar.

På Kreon-fronten kan jag berätta att vi idag både har ”hoppat” och ”ridit ut” :)))!

Citationstecknena måste nog användas då hoppningen bestod av travhoppning över 2 så låga kryss att Soya hade kunnat hoppa dom 🙂 och uteritten som följde på detta bestod av skritt-terapi i närheten av stallet.

Som jag redan har berättat flera gånger så tycker jag att det mesta med Kreon hittills varit/ blivit långt bättre än jag trodde när jag köpte honom; allt dressyrarbete tex , klippning och lastning liksom de 2 genomförda tävlingarna.

MEN; att rida ut har varit mycket mer problematiskt än jag förväntat mig, framför allt eftersom en tidigare ”Kreon-ryttare” beskrev honom som MODIG och SNÄLL att rida ut.

Nu har jag inte pratat mer ingående med denna person och inte efter att jag själv har försökt att rida ut honom men så som han beter sig med mig i sadeln är han allt annat än modig och snäll- snarare istadig och rent ut sagt DUM.

Att hästar kan vara rädda, framför allt om man vill rida ut ensam har jag all förståelse för men de konster Kreon ägnar sig åt är inte alls på den nivån- detta är verkligen ingen rädsla utan bara ett sätt att mäta sina krafter med mig; så uppfattar jag det i alla fall.

Och det har inte blivit bättre av att han är som en dröm att leda på samma platser där han kan vägra att röra sig en milimeter framåt när man sitter på.

En läsare berättade för några dagar sedan om hur HON hade löst sin hästs ”vägra-gå-problem”- hon hade snurrat hästen när den började konstra och den tröttnade snabbt.

Med detta i åtanke och sittandes på en staty (läs: dum-Kreon) som vägrade att lämna stallplanen så gjorde jag precis som läsaren tipsat om och VIPS; hoppsan då…det gick visst att gå framåt trots allt.

Nytt stopp efter 10 meter och ny snurrning från djurplågar-ägaren och Kreon rörde sig framåt igen under mycket beröm.

Summa summarum fick jag snurra honom kanske 5-6 gånger men med längre och längre intervall och till slut så gick det utmärkt att gå där det tidigare varit så roligt att leka fastfrusen häst i marken.

När vi hade skrittat helt problemfritt en stund blev det många klappar och avsittning och jag kände mig mycket nöjd.

Ska jag vara ärlig längtar jag redan till nästa gång- det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan Kreon tröttnar helt på snurr-leken.

Som så ofta skänker jag en tacksamhetens tanke till alla bra tips jag fått genom bloggen; här verkligen ett sådant exempel!

I morse bestämde jag mig för att även för egen del (och inte bara när NN rider) försöka höja ribban lite och inte sitta och ”mesrida”.
 
När Kreon går så fint som jag tycker att han oftast gör nöjer jag mig gärna med att rida lite FÖR kravlöst och avslutar passen efter kanske lite FÖR kort tid och det är ju inget fel att göra så ibland för att berömma hästen och sända ut positiva signaler men om man aldrig tänjer på gränserna så lär man inte heller komma vidare.
 
Detta är givetvis en inte alltid så lätt balansgång, i alla fall jag vill ju inte köra helt slut på hästen och inte heller riskera att trigga igång Kreons humör om jag pressar på för hårt/ för länge men som sagt så kan man ju inte heller alltid stanna kvar i vad Jan Brink kallar KOMFORTZONEN.
 
Idag blev det alltså ett längre (40 minuter) ridpass där jag också ställde lite mer krav i framför allt galoppen.
 
Kreon är än så länge inte så självbärig i vänster galopp som jag skulle önska även om skillnaden mellan galopperna nu är långt mindre än den var när jag köpte honom.
 
Då var högergaloppen så otroligt mycket bättre men nu har vänstergaloppen börjat komma ifatt och då kan jag också öka kraven genom att tex inte acceptera häng i handen som ett femte ben.
 
Allt det som jag beskriver är ju så klart NYANSER, det är inte så att Kreon vräker sig på och att man har 5 ton i händerna men som sagt; allt går att förfina och det är det jag jobbar med nu.
 
Lyhördhet, ökad (fysisk) styrka, korrekthet är det jag fokuserar på och framför allt styrkan är ju inget som kommer över en dag oavsett hur lyhörd hästen är och hur noggrant man rider- den måste byggas upp.  
 
När jag avslutade passet var jag hur som helst mycket nöjd- jobbet vi utfört kändes precis lagom, inte för mjäkigt men inte heller för ansträngande och Kreon gick jättefint utan att vilja ”diskutera” något alls, inte ens galoppfattningarna :)!

Idag tyckte jag att Kreon kunde behöva en ”helvila” och slippa allt vad ridning och tömkörning heter så det blev bara en 20-minuters promenad vid hand efter jobbet.

När vi var nästan hemma mötte vi en stoooor lastbil som stannade till strax innan vi möttes och jag tackade genom att vifta översvallande med händerna samtidigt som jag tänkte att det egentligen inte är klokt att man ska känna sådan tacksamhet över något som faktiskt borde vara SJÄLVKLART!

Men hade jag fått en krona för varje gång jag till häst mött en ”galen” människa bakom ratten hade jag varit mycket rik och hade varje förare som körde vårdslöst i närheten av mig och mina hästar blivit av med körkortet hade Skåne snabbt förvandlats till ett ”spök-län” i alla fall vad gäller trafiken.

Att inte vuxna människor kan förstå att ett 600-kilos djur kan bli rädd om de kör så att de nästan nuddar både häst och ryttare eller vrålar förbi långt över gällande hastighetsbegräsningar…ja…det övergår mitt förstånd.