Inlägg av

Skrivet

Dagens (utlånings)fråga

Härom dagen fick jag lite dåligt samvete och blev samtidigt sur på mig själv just för att jag fick dåligt samvete och allt berodde på att jag sa ”nej” på frågan om jag lånar ut min klippmaskin.

Att jag blev sur på mig själv berodde på att jag ändå innerst inne inte anser att det är mitt ansvar hur andra ordnar det som de behöver till sina hästar och att jag faktiskt inte köpt en klippmaskin för att andra ska slita på den så det finns egentligen inget skäl till dåligt samvete.

Att jag sa nej berodde i sin tur på att klippmaskinen kostar ganska många tusenlappar ny men att jag själv har köpt den begagnad (fynd!!!) och inte har några som helst papper/ garantier på den.

Saxen är dessutom säkert 15 år gammal om inte ännu äldre och vem vet när en så ålderstigen apparat kan lägga av?

Skulle den göra det under en utlåning vill jag inte behöva fundera på om den har gått sönder pga ovarsamhet eller normalt slitage som lika gärna hade kunnat hända mig själv och jag vill inte heller behöva fundera på vad som skulle hända om det inte var lönt att laga maskinen.

Ska man kräva att den som lånat den ersätter mig med en likvärdig maskin, dvs begagnad och vad gör man om någon sådan inte går att uppbringa inom rimlig tid?

Och vad är rimlig tid? Jag vill kunna klippa både min och eventuellt andras hästar när det passar mig.

Så nej, hur ogin jag än kände mig, för jag vet att många lånar/ hyr ut sina maskiner så känns det inte värt den risken för mig.

Andra hästsaker jag aldrig lånar ut är sadeln då den var väldigt dyr i mina ögon (31.000) och jag skulle bli galen om någon tex repade den under en utlåning. Hur ber man någon ersätta DET? En repa i lädret går mig veterligt INTE att laga och man kan ju knappast kräva att lånaren ska köpa en ny sadel åt en.

Inte heller transporten lånas ut av samma anledning, trots att den är snart 3 år gammal har den fortfarande ett nyskicksutseende och om det ska ändras vill jag att det görs av mig och/ eller Kreon, inte av någon ovarsam lånare med dito häst.

Hur resonerar ni? Lånar ni ut ALLT? Finns det lån ni ångrat bittert och sagt ”aldrig mer”?

Skrivet

Torsdag- gruppövning

Otroligt- om man bara tittar på termometern kan man inte fatta att vi är inne i oktober, i morse var det hela 17 grader.

Om man däremot tittar ut i kväll blir man bara allt för medveten om årstiden; det regnar, blåser och torra löv virvlar runt medan mörkret snabbt sänker sig.

Jag hade lösa planer på att försöka hitta någon att rida ut med men det stoppade vädret effektivt; även om någon mot förmodan hade varit intresserad hade JAG inte varit det i denna blåst.

I stället blev det ett ridhuspass och idag var vi minst 5 ekipage där samtidigt; nyttig träning för Kreon att kunna samsas om utrymmet med andra.

Idag red jag ganska okomplicerat och tränade mest på halvhalter under lättridning.

Tittade lite extra på Kreons ”former” i stallet och tycker faktiskt att han har ändrat sig en hel del i kroppen sedan jag såg honom för några månader sedan.

Då såg han ut som en oriden 4-åring, lite tunn och omusklad medan han har ”fyllt ut” en hel del nu och ser riktigt trevlig ut.

Skrivet

Dagens (tävlingssäkerhets)fråga

Hur man skulle kunna öka säkerheten på hästtävlingar är ett ämne som jag har varit inne på tidigare och nu skulle jag vilja diskutera det igen, ”på förekommen anledning” som man brukar säga.

För det var nämligen så härom veckan att en hoppryttare i vårt stall ramlade av sin häst på hopptävling och fick en rejäl hjärnskakning ”på köpet” och detta utan att ens ha hoppat eller själv vara vållande till avramlingen.

I stället blev ekipaget påridet på en framhoppning och råkade alltså ganska illa ut och nu är min fråga till er:

Anser ni att det idag görs tillräckligt för att våra hästtävlingar (hopp och dressyr tänker jag nu på) ska vara tillräckligt säkra?

Om inte, har ni förslag på hur man annars hade kunnat ÖKA säkerheten?

Själv anser jag att man i kontakten med levande djur aldrig kan helgardera sig på några vis men att det ändå finns MER man kan göra.

Mitt eget förslag vad gäller i alla fall framhoppningar och framridningar till dressyrklasser är att det på dessa ska råda STRIKT FOTFOLKSFÖRBUD.

De enda som ska få vistas på framhoppningen ska vara 2 av arrangören utsedda funktionärer och då är det givetvis också så att endast dessa ska få röra hinderna och höja och sänka dessa efter ryttarnas önskemål.

Så är det redan på vissa tävlingar- dock inte alla.

Ibland har ryttarna med sig mer eller mindre hästvana medhjälpare som, ibland full-lastade med diverse utrustning, täcken, jackor mm också vill vara behjälpliga på framhoppningen med bättre eller sämre resultat till följd.

Någon gång står flera medhjälpare och rycker i samma hinder; en ryttare ber sin groom att höja medan någon annan ber sin att sänka och så blir det ett allmänt virrvarr.

På framridningarna till dressyren är det samma sak; en del ryttare är till och med ackompanjerade med någon (tränaren?) som står och håller en regelrätt ridlektion- givetvis så högljutt att alla andra också kan höra.

Jag vill mena att man, om man inte kan klara sig ensam på en framridning, får VÄNTA med att börja tävla tills man kan detta, punkt slut.

Behöver man hjälp med att ta av och på lindor/ benskydd/ jacka/ whatever så får man göra detta UTANFÖR framridningen och behöver man hjälp med en ridlektion- tja…då får man också se till att förlägga denna någon annanstans (HEMMA om jag ska säga min åsikt).

Ja, detta är alltså mitt förslag- är det helt galet tycker ni och har ni andra idéer?

Skrivet

Onsdag- lite benlyft

Idag fick det åter bli ett morgonpass och uppstigning i ottan för Kreon, jag och Soya hade bokat träff med Bodil och Salli på Ribban efter jobbet så hästmotionen var tvungen att vara avklarad innan dess.

Jag provade något nytt för Kreons del; tömkörning över 4 cavalletti-hinder, en övning som inte alltid är så lätt om hästen får för sig att den inte vill trava över bommarna utan hellre smita vid sidan om.

Det kunde i alla fall den gode Archie roa sig med vid enstaka tillfällen men än så länge verkade Kreon inte vilja spexa på detta vis utan travade så fint över.

Jag fick också lite mer snurr på galoppen idag- Kreon är, tycker jag, väldigt balanserad i denna gångart men saknar än så länge det register han borde kunna ha med tanke på galoppens kvalité.

På jobbet fick jag en trevlig överraskning; mina gulliga arbetskamrater bjöd mig på lunch eftersom jag fyller år på fredag!

Nyss har Soya och jag avverkat nästan 2 timmar på Ribban så nu får det vara färdigmotionerat för idag .

Skrivet

Upp-plockningstvång för hästar? NEJ TACK!!!!

En av de sju dödssynderna…enligt vissa i alla fall….

Dags att provocera er lite tror jag :)…..

Jag brukar säga att det finns folk till allt men ändå upphör jag aldrig att förvånas över en del människors märkliga beteende och resonemang.

Hörde nyligen av en stallkamrat att denna blivit stoppad när hon hade varit ute och ridit på en väg här i våra stalltrakter- stoppad därför att hennes häst hade haft fräckheten att BAJSA på vägen!

”Givetvis” måste detta plockas upp ansåg ”stopparen”, en husägare utmed vägen och ännu otroligare än detta krav tyckte onda Birgitta var att min stallkamrat faktiskt gick tillbaka efter ritten och plockade upp bajset (hon blev lite skrämd av människan).

Det hade ju jag DEFINITIVT inte gjort kan jag säga och absolut inte efter en sådan fjantig tillsägelse.

a) Vårt stall ligger UTE PÅ LANDET, vi rider således inte inne i något samhälle.

b) Hästbajs försvinner jättesnabbt då det på landet finns något som heter FÅGLAR som snabbt håller sig framme och pickar i bajset.

c) Och nu till det mest provokativa av allt: JAG anser att om man bosätter sig på detta vis, på landsbygden, med en massa stall i krokarna och 2 ridhus med typ 500 meter emellan sig så får man banne mig acceptera att hästar kan avge en bajshög eller två (eller själv gå ut och sopa upp skiten om man nu är så störd).

Att hoppa av för att ta bort detta, som jag vet att en del anser på fullt allvar…..tja för mig är det så dumt så det finns inte.

Vem rider med skyffel och påse undrar jag? Och innan man hade hunnit tillbaka till ”brottsplatsen” efter avslutad ritt så kan jag garantera att högen antingen hade varit sönderpickad av fåglar och/ eller nerkörd i gruset/ asfalten av bilar/ lastbilar och andra fordon.

Nä…har man så ont av hästbajs så får man bosätta sig inne i stan eller banne mig ta bort skiten själv- så magstark åsikt vill JAG framföra.

För övrigt har vi ett polisrytteri i Malmö som gudbevars rider MITT I CENTRUM med sina hästar. Plockar de upp bajset tror ni?

Skrivet

Tisdag- Birgittas list övergår spindelns förstånd

När Kreon, Soya och jag äntrade ridhuset i morse möttes vi av ett litet jamande och fick också se en mini-nos sticka fram under en av de storbalar halm vi har på den ena kortsidan av ridhuset- det visade sig vara tillhållet för 2 urgulliga kattungar.

Soya ville gärna leka- hon älskar att jaga katter så länge de är i rörelse men rör dom inte så fort de stannar fast den leken brukar INGA katter uppskatta och därför låter jag henne inte göra det.

Men dessa små misar kunde lätt gömma sig i ett litet hål i halmen så Soya hade bara att stå och vifta med svansen utanför- det blev inget kattmöte för hennes del.

Kreon brydde sig tack och lov varken om katterna eller Soyas försök att locka ut dom och efter ett tag kom NN och vår lektion kunde börja.

Vi tränade på som vi brukar- öppnorna var för att vara på vår bebis-nivå jättefina och därför nöjde vi oss med ett fåtal, skänkelvikningarna blev bara en åt vardera hållet av samma skäl.

Över lag gick passet väldigt bra tills Kreon förmodligen tyckte att lektionen kunde vara slut för när jag hade galopperat ett tag så blev han tjurig, började trycka mot den ena långsideväggen och drämde ena bakbenet i sargen.

Jag gjorde ingen affär av detta utan fattade bara ny galopp och så galopperade vi tills Kreon åter tjurade ihop och gjorde samma sak igen.

Ny galopp från min sida och jag nöjde mig med att jag kunde få till flera nya fattningar och att jag kunde bryta av när jag ville.

Denna humörsuppvisning från Spindelpojkens sida tycker jag på ett sätt är lite befriande….faktiskt…för annars blir det lite som NN också påpekade att alla våra träningar i princip BARA består av att NN står och säger BRAAAAA och att jag sitter på Kreon och säger BRAAAAA :).

Och vill man ha en känslig häst så får man också acceptera att det kommer lite ”humör” ibland- bara man vet hur man ska tackla det vilket jag tror att jag har rätt recept för hittills.

Jag är för feg för att exempelvis drämma till Kreon med spöt i sådana situationer och tror dessutom inte alls att det hade varit till nytta utan bara stressat upp honom eller gjort honom förbannad. Han är så himla känslig för alla hjälper att man absolut inte kan rida lite ”hur som haver” (läs: som jag utan minsta problem kunde göra med Archie vilket verkligen inte alltid var av godo- tvärtom) utan här gäller nog devisen ”kvinnans list övergår spindels förstånd”- jag ska kunna (och kan också) få Kreon att göra som JAG vill fast utan att han knappt har förstått hur det har gått till ha ha ha.