Inlägg av

Skrivet

Dagens (lycko)fråga

Som man kanske kan förstå var jag väldigt glad efter helgens ”tävlingsdebut” och denna glädje fick mig att fundera över när jag varit som ALLRA gladast i hästsammanhang.
 
Så klart tycker jag att de flesta hästdagar är mer eller mindre roliga, annars hade jag inte lagt så mycket tid och pengar på mitt intresse men det finns (väl?) alltid några särskilda höjdpunkter i ens ridliv tänker jag och idag skulle jag vilja veta vilka dessa varit/ är för er del?
 
Om jag bara får välja en enda händelse för egen del så tror jag nästan att det måste bli dagen då Heron tog sin första placering i medeslvår (130) hoppning.
 
Jag minns att jag var nästan HYSTERISKT glad över detta i några dagar, inte så att jag gick omkring och skröt och ”bar mig åt” men INOMBORDS var jag så glad, så glad.
 
För mig var det verkligen ”stort”- jag som bara några år tidigare knappt vågade ta mig över en på marken liggande bom och som fick många av de lektionshästar jag red innan jag köpte egen häst att tvärnita flera meter framför hinderna- så osäker var jag, och det kände ju hästarna så klart.
 
Redan när jag köpte Heron som 4 åring förstod jag att han var en jäkel på att hoppa, han var om inte annat alltid en halv meter över alla hinder så man behövde aldrig fundera över hans kapacitet ha ha.
 
Vi började tävla ganska snabbt och jag minns att jag tyckte att LC (1 meter) var JÄTTEHÖGT, jag dog nästan när jag gick banorna.
 
Efter ett tag började denna höjd kännas helt ok men då var det LB som kändes jätteläskigt.
 
Och när LB gick som en dans så var det dags att vara livrädd i LA (man kan ju undra varför jag ens tävlade hoppning om jag var så höjdrädd men det VAR roligt när det gick bra ha ha).
 
Ja, så fortsatte det tills vi alltså började tävla medelsvår och det är nog därför jag räknar den första placeringen på denna nivå som mitt lyckligaste hästminne. Knäppt kanske men så är det.
 
Slutklämmen på historien är dock inte lika rolig- 3-4 dagar efter min hysteriska lycka blev Heron halt, jag har ingen aning om varför och minns inte heller hur länge han var det men det jag minns är att jag verkligen kände att man aldrig får vara riktigt glad några längre stunder och det är en erfarenhet jag tyvärr gjort även längre fram i livet.
 
Så numera är jag sällan så där riktigt, riktigt glad utan snarare lite halvrädd för när bakslaget ska komma om jag tycker att något är så där super-duperbra. Tyvärr.
 
Men vad säger ni andra, kanske inte lika neggiga människor? Vad är era high-lights inom hästeriet? Finns det inga ha ha? Händer det ständigt?

Skrivet

Tisdag- galoppanalys

Vad bra det är att prata om eller skriva om specifika ridproblem man har!

Igår hade jag en mailkonversation med en god vän (tillika c-tränare) om helgens tävling med Kreon där jag skrev att jag givetvis var mer än nöjd med allt han presterade UTOM de jäkla ”bakutarna” vid vissa galoppfattningar på framridningen.

Och när vännen gav mig rådet att prova några nya strategier, tex bara fatta galopp för inner skänkel så insåg jag ”från ingenstans” vad problemet egentligen är.

För hade någon frågat mig tidigare hade jag svarat ”problemet är att Kreon någon gång sparkar bakut när man fattar galopp” men det är mer specifikt än så: problemet är att Kreon SLÅR MOT YTTER SKÄNKEL i galoppfattningen.

Jag har alltså tidigare inte reflekterat över VAD i min ridning som gör att han ibland sparkar bakut utan bara konstaterat ATT han gör det men när jag skulle sätta det på pränt så insåg jag som sagt att han aldrig någonsin sparkar med inner bak utan alltid ytter.

Jag har så klart inte känslan av att jag drar bak ytterskänkeln speciellt långt men dels så kanske Kreon är så himla känslig för just detta i galoppen att bara några centimeters skillnad stör honom och dels så kanske jag drar bak skänkeln mer än vad jag tror.

Här måste jag göra en utvikning och berätta om första gången jag tävlade Décima.

Min dåvarande sambo hade filmat ritten och när jag tittade på filmen i efterhand så kunde jag just konstatera att min ytterskänkel i den ena galoppfattningen var så långt tillbakadragen att det såg ut som att jag försökte klia hästen i ljumsken!

Så…nu är det ännu mer eftertanke i galoppfattningarna som gäller och i morse gav detta resultat direkt.

Jag gjorde hur många fattningar som helst med hjälp av endast inner skänkel och av ”bakutarna” syntes inte ett spår!

Skrivet

Mer naturens under

Är det inte fascinerade att ett så litet träd kan bära så mycket frukt?

Och den här bilden är i alla fall inte foto-shoppad 🙂 för det är jag själv som har tagit den på en promenad med Soya och Spindlis.

Skrivet

Ingen nötallergiker hos oss i alla fall (hundinlägg)

Att man ibland säger ”sådan ägare sådan hund” kan jag mycket väl förstå- jag tycker att Soya är väldigt lik mig och maken i mångt, eller så är det så att jag ”läser in” ett önskat beteende hos henne ha ha.

Att tycka om att slappa och sova har vi absolut gemensamt även om jag ofta disciplinerar mig till att stiga upp i ottan- men det är mer för att mitt liv ser ut som det gör och för att jag ska hinna med det jag vill- inte för att jag inte skulle KUNNA sova vidare.

God mat tycker vi också båda om fast här har Soya en egenskap jag gärna skulle vilja besitta; hon slutar att äta när hon är mätt och fortsätter inte ”bara för att det är gott”- ett misstag jag begått många gånger med en känsla av att jag knappt kan röra mig efteråt som följd.

Och när det gäller just mat har vi många gemensamma favoriter för även om jag inte skulle drömma om att äta de råa grisknorrar Soya älskar eller torkade grisöron för den delen så finns det mycket annat vi båda vurmar efter.

Har man ätit glass är Soya den perfekta diskmaskinen efteråt- tallriken skiner- och blir det några brända popcorn över så är hon genast framme och ska hjälpa till att städa.

Häromdagen hörde maken något prasslande ljud i vardagsrummet mitt i natten och kort därefter hur Soya gick vidare till köket för att dricka.

Ja, tacka sjutton för att hon blev törstig ha ha…när maken steg upp på morgonen kunde han konstatera att den halvfulla skål med saltade cashew-nötter han lämnat kvar på vardagsrumsbordet inte längre var halvfull utan snarare TOM.

Dessa nötter äter snabbspringaren också med förtjusning så frestelsen blev väl för svår när hon ville ha lite ”natta-mat”.

Skrivet

Måndag- dagen efter

Tidigare lät jag alltid mina hästar vila dagen efter tävling men det är något jag har reviderat en del de senaste åren.

Ibland får hästen vila, ibland inte- det är ju verkligen inte alltid en tävling har inneburit någon större ansträngning för den, framför allt inte fysiskt.

Och mina hästar, som alltid varit lugna att tävla har nog inte ansträngt psyket allt för hårt heller- alltså inget skäl att vila av den anledningen.

För Kreon som dock gick sin första tävling igår fick det bli en vilodag även om jag inte märkte att han verkade ”tagen” varken igår eller idag.

Jag nöjde mig med lite borstning och kel på eftermiddagen- imorgon är det nya tag and don’t I just know vad vi ska träna på :)))!

Skrivet

Veckan som gått

Brrrr skulle man kunna säga om veckans väder; det har varit nollgradigt flera morgnar i rad.

Solen har också strålat under många timmar- underbart promenadväder vilket jag och Bodil konstaterade när vi gick jacklösa med våra hundar i Dalby i lördags.

Solen till trots är det numera termobyxor som gäller för min del- synd att detta inte är ett accepterat plagg inom mitt yrke :)))!

Kreon har jobbat på bra i veckan, jag har tränat för NN 2 ggr, gått på några promenader, tömkört ute och till och med tävlat!

Det är bra att gossens hjärna stimuleras tycker jag- ridmässigt blir han knappast FYSISKT trött och det är inte mitt mål heller.

Eftersom han har så lätt för sig gäller det ”bara” att hålla honom på gott humör och inte locka fram hans tjuriga sida (för det finns en sådan vilken jag tror både hade kunnat plockas fram om man är obetänksam och som hade kunnat vara förödande).

Lilla Pippi löper fortfarande och lär väl göra så i minst en vecka till.

Tack och lov verkar löpen inte påverka henne direkt och jag kan ändå motionera henne som jag brukar.

Skrivet

Söndag- vi har tävlat!

Idag blev det en tidig morgon i stallet; jag hade lovat att fodra det andra stallets 17 hästar och släppa ut dom.

När jag ändå var på plats fick även ”mitt” stalls 7 hästar mat och Kreon fick lufta sig i hagen en timme innan det var dags för veckans mest spännande hästevent: en träningstävling i Lomma där Kreon var anmäld till en LC:2.

Eftersom det ”bara” var en pay and ride avstod jag från den tråkiga sysslan att fläta och var själv klädd i vanliga ridkläder.

Till skillnad från Archie kunde jag göra i ordning Kreon hur lugnt som helst i det tomma stallet (de andra hästarna var ju i sina hagar)- detta var en av de få saker Archie var besvärlig med: att lämnas ensam.

Han brukade vrål-gnägga, springa omkring nervöst i boxen osv men Kreon var som sagt lugn som en filbunke och detta fick mig också att drista mig till att försöka att lasta honom ensam.

Så medan jag väntade på ”hästskötar-Lina”, min trogna medhjälpare genom åren så ställde jag Kreon vid lastluckan och hoppades på det bästa:).

Och visst; efter en stunds stillsamt funderande klev Kreon in i släpet och det var bara att stänga och köra!

Väl på tävlingsplatsen stod Kreon lugnt under de kanske 45 minuterna vi lämnade honom och tittade på andra ekipage och även påklädning och uppsittning gick bra.

Framridningen var en liten grusbana bakom ridhuset och tyvärr var delar av den rejält gropiga/ upptrampade så ytan som man faktiskt kunde utnyttja var någon begränsad.

Kreon skötte sig bra nästan hela tiden, visade fina bakdelsvändningar 🙂 och gjorde bara 2-3 små ”bakutare” (hans bakbenssparkar när man vidrör honom vad han själv tycker det minsta för mycket med skänklarna).

Ridhuset där tävlingen avhölls var avdelat så att 2 ekipage kunde vara där samtidigt som ekipaget inne på banan- perfekt om man vill visa en orutinerad häst ”vad det är frågan om”.

Även här blev det någon bakutare och en spark i sargen när jag ville galoppera- i princip Kreons enda olydnadsgrej som blivit bättre sedan jag köpte honom men som blossade upp lite extra i den ovanliga miljön.

Inne på banan gick Kreon som om han aldrig gjort annat- mina farhågor att han skulle titta på domarbordet eller en skylt på sargen kom helt på skam.

Jag ”braaaa-ade” oss genom hela ritten för även om jag egentligen tycker att man ska vara tyst när man tävlar 🙂 så tror jag att Kreon blev trygg av att höra min (förhoppningsvis ganska tysta) röst.

Efter avslutad ritt och många klappar lastade jag Kreon utan hjälp igen (kändes mycket skönt) och när Lina hade hämtat kritiken (67%) körde vi hem.

Hemma blev det ytterligare några timmar i hage och imorgon väntar en välförtjänt vila.

Imorgon kan ni få se en film på ritten, vill ni det?

Skrivet

Spindeln har tävlingsdebuterat!!!!

Nåja, tävling och tävling….det var en pay and ride hos Lomma Ridklubb men bortsett från min egen något ledigare klädsel var det som vilken tävling som helst.

Jag hade faktiskt en liten ”gråtklump” i halsen under delar av ritten- så duktigt skötte sig den lilla hästen och det kändes lite overkligt alltihop.

Det var ju inte så länge sedan jag satt på en annan häst och också nästan grät inne på banan- fast tyvärr inte av glädje.

Mer om ”tävlingen” i eftermiddag- nu ska jag lasta ur alla grejer osv- Kreon står redan i hagen (igen, han gick även ut en timme i morse) och undrar säkert vad han varit med om :))))!