Idag var det dags för den första träningen på minst 4-5 veckor och det kändes lite ovant att ge sig av. Man kommer av sig snabbt tydligen…

Men träningen gick fint och jag kände mig väldigt nöjd när Ebba sa ”antingen har han mått gott av att vila eller så har du tränat på bra”.

Jag tror faktiskt att det handlar om båda delarna.

Vila är aldrig fel för en häst som i vanliga fall tränas seriöst och jag har också försökt att träna på ett bra sätt efter igångsättningen.

Väl tillbaka i stallet fick jag mig ett gott skratt OCH svaret på helgens ”bajsmysterium”.

Ni minns väl att jag undrade vad Soya hade lyckats stoppa i sig för att producera 3 jättebajshögar under natten mellan lördagen och söndagen och Liv i stallet trodde att det kunde bero på att Soya ätit av hennes hästs muslifoder.

Och mycket riktigt! En annan hund i stallet passade nämligen också på att käka av maten medan vi stod och flamsade i stallet och hennes ägare berättade att hunden hade gjort 2 mega-bajshögar INOMHUS samma natt som Soya hade mig till att springa i skytteltrafik mellan sängen och trädgården.

Så nu gäller det att passa hundarna framöver, i alla fall om man vill sova lugnt om natten och vem vill inte det :-)?

I morse red jag ett bra dressyrpass med ”det gamla vanliga”- skolor, skänkelvikning, förvänd galopp, övergångar osv.

Jag får bara hoppas att Ebba tycker att det ser lika bra ut imorgon och att vi inte har ”förfallit” rent under de veckor jag inte tränat.

Archie fick nya skor idag (den som kunde unna sig det var 8:e vecka för 1000:–…….) och gick därefter i hagen som vanligt.

Själv var jag extremt trött när jag kom hem efter jobbet och kanske bidrog en kontrovers jag hade med personalen på Hööks i Malmö till detta; jag blir så trött av tjafs.

Hade köpt ett schabrak för 179:– där i förra veckan och i morse när jag använde det visade det sig att det inte alls låg bra utan korvade sig.

När jag ville lämna tillbaka det började personalen tjafsa om att det var några hårstrån på det (svart undersida och jag såg inga hur jag än glodde).

De tyckte inte att de kunde sälja ett använt schabrak och förslog att jag kunde sälja det vidare varpå jag blev så trött att jag bara lämnade schabraket och gick min väg- sååå viktiga är inte 179:– för mig men bemötandet av någon som varit kund där sedan affären öppnade för ”tusen år sedan” var desto viktigare (läs: de har absolut tappat mig som kund framöver) .

Att man inte vill ta tillbaka en produkt som en kund är missnöjd med är en sak men hur man bemöter personen…ja, där fanns mycket i övrigt att önska….

Detta blev droppen eftersom jag redan handlat gud vet hur många grejer där som inte hållit måttet av olika anledningar.

Ett par läderridstövlar sprack i dragkedjan efter nästan ingen användning alls, en lädergjord gick sönder efter första användningen osv och jag orkar inte köra omvägar för att lämna tillbaka grejer och dessutom tjafsa med korkad personal.

I morse, när jag släppte ut Archie i en härlig gärshage medan solen skymtade bakom molnen hoppades jag att väderleksprognosen, som hade utlovat regn, skulle visa sig inte stämma men tyvärr blev det inte så.

Medan jag rensade nya ton kirskål i trädgården var det fortfarande uppehåll men redan när jag begav mig till Sallys veckoträning vid lunch kom det några regndroppar.

Sally ja….denna flicka lyser numera konstant som en sol och sitter mest och skrattar i sadeln. Hon är med andra ord mycket nöjd med sin nya ponny och jag förstår henne. På bara 3 träningar har den gått från klarhet till klarhet och det är så klart även roligt för mig som tränare och inte bara för den som sitter på.

Efter träningen körde jag till stallet för att ta in Archie från hagen och förbereda vår avfärd till vårt gamla stall- ridskolan i Malmö.

Planen var att rida ut med Lena och eftersom vi aldrig har låtit lite (eller mycket….) regn stoppa oss så körde jag dit i förvissningen om att Lena väntade på mig.

Och det gjorde hon och vi fick en lika härlig uteritt som vanligt.

Precis som Sally några timamr tidigare satt jag mest och bara njöt av ridturen och mina härliga djur.

Soya som tog täten i långlina och klättrade så fint i backarna med Archie bakom sig och Archie som jag red på en hand utan att knappt behöva röra tyglarna.

Vi fick en hel del regn på oss under turen även om det för all del var uppehåll då och då också men vi är som sagt inga veklingar så vi bara red på utan att bry oss.

Väl hemma i stallet skyndade jag mig dock rejält, ridbyxorna smetade betänkligt kring benen och det blev ganska kallt efter ett tag.

Nu sitter jag med värmefläkten på för ”full gas”, Soya har rullat ihop sig på en fårskinnspläd och det enda jag vill är att maten ska bli färdig så att soffan kan intas därefter!