Idag var det åter dags för Archie och mig att bege oss till Ebba, denna gången för att hon skulle rida.

Det skulle vara intressant att veta hur hästar tänker för sedan jag flyttade Archie från ridskolan så ”krånglar” han nästan alltid när jag ska lasta honom på hemmaplan.

Att jag skriver krånglar inom citationstecken är för att det med andras mått säkert är skrattretande eftersom det ändå bara tar typ 3 minuter innan han går in i transporten men jag som är van vid att han marscherar rakt in direkt blir både irriterad och lite undrande över detta lilla försök till olydnad eller vad det nu står för?

På väg hem, oftast från träningar, går han som tidigare rakt in.

Vet Archies lilla hjärna att transportering betyder någon form av arbete?

Tja…hur som helst har han inget för sina små cirkuskonster då han står som cementerad i marken tills han ger upp och går in eller i absolut värsta fall får någons arm placerad på baken (sååå lite krävs det….) och går in då.

Hur som helst..iväg kom vi och Ebba fick ridet.

Ett jättebra ridpass blev det (som vanligt) och Archie fick sig en riktig genomkörare.

Ebba red mycket skolor i trav och jobbade dessutom en hel del med galoppen och allt såg som sagt utmärkt ut och ännu bättre än då hon red förra veckan.

Jag minns hur jag i min (naiva) ungdom tyckte att det var FUSK (suck…) om man lät en skickligare ryttare ”rida till” ens häst men sådana betänkligheter har jag verkligen inte idag.
Idag är det enbart i första hand ekonomiska och i andra hand tidmässiga faktorer som gör att jag inte rider ännu oftare för Ebba och även låter henne rida Archie mer än vad hon gör.

Ridning är tillräckligt svårt ändå och kan man få hjälp på vägen är man dum om man tackar nej av någon slags missriktad stolthet eller prestige.

Ebba är en långt skickligare ryttare än jag med mycket större erfarenhet och har dessutom rent FYSISKT (det skiljer 6 hål mellan våra stigläder :=)) möjlighet att nå om Archie mycket bättre än jag.

Fast även om Ebba är lång så är hon noga med att både rida för och kräva lätta hjälper när man rider för henne och detta är ju givetvis mycket bättre än om en 100-kilos karl hade satt ”krokarna” i Archie med full kraft.

Även om det kanske skulle göra att Archie gick bättre hade jag ju sedan inte haft den kraften i min kropp och inte kunnat rida på detta vis.

Sedan säger jag inte att kroppsbyggnad hos en ryttare är ALLT men banne mig en hel del. Hur ofta ser man både korta OCH riktigt tjocka ryttare bland dressyreliten? Nä…just det :=).

Denna veckas träning för Ebba fokuserade på galoppen, eller närmare bestämt på att försöka få en bättre kvalitet på densamma.

Vi vill ha kortare, snärtigare språng i motsats till långa galoppsprång där Archie ibland nästan ”travar med bakbenen” :=).

För att stärka och aktivera galoppen har jag ridit en del öppna, sluta och skänkelvikning i galopp- allt för att göra jobbet omväxlande och att det ”händer något hela tiden”.

Många övergångar skritt-galopp-skritt blev det också och här ligger fokus på att jag inte ramlar framåt i avsaktningarna och inte heller lutar mig fram i fattningarna. Jag får inte heller klämma med benen konstant utan hästen ska svara för lätta hjälper och innan galoppfattningen marschera på i skritt.

Alltihopa självklarheter men inte alltid lika lätt att utföra :=).

På fredag är det meningen att vi ska till Ebba igen, denna gången för att hon ska rida.

Efter lite funderande och diskussion med Ebba har jag kommit fram till att jag vill lägga lite mer resurser (både i tid och pengar) på träningen och försöka komma till Ebba 2 gånger i veckan tills tävlingssäsongen kommer igång.

Min tanke är då att Ebba ska rida det ena passet och jag själv det andra- jag hoppas och tror att detta ska skynda på Archies utbildning lite grann.

Tyvärr kommer jag inte att ha råd med detta upplägg i längden, 4000:–/ månad för enbart träningar är lite väl saftigt tycker jag, men vill som sagt gärna prova ett tag och se vad det ger.

Förra vinterns planerade träning för att höja Archies utbildningsnivå ett snäpp omintetgjordes helt pga fången som han ju fick och när tävlingssäsongen började var vi på ungefär samma nivå som då den föregående säsongen slutade, om inte lite sämre.

Denna vintern hoppas jag som sagt på annat upplägg och förhoppningsvis också andra resultat framöver. Men vi får se vad som händer…..för allt kan ju verkligen hända…på gott och ont…