Ridningen avslutades med en skrittur utomhus så att även Soya (som legat i bilen ) fick röra på sig och sedan var det bara att ställa in hästen i boxen, fixa med fodret, prata med bloggskribenten Aramis lite och sedan köra hem!
Skrivet
Skrivet
Ridningen avslutades med en skrittur utomhus så att även Soya (som legat i bilen ) fick röra på sig och sedan var det bara att ställa in hästen i boxen, fixa med fodret, prata med bloggskribenten Aramis lite och sedan köra hem!
Skrivet
På söndag har Piia Pantsu hoppclinic i vårt ridhus i Grevie hela dagen.
Publik är välkommen och enklare servering kommer att finnas.
Skrivet
Archie vilar ut i hagen på MCR för ganska exakt 2 år sedan.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/nu-slapps-hastarna-loss_4268861.svd
Intressant artikel som anknyter till det vi diskuterat här på bloggen om konsekvenserna av de nya reglerna vad gäller hästars utevistelse.
Skrivet
Alla har vi väl våra olika sätt att starta dagen på….
Själv förfasas jag över de som snoozar femtioelva gånger för att slutligen kasta sig upp ur sängen, slita på sig kläderna och fara iväg till jobb, skola eller vad de må vara.
Jag har aldrig förstått vitsen med att skjuta upp det oundvikliga, dvs uppstigandet och skulle bara känna mig stressad av att veta att ”snart ringer klockan IGEN”.
Själv stiger jag upp så fort klockan ringer, oftast 05.30 om jag inte ska rida och är lika trött då som om jag skulle förhala uppstigandet med någon/ många minuter så jag ser liksom inget vits med att göra det.
Men vi är som sagt olika….
Medan andra tar god tid på sig med att både läsa tidningen i lugn och ro och äta en ordentlig frukost så trivs jag bäst när jag åker till stallet för att fodra och mocka innan jobbet. Så har jag gjort i alla år och det kanske till viss del är kontrollbehovet som spökar, vad vet jag?
Samtidigt är det är mitt sätt att starta dagen lagom lugnt och kravlöst och det tar bara 30 minuter extra mot om jag hade kört direkt till jobbet.
I stället åker jag alltså förbi stallet, fodrar alla hästarna (7 stycken) i mitt stall och mockar till Archie medan han står på stallgången och äter.
Jag har alltid tyckt om att MATA djur :=), kanske för att jag själv är så förtjust i att äta :=)?
Och att vänta med mockningen till eftermiddagen vill jag inte; jag vill att Archie ska komma in i en ren box efter hagvistelsen och slippa stå och trampa i gammal skit.
Visserligen mockar jag en gång till på eftermiddagen/ kvällen men då är det ju bara lite ”finstädning” eftersom grovstädningen ju gjorts på morgonen :=).
Nu med ”eget” ridhus på anläggningen och utan störande ridskoleverksamhet har jag förlagt merparten av hästmotionen på efteriddagarna och tar det mestadels lugnt på morgnarna även om det är oerhört praktiskt att kunna rida innan jobbet om man vill det.
Skrivet
Idag fick Archie och jag sällskap till Ebba-träningen, det var Archies ”gamla” skötare, 19 år unga Lina som kom och hälsade på oss.
Själva träningen gick ”sådär”, en del saker gick ovanligt bra: högergaloppen var lika spikrak som vänstergaloppen som i sin tur var ovanligt rund och kändes lika bra som den högra.
Vårt problem har annars flera gånger varit att medan vänstergaloppen har varit spikrak så har den samtidigt varit kantig medan högergaloppen har varit bärigare men utan 100%-ig spårning och med bakdelen gärna liiiite innanför spåret.
Så galoppen var ett stort plus idag och jag fick bland annat vända rätt upp flera gånger utan att titta ner i Archies man som jag gärna gör om jag själv får bestämma:-).
Ebba undrade hur jag kunde se min väg genom att glo ner i hästens hår och det kan man ju undra….
Travarbetet med öppnor och skänkelvikningar flöt inte på lika bra, medan vänsteröppnan är helt ok är högeröppnan för rak. Skänkelvikningen för vänster skänkel är numera riktigt bra ibland om än något seg i tempot medan skänkelvikningen för höger skänkel gärna blir för rak. Här måste jag stoppa upp framdelen och verkligen få bakdelen åt sidan och det är fortfarande inte helt lätt.
”Fördelen” när vissa saker inte går så bra på träningen är att jag ofta får till det bättre själv dagen därpå i lugn och ro så vi får hoppas på ett fint pass imorgon i stället.
Skrivet
http://www.blocket.se/vi/25655596.htm
Jag har en tid nu letat efter en hundbur åt Soya och hittade denna på nätet.
Som synes var priset från början 3000:–, nu sänkt till 2500:–.
Jag la i förra veckan ett bud på buren (1700:–) och fick till svar att buren säljs för att den inte passar och att säljaren själv har köpt den för 2000:– och därför inte ”kan” sälja den billigare.
Tja…kan och kan…det får ju vara upp till säljaren att bestämma men det är väl inte ofta man lyckas sälja något för MER än vad man själv köpte det, i alla fall inte på annons.
Bara att önska säljaren lycka till!
Och att säljaren inte antog mitt bud fick faktiskt den mycket trevliga konsekvensen för min del att det visade sig att hundbursletandet var precis som Carlsberg-reklamen: ”Worth waiting for”!
För tror ni inte att jag igår fick syn på en annan annons där en person tillverkar måttbeställda burar; precis en sådan som jag vill ha och till samma pris som buren jag gav bud på.
Men nu får jag alltså en bur efter på centimetern de mått jag vill ha och det kan ju inte bli bättre!
Här är den annonsen och jag lovar att rapportera om buren när den kommer (enligt mailet efter 1-2 veckor mot postförskott):
http://www.gammelgrundet.se/hundbur.html och
http://www.blocket.se/kalix/Hundbur_24575371.htm
Att jag skriver ”Stackars Soya” i rubriken är för att jag inte kan tänka mig att hon kommer att uppskatta buren.
Soya har sedan vi köpte henne legat i baksätet på våra bilar och eftersom både maken och jag har stora läderarmstöd bredvid förarsätet så har Soya använt dessa till att stå på och hjälpa till att ”köra bilen” (Birgitta, 12 år).
Detta med Soyas bilkörning (hon har alltså stått med frambenen på armstödet och bakbenen på baksätet) har absolut varit tudelat; å ena sidan tycker jag att hon är så gullig när hon gör det och å andra sidan så kan det så klart bli mycket farligt vid en häftig inbromsning eller krock.
Dessutom ska jag inte sticka under stol med att mitt i vissa fall pedantiska sinne hade mått mycket bättre om det slapp fleecefilten i baksätet, ibland både full av grus och tassavtryck.
Så tanken på en säker plats för Soya och ett rent baksäte för mig väcktes för ett tag sedan och nu ska det alltså bli verklighet.
När jag hade hund förra vändan, dvs för över 20 år sedan, var det ingen (vad jag kan minnas i alla fall) som hade bur till hunden eller så var det i alla fall långt ovanligare.
Nu verkar mer eller mindre alla ha det och som sagt så kan jag ju faktiskt förstå det även om jag kommer att få vara utan co-driver framöver :=).
Skrivet
’
Skrivet
Var i stallet som vanligt på morgonen och allt var som det brukade.
Ett mycket lätt snöfall då förvandlades snabbt till ett ganska häftigt dito på väg till jobbet men tack och lov slutade det lika plötsligt efter bara kanske 1 timme.
Måtte veckans snökvot vara fylld tänkte jag utan större hopp om att min önskan skulle besannas och mycket riktigt började det snöa igen när jag skulle köra hem.
Eftersom måndagar är Archies vilodagar vill jag gärna ha honom ute mer i hagen och Rockys ägare hade lovat att släppa ut honom och Bröta en vända till på eftermiddagen.
Hästarna går vanligtvis in vid 14-14.30 och idag släppte de ut honom vid 15.00 igen efter en kort lunchrast.
Det är verkligen skönt när man kan hjälpas åt lite med just in och utsläpp, något som jag ska bli bättre på att utnyttja framöver.
På ridskolan hade vi, tycker jag i alla fall, mer inställningen att var och en skötte sitt eget in och utsläpp eller så var det i alla fall väldigt få som hjälpte varandra.
Men lika gärna som att man släpper ut 1 eller 2 hästar så skulle man ju kunna släppa ut ganska många fler, i alla fall om man fick motsvarande gentjänst tillbaka på en lite mer regelbunden basis.
När jag kom till stallet efter jobbet gjorde jag i ordning höpåsarna och tog ut några bajshögar ur boxen innan jag tog in hästarna 17.30.
Då snöade det ganska mycket så jag fick hänga upp Archies yttertäcke på tork i pannrummet innan jag körde hem.
Skrivet
Och nu läser jag följande intressanta kommentar på nätet:
”Enligt veterinär innehåller det (hästbajs) mjölksyrabakterier och andra mikroorganismer som är nyttiga för hundmagar. En bekant med hund med problemmage blev hitskickad av vet. för att hämta hästbajs som hunden kunde äta.”
Där ser man!
Dock varnas för att låta hunden äta bajs av en häst som precis avmaskats då maskmedlet kan vara mycket giftigt för hunden.
Själv är jag övertygad om att djur som får normalt med föda (dvs inte svälts eller bantas) till 99% ”vet” vad som är bra för dom och inte.
Så jag kommer absolut att fortsätta att låta Soya vara en skit-ätare fast det kanske också förklarar varför jag aldrig har gillat att hon slickar mig i ansiktet :-)!
Skrivet
Jag skulle tippa att ett av de vanligast förekommande orden i bloggar och samtalsämnen IRL just nu är SNÖ, och till och med de som från början var rätt så glada över denna nederbörd har börjat yla om att ”det får vara nog”.
Jag kan inte annat än instämma även om det finns andra delar av Sverige som är långt värre drabbade än Skåne.
Vi har faktiskt många gånger haft tur just i mina trakter och helt sluppit snö de dagar då i princip resten av Sverige översvämmats.
Jag vet inte hur många rapporter jag läst om på nätet i veckan där hästägare knappt kunnat ta sig till sina stall, inte kunnat rida ut, inte vågat rida i ridhus pga takras-risk osv osv.
Många hagar är, vad jag har förstått rena ”skämten” nu med elrep som mer är att betrakta som snubbeltrådar (pga den höga snön) än som något som ska hålla hästarna innanför dessa.
Själv kom jag iväg till båda träningarna hos Ebba eftersom just de dagarna var hyfsade vädermässigt men nu börjar jag få ångest inför den kommande veckan i stället (alltid ska det vara något….) .
Förutom träningarna har jag nämligen ett tandläkarbesök för Torbjörn Lindström inbokat för Archie sedan länge och rent statistiskt så borde det ” skita sig” någon av de 3 dagarna jag har planerat att köra med släpet.
Tyvärr håller tandläkaren dessutom till i Bollerup som ligger på Österlen, den i särsklass mest snö-svårighetsdrabbade delen av Skåne.
Minns med fasa den vinter jag fick ställa in 2 planerade veterinärbesök i Bollerup pga snön, jag grät nästan andra gången veterinären ringde och sa att det inte gick att ta sig fram och vid det tredje planerade besöket kände jag nästan att jag skulle köra ” no matter what” jag ville verkligen få hästen undersökt utan ytterligare väntan.
Det trista med tandläkartiden är att Torbjörn bara kommer till Skåne med kanske var 3:e månads mellanrum så det blir ju en rätt så lång väntan om vi inte kommer iväg på torsdag.
Tack och lov gäller det bara en årlig kontroll av Archies överbett men jag vill ju få den gjord ändå.
Ska även passa på och vaccinera Soya men även det går ju att få gjort vid ett annat tillfälle.
Vad har annars hänt i veckan?
Tja inte mycket värt att orda om faktiskt, har nog redan berättat om det mesta i tidigare blogginlägg.
Väntar nu mycket spänt på Soyas overall som jag beställt och som väntas inom några dagar och även om den blev typ 5 gånger så dyr som hennes Ullaredstäcken så ser jag fram emot den med förväntan.
Bilder kommer så klart liksom på annat som kanske dyker upp i veckan :-)!
Senaste kommentarer