Igår läste jag denna publikation skriven av Anna Hassö, ord som redan har fått en ganska stor spridning på tex Facebook.

Jag har alltid gillat Anna; har träffat henne på många tävlingar och alltid tyckt att hon är väldigt….tja…naturlig eller vad jag ska kalla det.

Inget ”se på mig….jag är minsann svårklassryttare och märkvärdig” typ.

Därför tycker jag att det är bra att hennes kloka ord får spridning och uppskattning för på gott och ont gör fotfolket många gånger det som ”kändisarna” gör.

Det som jag tycker är sorgligt är att många hyllar hennes ord som om hon har uppfunnit hjulet typ 🙂 , för mig är mycket i texten fullständiga självklarheter och inget man skulle behöva framhäva i den bästa av världar.

Men som vi alla vet lever vi inte där även om jag faktiskt vill påstå att mycket kring hästhållningen i Sverige trots allt HAR blivit bättre- i alla fall det jag har sett (därmed inte sagt att det är representativt…det kan jag bara hoppas och tro).

Jag har ju flera gånger berättat för er ”hur det gick till” när jag köpte min första häst för över 30 år sedan och stallade upp den på en av Sveriges då största ridskolor.

Det var tex bara jag och en galopp/häckhindertränare (Lars Swärd) som ville ha våra hästar i hagen dagligen och tur var det för det fanns bara EN hage till över 50 hästar.

Lektionshästarna gick i en gruspaddock enstaka timmar då och då men inte enligt något schema och låååångt ifrån alla kom ut dagligen.

Maxgivan hö var på den tiden (30 år sedan alltså) 5 kilo och många promenad/hobbyhästar åt minst 3 kg havre om dagen.

Det var tillåtet att röka till häst, man fick rida sin egen häst utan hjälm, upplockningstvång existerade ej bla bla bla…..

För många yngre låter nog detta jättemärkligt och fel men så var det.

Jag tycker ändå att medvetenheten kring mycket har ändrats till det bättre; grovfodrets betydelse, foderanalyser, träckprov, säkrare hästtransporter, mycket mer funktionell häst och ryttarutrustning, sadelutprovningar, bättre underlag i ridhus och på utebanor….I could go on for ever….

Och jag har även en känsla av att det här med hagvistelsens betydelse som Anna skriver om är något som folk börjar ändra åsikt om men här finns det tyvärr faktorer som försvårar en positiv utveckling.

Dels har vi det enkla men oomtvistliga faktumet att vårt avlånga land ser väldigt olika ut och att mark i Norrland kan köpas för heeelt andra pengar än Skånes dyra åkerjord tex.

Och det är i storstadsregionerna många hästägare finns….

En annan faktor är att det fortfarande finns ”toppryttare” inte bara utomlands utan även i Sverige som i princip knappt har sina hästar ute och som jag vara inne på tidigare….hobbyryttarna ser många gånger upp till dessa, vill ha samma utrustning och göra som de…

Detta var bekymret redan på den tiden jag i min ensamhet ville propagera för mer stråfoder på ridskolan.

Vår ridhuschef på den tiden hade många hästar som gick svår hoppning med den foderstat jag berättade om ovan (5 kg hö, många kilo havre) och hens hästar gick aldrig i hagen.

Om dessa hästar ÄNDÅ kunde prestera på svårklass-nivå så skulle inte lilla Birgitta 20 bast komma och försöka inbilla sig att hennes lätt-klasshäst behövde mer hö. Typ….

Ja, det finns mycket att säga om detta; jag hoppas och tror ändå att vi ”går åt rätt håll”- eller vad tror ni? Är jag naiv?

Jag är sedan väldigt länge medlem i en grupp på Facebook där stallplatser utannonseras.

För att undvika missförstånd; jag är OTROLIGT nöjd med min nuvarande stallplats MEN jag tycker också att det alltid är bra att veta vad som finns ”out there”.

Man vet ju aldrig vad livet kan ha i beredskap åt en och som sagt är det alltid bra att ha koll på utbud, priser osv.

Nyligen när jag läste en annons och kollade lite noggrannare började jag fundera på en fråga som jag nu ska ställa till er:

Om en stallägare har en KLART helt annorlunda åsikt än ni i en stor fråga, säg politisk åsikt tex, och luftar denna frekvent på exempelvis Facebook; skulle ni ändå ”våga”  stalla upp hästen hos en sådan person?

Skulle ni hoppas på att aldrig hamna i diskussion kring denna fråga eller skulle ni absolut inte vilja beblanda er med någon som tycker något som ni absolut inte kan acceptera?

Sålt! Krympte för mycket….som många schabrak gör…

Jag har sedan flera år tillbaka insett att jag har samlat på mig på tok för mycket ”hästsaker” och HAR faktiskt också försökt att göra något åt det; dels genom att sluta handla 🙂 och också genom att försöka sälja av en del av det som jag redan har men inte använder.

Gjorde en rejäl rensning bland mina schabrak för något år sedan tex och har nästan (men bara nästan….) inte köpt ett täcke på många år.

Jag vill inte tillhöra dom som äger 30 schabrak (vet många som gör just detta) och lika många täcken; jag använder ändå inte hälften och det tar bara en jäkla massa plats.

Framför allt eftersom jag inte har eget stall är förvaringsutrymmena begränsade och att ha grejer i vår källare lockar inte heller.

Nu har jag åter gjort ett ryck och har de senaste 3 månaderna bland annat sålt 2 sadelgjordar, 3 sadelskydd, 1 ländtäcke, 1 par stövlar, 15 par fleecelindor, 1 schabrak, 3 par stallbandage, 1 hönät, 1 ridväst och en stalljacka.

Detta är det jag kan komma på på rak arm; har säkert sålt mer och om pengarna har räckt till någon lektion för Olof så är det ju till mer nytta än att bara ha grejerna liggande på hög.

Och tänk vad plats det har tagit….

Nä usch…jag ska verkligen försöka att inte samla på mig en massa saker igen!

Sedan får jag väl liiite till mitt försvar säga att det mesta av ovan är sådan jag själv köpt superbilligt eller till och med fått gratis (varje gång jag köpt en ny sadel har det tex ingått ett sadelskydd….) men ändå…nu får jag gå med bindel för ögonen på Gekås hästavdelning och inte besöka några outlets 🙂 !

En ständigt återkommande fråga på hästforum tycker jag; vad som är rimligt att betala i stallhyra och vad som bör ingå i densamma.

Jag ska inte orda om det förstnämnda; därtill är det på tok för många parametrar för att man ska kunna säga varken bu eller bä men däremot tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter kring vad jag tycker ska ingå i stallhyran.

Och det korta svaret på den frågan får bli: INGENTING 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men jag tycker i varje fall att var och en ska betala för både allt strö och allt foder efter förbrukning.

Vill man trycka i hästen en massa dyrt kraftfoder trots att den gott och väl hade klarat sig på enbart stråfoder; kör på men betala själv!

Vill man dränka hästen i spån eller halm; samma sak. Osv osv.

Om man betalar själv behöver ingen annan ha ont av om hästen trampar ner ensilage i hagen som man sedan får slänga på gödselstacken (hej Vicke)- det är ägarens val och ägarens plånbok.

Man behöver inte heller titta snett på varandra och störa sig på att man betalar lika mycket när en toksnålar med ströet och mockar med lupp medan någon annan skyfflar ut både rent och smutsigt i en salig röra.

Det blir helt enkelt mest rättvist och minst utrymme för ”tjafs” om alla betalar för sin egen hästs konsumtion så OM det går att lösa med stallägaren tycker jag att detta är det smidigaste sättet.

Gratis är som bekant godast och om det ingår allt möjligt i stallhyran vill många utnyttja det; vare sig hästen behöver det eller ej.

Sedan finns så klart risken med ”betala för vad du använder” och att en del toksnålar för att få ner sina kostnader men då tycker jag att det är upp till stallägaren att påtala om man tex strör på tok för lite eller ger hästen för lite mat.

Vad är era erfarenheter av ovan och vad tycker ni fungerar bäst?

Det han en gång lämnar skulle han aldrig äta senare i kombination med rejält med stråfoder = en del mockas ut. Ägaren betalar och ser glad ut….

Läst på ett hästforum (och jag som tycker att jag har saker länge 🙂 ……) !

”Hur ofta bör man byta hjälm egentligen?
Jag har haft min i 16 år och man har ju åkt av en del gånger med den.”

”Varför kallas det för enkelt byte när det i själva verket är svårt att utföra korrekt” undrar dressyrtränare Catrin Henriksson och det har hon ju fullkomligt rätt i 🙂 !