Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Skrivet

Fondue- nej tack!

Förra lördagen var jag och Henrik på Stäket i Lund och åt fondue och i efterhand slog det mig vilken bra affäridé detta är för restauranger och vilken dåligt matupplevelse det var i alla fall för oss.

Jag hade tills förra lördagen inte ätit fondue på måååånga år men mindes hur det var då; ”man” åt sig mätt på pommes frites i väntan på köttet som tog en evighet att bli klart.

Nu förträngde jag detta minne en hel del när vi väl kom till restaurangen och det var synd för det visade sig bli exakt samma scenario.

Och inte nog med det; det var så himla mörkt i lokalen (mysigt förvisso) att det absolut inte gick att se ordentligt om köttbitarna var klara eller ej utan man fick ständigt fiska upp dom, skära lite i köttet och sedan mestadels konstatera att ”nej, det ser inte riktigt klart ut än” och fortsätta evighetstillagningen.

Jag gillar ju när köttet är ”well done” och vill under inga omständigheter äta blodigt dito och att mer eller mindre GISSA om köttet är färdigt eller ej i dunklet; nej- det passade mig inte alls.

Så det slutade med att vi blev proppmätta på vitlöksbröd och pommes vilket blev ganska dyrt eftersom vi lämnade mer än hälften av köttet.

Såg att de som satt vid bordet bredvid oss gjorde detsamma så gissningsvis är det en bra affärsidé; ta betalt för mycket kött där hälften lämnas orört och låt folk hiva i sig pommes….

Skrivet

Vem är ni?

En av mina trognaste läsare och blogginläggsinspiratörer påminde mig nyligen om att de presentationer som finns under fliken ”mina läsare” högst upp på bloggen börjar bli väl gamla och kanske inte alls är aktuella längre.

Jag har ingen aning om ni ens har läst dom eller bryr er men oavsett vilket tycker jag att det är intressant att veta vem som läser bloggen- om ni vill dela med er.

Så; om ni ids och vill kan ni gärna skriva ihop en presentation och antingen posta den här som en kommentar så lägger jag över den på rätt plats eller så kan ni maila till bm6610@hotmail.com.

Skrivet

Vad f.n är oddsen?

Att livet som hästägare kan vara tufft ibland tror jag att de flesta av oss kan skriva under på- det har vi upplevt många gånger…..

Vad sägs om denna smått osannolika händelse som inträffade nyligen:

10 minuter (!!!) innan en hästägare ska åka på ett bokat veterinärbesök för att troligen och förhoppningsvis få bekräftat att det är ok att sätta igång hästen igen halkar den i boxen och vill därefter initialt inte stödja på ett ben.

Efter en stund kan hästen gå och lastas för det planerade besöket där hälta konstateras och hästen ordineras boxvila i några dagar samt nytt återbesök om ca 2 veckor.

Man kan förstå att ägaren kunde hålla sig för skratt och som sagt…vad är oddsen?

Enda ”trösten” som jag ser det är att ägaren i alla fall själv SÅG hästen halka i boxen och således inte behöver spekulera i hur hältan uppkom för det vet vi ju alla också att det sistnämnda scenariot inte alls är omöjligt och att vi många gånger just inte VET exakt varför hästen är halt utan bara gissar och tror.

Kom förresten att tänka på ett annat lika märkligt sammanträffande som drabbade mig för många år sedan och som också var hästrelaterat:

Jag skulle till tandläkaren på morgonen och åkte bara ut till ridskolan för att släppa ut min och en annan häst innan besöket.

På väg ner till hagen blir hästarna skrämda av något och en av dom (minns inte vem) knockar mig under käken så att mina tänder slås ihop och en tand bryts av.

Väldigt lämpligt att infinna sig hos tandläkaren en timme senare kan jag säga…..

Har ni varit med om liknande sammanträffanden?

Skrivet

Utbränd

 

Något jag har tänkt på de senaste åren och som jag verkligen är rädd för att drabbas av är den utbrändhet som tycks så vanlig idag- framför allt inom mitt yrke (socionom/ socialsekreterare).

Jag känner till allt för många personer, från vitt skilda yrkesgrupper, som har gått in i den berömda väggen och det låter otroligt skrämmande.

För många tar det flera år att återhämta sig och ”man” vittnar också om att det sällan och aldrig går att återgå till den arbetskapacitet man en gång hade.

När jag ser tillbaka på ett ca 30-årigt arbetsliv inser jag att jag har haft tur (?) som aldrig känt att jag varit i närheten av att bli utbränd för på pappret hade jag nog varit en tacksam kandidat.

Jag har nästan aldrig ”bara” jobbat heltid utan har förutom mitt enorma hästintresse som alltid har tagit mycket tid 7 dagar i veckan även haft alla möjliga extrajobb- en del mycket krävande, fysiskt eller psykiskt.

Jag har jobbat extra på semestrar och röda dagar fler gånger än jag kan räkna till- i stället för att ”vara ledig”.

Jag anser själv att jag har en väldigt hög arbetsförmåga i jämförelse med de arbetskamrater jag haft genom åren- jag kan driva mig själv hur långt som helst nästan för att få saker gjorda och jag har ibland i efterhand knappt fattat hur jag har orkat.

Men nu har jag som sagt blivit rädd- inte för att jag alls har märkt några tecken på en begynnande utbrändhet men frågan är hur många som GÖR det- innan det är för sent så att säga?

Så nu försöker jag verkligen att tänka på att ”ta hand om mig själv” vilket framför allt innebär mycket VILA.

Jag skriver ju ofta på bloggen att ”jag ligger i soffan” och det kan ju låta som att jag är lat och arbetsskygg men de som känner mig vet att så verkligen inte är fallet.

Men mellan olika aktiviteter ser jag alltså till att vila så mycket som möjligt och med vila menar jag även SOVA, även om det är mitt på dagen.

Bytte ju också jobb för 1,5 år sedan- inte enbart för att undvika en för hög arbetsbelastning men det har absolut bidragit till beslutet.

Vad säger ni som läsare?

Är ovan något ni har erfarenhet från, funderingar kring eller annat ni vill dela med er av?

Har ni gått in i väggen någon gång, varit väldigt nära eller har ni alltid haft en bra balans i livet och kan delge andra tips för hur ni uppnår detta? 

Skrivet

Hjälmbyte?

Idag undrar jag enligt vilka kriterier ni byter hjälm?

Är det när den gamla börjar se sliten ut, när ni hittar en snyggare modell eller när ni ramlar av?

Just vad gäller det sistnämnda undrar jag hur noga ni är: kasserar ni en hjälm ni har ramlat av med?

Hur länge har ni i snitt en hjälm?

Själv måste jag bekänna att jag inte byter hjälm speciellt ofta och de gånger jag har gjort det har nog varit när jag har ”sprungit på” en hjälm på extrapris.

Nuvarande hjälm kommer från Gekås och har väl kostat typ 300 spänn eller nåt, jag gillade utseendet och att den går att reglera storleken på lite grann genom ett spänne i nacken.

Att betala flera tusen för en hjälm bara för att den är snyggare än långt billigare diton finns inte i min värld…jag tycker att alla hjälmar klär mig lika illa ha ha.

Minns hur jag en gång sa bland ett gäng hästmänniskor: ”vem f..n köper en hjälm för 5000” varpå en tjej pep: ”jag”. Inte var hon speciellt rädd om den heller men så är det kanske när mamma och pappa betalar?

Skrivet

Från min hästletande vän

Hej! Eftersom jag tydligen upprör en del med mina ”höga krav” på häst kommer här ett inlägg från mig.
Jag vill först och främst tacka för de tips som kommit in via Birgitta! Sedan vill jag gärna betona att jag inte alls tror att jag ska få någon gångartshäst eller häst som är ”i fas”. Jag önskar en häst som iaf är inriden och gärna lite grundutbildad, som jag beskrivit tycker jag det är ett plus om hästen varit ute på ngt, har ingen betydelse vad egentligen bara så man har ett hum om hur den fungerar när man är iväg. Jag har precis som Birgitta skrivit besiktigat två stycken hittills, detta har varit till synes friska hästar helt utan skadehistorik, den ena grundutbildad av beridare som inte märkt något fel, den andra har gått lite småklasser i hoppning av en ung amatör. Hästarna besiktigades på klinik, och jag gav dem båda även en andra chans vid ombesiktning några veckor senare.
Anledningen att jag bad Birgitta om hjälp är att det här tar sådan tid, först ska jag hitta annonser med lämpliga hästar, därefter ringa dessa och utvärdera om det kan vara ngt för mig, sedan åka och provrida, gillar jag hästen så tillbaka ytterligare minst en gång. Sedan är det dags för att boka tid för besiktning… Eftersom jag sedan gett dessa hästar en andra chans vid ombesiktning har vi lagt kanske 1,5 – 2 månader per häst…
Jag VET att det finns sådana här hästar jag söker , jag vet också att många väntar tills vår/sommar att lägga ut hästar på annons eller tänker att de kanske måste utbilda lite till eller komma ut och tävla några klasser i vår… Det är dessa jag söker:-) de som inte ens finns på annons just nu.
Återigen stort tack för den hjälp jag fått hittills. 🙂