Idag funderar jag över vad, om något, som gör att vissa hästar blir väldigt pigga vid vila medan andra inte påverkas alls.

Att dra ner på kraftfodret eller inte påverkar säkert men är det annat också?

Jag skulle tycka att ju bättre kondition hästen har desto större risk för att få en massa överskottsenergi men i alla fall Vicke är definitivt inte ett exempel på detta.

Jag skulle tveklöst säga att han är minst en av 3 med bäst kondis på anläggningen men när han tex bara hade gått i hagen i en vecka när vi var på Gran Canaria var han snarare väldigt lugn första dagen han motionerades än något annat.

Sedan har jag sett hästar som regelmässigt rids långt mindre som blir helt galna vid vila och knappt går att hantera….

De springer mycket i hagen, taktar och är allmänt ”vilda” vid intag osv.

Kan det vara så att den vältränade hästen tycker det är skönt att ta det lite lugnt när möjlighet ges eller är det ett förmänskligande tänk?

Är det rena slumpen som avgör?

Handlar det om hur väluppfostrad/ välhanterad hästen vanligtvis är?

Vad tror ni och hur är era egna hästar?

Kan de vila några dagar utan att ni märker någon skillnad eller blir de rejält på tårna?

Är det påverkat av årstiderna dvs värre vid kyla?

Drar ni ner mycket på kraftfodret eller vidtar ni andra åtgärder? Berätta!

Igår var Leons medryttare Anneli och investerade i en sådan här vattenpåfyllare- allt för att våra hästar (Leon är dessutom kolikkänslig) ska få vatten i hagen smidigt vintertid.

Vattnet till den kran där vi vanligtvis kan ta vatten stängs av pga kylan och ovan lösning verkade smidig.

Om man tittar på bilden ser det ju lättsamt ut men så här skrev Anneli till mig och Leons ägare idag:

”Körde inom stallet innan stan och skulle fylla på vatten. Fastnade i leran med kärran, tippar ut hela säcken, kan inte lyfta upp den så får hälla ut mer än hälften, lyckas lyfta den lite och fylla i en tunna, halkar runt i leran så gav upp och satte den bredvid badkaret istället och fyllde på det sista och halkade sedan ut från hagen! Så lerig och med skottkärreskit på kläderna så jag nu luktar häst är jag i Malmö ha ha ha!”

Vad gör vi inte för våra hästar…..

🙂 🙂 🙂

Jag minns för övrigt hur jag på ridskolan släpade vatten världens längsta sträcka till hagen längst bort där Decima gick.

Jag var helt slut i armarna och det första hon gör är att välta spannen så att allt vatten rinner ut.

Hade jag haft MER vatten hade jag hällt det ÖVER henne….

Ja om det inte redan har börjat i era trakter gissar jag att ni vilken dag som helst kommer att höra det eländiga raket-smällanandet som hör varje nyår till.

Och hade det bara varit begränsat till nyår, dvs tolvslaget må det väl vara hänt men jag minns hur det var när jag bodde i Malmö; där började ”man” smälla flera dagar innan nyårsafton och höll på säkert en vecka efter.

Inte alls roligt att ha sina hästar i hagen under denna tid; ”min” ridskola ligger ju i utkanten av staden med flera intilliggande bostadsområden.

Jag har hittills varit lyckligt förskonad från hundar som är rädda för smällare och raketer; Soya hade man kunnat fälla en bomb bredvid tror jag utan att hon hade brytt sig men vi får se hur den långt mer försiktiga Molly kommer att reagera.

Jag har genom åren och i många inlägg på bloggen ondgjort mig över smällandet och ser för egen del absolut ingen som helst tjusning med det när jag vet att det orsakar så mycket lidande men undrar idag hur ni ställer er:

Fyrar ni av några raketer vid nyår? Vad anser ni om smällare och raketer?

I år har jag en stallkamrat som fick en HÄST i julklapp- svårt att bräcka, ha ha ha!

Och otroligt passande på alla vis då hon redan varit fodervärd ett tag och passar såååå bra med detta djur som dessutom visat sig vara en riktig rosettplockare!

Jag gläds mycket med henne- det är så rätt!

Och idag undrar jag vad som varit er bästa julklapp genom tiderna?

Berätta!

Mina bästa ”gåvor” i år- bättre än alla julklappar i världen!

Pratade med en hästägare igår som var på jakt efter stallplats.

En stor anledning var att initialt givna löften/ förutsättningar inte längre gällde och detta efter bara en kort tid i nuvarande stall.

Jag kunde inte annat än nicka igenkännande; inte för egen del mind you men jag har hört/ läst om det såååå många gånger med lite olika variationer.

Folk som har flyttat till ett stall där man ”snart” skulle bygga ridhus och där inte ens grunden är lagd ett halvår senare, ändrade regler vad gäller foder, utsläpp, hagkonstellationer och mycket annat.

Ja, det är inte lätt att på förhand veta vad som väntar- det är en sak som är säker.

I vårt stall har det länge varit så att i princip alla som flyttar dit kommer efter ”referenser” från folk som redan står i stallet eller känner till vår anläggning och det är det absolut bästa för alla parter.

Den nya inackorderingen vet vad som gäller och stallägarna har också en annan ”säkerhet” om någon/flera redan känner personen.

Själv ”krävde” jag att få stå på prov i mitt nuvarande stall i 1 månad innan jag fattade det slutgiltiga beslutet om jag skulle stanna kvar- efter mer än 20 år i ett annat stall (på ridskolan i Malmö) var jag inte intresserad av att flytta hur lättvindigt som helst.

Nu hade jag ju turen att mina stallägare accepterade min ”provmånad” och dessutom insåg jag redan efter 14 dagar att jag verkligen ville stanna (och det är 7 år sedan…..) men annars kan man verkligen råka illa ut om givna löften inte visar sig överrenstämma med verkligheten.

Det är ju inte alltid bara så att man kan ta sin häst under armen och gå och ofta har man dessutom 1-3 månaders uppsägningstid som man får betala för oavsett.

Idag undrar jag hur era erfarenheter ser ut vad gäller stallbyten?

Kände ni efter flytten att det var så som det såldes in till er eller var det vissa/ några/ många saker som ni kände er lurade på? Vad i så fall?    

Idag undrar jag lite kring hur ni ser på det här med longering.

Hur ofta longerar ni?

I vilket syfte använder ni longering? Som ren ”avrastning” eller har ni liksom någon plan med longeringen typ ”stärka galoppen”, ”träna på travökningar” eller vad som?

Jag tänker ibland på longering som den lates sätt att snabbmotionera en häst för det är tyvärr så jag oftast har sett det användas och ibland till och med missbrukas (då man longerar typ 3-4 gånger i veckan).

Man har inte tid/ orkar inte rida och så låter man hästen spinga runt i linan lite lagom planlöst i 20 minuter, gärna oinspänd och så är liksom dagens motion avklarad tycker man.

Jag får rejäla rysningar när jag ser personer som står som fastgjutna i marken och låter hästen stirra omkring på en liten volt samtidigt som det formas ett rejält voltspår med upptrampad mitt- personligen ser jag väldigt liten, om någon, nytta med detta medan jag däremot skulle vara ganska rädd för att hästen ska få någon form av skada då (okontrollerat) springande på små ytor inte alls är nyttigt i min värld.

Givetvis är det ovan beskrivna en ”avart” och man kan absolut få till vettigt jobb när man longerar även om jag personligen föredrar tömkörning som förhållandevis få verkar behärska ens grundläggande vilket jag också finner märkligt.

Att använda longering innan man sitter upp på en potentiellt ”överhettad” häst där man riskerar att ramla av kan också vara bra liksom för att kolla allmän rörelsestatus på sin häst vare sig man misstänker att den är halt eller inte.

Jag longerar väldigt sällan, inte ens en gång i månaden i snitt. Tömkörning ägnar jag mig åt lite oftare- kanske 1-2 gånger i månaden.

När mina hästar har varit halta har jag däremot använt longering som ett sätt att kontrollera status.

Diskuterade det här med föl och unghästar med en fd stallkamrat nyligen och läste dessutom en rolig kommentar på Facebook  där någon skrev: ”Mitt föl som var SÅ vacker ser ut som en korsning mellan tapir, brunbjörn och pepparkaksgris”.

Och det stämmer ganska bra tycker jag.

De flesta föl och unghästar kommer in i perioder där deras tidigare så fagra utseende är heeelt borta och de saknar varje uns av proportion i sin kropp och är rent ut sagt FULA 🙂 .

Men jag tycker inte att man ska misströsta; många BLIR fina IGEN 🙂 !

Och som hos barn tex så sker ju tillväxten inte enligt något givet schema utan det kan ske lite hipp som happ höll jag på att säga.

Ibland räcker det med några veckor på bete för att man ska hitta en helt annan häst i hagen, tyckte tex att Messy växte till sig väldigt fint efter bara några veckor i somras.

Den här bebisen blev en vacker vuxen häst i alla fall 🙂 (det är Vicke).

Årets bebis Kaching är än så länge en sötnos!

Messy i höstas, då 3 år- snygg tycker jag!

.

Här är hon 2 år och inte så pjåkig då heller 🙂 !