Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Skrivet

Dagens (Lucia)fråga

Idag är det ju den 13 december och Lucia vilket får mig att ställa frågan hur viktig denna tradition är för er?

Det har ju varit hur mycket skriverier som helst om hur en Lucia ”får” och inte bör se ut, att en del känner att Lucia-tågen är ”hotade” (”rör inte mitt Luciatåg”) och jag vet inte allt….

Den bistra sanningen tycks snarare vara att en del helt har tappat intresset för denna tradition: läser att man på många ställen har fått ställa in korandet av Lucior i tonårsvarianten för att ungdomar helt enkelt inte vill anmäla sig- de har annat i livet som lockar mer.

Någon skrev att pensionärer satt och blev ledsna om tågen uteblev men frågan är vem mer som skulle sakna Lucia och hennes följe?

På någon av mina arbetsplatser har dagisbarn kommit och lussat men ärligt talat kunde jag inte bry mig mindre om jag aldrig mer fick se ett Luciatåg i hela mitt liv- det har absolut inget värde för just mig.

Hur känner ni?

Är det många som av olika anledningar vill hålla kvar denna tradition eller håller Lucia på att spela ut sin roll? Vad tror ni?

Skrivet

En samvetsfråga

Från en IRL-diskussion jag deltog i men som inte alls gäller mig på något vis:

Du har från en person du litar på till 100 % (ögonvittne i detta fallet) fått veta att en person du planerat att träna för är väldigt hårdhänt mot de hästar hen rider och att de mycket väl kan få rejält med stryk med framför allt spö under passen. Detta ska vara mer regel än undantag.

När hen håller träningar förekommer däremot inget sådant alls och de som tränar är väldigt nöjda med den hjälp de får.

Skulle hens egna ”våldsverkande” få dig att avstå från träningen eller skulle du tänka att detta inte påverkar din egen häst och att du därför kan se förbi detta?

Skrivet

När man inte är överens

Läser på en Facebooksida om hundar med epilepsi hur en kvinna är ledsen över att hon och sambon inte är överens om huruvida deras sjuka hund ska avlivas.

Hunden har flera kroniska sjukdomar, har nyligen fått morfin pga smärtor och veterinär rekommenderar avlivning men sambon vill inte och söker ursäkter.

Jag blir sååå ledsen när jag läser sådant och sa spontant till Henrik: ”jag hade kört över dig direkt”.

För första gången äger jag uttalat ett djur tillsammans med någon annan och det finns skäl till både detta och att det inte varit så tidigare.

Visserligen betalade fd maken och jag för Soya tillsammans (hälften var) men jag var noga med att skriva alla papper på mig OM vi någon gång skulle separera och det skulle bli tjafs om vem hunden tillhör.

Nu var det aldrig någon tvekan hos min fd man när vi avlivade Soya men hade det varit det hade JAG bestämt.

Med Molly ville jag egentligen inte ha en ny hund men samtyckte under förutsättningen att vi verkligen delade på allt- inte bara inköpspriset och det gör vi verkligen.

Jag hoppas att vi aldrig ska bli oense om Mollys ”väl och ve” och undrar om ni någonsin hamnat i den sitsen och hur ni har löst det i så fall?

Skrivet

Bästa semesterprylen

Om jag bara ska utnämna en pryl som den bästa inför en solsemester (min I-phone räknar jag mer som en kroppsdel så den gills inte) så måste det bli foppatofflorna!

Fula- absolut men: billiga i inköp, superlätta att rengöra/ spola av, väger inget i resväskan, kan bäras av alla åldersgrupper och kön och har många användningsområden.

Bra när man går på het sand, kan användas när man går på steniga havsbottnar, går att simma med- jag har provat, kan promeneras i även längre sträckor osv.

Hemma använder jag dom när jag ska gå ut med soporna eller ta en kort kisstunda med Molly.

Henrik hade när vi träffades svarta träskor till soprumspromenaderna men fick av mig veta att det var stoooor gubbvarning på detta varpå jag köpte svarta foppisar till honom 🙂 !

Skrivet

Förvrängd kroppsuppfattning

Såg något härom dagen som jag har tänkt en del på.

Det ska mycket till innan jag reagerar på att någon är ”för smal” men nyligen hajade jag verkligen till.

Ett skelett med utspänt skinn över detsamma var ute och joggade mitt på dagen (när det var som varmast) och det såg sååå hemskt ut.

Jag kan inte tänka mig annat än att kvinnan led av anorexia- om detta utmärglade utseende berodde på någon annan sjukdom tror jag definitivt inte att löpning skulle förbättra hälsotillståndet.

Spontant ville jag bara stoppa kvinnan och säga ”snälla sluuuuuta” men det kan man ”givetvis” inte göra och hade inte haft något för heller.

Med vad gör man som anhörig/ vän/ bekant?

Anorektiker tycker ju att de ÄR i behov av viktnedgång och lyssnar inte på ”förnuft” ?

Tankar och idéer kring detta?