Visst händer det även er att ni ibland först i efterhand kommer på det där bra svaret ni önskar att ni hade lyckats kläcka ur er när någon säger något dumt?

Men ibland hinner man ”få till det” också 😀😀😀!

För ett tag sedan sa en ryttare på framridningen till mig att mitt spö petade till hans häst när han red förbi.

Och jag fann mig och kontrade:

”Om din häst får mitt spö på sig DÅ RIDER DU FÖR NÄRA” 😀😀😀!

….som får rysningar av en dylik åsyn 🙂 ?

Bilden är dessvärre inte arrangerad….

Har ni saker som ni inte klarar av att se i ett stall utan svåra plågor?

För egen del är en kvarlämnad bajshög på stallgången av någon som har gett sig ut på en ridtur faktiskt snäppet värre än ovan.

Skönt med hästar som kan tänka lite 😀😀😀!

Både Vicke och Leon vet var i ridhuset man bajsar 🐴💩🐴💩🐴💩!

Foto taget av Marlenes tränare Lena Malmqvist igår!

Idag tänkte jag presentera en kvinna som jag tycker är ett föredöme för alla hästägare; min stallkamrat Marlene!

Marlene är Leons ägare och rullstolsburen efter en ridolycka för ca 10 år sedan.

Detta hindrar henne inte från att både träna dressyr med sin häst, tävla, skritta ut, och framför allt; verkligen se till att Leon har ett bra hästliv med varierad träning som tillhandahålls inte bara av henne utan genom tex hennes medryttare.

Själv lösgalopperar jag detta djur flera gånger i veckan och njuter också av hans sällskap när han i egenskap av Vickes BFF tryggt lotsar oss fram precis överallt.

Som ni vet gillar jag inte när amatörer svänger sig med ordet ”team” men i detta fallet finns det verkligen ett team runt Leon och Marlene som ser till att allt runt omkring flyter på som det ska.

Och en mer glad ägare för sin häst går knappast att finna: alltid positiv och nöjd och sjungandes hästens lov 🙂 !

Nu var det många år sedan vi diskuterade denna gren (AVART enligt vissa) inom ridsporten och i alla fall då fanns det inget lättare sätt att göra vissa ryttare galna av ilska än att hävda att AR är ”fel” och ”konstigt”- ungefär som om någon hade sagt till mig att ”ALL dressyrridning plågar hästen, punkt slut”.

Det ska sägas att jag själv har enorma fördomar om AR men egentligen väldigt liten EGEN erfarenhet vilket hittills bara har känns skönt- det lilla jag sett har jag inte gillat.

Minns att vi hade en inackordering i stallet för många år sedan som red akademiskt och….tja…precis som mina fördomar förutsatt blev det inte mycket ridet där inte utan bara en jäkla massa ”slö-skrittande” på en vuxen häst som hade orkat gå 50 gånger så mycket varje dag.

Som ni som läst bloggen länge vet är jag ett stort fan av mycket som Silverbjälke skriver och jag har ibland hävdat att han är en ”manlig Birgitta” ha ha ha.

När jag läste detta nickade jag igenkännande hela tiden och tyckte inlägget var sååå roligt men dagens fråga är: är det också SANT- enligt er erfarenhet?

Är vi som inte håller på med akademisk ridkonst elaka betraktare som inte har förstått något (och vad har vi inte förstått i så fall) eller hur ligger det egentligen till?