Skönt att fler delar min åsikt och framför den!

Jag kan bli smått frustrerad när ”kändisbloggare” bara lägger upp köptips på rid och hästutrustning som enligt mig är svindyr och där det finns en miljon billigare alternativ.

Jag förstår ju också av kommentarerna att döma att ungdomar lockas att köpa dessa ”over-priced” grejer och undrar i mitt stilla sinne vad man prioriterar bort för att kunna göra det?

Jag tror också att det är lätt att som läsare glömma att en del av de bloggare som promotar vissa (svindyra) grejer får betalt för att göra detta och/ eller är sponsrade- då är det lätt att föreslå för andra att ”köp detta”.

Och jag kan ändå tycka att man bör tänka efter vad man sänder ut för budskap till barn och ungdomar och inte bara skylla på ”jag skriver om vad jag vill” eller ”det är upp till var och en att köpa eller inte”.

…nästan!

Idag funderar jag på varför det är så att så fort det skrivs något NEGATIVT på en blogg så renderar det ofta måååånga svar/ kommentarer från läsarna, ibland sådana som dittills aldrig skrivit en bokstav?

Skriver man att man har vunnit en tävling är det inte så många som orkar krysta fram ett grattis men om man lägger upp en film där det finns ens det minsta utrymme för att hitta något ”fel” så börjar kommentarerna att strömma in.

Blev tipsad om en tjejs blogg där man kan se ett ypperligt exempel på ovan.

En av de senaste inläggen har……nästan 200 (!!!!) kommentarer och allt för att bloggaren har lämnat bort sin häst för träning hos tränaren medan hon själv är bortrest.

Tydligen är det ingen måtta på hur fel tränaren rider hästen på olika vis och läsarna är  inte sena med att påpeka detta i alla möjliga, ofta väldigt otrevliga, ordalag.

Ja, jag blir som sagt fundersam.

Är ”skadeglädjen den enda sanna glädjen” eller ger den i vart fall den enskilde en enorm tillfredsställelse?

Ja, vad tror och tänker ni?

Den måhända oproportionerligt stora lyckan när man hittar ett choklad i handskfacket man glömt att man har köpt…precis när man är vrålhungrig!

….typisk Ullaredsbesökare…..you tell me?

Jag fick mig i alla fall ett gott skratt:

Jag: vad köpte du i Ullared?

Hästägare: jag hade inte så mycket tid så jag hann inte köpa så mycket. Det blev bara några täcken, två par ridbyxor, en jacka, en grimma, en hjälm, handskar, gummiband, glansspray och….och….och………………….

Ibland ska man verkligen vara försiktig med vad man  frågar om på olika hästforum eller i varje fall ta SVAREN med många skopor salt.

Sitter och läser följande inlägg/ fråga:

Jag tänkte kolla om någon har tips på vad min Shettis kan ha. Har tagit massa prover, o inga svar finns.

Han är 17år, super form. Håller honom alltid i bra hull och rids av mina systerdöttrar.

Han fick för ca 4år sen fång, eller vad vi trodde var fång. Dock så har han fått dessa fångkänningar även när han har gått i grushage, eller med betesreducerare i hagen. Den har han så fort det inte är snö. Annars får han ”fångkänningar”.
Vi har testat för EMS, PPID (crushings) osv men inget visar något. Han har tom topp värden som inte borde va fång heller.
Men han får känningar för nästan inget och flera ggr om året.
Syns inget på hans hovar, inga blödningar

Tips?!
Någon som vart med om samma eller hört något?

Och så svaret:

Hade samma problem med min häst. Hade ute equiterapeuten och de sa hon hade den sk. Fångnerven i kläm. Hur mycket detta stämmer vet jag inte, men sen dess så har hon inga problem.

Ehhhh….FÅNGNERVEN?!?!?!?!? Kan någon vara så vänlig och förklara var fångnerven sitter och framför allt hur en equiterapeut kan behandla den?!?!?!?!