Skönt med hästar som kan tänka lite 😀😀😀!

Både Vicke och Leon vet var i ridhuset man bajsar 🐴💩🐴💩🐴💩!

Foto taget av Marlenes tränare Lena Malmqvist igår!

Idag tänkte jag presentera en kvinna som jag tycker är ett föredöme för alla hästägare; min stallkamrat Marlene!

Marlene är Leons ägare och rullstolsburen efter en ridolycka för ca 10 år sedan.

Detta hindrar henne inte från att både träna dressyr med sin häst, tävla, skritta ut, och framför allt; verkligen se till att Leon har ett bra hästliv med varierad träning som tillhandahålls inte bara av henne utan genom tex hennes medryttare.

Själv lösgalopperar jag detta djur flera gånger i veckan och njuter också av hans sällskap när han i egenskap av Vickes BFF tryggt lotsar oss fram precis överallt.

Som ni vet gillar jag inte när amatörer svänger sig med ordet ”team” men i detta fallet finns det verkligen ett team runt Leon och Marlene som ser till att allt runt omkring flyter på som det ska.

Och en mer glad ägare för sin häst går knappast att finna: alltid positiv och nöjd och sjungandes hästens lov 🙂 !

Nu var det många år sedan vi diskuterade denna gren (AVART enligt vissa) inom ridsporten och i alla fall då fanns det inget lättare sätt att göra vissa ryttare galna av ilska än att hävda att AR är ”fel” och ”konstigt”- ungefär som om någon hade sagt till mig att ”ALL dressyrridning plågar hästen, punkt slut”.

Det ska sägas att jag själv har enorma fördomar om AR men egentligen väldigt liten EGEN erfarenhet vilket hittills bara har känns skönt- det lilla jag sett har jag inte gillat.

Minns att vi hade en inackordering i stallet för många år sedan som red akademiskt och….tja…precis som mina fördomar förutsatt blev det inte mycket ridet där inte utan bara en jäkla massa ”slö-skrittande” på en vuxen häst som hade orkat gå 50 gånger så mycket varje dag.

Som ni som läst bloggen länge vet är jag ett stort fan av mycket som Silverbjälke skriver och jag har ibland hävdat att han är en ”manlig Birgitta” ha ha ha.

När jag läste detta nickade jag igenkännande hela tiden och tyckte inlägget var sååå roligt men dagens fråga är: är det också SANT- enligt er erfarenhet?

Är vi som inte håller på med akademisk ridkonst elaka betraktare som inte har förstått något (och vad har vi inte förstått i så fall) eller hur ligger det egentligen till?

Tydligen stör sig vissa på denna tjej, eller rättare sagt på det faktum att hon har så många hästar utan att rida/ träna ”seriöst”.

Är det något ni kan förstå- alltså folks reaktioner?

Själv hade jag bara reagerat om hästarna hade stått på en anläggning som ”min” egen tex; där anser jag att den begränsade hagtillgången kräver daglig motion på annat vis än enbart utevistelse.

Men annars får alla göra som de vill så länge hästarna sköts och får röra sig tillräckligt och vill man lägga sina pengar på att ha ”hagsmycken” så why not?