Nyfiken hur ni gör:

Om ni kör på motorvägen klockan 6 på morgonen, är helt ensamma på vägen och kommer till en sträcka där det är skyltat att det är 30 pga vägarbete men ni ser tydligt ett något vägarbete INTE pågår. Hur kör ni?

*Jag kör i 30 precis som det är skyltat

*Jag kör i 90 eftersom jag är ensam på vägen

*Jag kör i någon annan hastighet. Vilken och varför?

Såg detta på Facebook och trodde ärligt talat först att det var ett skämt men icke….

Själv har jag aldrig haft ens det minsta anlag för svartsjuka så inget för mig….

Detta var vårt första brev i brevlådan efter flytten!

Jag har ingen aning om vem denne Tommy är och kommer att göra allt i min makt för att inte stifta närmare bekantskap med honom heller.

Jag mimade redan i första klass när de andra klasskamraterna sjöng psalmer vid vår frökens orgel (nu låter det som att jag var barn på 1800-talet….) – så mycket ateist är jag och har aldrig tvivlat.

Man kan, vilket jag gissar att många gör, bara göra sig lite lustig över brev som ovan men jag blev vid närmare eftertanke faktiskt även smått irriterad.

Att liksom ta sig rätten till ”oanmälda hembesök” tycker jag inte är ok; jag vill inte ens att mina föräldrar eller vänner bara står i farstun och ännu mindre vilt främmande människor.

Det är i min värld inte alls ett lämpligt sätt att marknadsföra sig och framför allt inte om man besöker folk som bor ensligt och kan ha svårt att ”freda sig”.

Jag har inga problem med att låta bli att öppna dörren osv men man kan ju också bli rädd när det bara dyker upp någon sådär eller så vill man inte vara ”ofin” och släpper därför in fast man egentligen inte vill.

Så tänker jag- hur tänker ni?

Nu när vi håller på att packa ihop inför vår kommande flytt hittar jag allt möjligt i gömmorna; gamla skolböcker, undanstoppade prydnadssaker och gud vet allt…

Hittade mitt senaste körkortsfoto bland en massa andra fotografier och slogs av hur enkelt det numera är att fixa foton mot tidigare.

Behöver man tex ett körkortsfoto kan man väldigt smidigt ordna detta hemifrån och för en liten kostnad i stället för att antingen försöka hitta någon fotoautomat (finns de ens fortfarande?) eller besöka en fotograf och betala en avsevärt högre kostnad.

Framför allt om man bor lite ”off” tänker jag att detta är väldigt mycket enklare; att slippa köra kanske flera mil bara för ett foto.

Jag har i alla fall själv använt mig av ”självfotografering” (läs: Henrik fick ta x foton innan jag blev något så när nöjd) och kan absolut rekommendera det!

Igår fyllde mitt favoritbarn Sigrid, Elisabets dotter 5 år!

Hon har på barns vis haft en nerräkning och informerade mig redan nyligen om att det var ”11 dagars tills hon fyllde år”, därefter 7, 4 osv….

Själv har jag under ännu längre tid än så sorterat en miljard saker som vi haft i källaren framför allt och härom dagen kom turen till ett set ”mockakoppar” enligt bild ovan.

Henrik fick dessa 10-12 koppar när han var tonåring (!) och eftersom de rymmer typ 2 matskedar kaffe har de stått oanvända sedan dess.

Jag har annonserat ut dom för ynka 60 kronor vid något tillfälle utan ett enda svar.

Plötsligt i rensningen slog det mig att Sigrid kanske skulle vilja ha kopparna att leka med; hon har en barnspis tex och dessutom brukar ju små barn gilla allt som glimmar 🙂 !

Efter att ha frågat Elisabet om råd blev det så och födelsedagspresenten blev mycket uppskattad!

Jätteroligt när till synes oanvändbara saker plötsligt kan få ett nytt liv hos någon annan tycker jag.

Som en rolig kuriosa kan jag berätta att jag själv har en liten servis i guld, till skillnad från de koppar Sigrid fick så är mina koppar, kanna och annat ”riktiga” leksaker, dvs ännu mindre än mockakopparna. Jag fick dessa guldfärgade porslinstingestar av en släkting när jag var barn och dom vill jag inte ge bort utan har som en liten köksprydnad sedan många år tillbaka (just nu nerpackade så jag kan inte visa er).

Först ett litet tips från mig; var väldigt försiktiga med vad ni beställer via nätet just nu.

En fd stallkamrat beställde kläder från ett företag ena dagen, nästa dag hade samma företag gått i konkurs! Där lär gissningsvis varken bli kläder eller några pengar tillbaka.

Så betala inget förrän du har varan i din hand!

En annan reflektion delvis på samma tema är att jag i ett par veckors tid har tänkt att detta med Coronan kommer att innebära att de som redan har pengar har möjlighet att tjäna ännu mer, ibland genom att sko sig på andras olycka så att säga. ”Den enes död….” osv…

Om det finns 10 restauranger i en stad och 5 stänger lär ju de andra 5 få mycket mer kunder.

Om någon tvingas att sälja sin bil/ häst/ whatever för att den har blivit hastigt arbetslös kan den som har råd köpa; ibland kanske genom skambud pga vissas desperation.

Så har man pengar kan man absolut göra affärer….

Efter några veckors spacklande överallt i huset börjar man se lite mer konkreta skillnader:

Så här såg hallen ut nyligen, spacklade väggar och slitna dörrar:

Nu är väggarna målade och 2 dörrar utbytta och ska målas.

Sovrummet såg ut så här nyligen:

Nu är det målat och fönsterna är bytta.

En del dörrar återstår att byta/ göra vid:

En del är bortom räddning:

Den här ytterdörren ska målas:

Och den här blev utbytt:

….mot den här skönheten:

När allt är målat ska alla golv slipas och klinkers ska läggas i hallen. Det kommer att göra stor skillnad.

Fortsättning följer!

Som jag har berättat flera gånger tidigare är jag i princip helnykterist och då är det kanske inte så konstigt att jag faktiskt aldrig någonsin besökt Systembolaget (vilket lustigt namn förresten…det har jag aldrig reflekterat över förrän nu när jag skrev det 🙂 ).

Men igår var det dags; jag ville köpa en liten gåva åt en person och eftersom jag genom lite detektivarbete (kollade en bild hen hade lagt ut på Facebook där personen hade ovan öl framför sig vid ett restaurangbesök) anade vad som skulle uppskattas blev det ett besök och inköp!

Ett fenomen jag tror jag har skrivit om tidigare och som jag har noterat en hel del gånger under årens lopp är hur en del hästtjejer behandlar sina partners.

Jag vet inte om det beror på att de är vana vid att ”bestämma” över hästar och kanske känner sig bossiga pga det (?) men när man hör hur de pratar om och med sina respektive så får i alla fall jag en fadd smak i munnen.

Dessa tjejer/ kvinnor verkar tycka att det är coolt och häftigt att liksom raljera, visa omvärlden att ”i det här förhållandet är det minsann jag som är bossen”, de pratar ibland om och till partnern som att denne är mindre vetande osv.

Har sett och hört en hel del av detta IRL och faktiskt också på nätet och jag skulle själv aldrig tolerera att varken bli tilltalad eller framställd på detta vis.

Jag har flera gånger tänkt ”hur står XX ut” och en tid därefter har förhållandet faktiskt tagit slut. Nu vet ju inte jag på vems initiativ osv men en sak är ganska klar; att bete sig så borgar i vart fall inte för evig kärlek så att säga.

Nu hände det igen; en person jag följer på sociala medier meddelade nyligen att hennes förhållande tagit slut.

Många beklagade osv medan jag bara har väntat på att mannen skulle ”slå näven i bordet” och tacka för sig.

Ibland har jag hört att dessa ”dörrmattor” till män av andra har beskrivits som ”för snälla” och det är sorgligt om det liksom ska ses som något negativt och som kan utnyttjas.

Det borde i stället hyllas; man kan aldrig vara för snäll så länge det inte missbrukas tycker jag!