Idag fick jag för mig att testa om jag kunde göra 15 byten i varje.

Jag rider sällan ettor och ibland kan det gå månader mellan försöken så jag kan faktiskt inte säga till 100% om jag någonsin gjort just 15; i så fall var det väldigt länge sedan men jag tror inte det. 12 har jag däremot lyckats med ibland.

Hur som helst; jag försökte mig på 15 idag men det gick inte trots rätt många försök eftersom min utebana helt enkelt är för kort.

En skickligare ryttare hade hunnit göra 15 men jag behöver några meter på mig efter kortsidan för att liksom förbereda mig och då är jag vid långsidans slut efter 12 byten.

Just idag ville jag inte ge mig så jag red ut på ett av gräsfälten runt Ryhus och de är ju alla x hundra meter långa.

Och vet ni….efter bara något misslyckat försök med 15 gjorde jag…..ni kan aldrig gissa…..42 byten i varje !!!!!!!

Ni kanske minns att jag för ett tag sedan skrev att ettorna för en del hästar blir nästan som en egen gångart och lite så kändes det faktiskt men det var absolut för mina hjälper bytena gjordes! Annars har Vicke gjort kanske 4-5 ettor liksom av sig själv ibland, dvs fast jag har slutat att ge hjälper så har han fortsatt att byta men så var det inte idag.

Jag gjorde faktiskt 20 ettor också efter några taffliga färre ettor så det är liksom inte bara att göra det på beställning för oss (läs; mig).

Så….ett nytt rekord som jag varken kommer att ha någon nytta av eller ens försöka göra om/ slå men lite roligt var det allt hälsar Birgitta 12 år 🙂 !

Då var jaktsäsongen igång igen!

Jag tyckte inte att vi märkte av den eller påverkades särskilt mycket förra året så jag hoppas på samma sak nu.

Jag kunde rida på utebanan idag; runt 15 grader och inte en regndroppe fast prognosen hotade med nederbörd hela dagen.

Lika glad som jag var över vädret lika nöjd var jag över att jag lyckades plocka ihop denna skörd under mitt ”öde-träd” strax utanför den ena hagen.

Dels fodrar jag gärna med äpplen dels vill jag helst inte locka vilt att röra sig kring hagarna, framför allt inte vildsvin.

På tal om att fodra har jag fortfarande så pass mycket gräs i hagarna att jag bara ger ensilage i stallet. Nu får ju hästarna ändå näringsmässigt tillräckligt med inomhusmaten men det gör ju inte ont att de har något att äta även ute helt gratis.

Jag förstår verkligen varför i princip alla som besöker Ryhus suckar hänfört.

”Men…men….det här är ju paradiset” brukar de säga ungefär och jag svarar ärligt ”ja, jag vet”.

Och med en utsikt som denna, i alla fall om man gillar natur så känner man sig tacksam.

Det syns inte på bilden men regnbågen är precis till höger i bild och dovisarna skymtar om man tittar riktigt noga 🙂 !

Dagar som dessa uppskattar jag min hästhållning och det jag har extra mycket.

När det regnar och är sååå ruggigt och jag kan ta in hästarna när jag vill tex.

Idag skulle båda få besök av hovslagaren och på bilden ser ni hur jag kom på att jag hade en värmefläkt i foderkammaren och startade denna för att hålla värmen i det trista vädret.

Lika skönt var det att kunna rida i ridhuset när regnet piskade utanför och utebanan är dränkt. Om man hade velat rida mellan skurarna idag vet jag inte hur detta skulle ha gått till för det har verkligen inte gått att förutsäga. Ena minuten uppehåll och nästan sol, nästa fullt ösregn…..

Ahhhh….detta är livskvalitet!

Att komma hem precis när regnet börjar vräka ner, ta in de bortskämda djuren i dockhuset där de börjar mumsa på sin mat, gå in i huset, tända en brasa och sjunka ner i soffan.

Molly hoppas jag känner livskvalitet dagligen; vem hade inte gjort det om man hade levt henne liv? Kolla som hon myser i sin cavebed!

Idag gick det inte längre; Vicke såg ut som ett utegångsfår innan vi gick till ridhuset för ett fint pass och som om han hade piskats runt några mil i öknen efteråt: genomsvettig.

Jag hade oaktat detta planerat att klippa honom på eftermiddagen och synen stärkte mig bara i att det var mer än nödvändigt.

Det är fortfarande ganska varmt dagtid, igår runt 18 grader och att arbeta iförd björnpäls kan ju inte vara optimalt och om inte annat har jag ingen lust att spola av hela hästen efter ridpassen alternativt låta honom stå med ingrodd svett i pälsen.

Min gamla trotjänare Aesculapen fullföljde ännu en felfri klippning i sitt runt 20-åriga liv och jag håller numera andan varje gång och tänker att det kan vara den sista.

Jag köpte en begagnad klippmaskin av en fd stallkamrat förra hösten i den händelse min skördetröska skulle lägga av- kan ni föreställa er mig rida på en hackigt halvklippt häst ens en dag? Nej…det finns inte på kartan 🙂 !

Fick med mig ett löv efter dagens skogsritt 🙂 !

Ida och Jocke hade kört till Ryhus för att hålla oss sällskap och det var lika trevligt som vanligt.

Vi utforskade så pass många nya vägar att vi nästan red vilse till slut men nu börjar jag få ett så pass bra hum om skogen att vi kom hem efter 1 timme och 40 minuter.

Nu tror jag inte att jag någonsin mer kommer att hoppa några fälttävlanshinder och det var många år sedan sist men om man vill ägna sig åt detta red vi förbi 2 superfina hinder, en trappa och en rejäl ….tja…bänk av något slag.

Vi nöjde oss med skritt på vägarna 🙂 !

Man må tycka att tagetes är en alldaglig trädgårdsblomma men man får då ge den cred för att vara en fighter 🙂 !

Dessa planerade jag den 19 maj, dvs för mer än 4 månader sedan och visst ser de ändå rätt så ok ut?

Annars känns det absolut som att dagens gräsklippning mycket snart kommer att ersättas av lövkrattning och jag skakade ner de sista äpplena från vårt ena träd.

Vi grävde upp en stendöd buske och en levande men ful dito för att förenkla vår trädgårdsskötsel ytterligare och nu känns det som att utemiljön är hyfsat redo för höst.

Jag kunde rida på utebanan utan att frysa ihjäl men det dröjer nog inte länge innan det blir ridhuset för Vickes och min del.

Nej, det gick ju inte för sig att slappa i soffan hela dagen så sent i eftermiddag kravlade jag mig ut för att dra upp några kilo brännässlor lite här och där.

När detta var klart skulle jag fortsätta på flitens bana så jag gick ut med Molly och Vicke på en promenad.

Medan jag gick funderade jag över om vi skulle gå hela vägen in i skogen men när jag var nästan framme kom det några små regndroppar.

”Äh…lika bra att vända hem igen, tänk om det börjar vräka ner” tänkte jag och minsann….ibland har man tur.

Jag hann inte mer än tänka tanken så började det regna lite och det blev en del trav på hemvägen.

Och typ 1 minut efter att vi gick in i stallet….ja djävlar….det började forsa från himlen och sedan kom det rejäla kastvindar på det.

Jag avslutade snabbt och sprang in med doggy i huset.

Nu väntar jag bara på att Henke, som gav sig iväg för att golfa ska komma hem

a) dyngsur

b) inte så glad pga a

Idag har jag verkligen inte gjort många knop förutom lite pyssel i mitt dockskåp och jag kan nästan bli irriterad på mig själv över att jag får liksom lite dåligt samvete.

Varför ska man inte få slöa en hel dag utan att känna att ”åhhh…jag borde använda min lediga dag till något vettigt”?

Är vissa av oss så Luther-skadade? Eller ni kanske inte alls känner igen er? Är det en generationsfråga eller handlar det om något annat?

På bilden, som jag tog för en halvtimme sedan ser ni en som aldrig verkar lida av något dåligt samvete då hon tillbringar 90% av dygnet så här, 365 dagar om året.

Ni som följer mig på Instagram kan se en liten filmsnutt som visar dagens väder och ni andra ska få en liten gåta att grubbla på:

För en stund sedan var det som att någon körde med en högtryckstvätt över mina fönster- så mycket regnade det.

Kort därefter började det blåsa så att träd och buskar nästan låg ner.

Question of the day: är mina hästar fortfarande ute eller har jag tagit in dom 😂😂😂🤔🤔🤔🏡🏡🏡🙏🙏🙏?

Ledtråd: Vickster stod i givakt vid grinden ( med täcke), den lille stod otäckad och betade en bit ifrån men kom så fort han såg mig…..