Jag har i princip aldrig strömmen påslagen till hagarna eftersom jag inte tycker att det behövs men har den senaste tiden noterat att Bibbi är lite väl nonchalant mot trådarna.

Inte så att hon vill smita ut, absolut inte, men hon kan liksom hänga över trådarna och jag har börjat bli rädd att hon även ska klia sig på stolparna som då kommer att knäckas.

Så; idag var det dags att kolla strömmen tyckte jag!

Och det är nog tur att Bibbi inte vet vem som är djurplågaren för hade hon förstått att det var mitt fel att hon fick sig en kyss av tråden idag hade hon säkert haft en del att säga om detta.

Ni skulle ha sett henne!

När den ändå ganska illa strömmen träffade henne for hon iväg som skjuten ur en kanon, allt medan jag stod och tittade på med ett nöjt flin (sorry Bibbi…).

Nu har hon förhoppningsvis lärt sig att stå och hänga någon annanstans *ASG*!

Jag trodde att jag hade packat ner långkalsongerna för säsongen men efter att att jag hade fått x superkliande bett på mitt ena ben vid gårdagens skogsritt tänkte jag prova om detta plagg kunde skydda mig idag.

Och det gjorde det!

Medan insekterna klarade av att bita igenom mina manchesterridbyxor och ridstrumpor så blev det extra lagret med långkalsongerna för övermäktigt- tack för det!

Kanske jag ska komplettera med handskar också för idag fick den ena handryggen ett bett…

Frenchie är dränkt i Ultrashield men var lite irriterad men ändå än så länge inte så som han kan bli där han bara vill takta hela tiden.

Om jag blaskade vid boxtvättandet igår så skurade jag idag och det var båda stalldörrarna som fick sig en omgång med diskborsten.

Det var dags att försöka få bort algbeläggningarna från i höstas och vintras och vi får väl se hur effektivt medlet jag använde är- det ska lämnas kvar osköljt i 1 dag. En otroligt tråkig syssla oavsett….

Borstade lite på bästa Bibbi i hagen och kunde konstatera att hon nu fällt all vinterpäls. Numera står jag och glor nästan lika hänfört på henne som på min lille plutt Frenchie ❤️!

Den gossen skrittade jag ut i morse och vi fick båda några myggbett på köpet men annars var det inga problem.

Det kom faktiskt ganska bra med regn en stund igår eftermiddag och det var mer än välbehövligt här.

Min snälla man erbjöd sig att köra och besiktiga min bil idag eftersom detta, tillsammans med gynekologbesök och hältutredning är något av det värsta jag vet och halleluja….en sak mindre att bekymra mig över eftersom den gick igenom utan minsta anmärkning.

Med eller utan ridbar häst finns det på gott och ont alltid något att göra på Ryhus och idag valde jag att blaska över allt målat trä i stallet.

Jag skriver blaska för jag ska inte påstå att jag stod och liksom skurade allting och det behövdes inte heller eftersom jag försöker att hålla efter smutsen så hårt jag förmår året runt.

Jag vill inte tömma boxarna och köra någon högtryckstvätt tex så som många gör utan jag går med svamp/ diskborste och spann med varmvatten och tycker det är gott nog.

Annars går jag i väntans tider precis som säkert många andra djurägare/ trädgårdsentusiaster i Skåne och vi väntar alltså på REGNET.

Om jag går tillbaka i bloggen kan jag läsa om samma stress förra året som senare resulterade i en rejäl torka och jag hoppas att det inte går så långt igen.

Men man kan bli tokig om man kollar på väderleksprognosen dagligen (vilket jag gör) för det har lovats regn hur många gånger som helst de senaste veckorna bara för att ta bort all nederbörd när de tilltänkta skurarna skulle börja närma sig i tid.

Jag som alltid har klent med gräs i hagarna behöver tillväxten och det är jag säkert inte ensam om. För att inte tala om den ännu viktigare stråfoderproduktionen- ska det bli något hö(silage) till hästarna kan det inte vara torka hur länge som helst så klart.

Medan Bibbi och Frank bara går i hagen och äter har jag jobbat lite och åkgräsklipparen desto mer.

Det har inte regnat på en evighet men gräset har pga massa ”gammal fukt” i marken växt rejält ändå och det var hög tid att klippa alla möjliga ytor runt Ryhus.

Jag drog även över en del av Bibbis hage à la betesputs, se bilden.

Där jag klippte frodades skräppor i allmänhet och brännässlor i synnerhet och jag vill varken ha det ena eller det andra där.

Dels förfular det vilken yta som helst och dels förhindrar det att gräs växer och jag behöver allt gräs jag kan få i mina ganska magra hagar.

Alltså….är det inte typiskt….idag hade jag kunnat visa er en fin bild men det är svårt utan att ha haft något att ta den med.

Jag som är näst intill siamesiskt förbunden med min telefon hade lämnat kvar den hemma när jag gick ut på vår grusväg för att kolla och kanske prata lite med en grupp ryttare som kom förbi.

Och vad fick jag se?

De 4 ryttarna hade med sin en LÖSGÅENDE ÅSNA!?!

Skitsöt och lufsade med precis som en hund.

Vi stod och pratade en stund och åsnepojken (ca 12 år gammal) stod fint och betade hela tiden.

Det visade sig att hästarna står uppstallade på en gård kanske 5 kilometer från Ryhus och jag har ofta tittat till på det stället eftersom där även finns 3 emuer. Den ena emun har jag har jag via en vän som har träffat den hört är jättetillgiven så jag håller alltid utkik om jag kan se den när jag kör förbi.

I stället för en bild på åsnan får ni en bild på Mollys ena fot *ASG*!

Jag kunde inte instämma i bilden ovan mer! Exakt så känner jag!

Efter en lååååång, tråkig vinter där jag varit livrädd för vrickningar, fläkskador, kolik, tappskor och fan och hans moster så står jag med en halt häst den bästa tiden på året. Tack för det!

Fast om jag ändå ska försöka hitta något positivt i detta elände så är det just nu så att min utebana är ökentorr och inget regn är i sikte på minst en vecka. Så utan att stå och vattna banan med slang i timmar hade den varit för dammig och lite lös.

Och där jag vanligtvis tränar för Nina pågår ett takbyte i 6 veckor så ridhuset får inte användas utan vi hade fått rida i deras lilla ridhus eller på utebanan som inte har bra underlag enligt mig.

Och vägen till skogen är stenhård och stenig pga utlagd makadam.

Dessutom finns det knappt några tävlingar och de som finns misstänker jag kommer att bestå av en handfull startande varav det alltid finns något överkvalificerat ekipage som man på förhand vet kommer att vinna klassen (bittra och sura Birgitta har talat).

Men klart som f..n att jag hade skitit i allt ovan bara hästen var ohalt vilket han tyvärr inte är (kollade på lina i morse).