Rubriken passar de båda vanligaste ämnena på bloggen ridning och väder 🙂 .

Jag var och tränade för Nina igår och tog med mig den input jag fick till dagens ridhuspass som kändes som ytterligare ett steg i rätt riktning.

Alltså det här med att rida med för långa tyglar….(det vanligaste ryttarfelet om ni frågar mig och det säger jag inte bara för att jag själv gör det); inte bara ser det fult och slarvigt ut men det ÄR svårare att hålla hästen ”i ramen”. Hur många gånger ska jag behöva skriva det för att också alltid utföra det? Suckar åt mig själv…

Att även vädret är på rätt väg får illustreras av lilla Molly som kunde tänka sig att springa lite på ägorna. Halleluja!

Skämt å sido men det har varit några dagar med sol, lite blommor som skymtar på gräset, lera som torkar upp och gödselköpare som börjar höra av sig.

Det kan utan tvekan komma mer snö….jag är inte naiv men det kan också bara gå raka vägen mot den riktiga våren. Återstår att se!

Idag har hela dagen varit i en bokstavlig dimma- jag har inte kunnat se många meter framför mig när jag red eller efter att jag släppt ut hästarna i sina hagar.

Frenchie och jag tillbringade 1,5 timme i skogen där vi skrittade och travjoggade den största delen av tiden men gjorde några seriebyten också.

När jag kom hem efter jobbet möttes jag av en bukett tulpaner (älskar dessa blommor) och en chokladask- det var en grupp tacksamma hundägare som lånat mitt ridhus för träningar som lämnade dom till Henrik igår efter att jag hade åkt till jobbet. Sådana små gester gör mig väldigt glad; det är alltid kul när mitt lilla miniridhus används och uppskattas. Det står ju mer eller mindre tomt flera vår och sommarmånader men räddar många hundträningar som annars hade fått genomföras i både beckmörker och kyla. Även vi rastar Molly i ridhuset- som ni vet vägrar hon verkligen vinter 🙂 .

Så skönt att ha haft några vårlika dagar nu; bakslag lär komma men nu ÄR våren på väg. Jag lovar.

Vi tränar på; inget nytt under solen där.

Måste berätta om en lite rolig grej i helgen.

Jag pratade med en 20 årig tjej som sa ”våra föräldrar lägger sig tidigt…de är GAMLA du vet….”.

Dumma Birgitta, som fyller 58 i oktober men tror att hon är max 40-45 kunde ju inte hålla foderluckan stängd utan var tvungen att be om trubbel och frågade…ja ni fattar….hur gamla föräldrarna är.

”Pappa är 60 och mamma är 56-57” sa den eländiga ungdomen.

”Jamen tack så mycket…jag är 57” sa jag med ett låtsasleende *ASG*.

Där fick jag….

Jag hade glömt att jaktlagen skulle jaga sista gången för säsongen idag men beslöt mig för att hoppas slippa träffa dom.

Och för att de inte skulle missta oss för en dovhjort 🙂 så blev det ridtäcket ovan för säkerhets skull.

Vi skrittade vår sedvanliga runda på en timme och nu börjar avverkningen äntligen lida mot sitt slut.

Här brukade det vara träd på vardera sida om vägen.

Nu ser det ut så här!

Och vi klarade oss utan att varken se eller höra jägarna!

Som synes av bilden var det inte bara lysrören som gav ridhuset ljus i morse utan den alltid välkomna solen kom på besök!

Jag red ett fokuserat och bra pass på Frenchie där och sedan har jag inte gjort så mycket mer än lite stallsysslor och suttit bakom min iPad.

Men helt klart känns det som att våren är på väg oaktat eventuella bakslag som fortfarande kan lura bakom hörnen.

Det behövs inte mycket för att jag ska njuta av en helt vanlig vardag:

En bra träning för Nina följt av lunch (jag äter oftast ingen frukost) och soffläge med gamla avsnitt av Chicago Fire.

Jag som jobbar natt är överlycklig varje natt jag är ledig och hemma- det är så skönt att inte behöva sätta sig i bilen på kvällen.

Foto som Henke tog igår på Frenchie & vänner 🙂 . Notera den kritvita dovhjorten!

Jag har tudelade känslor gentemot dovhjortarna om jag ska vara ärlig.

Å ena sidan tycker jag att de verkar så förnuftiga när de går så fint på långa led eller står klokt vid vägkanten utan att kasta sig ut framför bilar (i mina möten med dom så här långt ta i trä….) och å andra sidan minns jag Vickes anaplasmos som jag är övertygad om att de var skuld till (de är fästingbärare).

Att hålla dom borta från hagarna tror jag är omöjligt så jag är bara glad att de kryper så försiktigt under trådarna.

Jag minns hur jag innan flytten till Ryhus trodde att jag skulle mötas av ituslitna strömtrådar för jämnan men de gånger det faktiskt har hänt är hittills lätträknade.

Frenchie har vilodag idag och njuter förhoppningsvis i hagen medan jag njuter av att solen har tittat fram och att det är märkbart ljusare på eftermiddagarna.

Kom på att jag glömt att visa er mitt senaste fynd från Erikshjälpen: spegeln ovan.

Jag tyckte att den var så fin (det är massivt trä och inte furu som Henrik först trodde av bilden att döma) att jag egentligen hade velat ha den inne i vårt hus men den är både för stor (ca 1*1 meter) och för tung för vanliga väggkrokar och passar inte riktigt i något av våra rum som alla är ganska små.

Så jag tror att det får bli en ridhusspegel om Henrik lyckas baxa upp och fast den på lämplig vägg där.

På tal om ridhuset har jag ridit där idag; inga översvämningar tack och lov (på tal om föregående inlägg). Nedre delen av väggarna någon centimeter upp är nästan alltid lite fuktiga så här års (de är ju av trä) men underlaget har alltid varit helt opåverkat av både regn och många minusgrader och det är skönt.

Idag har vi åter varit och tränat för Nina och jag befinner mig just nu i ett tillstånd av ”Bebis-Birgitta 6 år gnäller över något bara hon själv är skyldig till och kan påverka och dessutom är hon otacksam som få”. Kort sagt tycker jag att min/ vår utveckling går sååå långsamt i stället för att vara tacksam över att det faktiskt SKER en utveckling och inte bara en inbillad sådan.

Nåväl…jag får skylla mitt gnäll på vädret eller årstiden eller nåt!

Och ja, jag VET att Frenchie inte kan hjälpa att han har en trög ryttare som trots en miljard år i sadeln fortfarande inte rider tillräckligt bra. Så ingen skugga över hästen.

Eftersom jag jobbade när det var alla hjärtans dag försköt vi firande till igår kväll och besökte S:t Marcus vinkällare där vi åt från en god buffé.

Så jag vaknade mätt i morse 🙂 och passade på att gå av några kalorier i skogen med Frenchie som sällskap.

Vi gick i en timme och kunde konstatera att delar av ”vår” skog numera är ett kalhygge men att det som tur är finns hur mycket ”vanlig” skog som helst att nyttja och njuta av.

På tal om njutning (om man frågar Frenchie i alla fall) fick jag denna leveransen igår:

Jag såg av en slump på Instagram att ett företag kör ut morötter för 79:- för 20 kilo och bestämde mig för att prova.

Servicen och kvalitén känns än så länge hur bra som helst och jag bojkottar gärna Granngårdens morötter som både ökat i pris flera gånger på kort tid (kostar numera 99:-) och dessutom minskat i vikt från 20 till 18 kilo!