Idag har det kommit lite snö i mina trakter- vi får väl se hur länge den blir liggande den här gången.

Det är onekligen något visst med att trava och galoppera i snö och jag passade på att göra det så mycket det bara gick under dagens ridtur.

Vicke har ju både flytsulor fram och broddar runt om och de små piggarna ger förvånansvärt bra skydd mot halkan tycker jag.

Annars har dagen ägnats åt lunch med en av mina bästa vänner och allmänt slöande inför nattens arbete- skönt!

Det gick fint att trava på asfaltvägarna kring anläggningen.

En nerlagd banvall är perfekt att rida på.

Precis som förra tisdagen hann vädret ändra sig hur mycket som helst medan jag och Vicke var i ridhuset?!??

När vi gick in i detsamma var det ganska milt och tö efter gårdagens regn- när vi kom ut blåste isande vindar, temperaturen hade sjunkit med några grader och det var ISGATA överallt!!!

Jag undrar hur många avåkningar som ägde rum i mina trakter mellan 7 och 8 idag….

Passet bestod av mycket skänkelvikning utmed spåret i trav och där märks stor skillnad mellan varven- som alltid, och nu ska jag verkligen ta tag i detta och inte låta det falla i glömska.

I vänster varv och för höger skänkel flyttar sig Vicke både lätt och villigt- i vänster varv är det mer eller mindre raka motsatsen, dvs samma svårigheter som återkommer i slutorna .

När jag insisterar på att vänster bak ska flytta sig i sidled medan Vicke är PÅ spåret försöker han att lämna detsamma eller sparka bakut i sargen- herr dramaking i sitt esse!

Efter lite diskussioner tyckte jag att det blev good enough för idag och så fortsatte vi med annat lättare (skolor, lite samlad galopp och travtänjning) med mycket fin känsla.

Jag måste skratta åt mitt landskap!

Igår när jag körde till jobbet vid 20.00 singlade jätteflingor ner mot marken och jag var väldigt lätt på gaspedalen kan jag säga.

När jag kom ut från jobbet 7 i morse var det fullständig barmark och av snön syntes banne mig inte ett spår. Skåne i ett nötskal på vintern!

Vicke och jag begav oss ut i halvmörkret så fort jag kom till stallet och vi fick en väldigt skön tur.

Den galna knäppgök jag red ut för ca 2 veckor sedan var tack och lov ersatt av min sedvanligt snälla och lydiga häst så det blev varken kosparkar mot passerande bilar, bakutsparkar i galoppfattningarna eller försök att sticka i galoppen.

Vicke är ju i full tävlingskondition nu så jag får motionera honom därefter, läs: ganska rejält.

För övrigt var jag mycket tacksam över hans broddar idag- på vissa ställen där vi red var det rena isgatan och utan dom hade det aldrig slutat väl gissar jag.

Var tog snön vägen?

Eftersom det var för mörkt att rida ut i morse ägnade jag och Vicke oss åt lite lösgörande arbete i ridhuset.

Jag red bara lätt under hela passet och kollade av gas och broms och försökte få till bra tempoväxlingar.

Jag lät också Vicke gå i en längre och lägre form och han kändes verkligen fin under de 45 minuter vi var i ridhuset.

Så lite mer kravlöst jobb idag men med bra känsla- precis som jag hoppades på!

Ännu en morgon som startade med ett härligt dressyrpass!

Det ska bli intressant att se om det är kylan som gör att Vicke känns så energisk nu eller om känslan kommer att förbli densamma när det blir varmare.

Formen dippar fortfarande lite då och då men det känns inte som något allvarligt utan kommer nog att ge sig med tiden.

På eftermiddagen gick hela familjen Manojlovic-Karlsson på en långpromenad tillsammans med Annelie och Leon, det var skönt att komma ut med båda djuren tyckte jag och så mycket trevligare med sällskap!

Puss!

Idag blev det hästmotion långt innan solen steg upp- jag jobbade extra från klockan 7 och ville ha Vicke motionerad innan dess eftersom jag var rädd att jag skulle vara för trött efter jobbet.

Det blev en ny omgång med studshoppning i lina och det fick upp flåset på min gosse eftersom han fick hoppa fler språng än sist nu när han vet vad det är frågan om.

I morse hade jag ett sådant där ”moment” som jag har haft många genom åren på hästryggen- då jag bara känner ren och skär LYCKA!

Annelie och jag skrittade ut med Vicks och Leon klockan 8; det var vindstilla och lugnt, hästarna gick avslappnade bredvid varandra och jag kände en sådan genuin glädje över att få uppleva  denna gemenskap.

Det behöver inte alltid vara stora saker i livet som förgyller tillvaron och detta var en sådan stund för mig.

Puss min vän!

På hemvägen.

Min charmör! Jag förstår verkligen varför många av stona i vårt stall blir helt till sig när de ser honom…

Ni som har följt bloggen länge vet att jag alltid tycker att det är roligt att rida men just nu är jag inne i en period när det liksom är ÄNNU roligare, om det nu är möjligt 🙂 ?

Jag ser fram emot ett morgonpass i ridhuset direkt efter en natts jobb och utan att ens känna mig trött ?!?!

Nåja, det är bara att njuta så länge det varar ha ha ha.

Idag var en sådan morgon med många fina byten (och några mindre bra också), lite ”början till piruetter” (ska be Olof att vi tittar på detta), diagonalslutor (som jag misstänker känns bättre än de ser ut?) och tempoväxlingar i traven där ju formen dippar ibland och ökningarna kunde varit myyyycket bättre men jag är ändå sammantaget nöjd!

Mindre nöjd var jag när jag kom ut ur ridhuset och konstaterade att det var barmark när jag äntrade det och ”fullt” (nåja) med snö när jag kom ut igen?!?

Som jag brukar säga när det handlar om snö får vi väl se vad det blir av det hela- kommer det att ligga kvar i mer än några timmar eller ej? Fortsättning följer ha ha!