Ännu en morgon spenderad i ridhuset i ottan- väl investerad tid om ni frågar mig 🙂 .

Soya var med och den flickan går verkligen i sin egen värld.

I sitt sökande efter hästbajsrester är hon både blind och döv och det är givet vem som måste flytta sig för vem och det är inte Vicke om jag säger så…

Han gjorde vad han skulle fint tycker jag och har jobbat på bra länge.

Något som också hållt länge är mina gel-lacks målade naglar; nästan 4 veckor!

Idag var det dags för en ny färg och jag kan verkligen rekommendera denna typ av lack för oss stalltjejer.

Vanligt lack tycker jag ser sjavigt ut efter bara någon dag och det är ännu fulare än omålade naglar om ni frågar mig.

Dagens färg: lite åt det bruna hållet med glitter.

Fejk-naglar har jag aldrig provat men detta lacket gör att ens egna naglar blir hårda som sten 🙂 .

Eftersom många prognoser pekar på mildare väder = den lilla snö som finns kommer att försvinna passade jag på att djupsnöträna idag igen.

Jag hoppas verkligen att ni som har tillgång till snö utnyttjar denna i träningssyfte: en perfekt variation från tex ridhusjobb om ni frågar mig.

Jag hittade inte så många ställen med mycket snö men det jag fann njöt jag som ett barn av att rida i 🙂 !

Det är väldigt tacksamt att ha en lydig häst med bra och lättreglerad galopp- jag är inte den som vill (eller vågar) flänga omkring hur som helst och liksom testa ”hur fort kan det gå”.

Men roligt hade jag och någon timme efter ritten märker jag tö-tendenser så det var nog klokt att passa på.

Nu när jag jobbar som jag gör brukar jag inte se fram emot fredagarna så som jag gjorde när jag jobbade dagtid måndag till fredag men just idag ser jag faktiskt fram emot helgen som en ”riktig Svensson” (exklusive taco-middagen och chipsen ha ha).

Det ska bli så skönt att vara ledig i 3 dagar och sova ut efter 3 vakna nätter.

Vicke är mitt fortsatta lyckopiller och gav mig ett fint ridhuspass i morse.

Jag provade något nytt; ökad trav under lättridning i början av passet i stället för under nersittning i slutet av detsamma och det kändes riktigt bra.

Några väldigt fina byten på hjälpen blev det också och ”hackandet” och protesterna i skänkelvikningarna för vänster skänkel utmed långsidorna är i princip helt borta.

Har hunnit med att sova några timmar under dagen och även besöka min favorit-mekare, en landsman (serb) vid namn Igor som är min bils skötare 🙂 .

Tyvärr har en lampa som har med gasspjället (vad nu det är ha ha) att göra börjat lysa så en ”fler-tusenlapplig” reparation är gissningsvis i antågande.

Än går bilen fortsatt som en dröm men lampan lyser ju av en anledning så så fort bilen börjar hacka är det dags att hala fram plånboken.

Nåja, jag är beredd på det mesta med en 16 år gammal bil och än kastar jag inte in handduken.

Måtte inte helgen bli så här 🙂 !

I morse var min ursprungsplan att rida ut efter jobbet men eftersom jag dels var dödstrött och det dels var runt minus 10-11 grader och dimmigt så bestämde jag mig för att skjuta på projektet.

Och med facit i hand var det ett klokt beslut för på eftermiddagen strålade solen, det var bara ett fåtal minusgrader och vi fick en fullständigt underbar uteritt i fantastiskt väder.

Jag började med att trava en hel del i lång och låg form på asfaltvägarna och försökte därefter att hitta så många ställen som möjligt med djup snö där vi kunde trava och galoppera.

Det blev inga jättesträckor i just snömassor, det är ju Skåne gudbevars 🙂 men å andra sidan kan/ bör man ju inte heller ”gå ut hårt” och börja härja för länge på för tunga/ djupa underlag.

Däremot blev det en lagom mix av snö i olika nivåer och som sagt hade vi det hur mysigt som helst- det är sådana dagar det är extra roligt att vara hästägare 🙂  !

Som jag skev på Instagram (bm6610): Life is good 🙂 !

Eller när jag tittar på Vicks 🙂 !

Mina dressyrpass på morgonen känns som en trevlig vana och trots att jag ibland har jobbat hela natten har jag inga problem med att ta mig en ride 🙂 .

Träningsmässigt sker det inte så mycket nytt under solen utan det handlar mycket om att stärka och befästa i korrekt form.

Just formen blir ju ibland lite ”dippig” och Vicke kan också gå och nicka lite med huvudet i galoppen, traven kan bli springig, bytena är inte alltid på hjälpen utan ett galoppsprång efter, skänkelvikningarna behöver stundtals bli tvärare och utan att bjudningen går förlorad osv. Det är sådant fokus ligger på nu- dvs att arbeta bort svagheterna.

Jag tycker bristerna till trots att Vicke är i sitt livs form 🙂 vilket kanske inte säger så mycket eller så BORDE han vara det och ständigt bli det eftersom han blir äldre och tränas mer och mer.

Rent fysiskt ser han också jättefin ut, rund och med en massa muskler- precis som jag vill ha honom!

Idag började jag morgonen med att tömköra Vicke med främsta syftet att trampa honom lite och se hur det ser ut numera eftersom jag tycker att han ibland har känts lite ”nonchalant” (inte tagit i för fullt) uppsuttet på sista tiden.

Men idag swingade han fint och rörligt och det var en fröjd att se musklerna spela 🙂 .

Lite bra travökningar gladde mig också .

Senare på dagen, någon timme efter hagintag red jag ut en sväng i skritt och trav- det blev mest det förstnämnda och på asfaltvägar täckta av snö men det känns viktigt att vi kommer ut ibland och inte fastnar in”mitt” underbara ridhus 🙂 !

Fortsatt kallt i morse, -12 när jag körde till stallet.

Eftersom jag, trots min frusenhet, red i ”bara” ridbyxor, dvs utan varken långkalsonger eller täck-kjol brände det rejält av kylan över låren så jag får nog börja använda antingen det ena eller det andra även i ridhuset, i alla fall dagar som dessa.

Vicke verkar trivas bra med kylan och gick ”som ett spjut” och nu börjar de svåra skänkelvikningarna att falla på plats.

Vi gör dom ju i lösgörande syfte så de fyller allt sin funktion även om man aldrig rider dom så på tävling (tvära och utmed långsidorna).

När passet var över och jag hade pysslat klart i stallet var det helt underbart att åka hem till en god frukost och varmt te- jag tror man uppskattar sådana småsaker ännu mer när man verkligen har fått jobba med kroppen och känner sig nöjd efteråt.

Så är det med mig i alla fall och jag njuter av att slippa stressa iväg till ett arbete utan kan äta gott i lugn och ro och sedan sova hur länge jag vill 🙂 !

När det var dags för eftermiddagens stallbesök var det plötsligt nollgradigt så efter hagintag kunde Soya och jag ta en skön promenad utan att hon fick ont i sina tassar.

Morgonens rastning tog enligt damens önskemål ca 3 minuter!

I morse var det ännu kallare än igår vid samma tid- min bil visade -12 vid 9-tiden.

Jag tyckte att Vicke kunde få en vilodag idag men som ni vet ”måste” dessa numera vara i alla fall lite aktiva för att en häst i full kondition inte ska få tex kolik av att bara ha stått stilla i hagen en hel dag.

Så det blev hoppning på lina i ridhuset och 3 flugor i en smäll då Vicke förutom att han blev rastad fick hoppa lite och dessutom träna på att tänja sin trav utan ryttare på ryggen.

När jag longerar nu för tiden försöker jag verkligen få Vicke att trava så ”utsträckt” som han kan utan att det blir springigt och det syns faktiskt resultat.

Jag tror att det förutom ren styrka även handlar om teknik; att vänja kroppen vid ett annat rörelsemönster, dvs låååånga steg med svävmoment i stället för snabba, korta dito.

Även bästisen Leon fick en liten introduktion i ”lin-hoppning” när jag ändå hade hinderna framme och han förstod snabbt vad som förväntades.

Eftersom det är så kallt blir det mest inomhusaktiviteter idag- Soya fick kramp i tassarna av kylan i morse och det vill jag så klart inte utsätta henne för.

Leon ser ganska nöjd ut med sig själv!

Inte så avancerad byggnation som synes!

Kallt idag!

När jag körde från jobbet i Malmö i morse påstod termometern att det var minus 4- väl i stallet sa bilens mätare minus 10.

De första minuterna i ridhuset kände jag knappt mina händer i sina ofodrade handskar och låren ”brände” av kyla under ännu längre tid.

Men hästen är så jäkla rolig att rida så jag glömde snabbt att jag är en av Skånes mest frusna personer (bara Olof är ”värre” av alla jag känner) utan red glatt i nästan en timme.

Gårdagens ”varför måste jag gå skänkelvikning på spåret- jag vill hellre lämna det och om du tvingar mig ska jag sparka bakut din häxa” var helt borta så det blev mycket beröm och inget ”tragglande” utan vi fortsatte i stället med allt det andra vi brukar träna på.

Dags för ett nytt dressyrpass i morse och jag fortsatte att insistera på att man (läs: Vicke) kan gå i skänkelvikning  utmed spåret även i höger varv och utan att försöka lämna detsamma eller räta ut sig och låtsas som om ryttaren inte använder den sidförande skänkeln.

Jag lyckades i mitt uppsåt och därefter kunde vi ägna resten av tiden åt några byten, förvänd galopp och annat smått och gott.

Idag blev det också lunch med tillhörande skvaller med ”gamla” arbetskamrater (från anställningen jag är tjänstledig från) och det var väldigt trevligt att träffas igen.

Jag har alltid haft tur och haft bra kollegor vilket är en jäkla tur då man för det mesta faktiskt tillbringar mer tid med någon/ några av dom än med en eventuell partner.

Inte nu när jag jobbar natt men förr kunde jag lätt vara med min teampartner i 8 timmar per dag och så många (vakna) timmar umgicks jag då inte med X-maken för det mesta….

I ärlighetens namn bryr jag mig långt mindre om vilken veckodag det är sedan jag började arbeta natt- jag är ju alltid ledig dagtid och ofta ledig 3,5 dag i rad. Lyx!