Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Träning för Nina idag och för ovanlighetens skull i det lilla ridhuset. Det finns alltså 2 ridhus på anläggningen och vi brukar alltid rida i det stora.
Dagens träning kommer inte att gå till historien som ”ett toppenpass” men så är det så klart ibland, konstigt vore det annars. Men lite tråkigt så klart.
Jag har varit på Börjes och Granngården idag; Bibbi fick mer sojamjöl, Frenchie en vattenspann till och båda hästarna fick morötter.
Jag konstaterar att Bibbi liksom Frenchie inte är någon ”åhhh vad härligt att vara ute i alla väder”-häst utan snarare ”om jag ställer mig vid grinden kanske jag kan få komma in lite tidigare”-flicka.
Ärligt talat förstår jag dom; jag vill inte heller gå eller stå ute när det regnar och mörkret börjar falla 🙂 .
Vilodag för mannen på bild och själv har jag bockat av lite saker från ”tråkiga listan”.
Har noterat att Bibbi har börjat rulla sig, 2 av de 3 gångerna jag sett det har det varit synkroniserat med Frenchie 🙂 !
Kul att se dom rulla runt på var sin sida staketet och jag kan nog tänka mig varför Bibbi inte rullade sig när hon kom.
Så mycket som hennes revben stack ut då hade det nog varit risk att hon skadade dom om hon hade rullat sig….
Jag har varit och tagit covidvaccin nummer 5 och tvekade inte inför det beslutet även om jag har förstått att andra mer resonerar som att ”det får räcka med vaccin nu”.
Jag har så vitt jag vet inte haft covid och vill helst inte få det heller så klart även om vaccin inte skyddar till 100%, det fattar jag.
Hur resonerar ni? Ska ni fortsätta att vaccinera er eller kommer ni, om läget är som det är just nu, att strunta i det?
Idag skulle jag kunna skriva, som jag ibland faktiskt ser att även vuxna, tävlingserfarna ryttare basunerar ut på olika sociala medier att ”jag blev tvåa” när jag tävlade för tekniskt sett var det så.
Fast i realiteten var det bara 3 startande och således endast EN placerad (vinnaren) och för min egen del tappade jag denna placering med en ynka halv poäng!
Skit-störigt som vi säger här i Skåne; jag föredrar om det skiljer så många poäng att man ändå känner att det inte hade funnits mycket mer att göra men hade jag bara ridit lite bättre idag så….
Men så är det ju för alla så det är inte lönt att reta sig.
Jag fortsätter att tjata om att det är jättetråkigt med de numera mikroskopiska tävlingsklasserna och ibland är det ännu mer gåtfullt än vanligt varför det är så.
Malmö Ridklubb där tävlingen avhölls idag är en jättebra tävlingsplats på alla vis; jag kan inte säga något negativt om dagens arrangemang så det är ledsamt att de inte kunde locka fler tävlande.
Ovanligt fint ridhuspass idag och det höjde mitt humör mycket.
Gjorde några riktigt fina byten och passagen har jag märkt påverkar bjudningen rejält (Frenchie blir med sina mått mätt nästan ”het” hi hi) så det ska jag använda mig mer av.
Klappade Bibbi lätt under täcket idag och kunde stryka med handen längst med det ena frambenet. När jag skulle prova samma sak med det andra for hon iväg och sparkade mot mig samtidigt och de tendenserna har tidigare jag sett att hon har i trängda lägen (att skicka ut ett bakben) så det måste jag tänka på.
Man kan direkt därefter klappa henne fint och hon tjurar inte det minsta så det känns mer som en reflex-grej hos henne, om jag får gissa av att ha gått i flock och varit låg i rang och utan dagligt mänskligt pyssel under lång tid.
Frenchie sa nej tack till utlagt ensilage även idag så jag provade inte ens med Bibbi som har ännu mer gräs i sin hage.
Nu håller jag på att göra tomatsås av de sista tomaterna från mina odlingar som jag frös in och sedan ska jag göra en köttfärsgryta är planen.
Idag blev det en uteritt i skogen och det var riktigt varmt; över 10 grader och helt vindstilla.
Frenchie var svettig efteråt fast jag lämnade skritt-täcket hemma och jag konstaterade åter hur snabbt pälsen växer ut efter den första klippningen, i alla fall om man som jag klipper ”redan” i oktober.
Jag har nu att välja på att vänta med klippning nummer 2 och njuta av den jätteglänsande, skavfria och nästan svarta hårremmen eller att klippa och få en musgrå gosse som riskerar att få skav både här och där om jag inte är jättenoga med renskinnet och skavstiftet på halsen och i skänkelläget.
Jag som är otålig skulle önska en snabbare utveckling men å andra sidan finns det ingen att ”anklaga” mer än mig själv. Hade jag varit skickligare hade det gått fortare- så enkelt är det på gott och ont.
Den stora trösten är så klart att det trots allt GÅR framåt, motsatsen hade varit hemsk så klart.
Vi är många som har konstaterat att årets årstider och allt vad de innebär är rätt så förskjuta/ märkliga vilket bland annat har påverkat skördarna och betesmöjligheterna.
Jag provade att lägga ut vars 1 kg hösilage till hästarna i hagarna och båda sa ”vi kan ta vars en tugga för att visa god vilja men sedan får det vara nog” !?!
Eftersom båda verkligen behöver ÄTA så ger jag mycket proteintillskott för gräsets näring litar jag inte särskilt mycket på i just deras fall (en mager och en som lätt tappar vikt) även om forskning visat att höstgräs absolut inte bara är bukfylla.
Om ni inte trodde mig angående gårdagens megaregnande kan ni se beviset ovan.
Allt regnande samt att jag hörde om en hyresgäst som fått översvämning av avloppsvatten i sin källare pga detta fick mig att minnas när vi själva råkade ut för en vattenfylld källare när det vräkte ner så mycket att ett igentäppt avlopp gjorde att regnvatten inte rann undan.
Vi hade en jäkla tur för dels var det ”bara” regnvatten och dels består nästan hela vår källare av klinkergolv och resten är betong. Vi hade inte heller saker stående på golven utan uppe på hyllor så inget blev förstört och hela källaren var relativt enkel av sanera och torrlägga men det var ÄNDÅ vidrigt att gå runt där i gummistövlar medan vattnet flöt runt anklarna.
Idag har vi i alla fall förärats många timmar med sol och det kommer förhoppningsvis att bidra till att allt som nu är vattensjukt torkar upp lite i alla fall.
Hade mina hagar inte legat i nerförsbacke hade de varit långt klafsigare än vad de är men min utebana såg förvånansvärt upptorkad ut.
Jag red i skogen tidigt i morse och lyckades hålla fokus bra nog att få till riktigt bra galopp och dito byten.
Och det är väl bättre att göra 10 bra byten än 20 ”sisådär-byten” tänker jag 🙂 ?
Roligt att läsa att fler än jag gillar att glo på hovar och klövar 🙂 , gissar att detta är hästmänniskornas motsvarighet till ”Dr Pimple Popper” som t.o.m. har en egen tv-serie numera!
Tog bilderna ovan igår för att illustrera hur snabbt mörkret faller; de är tagna med 4 minuters mellanrum.
Hade jag fotat hästarna idag hade ni fått se 2 genomdränkta djur eftersom de pga att jag var på ett flera timmar långt möte fick stå ute i hällande ösregn.
Nu känns det så skönt att lyssna på smattrandet på rutorna från soffan och värmen och veta att hästarna mumsar på sin mat (och de var torra under täckena) och att Molly är (mycket motvilligt) rastad.
Tänkte på det här med hur vissa av oss prioriterar ridhus just i morse när regnet vräkte ner. Hade jag inte haft ridhuset kunde jag a) väntat på att det förhoppningsvis skulle sluta regna och ridit ute de få timmarna jag just idag hade ledigt (fast det var inte uppehåll en sekund med facit i hand) eller ridit ut i mörkret ikväll (fortfarande i regn) b) ridit ut i morse/ förmiddags och blivit genomblöt och fått lägga x tid på att tvätta, torka och smörja all ridutrustning jag använt c) skitit i att rida fast Frenchie hade vilodag igår d) kört till Granelundshallen ikväll och ridit eftersom ridhusen är bokade hela dagen just idag
I stället ledde jag i morse Frenchie de ca 30 metrarna till mitt lilla ridhus och fick ett toppenpass och en enbart lite svettig häst därefter.
Jag fick ju en massa täcken av en fd stallkamrat för ett tag sedan och detta lyser verkligen upp Ryhus hi hi.
As we speak håller jag på att ”laga” en supergod efterrätt, jag skriver laga inom citationstecken eftersom mitt enda bidrag är att koka en konservburk i en kastrull med vatten.
I konservburken finns sötad kondenserad mjölk som blir världens godaste kolasås efter några timmars kokning. Räcker med vanlig vaniljglass till. Prova!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer