Jag fick i ett anfall av hybris för mig att rida stora delar ur MSV B:5-programmet idag men fick inse att vi har en bit kvar innan det inte blir för många missar.

Det är en stor skillnad mellan detta program och MSV B:2 som jag tävlat några gånger; det tillkommer många fler byten, en serie (3 stycken byten i vart fjärde), galoppslutor, bakdelsvändningar och jag vet inte allt och allt kommer i en rasande fart i programmet. Men nu vet jag det, dvs vad vi behöver träna mer på.

Glad att jag orkade rida på förmiddagen trots nattjobb för sedan dess har det regnat massor och gör fortfarande och jag vill gärna rida utomhus så länge det går, dock helst inte så att jag dels blir dyngsur och dels måste putsa allting i en evighet efteråt.

Idag blev det, som synes, en skogstur för mig och Frenchie.

Mitt fokus var ”snabbt och ihop” vilket i detta fallet betydde något som Nina skällt på mig för:

Jag måste få snabbare reaktioner på min hjälpgivning vid tex galoppfattningarna- det ska räcka med en pyttehjälp och inte flera ”gnidande” och jag måste hålla ihop galoppen bättre och inte låta Frenchie bli lång för då blir bytena mycket sämre.

”Givetvis” har hon rätt vilket bevisades idag när jag fick jättefina byten när jag följde hennes instruktioner 🙂 .

Som ni ser på bilden rider jag nästan uteslutande på breda skogsvägar; det finns annars alla sorter i ”min” skog, både smala stigar rakt in bland träden och dessa där man även kan köra med bil.

Och jag har en tanke bakom mitt val och det är att lättare kunna hittas om jag skulle ramla av.

En bekant skrev nyligen på Facebook om hur hennes häst från ingenstans gick ner i ett slukhål vilket tack och lov slutade mer eller mindre med blotta förskräckelsen och 2 böjda bakskor men inte så mycket mer.

Men det kunde så klart ha gått långt värre och personen hade ändå sällskap som hade kunnat hjälpa till osv vilket jag nu nästan aldrig har.

Bilden är från Portugal men jag var ungefär lika glad efter dagens pass på utebanan.

Henrik var glad i helgen då han åter sänkte sitt handicap = måste bjuda frugan på lunch eller middag vilket han gjorde idag.

Fråga till er läsare:

Är det någon som använt ”punkteringsspray” och tyckte ni i så fall att det var bra?

Ena däcket på åkgräsklipparen känns väl ”pösigt” och kunde en sådan spray fixa detta hade det ju varit smidigt- därav min fråga.

I morse, medan jag väntade på att det skulle bli dags att köra till Nina-träningen passade jag på att dra upp ännu ett antal stånds-plantor även om jag börjar känna mig smått besegrad. De ger inte upp utan växer både här och där i hagarna.

När jag lite senare rastade Molly upptäckte jag att vi har haft vildsvinsbesök väldigt nära huset!

Ytan de hade bökat upp var väldigt liten men jag har sett vilka enorma skador de kan göra på gräs- som om någon kört med jordfräs.

Jag träffade en av bygdens jägare lite senare och passade på att informera honom om ovan så nu håller jag tummarna för att det serveras vildsvins-stek hos någon med bössa inom det närmaste.

Att stänga ute vildsvin från hagar skulle kräva en långt kraftigare strömstyrka än vad mitt aggregat kan uppbåda och fler och tätare trådar så det alternativet överväger jag inte ens utan hoppas att svinen håller sig borta.

Träningen för Nina gick bra och jag kunde efteråt konstatera att jag har en häst som verkligen INTE ens nuddar bakbenen mot varandra. Detta är alltså insidan av benet och det andra benets linda såg exakt likadan ut:

Så här kliniskt rena lindor efter ett dressyrpass har jag nog aldrig haft med någon häst och att Frenchie var lindad berodde på att han har ett litet sår på insidan av den ena kotan som jag ville skydda.

Morgonen började mycket trevligt; min vän Elisabet kom med hästen Nilo för en lång (1,5 timme) skrittrunda i skogen. Frenchie skötte sig perfekt och verkade glad över sällskapet. Jag var mycket glad i alla fall, det är ju inte ofta jag har ridsällskap.

Och det är tur att Frenchie inte verkar bry sig om sin väldigt sällskapslösa tillvaro, min ponny oräknad, för det är inte ofta han ser så många andra hästar- mest på tävling faktiskt. På träningen kan det komma en enstaka häst ibland men vi är minst lika ofta helt ensamma men han bryr sig som sagt inte och blir varken exalterad när han ser andra hästar eller orolig när de lämnar ridhuset.

Efter den kravlösa ridningen var det dags för undertecknad att ägna sig åt en lång svettigare historia; jag hämtade 52 halmbalar hos ”min” leverantör och det var den minst jobbiga delen.

Men sedan skulle balarna upp på mitt loft ovanför stallet och att baxa dom upp för stegen ni ser på bilden ovan renderade en hel del (läs många) svettpärlor!

Hamstern i mig är i alla fall nöjd och att jag hittade detta träd…..

….i bondens trädgård kommer att göra två herrar jag känner väl minst lika nöjda. Eller så bara förutsätter de att äpplena ska fortsätta att rulla in hela hösten oaktat om mina egna träd snart är fruktlösa 🙂 ?

Ett sätt att få tomater att mogna ska tydligen vara att ta in dom inomhus i sällskap med ett äpple. Så nu får vi se vad som händer!

Jag följde även bloggläsaren Annelie Magnusons tips om att toppa tomatplantorna och ta bort ”onödiga blad” så förhoppningsvis blir det en färgförändring innan det är dags att packa ihop odlingarna för i år.

Frenchie har ridits på välvattnad utebana i uppehållsväder och nu går båda hästarna och betar i solen.

Själv noterade jag att en hel del läder i min sadelkammare i vår källare hade börjat mögla- saker som inte använts på en evighet (och kanske aldrig mer SKA användas så frågan är hur vettigt det är att behålla dom….) så det var bara att sätta igång med en tråkig sanering OCH sätta igång en avfuktare i utrymmet.

Är detta den vanligaste typen av hästbild på sociala medier? Jag vill påstå att det är så 🙂 !

Bildbeviset på var jag har ridit idag efter en del velande pga vädret.

Jag har nog aldrig upplevt en sommar där väderleksprognosen har kunnat ändras så radikalt flera gånger om dagen- idag skulle det enligt prognosen igår hällregna hela förmiddagen.

Hällregnade gjorde det men bara mellan 5-7 ungefär; sedan dess inte en droppe.

En tävling jag hade lite funderingar på att åka till (men avstår) skulle först ha tävlingarna ute, därefter ändrade man sig till inne pga prognosen. När prognosen sedan påstod att allt regn var borttaget så ändrade man tillbaka till ute-tävlingar och nu, med ny prognos blir det inomhus trots allt! Stackars arrangörer säger jag men tur att de i alla fall har ridhus att erbjuda! Sååå roligt är det inte att rida i hällande ösregn ens på sommaren…

Idag har jag också varit och klippt mig- det är en sak jag ofta liksom glömmer bort tills jag inser att mitt hår har blivit jättelångt.

Fick beröm för att jag har så tjockt hår och att jag färgar det så skickligt – höll på att skratta ihjäl mig åt det sistnämnda för jag bara kletar på färgen och låter den sitta i utsatt tid. Men solen och kanske Portugal-poolen hade gjort väldigt fina slingor så kanske var det det frisören såg?

Nu till dagens fråga:

Hur länge kan tomater se ut så här:

Med andra ord: när f..n ska de bli röda?!?!

De har sett ut så här i hur många veckor som helst och jag har inte skördat en enda röd tomat!

Japp, bilden symboliserar väl återkomsten till vardagen tycker jag, på gott och ont.

Det goda var att Frenchie genomförde dagens träning för Nina jättefint och det är alltid värt mycket.

Jag har ett fåtal semesterdagar kvar innan ”realityn” är ett fullständigt faktum och jag hoppas hinna med några ytterligare trevligheter under denna långa ledighet.

Fast jag håller verkligen med de som säger att man ska försöka skapa en vardag som man inte längtar bort ifrån (till semestern) och det är en strävan som jag tycker att jag har uppnått hyfsat väl utifrån givna förutsättningar.

Nu är det färdigstrosat i smala gränder och vi är tillbaka på Ryhus igen.

Hemresan gick om möjligt ännu smidigare än ditresan; det kan annars vara ett orosmoment tycker jag- att inte komma hem som planerat.

Och ofta är det ju roligare att resa till ett nytt resmål än att vara på väg hem- då har man inte samma tålamod utan vill bara hem så snabbt som möjligt.

Vi hade ställt vår bil på Kastrups parkering så det var bara att hoppa in och köra de ca 45 minuterna till vårt hus; väldigt görbart fast vi bor i ”obygden” 🙂 .

Jag har hunnit med ett ridpass på utebanan och Henrik har varit och hämtat Molly som har varit hos sina sedvanliga ”passare” så nu sitter vi i soffan och myser.

Även hästarna har för övrigt tagits om hand av eminenta vänner vilket jag är otroligt tacksam över- guld värt!

Även idag har vi tillbringat mycket tid i och strax bredvid poolen; att springa ”på stan” i +30 grader lockade inte.

Vi bor på ett så kallat ”vuxenhotell” så är finns varken barn eller ungdomar men så är det oftast när vi reser eftersom vi brukar välja datum när skolorna är igång. Inte primärt för att slippa dessa åldersgrupper men jag saknar absolut inte barnskrik vid poolen eller ungdomar som ska kasta bollar eller frisbees mellan sig och höras över hela området (Birgitta 87 år har talat 🙂 ).

Det här fotot tog jag enkom för att bloggläsaren Minstral kommenterade att det var värre att se folks beniga knän än krokiga tår och ofilade hälar på semesterbilder- vi får enas om att vara oense. Men visst; denna typ av bild från soldyrkare motsvarar väl ryttarens bild på hästen öron när man är ute och rider 🙂 !

Vi har även badat i havet men där kan ni inte få några bildbevis för vågorna var så höga att vi inte ville riskera våra telefoner 🙂 .

Vårt hotell ligger bara typ 50-100 meter från stranden men uppe på en rejäl höjd så att gå upp och ner (i alla fall upp) hade nog kunnat utlösa snudd på en hjärtinfarkt, framför allt i denna hetta så turligt nog finns det en hiss man kan använda som ni kan se bakom trapporna på bilden:

Här en bild inifrån hissen:

En annan bloggläsare undrade om maten så här kommer en bild på dagens lunch:

Fläskfilé för runt 16 euro och ja, den var god!

Nedan bild på en dörr vi passerade som jag tyckte hade en fin numrering: