Idag tyckte jag att Zack kunde få sin första vilodag sedan jag fick låna honom, han har ju jobbat på väldigt flitigt och bra.

Tydligen tyckte inte Zack att JAG skulle ha en vilodag för när jag stod i boxen för att mocka upptäckte jag att ”någon” hade bajsat i vattenkoppen.

Nu ska det sägas att våra vattenkoppar inte ser ut som vilka vattenkoppar som helst :), de är specialdesignade och hemmagjorda av plastkrubbor så de rymmer typ 10 liter vatten.

Och jag, som vanligtvis inte är speciellt äckelmagad tyckte det var…tja….inte TREVLIGT i alla fall…att ösa upp flera kilo bajs som hade smält totalt i lika många många liter vatten.

Snälla Zack…INTE FLER GÅNGER tack!!!!!!

Det finns nog få saker som förhöjer min vardag som en lyckat dressypass- tack för det Zack!

Idag blev det som vanligt många galoppfattningar (som blir bättre och bättre) , några skänkelvikningar, lite trav på stora volter och som avslutning några travökningar som kändes riktigt fina.

Därmed nöjde jag mig- när jag har så fin känsla ser jag ingen anledning att nöta vidare då jobbet jag gjorde säkert tog på krafterna ändå.

Tyvärr är vår stora gräsbana hård som cement så jag rider på grusbanan i stället för även om den är dammig nu när det är så torrt så tar jag helt klart hellre risken att hästen ska få ner lite damm i lungorna framför att den ska bli halt av för hårt underlag- lite hårddraget.

Nu väntar en långpromenad med Soya, Åsa och Vilja i Dalby för första gången på länge och jag märker att detta med Soyas epilepsi påverkar mig mycket.

Dels sover jag sämre och kan bli orolig bara hon rycker till i sömnen och nu funderar jag också på hur allt möjligt kan påverka henne och om det kan utlösa nya anfall- som dagens långrunda tex. Kommer hon att bli för varm, springa för mycket, bli för exalterad bla bla bla…

Förhoppningsvis lugnar både jag och epilepsi-anfallen ner oss för annars lär det bli ohållbart i längden…

Om vi ska börja med det ”bra-iga”: dagens ridpass!

Zack fick ett kort men intensivt konditionspass på gräsbanan; han fick galoppera lääääänge i lite vidare ram än dressyrramen men jag var ändå noga med att han skulle gå på benen och inte på bogarna :).

Inte gräva ner sig och bli tung i handen bara för att ramen utvidgades utan som sagt gå med näsan uppe, lätt i handen.

Jag gjorde några galoppfattningar i slutet som kändes mer samlade än förr och var nöjd med vårt jobb efter det.

Inte alls nöjd var jag däremot när jag provred en häst sent på eftermiddagen.

Man är så klart olika och resonerar olika men JAG hade till att börja med inte släppt en häst som jag hade på annons på bete.

Nu hade den ridits i en vecka och beskrevs i både annons och av säljaren/uppfödaren som mycket snäll.

Tja…snäll var den säkert med sin ägare men så fort jag satte mig i sadeln vägrade den ATT GÅ!?!?!?!

Ja, skrittade gjorde den motvilligt men att få den att trava var så gott som omöjligt (!!!) och då ska det sägas att jag hade långa sporrar, smackade på den och släppte tyglarna helt så den kan knappast ha känt sig ”inspärrad”.

Nej, detta djur hoppade jag av efter max 3-4 minuter och sa ärligt att jag sökte en mer SJÄLVGÅENDE häst.

Med tanke på hästens storlek (175 cm) anser jag att det är ÄNNU viktigare att den går av sig själv oaktat om den var betestrött, otränad, ovan vid andra ryttare eller vad som nu inte passade denna häst för annars orkar man med mina 167 cm inte rida ihop så mycket massa.

Ett minus i sammanhanget som jag måste nämna var att hästen visades iförd graman.

Som ni har förstått är jag i sak inte alls motståndare till detta HJÄLPMEDEL som rätt använt kan skona både häst och ryttare från diverse dragkamper men ska man visa en häst för försäljning ska man, tycker jag, inte ha på graman (denna häst var 6 år gammal).

Nåväl…nu har jag avverkat ännu en häst som jag på pappret var mycket intresserad av och nu har jag inga fler på lager höll jag på att säga.

Jag ska ringa en kvinna som jag tävlat mot sedan ungdomen imorgon tänkte jag- hon hade nog 2-3 hästar som kunde passa mailade hon så vi får väl se.

Annars tror jag tyvärr att det lär vara ganska dött på hästsäljarfronten under Falsterbo- många verkar vara där hela veckan och vill nog inte bli ”störda”?

Rejält svettigt blev det idag….

…så det var skönt att få bada!

Efter lite stalljour på morgonen begav jag mig på en provridning ca 10 mil från mig, jäääättelångt i min bortskämda värld där allt finns så nära (kan knappt fatta att jag åkte typ 35 mil för att köpa Archie en gång i tiden).

Vad gäller denna häst var jag mest tveksam kring priset som låg något över min limit men efter att ha provridit behöver jag nog inte fundera över om jag ska få använda mina prutar-talanger eller ej.

Hästen var för dagen tjurig med både mig och visaren på ryggen- den körde upp skallen i vädret och blev som en vägg att hålla i i det ena varvet.

Detta tycker jag förvisso inte är sååå konstigt på en unghäst (5) men jag känner ändå att jag, likt en dressyrdomare måste döma det jag ser för dagen.

Absolut kan en unghäst ändra sig otroligt från den ena dagen till den andra men för ett så pass högt pris som denna hästens ägare ville ha så nej- då duger det inte att springa med skallen i vädret på detta vis. Hade den kostat hälften så hade jag kunnat tänka mig att återkomma men nu ska hästen dessutom på bete så jag känner att jag bockar av den från min lista.

Om några timmar är det dags för nästa objekt och innan dess ska Zackman ridas.

Idag red jag och Zack i precis lagom sommarväder, soligt men med fläktande vindar.

Efter 2 dagars dressyrande fick den rödhårige gossen gå i en något generösare ram, dock fortfarande i form vilket den pålagda gramanen såg till att upprätthålla.

Jag ville kunna galoppera ute på tygeln men lugnt, i harmoni och utan dragkamp och så blev det också.

Vi har på både denna ute-turen och den föregående råkat ut för saker som Kreon högst troligt inte bara hade protesterat högljutt åt utan rent ut sagt vägrat att gå i närheten av; i onsdags en gigantisk brasa i en hage (en hobbybonde som eldade gud vet vad och där lågorna stod höga i vinden) och idag en annan trädgårdsarbetare som klippte häcken precis där vi var tvungna att passera med typ 1 meter tillgodo på häcksaxen.

Nu ska det sägas att även Zack tittade på elden och ärligt talat hade jag trott att han var lobotomerad annars  men häcksaxen hade han inga åsikter kring utan gick bara förbi.

Det är verkligen både skönt och tidsbesparande 🙂 att ha en häst som bara går och inte ställer frågan ”ska vi verkligen….” heeeela tiden och vi kom långt på den timme vi var ute.

Idag fortsatte Zack och jag vårt dressyrarbete- fortfarande på grusbanan.

Vi har ju en stor gräsbana också men personligen tycker jag att den är för stum för arbete där man önskar mjuka bakben hos hästen, ju hårdare underlag desto svårare blir det för hästen att få hjälp med att liksom gripa tag i underlaget med bakbenen. Sedan får det givetvis inte var ett för tungt underlag heller- det blir ännu jobbigare för hästen att gå och dra i.

Gårdagens arbete med att stanna kvar i ramen även vid övergångar fortsatte och går numera tämligen lätt i trav, sådär i höger galopp och mindre bra i vänster dito.

När jag fattar vänster galopp vill Zack dra sig lång/längre och lämna ramen medan min strävan är att denna inte ska lämnas en mikro-milimeter och någonstans där mitt emellan befinner vi oss just nu.

På tal om RAMAR tycker jag att man kan jämföra en oinramad häst med en dito PLANSCH.

Om man bara hänger upp en plansch som den är på väggen riskerar den att skadas av allt möjligt: fukt, nikotin, folk som råkar gå emot den, den kan fläckig, ful och rent av gå sönder.

Och samma sak kan i värsta fall hända med den oinramade hästen, i alla fall om vi ständigt låter den vara oinramad och samtidigt kräver arbete av den- då kan även hästen gå sönder!

Idag var det åter dags för ett dressyrpass, även detta i vår gruspaddock.

Jag började som alltid med att checka av att det som jag anser är steg 1 och det som jag aldrig ger avkall på fungerar: när jag kortar tyglarna i skritt ska hästen mjukt böja halsen neråt och inte, som en del hästar tyvärr gör, genast börja med att liksom säga NEJ med huvud och hals som körs upp i skyn.

Steg 2 i min skola är att hästen går lätt på tygeln i alla gångarterna- gör den inte det ser jag ingen mening med att börja rida en massa rörelser.

Zack börjar acceptera den ram inom vilken jag vill att han ska gå väldigt bra så länge han går i en och samma gångart men i övergångarna till högre gångart vill han fortfarande tänka lite uppåt eller till och med ta ett steg utanför ramen- inte ok.

Så detta jobbade vi mest med idag- ”tusen” övergångar utan att ramen lämnades.

Den andra saken som jag fokuserar på är att Zack ska komma mer på bakbenen- får HAN bestämma börjar han galoppera med frambenen före bakbenen och ska han bryta av från galopp är det samma sak.

Jag vill (så klart) vända på ordningen- först kommer baken och sedan följer fronten :).

Att ”sätta” sig mer handlar ju både om vilja och ork så det är inget som blir perfekt från en dag till en annan utan kräver en hel del arbete från ryttaren, givetvis lite beroende på hästens förutsättningar också.

Så att komma mer ner på bakbenen, lätta i framdelen utan att lämna ramen- så kan man nog sammanfatta det som jag kommer ägna denna månad åt.

Det ska bli roligt att se om jag kan få fram ännu lite mer gung i traven också- jag har tyvärr inga speglar att titta i men det KÄNNS redan ganska swingande och trevligt och man sitter väldigt mjukt och gungar fram :).

Idag var det dags för Zack att bekanta sig med Grevies omgivningar vilket vi gjorde under en timmes kravlöst skrittande.

Till skillnad från en viss ifrågasättare (aka Mupp) så traskade Zack på utan att ställa några frågor- väldigt skönt.

Någon träningsvärk efter gårdagen verkade han inte heller ha- han skrittade på otroligt energiskt hela tiden.

Efter vår lilla motionsrunda följde jag med en stallkamrat till hennes träning för extra inspiration, det är aldrig fel att titta på lite mer avancerad dressyr tycker jag.