I morse tog jag sovmorgon och låg kvar i sängen till klockan 7 minsann!

Sedan fick jag ett ryck och gjorde scones till frukost innan jag begav mig till stallet för ännu en mätning av ”who’s the boss” eller ledarskapsträning om man vill vara mer korrekt.

Och idag har vi skrittat både här och där höll jag på att säga, både ”Madderundan” och Husarvägen fram och tillbaka avverkades.

Innan vi ens kunde lämna stallplanen fick snurrterapin tillämpas måååånga gånger men sedan behövde jag inte snurra förrän hela Madderundan var avklarad och vi skulle in på Husarvägen.

Där blev det åter flera snurr-tillfällen men där har vi också haft lite väl mycket tjafs sedan tidigare så jag var ändå nöjd att Kreon de facto gick att få att gå- om än med lite snurr.

Det känns bra att kunna häva ”vägra-gå-problematiken” så här relativt odramatiskt och utan hets och/ eller våld- bara lite snurr :)! Och jag är dessutom övertygad om att jag kommer att behöva snurra mindre och mindre vad det lider men just nu får vi göra på detta vis.

Eftersom det har varit ett fullkomligt fantastiskt höstväder, både soligt och varmt (11 grader) passade maken och jag också på att gå i hundspåret på Skrylle och sedan belönade vi oss med en god middag i deras restaurang.

Hade alla höstdagar varit som denna hade jag absolut älskat årstiden!

Det är verkligen inte ofta jag använder spisen….

…men då och då får även jag ett husmorsryck :)!

Så här vackert var det utanför vårt hus klockan 9 när jag begav mig till stallet.

Hundrundan i Skrylle är 5 kilometer lång och idag mötte vi faktiskt inte en enda hund på promenaden.

Soya njöt nog i fulla drag….

….och markerade sin vana trogen på säkert 15 olika platser (hon är värre än en hanhund….).

Det blev visst inte bara en god middag :)!

Idag skulle jag egentligen ha tränat för NN men eftersom detta blev inställt fortsatte jag min tidigare påbörjade styrketräning med Kreon på egen hand.

Jag galopperade mer än vanligt, dels längre tid och dels gjorde jag fler fattningar än jag brukar och det kändes riktigt bra.

Jag vågar inte skriva att ”bakutarnas” tid är förbi men den var ganska länge sedan baken lättade vid det här laget och det är bara att hoppas att just den cirkuskonsten får ligga och samla damm i ett låst utrymme även framöver.

Vet inte hur det varit på era arbetsplatser idag men vi har haft 2 timmars arbetstidsförkortning och dessa ynka timmar gör ändå mycket på sig tycker jag, framför allt nu när det annars börjar bli mörkt redan när man kör från jobbet.

Soya och jag åkte för ovanlighetens skull till en hundrastplats här i Staffanstorp- jag är inte så förtjust i dessa fållor egentligen (oftast för små för min snabbspringare och ibland också riktiga bakteriehärdar) men ibland behöver även doggy träffa lite artfränder tycker jag.

Hemma blev det en delikatess- råa spädgrisknorrar- maken klarar inte ens av att ge henne dom och själv skulle jag inte äta dessa kroppsdelar för allt smör i Småland :)!

Höstdimmigt på vår cykeltur där vi bland annat såg många betor (som Soya gärna tar en tugga på om hon kommer åt).

Torsdag betyder numera oftast semester för undertecknad och så även idag.

Eftersom jag har varit ledig har Soya fått lite extra uppmärksamhet, både önskad och oönskad (kloklippning) höll jag på att säga.

Först gick vi en halvtimmes promenad i dis och halvmörker i morse och senare på dagen blev det en timmes cykeltur där vi utforskade lite nya vägar.

På Kreon-fronten kan jag berätta att vi idag både har ”hoppat” och ”ridit ut” :)))!

Citationstecknena måste nog användas då hoppningen bestod av travhoppning över 2 så låga kryss att Soya hade kunnat hoppa dom 🙂 och uteritten som följde på detta bestod av skritt-terapi i närheten av stallet.

Som jag redan har berättat flera gånger så tycker jag att det mesta med Kreon hittills varit/ blivit långt bättre än jag trodde när jag köpte honom; allt dressyrarbete tex , klippning och lastning liksom de 2 genomförda tävlingarna.

MEN; att rida ut har varit mycket mer problematiskt än jag förväntat mig, framför allt eftersom en tidigare ”Kreon-ryttare” beskrev honom som MODIG och SNÄLL att rida ut.

Nu har jag inte pratat mer ingående med denna person och inte efter att jag själv har försökt att rida ut honom men så som han beter sig med mig i sadeln är han allt annat än modig och snäll- snarare istadig och rent ut sagt DUM.

Att hästar kan vara rädda, framför allt om man vill rida ut ensam har jag all förståelse för men de konster Kreon ägnar sig åt är inte alls på den nivån- detta är verkligen ingen rädsla utan bara ett sätt att mäta sina krafter med mig; så uppfattar jag det i alla fall.

Och det har inte blivit bättre av att han är som en dröm att leda på samma platser där han kan vägra att röra sig en milimeter framåt när man sitter på.

En läsare berättade för några dagar sedan om hur HON hade löst sin hästs ”vägra-gå-problem”- hon hade snurrat hästen när den började konstra och den tröttnade snabbt.

Med detta i åtanke och sittandes på en staty (läs: dum-Kreon) som vägrade att lämna stallplanen så gjorde jag precis som läsaren tipsat om och VIPS; hoppsan då…det gick visst att gå framåt trots allt.

Nytt stopp efter 10 meter och ny snurrning från djurplågar-ägaren och Kreon rörde sig framåt igen under mycket beröm.

Summa summarum fick jag snurra honom kanske 5-6 gånger men med längre och längre intervall och till slut så gick det utmärkt att gå där det tidigare varit så roligt att leka fastfrusen häst i marken.

När vi hade skrittat helt problemfritt en stund blev det många klappar och avsittning och jag kände mig mycket nöjd.

Ska jag vara ärlig längtar jag redan till nästa gång- det ska bli spännande att se hur lång tid det tar innan Kreon tröttnar helt på snurr-leken.

Som så ofta skänker jag en tacksamhetens tanke till alla bra tips jag fått genom bloggen; här verkligen ett sådant exempel!

I morse bestämde jag mig för att även för egen del (och inte bara när NN rider) försöka höja ribban lite och inte sitta och ”mesrida”.
 
När Kreon går så fint som jag tycker att han oftast gör nöjer jag mig gärna med att rida lite FÖR kravlöst och avslutar passen efter kanske lite FÖR kort tid och det är ju inget fel att göra så ibland för att berömma hästen och sända ut positiva signaler men om man aldrig tänjer på gränserna så lär man inte heller komma vidare.
 
Detta är givetvis en inte alltid så lätt balansgång, i alla fall jag vill ju inte köra helt slut på hästen och inte heller riskera att trigga igång Kreons humör om jag pressar på för hårt/ för länge men som sagt så kan man ju inte heller alltid stanna kvar i vad Jan Brink kallar KOMFORTZONEN.
 
Idag blev det alltså ett längre (40 minuter) ridpass där jag också ställde lite mer krav i framför allt galoppen.
 
Kreon är än så länge inte så självbärig i vänster galopp som jag skulle önska även om skillnaden mellan galopperna nu är långt mindre än den var när jag köpte honom.
 
Då var högergaloppen så otroligt mycket bättre men nu har vänstergaloppen börjat komma ifatt och då kan jag också öka kraven genom att tex inte acceptera häng i handen som ett femte ben.
 
Allt det som jag beskriver är ju så klart NYANSER, det är inte så att Kreon vräker sig på och att man har 5 ton i händerna men som sagt; allt går att förfina och det är det jag jobbar med nu.
 
Lyhördhet, ökad (fysisk) styrka, korrekthet är det jag fokuserar på och framför allt styrkan är ju inget som kommer över en dag oavsett hur lyhörd hästen är och hur noggrant man rider- den måste byggas upp.  
 
När jag avslutade passet var jag hur som helst mycket nöjd- jobbet vi utfört kändes precis lagom, inte för mjäkigt men inte heller för ansträngande och Kreon gick jättefint utan att vilja ”diskutera” något alls, inte ens galoppfattningarna :)!

Idag tyckte jag att Kreon kunde behöva en ”helvila” och slippa allt vad ridning och tömkörning heter så det blev bara en 20-minuters promenad vid hand efter jobbet.

När vi var nästan hemma mötte vi en stoooor lastbil som stannade till strax innan vi möttes och jag tackade genom att vifta översvallande med händerna samtidigt som jag tänkte att det egentligen inte är klokt att man ska känna sådan tacksamhet över något som faktiskt borde vara SJÄLVKLART!

Men hade jag fått en krona för varje gång jag till häst mött en ”galen” människa bakom ratten hade jag varit mycket rik och hade varje förare som körde vårdslöst i närheten av mig och mina hästar blivit av med körkortet hade Skåne snabbt förvandlats till ett ”spök-län” i alla fall vad gäller trafiken.

Att inte vuxna människor kan förstå att ett 600-kilos djur kan bli rädd om de kör så att de nästan nuddar både häst och ryttare eller vrålar förbi långt över gällande hastighetsbegräsningar…ja…det övergår mitt förstånd.

Undrar om det var den ”extra timmen” man fick idag som så starkt bidrog till att jag tycker att jag har hunnit med väldigt mycket och inte bara trista ”måsten”?

Jag började dagen med ett dressyrpass i ridhuset och det kändes så bra att jag avslutade redan efter 20 minuter. Då hade Kreon gjort sååå fina galoppfattningar många gånger så jag ville visa min uppskattning och släppte ut honom i hagen i stället för att traggla vidare.

Tragglade gjorde vi däremot på eftermiddagen då jag ville skritta ut och Kreon….ska vi säga…inte lika gärna ville skritta ut.

Det trista med hans ”idéer” är att det i mångt är rent trots à la ”jag är inte rädd men jag KÄNNER INTE för att gå där du vill”, det som är skönt är att jag nu inte blir rädd utan kan hantera dumheterna och i värsta fall hoppa av och sedan lugnt sitta upp igen och fortsätta ritten.

Jag är inte bekymrad- dels har jag inte primärt köpt en ”uteridningshäst” och dels tror jag att detta kommer att gå över.

Och gör det inte det….tja…då vet jag som sagt hur jag kan komma förbi tramsandet även om det känns lite tröttsamt ibland.

Annars har jag haft stalljour idag, gjort en miljon saker hemma, tvättat, städat och till och med gjort lunchlådor för flera dagar samt ändå hunnit med att vila och läsa en hel del.

Om övergången till vintertid tycker jag INTE- att det blir ÄNNU mörkare på kvällarna ser jag inget positivt med men det är som det är så det är bara att gilla läget.

I morse ägnade jag mig åt något som jag ska försöka göra till en lördagsrutin- jag tvättade krubban, väggen den sitter på, gallret, vattenkoppen och fönsterkarmen i boxen.

Om jag gör detta en gång i veckan tar hela proceduren på sin höjd 10-15 minuter och boxen ser ”fin” ut hela veckan, låter jag det gå många veckor mellan rengörningarna ser framför allt väggen som krubban sitter i för bedrövlig ut med intorkad mat- blä!

Bortsett från boxtvätt och lite stallsysslor hos NN har jag idag även ägnat mig åt ett nyupptaget projekt: uteridning!

Jag har ju valt att tömköra den lilla spindeln i några veckor eftersom jag känner mig säkrare när jag kan gå på honom från marken när han inte vill gå här och där men idag provade jag alltså samma sak från sadeln.

Kort kan jag säga att det gick riktigt bra, framför allt på hemvägen (helt naturligt) men att Kreon inte på långa vägar kommer i närheten av Archies status som ”otroligt snäll häst att rida ut”.

Fast i valet mellan otroligt snäll häst att rida ut och de ”minus” Archie hade i ridhuset så vinner Kreon alla dagar i veckan och han ska nog också lära sig att tex får INTE finns på jorden för att äta hästar och att man därför bara kan ignorera dom.

Oj så dimmigt det var i morse!

Jag var rädd för att det inte skulle bli tillräckligt ljust på morgonen för att jag skulle hinna tömköra innan ett planerat hovslagarbesök men det ordnade sig lyckligtvis.

Soya däremot fick sin morgonpromenad i mörker och dimma och jag var livrädd att hon skulle irra bort sig. Det kanske hon också var för hon höll sig nära mig hela tiden och när vår vandring var slut hade det hunnit bli ljust och dags för Kreons runda.

Idag tömkörde jag bara rakt fram i skritt och trav, tyckte att Kreon kunde få en ”halv vilodag” men ville också passa på att vara utomhus eftersom jag var ledig och inte behövde hasta till jobbet.

Efter tömkörningen var det dags att träffa hovslagaren och vi kunde konstatera att 7 veckors intervall var ganska lagom, det ska inte gå längre tid mellan skoningarna i alla fall.

Det blev classic roller-skor fram och barfota bak även denna gången- det fungerar bra.

Eftersom jag alltså haft semester hela dagen har jag också passat på att cykla en längre runda med Soya- skönt att kunna ha henne lös och SE henne :).