Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Fortsatt sol och blåst här på Ryhus och jag är väldigt nöjd med det sistnämnda.
Hade jag varit på en solsemester hade så här pass mycket vind stört men för hästarna är detta tusen gånger bättre än som det var vissa dagar förra året då det var helt vindstilla och så varmt att jag var tvungen att ta in dom några timmar mitt på dagen.
Jag anpassar mina hästars hagtid väldigt mycket efter vädret året runt men vill verkligen ha dom ute så mycket det bara går sommartid och helst inte ta in dom innan 19.30-20.00 i alla fall. Då vill de absolut in och står och hänger vid grinden. Och när jag jobbar kan de inte vara ute längre oavsett.
Bilderna föreställer en självsådd pensé som har sett så här fin ut i veckor och en monstera som jag köpte på Gekås förra året som en liten planta och som har blivit så här fin utan minsta skötsel från undertecknad.
Uj uj uj…man kan nästan tro att jag är en storodlare när man de senaste dagarna ser både skördad sallad, gurka och nu rabarber på bloggen.
Som ni vet kunde inget vara mer fel och rabarbern sköter sig helt själv vilket säkert också är anledningen till att det bara kommit väldigt tunna stjälkar i år. Jag kom liksom på att jag kanske borde ge den lite vatten för inte så länge sedan….tur att jag inte är lika slarvig med hästarna!
På tal om hästarna passar jag på att mocka hagarna lite mer noga nu när jag dels har tid och det dels är lättare att fiska upp de snustorra bajsarna.
På hösten och vintern, i lera och väta är denna syssla inte högprioriterad men tack vare ivriga gödselköpare i våras städade jag ändå ur hagarna nästan minutiöst då så nu är det lätt att hålla efter hyfsat.
Jag är barnsligt stolt över dom i alla fall och Henrik som är den som äter gurka (jag gör den inte) har redan ätit upp den ena och gett den godkänt betyg!
Planen är att göra smörgåsgurka (i ättikslag) av kommande gurkor och ja, de ska vara så här små och inte som slanggurkor och heter Piccolino av en anledning 🙂 !
Idag har det blåst så pass mycket att det hade varit trist om det var höst eller vinter men när solen ändå strålar är det bra med vindarna tycker jag för det håller insekterna borta.
När det är vindstilla har båda hästarna flugmössor och de fungerar utmärkt (ger inte skav och ramlar inte av) men jag vill ändå helst inte att de har dom på sig hur många veckor i sträck som helst.
Dagens skrittrunda var med Molly som sällskap (Frenchie ignorerar henne totalt) och hon lever sitt bästa liv denna tiden på året.
Tjoho…idag har jag skördat det första av min egenodlade sallad.
Snart är det dags för den första gurkan också och jag är löjligt förtjust i mitt mini-projekt.
Ett annat väldigt tillfredsställande projekt var att att tvätta bilen och därmed befria den från en jäkla massa ”klet”.
Våra parkeringsplatser omges av 2 enorma björkar och i år har de geggat av sig så att det såg ut som att någon hade sprayat min bil med någon klistrig vätska. Lesson learned för framtiden; att parkera någon annanstans denna tiden på året!
Ni som har följt bloggen länge minns kanske att jag i perioder har klippt eller slagit gräs till hästarna och med den rådande torkan var det dags att plocka fram lien igen.
Jag har redan klippt gräs åt Frenchie i någon vecka (med en sax) och nu var det dags att steppa upp en nivå.
Min ponny vågar jag inte ge något mer gräs än det lilla han lyckas plocka ihop i sin enorma hage och det blir nog en hel del trots allt.
Hamstern Birgitta har stråfoder hemma till runt årsskiftet så jag har inte tömt ladorna så att säga men det känns verkligen dumt att slösa på detta samtidigt som det växter gräs runt hela Ryhus…överallt utom i hagarna skulle man kunna säga lite ironiskt….
En kass bild på min uppspelta doggy när hon vet att hon ska få följa med sin häst på tur.
Än så länge är det inte så varmt att jag inte vill ha med Molly när jag skrittar ut så idag fick hon följa med. Hon fyller 9 i augusti så hon är inte en unghund längre.
Idag skrittade vi en runda som vi inte brukar, mycket för att det var på denna väg (”stora grusvägen” som går från asfaltsvägen och hela vägen till vårt hus och är kanske 3 km lång) som Frenchie var så istadig på förra våren.
Från början tvärnitade han var 50:e meter typ, backade, låtsades vara rädd för allt möjligt, gick ut i åkern vid sidan av vägen osv.
Då det även kör en del varubilar på denna väg (the Lodge ligger ju i närheten) så är det inte så kul att förutom att försöka övertyga en istadig häst att GÅ även försöka parera fordon som vill passera när man är halvvägs ut i en åker eller jag vet inte vad….
Hur som helst; idag red vi på denna väg och det ovan beskrivna är tack och lov ett fullständigt minne blott.
Och det handlade nog väldigt mycket mer om en allmän osäkerhet parat med testning och att vi inte var samspelta än att det var något speciellt med själva vägen så att säga.
Känns jättemärkligt och ”fel” att det är tisdag idag men it is what it is…
På Ryhus händer inte mycket i hettan; jag kan bara förtvivlat se på medan det lilla gräs som finns kvar vissnar ner och snart får jag väl börja stödfodra utomhus. 13 timmar utan mat är inte ok…
Att titta på väderleksprognosen 38 gånger om dagen nyttjar inget till, det kommer inte mer regn för det.
Frenchie och jag tog vår skogsrunda i morse och sedan har jag inte gjort så mycket mer produktivt.
Förutom gurka och tomat provar jag sallad för första gången i år och än så länge tycker jag att det ser lovande ut!
Ingen skillnad på Frenchies hälta idag tyvärr och jag skrittade ut en runda i skogen för att i alla fall röra lite på honom.
Än har vi inte insektssällskap men det är väl bara en tidsfråga?
Har ni sett mina gurkor?
Låt inte bilden lura er; de är ännu i storlek som mitt lillfinger men jag när ändå ett hopp om att de ska utvecklas till ”riktiga” gurkor. Den allra första skrumpnade ihop och dog långt innan den blev ens som en tiondel av dessa så jag tappade en stor del av lusten men nu så….
Buhu…..det var tydligen inte meningen att jag skulle tävla idag….
Först ställde arrangören i hela den ena tävlingsdagen(söndagen) så jag bytte till idag och i morse kunde jag konstatera att Frenchie är lite halt.
Jag tyckte redan igår att han ”gick konstigt” i typ ett halvt varv men efter att ha skrittat lite (jag tänkte att han kanske slog sig eller trampade på något) så kändes han som vanligt igen.
Nu tror jag att det igår handlade om att hältan är så vag att jag liksom ”balanserade” honom i handen/ tyglarna och därför inte kände något och även idag såg jag den bara i ena varvet (höger) och inte det minsta i det andra.
För att förtydliga så gör jag alltid en liten ”hältkontroll” innan jag åker och tränar eller tävlar och den består oftast i att jag bara springer med Frenchie från hagen och till stallet men om jag är mer tveksam (som efter gårdagen) så longerar jag vilket är anledningen till att jag såg hältan i morse.
Och det är för övrigt ett litet tips till er! För tänk så ännu mycket tråkigare det hade varit om jag hade upptäckt detta på tävlingsplatsen efter x timmars körning och förberedelser.
Jag kan inte göra mer just nu än att hoppas att detta är en liten vrickning som går över snabbt för även om det inte tjänar något till att spekulera så är detta det mest logiska för mig.
Hagarna är stenhårda och lite ojämna och förra sommaren såg jag ju hur Frenchie skenande runt i några minuter innan jag fick tag i honom varefter han var halt i några dagar.
Denna gången har jag inte sett något springande vilket verkligen inte säger ett dugg och dessutom behöver det inte alls handla om DET.
Det enda jag anser är att jag i alla fall inte ridit hästen på ett sådant sätt att jag BORDE ha orsakat en hälta eftersom jag aldrig varken överanstränger honom, rider på annat än helt preparerade underlag och är noga med vilodagar osv. Men man kan verkligen aldrig veta…det är en sak som är säker med hästar.
Så jag måste vänta helt ”enkelt” vilket i mitt fall är allt annat än enkelt.
Är det någon som är en domedagsprofet och alltid tror det värsta så är det jag; den rollen har jag tyvärr haft i alla år som hästägare.
Ser jag fortfarande en hälta på måndag så bokar jag en veterinärtid för jag lär ändå få vänta x dagar på den.
Ja, är det något jag ska sluta med så är det i alla fall att planera in viloperioder för dessa har alla mina hästar skapat själva med ojämna intervall. Det hade ändå kunnat vara dags för en kortare sådan för Frenchies del och det finns inga tävlingar jag velat delta i de närmaste månaderna men jag vill så klart ha en frisk häst oaktat vad.
Hi hi…denna bilden tyckte jag var rolig. Men ingen risk att i alla fall Henrik kvävs till döds; han levererar så mycket godis till Molly att hon nästan är blasé 🙂 .
Även jag har blivit en större godisutdelare de senaste åren och så länge hästarna inte tigger så är jag ok med det.
Idag har jag ridit på min ökentorra utebana och även varit och handlat lite foder till Frenchie.
Jag började ge honom linfrökaka för några månader sedan och tacksamt nog äter han den både torr och uppblött.
Jag tror att detta fodermedel är bra för hans mage och att det ger extra protein är inte heller fel.
Det finns ju många olika tillskott man kan ge till magsårshästar men dels är de väldigt dyra och dels TROR jag inte att Frenchie HAR magsår men jag vill inte heller att han ska få det igen.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer