Jag började min morgon med att lasta ur all havre jag köpte igår och förflytta den från bilen till mina, för ändamålet avsedda kärl i foderkammaren och sedan var hamstern i mig nöjd.

Lika nöjd var jag under och efter dagens träning för Nina där även Nina red en stund.

När det var dags att köra hem kunde jag åter konstatera att medan Vicke och Frenchie har en hel del gemensamt så skiljer de sig radikalt åt på en punkt; åsikten om vattenspridare!

Vicke var under alla år jag ägde honom (8) fullständigt panikslagen i närheten av dessa och det var på nivån att jag var noga att betona detta för de som kom för att provrida honom när han var till salu.

Denna, till 99% supersnälla häst blev som förbytt när han såg och/ eller hörde sprutande vatten och det var nära att bli riktigt farligt vid några tillfällen.

Jag har ingen aning om vad som orsakat detta trauma och försökte inte heller träna bort det eftersom det satt så djupt rotat och gjorde honom nästan omöjlig att hantera utan jag såg helt enkelt till att aldrig vara i närheten av vattenspridare med honom.

Frenchie är hans raka motsats vilket denna bild illustrerar; jag tog den medan två vattenspridare var igång för fullt på utebanan bredvid ridhuset där vi tränar.

Det var t.o.m. så att lite vatten nådde att stänka på oss och han sa inte flaska.

Med Vicke fick jag alltid säga till föreningens anställde att stänga av dom när vi var i antågande och det funkade så klart också även om detta är lättare och bättre.

Idag har Frenchie och jag skrittat i skogen, jag tyckte det kunde passa bra efter 2 dagars dressyrarbete.

Hemma såg jag att dovhjortarna hade invaderat en av mina hagar så jag gick faktiskt och körde bort dom, vad nu det hjälpte…

De lär komma tillbaka när de vill medan jag dels vill spara det lilla gräset till Frenchie dels försöka minimera förekomsten av fästingar (ser aldrig några men dovhjortar är kända bärare).

När jag ändå var i Malmö för att delta i ett möte passade jag på att låna ut några kandarstänger till en vän eftersom de aldrig kommer att få plats i Frenchies mini-mun oavsett och jag dessutom inte ser någon anledning att rida på kandar på honom.

Jag körde också inom ”min” bonde och köpte helhavre så nu är det lagret påfyllt i några månader.

Idag har jag ridit på min utebana som konstigt nog inte dammat igen totalt…än.

Jag tränade på en del saker från gårdagen; tex att inte låta Frenchie ”fastna” i öppnorna, dvs att jag ska kunna variera tempot i dom.

En annan grej som Nina tyckte jag skulle lägga lite extra tid på var att rida en hel del vänster förvänd galopp eftersom den fortfarande är klart sämre än den högra förvända. Bytena ut den förvända vänstra blir också oftast sämre än från rättvänd galopp.

Nu till dagens fråga:

En vän vill sätta dragkedja i ett par Königs ridstövlar, dvs stövlar som INTE har dragkedja sedan innan. Detta för att få ut dom lite i vidd.

Är det någon som gjort detta och vad är er erfarenhet i så fall? Blev det bra och snyggt?

Idag har Frenchie vilodag medan jag och Henrik har varit lite flitiga.

Efter en runda på Ikea där vi inte hittade något intressant grabbade vi tag i var sin gräsklippare ( vi har en åkgräsklippare och en handdriven) och klippte mer eller mindre allt grönt som stack upp på Ryhus.

Lite skämt och lite allvar men det är ett ganska drygt arbete eftersom vi har fler gräsytor och marken dessutom inte alltid är helt plan och man får slingra sig lite hit och dit för att komma åt gräset.

Idag krockade jag i alla fall inte med några trädgrenar som förra söndagen, jag har fortfarande ett blåmärke på ena ögonlocket efter det lilla debaclet!

Idag har jag ridit på utebanan och tja….det var ungefär det jag orkade med efter nattens jobb.

Jag börjar bli lite orolig för hur årets hö/hösilageskörd ska bli; är det fler som känner likadant?

Nog för att en del domedagsprofeter skriar om torka och foderbrist varje år vid denna tiden men just nu känns det inte helt orealistiskt, eller ?

Kolla vilken häftig bild på dovhjortarna från igår!

Jag glädjer mig lite extra åt att det på ytan de fotats på växer spannmål, de andra åren sedan vi flyttade hit har det varit ett obrukat fält som bara stått till ingen nytta så att säga.

Frenchie och jag har varit i skogen i en timme; det blev bara skritt och klättring idag efter flera dagars dressyrande.

En av många saker jag tycker om med våren och sommaren är hur många fler timmar man ”får ut” av dagen.

Jag, som både vägrar att ha hästarna ute i mörker och göra stallsysslor i pannlampans sken märker en stor skillnad i alla fall.

Bortsett från att jag nu kan rida på min utebana som är större än ridhuset så kan hästarna gå ute rätt många fler timmar vilket så klart både är bra för dom (gissar jag…de verkar ärligt talat obrydda när de än tas in) och för mig som får mer lättmockade boxar, mindre ströåtgång och kan decimera stråfodret.

Även om jag har gratis strö och renliga hästar så blir det en positiv skillnad.

Efter gårdagens efterlängtade regn sa det ”slurp” på utebanan som hade varit ökentorr i många dagar och jag passade på att rida där innan den åter förvandlas till Saharainspirerad yta.

Hela Ryhus är just nu kantat av syrener i olika kulörer; det är en blomma/ buske jag förknippar med att skolavslutningarna närmar sig.

 Här ser ni en mellis-ätande Frank; han får kraftfoder 3 gånger om dagen, två rejält uppblötta mål i hagen (tänk mash) och ett torrt mål vid intag i boxen. Som jag har berättat flera gånger är detta ett av mina bästa beslut vad gäller att hålla boxarna rena(re); att inte ge uppblött foder där. Ett annat är att fodra från gummikrubbor på marken.

Den lille får oftast något litet symbolisk ätbart, framför allt nu när fångesten är som störst; det kan vara några brödbitar och några hästgodisar eller någon näve havre.

I förmiddags var jag och tränade för Nina; jag försöker alltid att få tiden klockan 10 som passar mig bäst.

Då hinner jag pyssla i någon timme i stallet innan det är dags att köra men jag är ändå hemma till lunch (frukost för mig).

Nina kommenterade att Frenchie ser jättefin ut i hullet just nu; hon har stenkoll på detta liksom jag och han har ju en tendens att dra åt det tunnare hållet. Det lilla gräset han har i hagen har absolut gjort skillnad och jag vill/ vågar inte ge honom mer kraftfoder för att inte riskera magproblem (han har haft konstaterat magsår för flera år sedan som läkte ut).

Stråfodret äter han inga jättemängder av och det är ju som man brukar säga; att man kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka och för båda mina hästar gäller samma sak inte bara med drickan 🙂 utan även ensilaget.

När jag hade lämnat av Frenchie hemma körde jag vidare till Malmö eftersom det var dags att hämta mer spån.

Detta brukar räcka ungefär 2 månader och även om det är en tråkig syssla (att fylla 2 storsäckar) så är jag mycket tacksam för möjligheten.

Jag köpte lite nya blommor på Granngården igår; vi får se vad dovhjortarna säger om dessa. 🙂 . Vanligtvis äter de varken tagetes eller stjärnöga och någon påstod att de inte vill ha gula eller oranga blommor så jag har gjort vad jag har kunnat ha ha ha!

Jag fortsätter med mitt trädkapande som framgår av den ena bilden.

Det tycks finnas en aldrig sinande ström av grenar som den självutnämnda arboristen Birgitta vill kapa….

Frenchie gick fint på utebanan och jag hoppas att jag inte har sagt för mycket när jag påstår att vi har kommit förbi vår hang-up gällande bytena som blev väldigt dåliga en period.

The never ending story med min ena häl har trots allt förhoppningsvis nått sitt slut så till vida att jag var och hämtade de specialbeställda skoinläggen på sjukhuset i Lund idag.

Nu ska det sägas att min häl är mycket bättre (tog bara ett halvår….) redan utan inläggen och hjälper inte dessa att läka hälen helt finns det inte mer att göra.

När jag ändå var ute och körde passade jag på att tvätta min bil- det var flera månaders smuts som åkte ner i avloppet tillsammans med fågelskit och ridbane-damm (jag harvar ju utebanan med bilen).