I morse körde jag mycket försiktigt till både stallet och jobbet- ville inte riskera att fastna i någon snödriva i mörkret!

Till och med i stan var det snöigt och slirigt överallt och när jag skulle hem igen tog det mycket längre tid än vanligt.

Stallplanen var också proppad med snö så att det knappt gick att parkera och till råga på allt började det snöa mer under tiden jag red.

Det ska bli intressant att se hur allting ser ut imorgon bitti- jag har planer på att åka till Järavallen och låta Soya träffa Åsas hundar och skulle också gärna skritta ut en sväng.

Idag blev det dressyr i ridhuset igen och en stallkamrat som bara hört mig gnälla över Archies brist på bjudning innan han blev halt påtalade att han ju inte alls ser seg ut nu.

Och…ta i trä…DEN gräsliga segheten har jag inte sett röken av eller ens anat. Måtte det fortsätta så.

Hemma möttes jag av ett paket från Torshammaren, de som syr upp så fina whippettäcken.

Jag blev så nöjd med dom jag beställde sist att jag köpte ytterligare ett vintertäcke med matchande sele och blev jättenöjd när jag provade grejerna.

Ska ta kort så att ni kan få se och sucka hänfört!

Idag var den sista av mina 10 inplanerade semesterdagar för i år- jag kommer verkligen att sakna dessa ledigheter men absolut upprepa dom nästa höst och vinter.

Tid på bilverkstaden var bokad till 09.00- bromsarna som gjorde att bilen inte gick igenom besiktningen för någon vecka sedan skulle justeras.

Innan avfärden till bilmekarna körde jag inom stallet för att mocka och titta till Archie- jag var lite fundersam över hur gårdagens diarré-attack hade påverkat honom eftersom en annan häst i stallet har stått med mega-tjocka ben i flera dagar.

Väl på plats kunde jag konstatera att
a) det hade börjat snöa och blåsa otroligt- värdelöst!
b) Archies ben såg jättefina ut liksom de bajshögar han tillverkat sedan gårdagen- jätteskönt!

Eftersom ”min” bliverkstad ligger typ 2 minuters promenad från ett rekreationsområde med anlagda promenad/ löp-slingor kan ni säkert tänka er min plan:

Medan bilen skulle repareras tänkte jag passa på att springa den numera sedvanliga milen och det gjorde jag också även om vädret verkligen inte inbjöd till detta.

Jag mötte endast en hundägare under min mer än 1 timme långa löprunda och underlaget var verkligen inte att rekommendera för löpning: halt och knöligt.

Om ni tycker att jag ser lite ”slut” ut på denna bild så vill jag säga att skenet bedrar- jag var faktiskt inte det minsta trött och det är så härligt att känna att man har en helt annan ork nu än för bara typ 2 månader sedan.

Soya, som verkligen aldrig har behövt träna upp något flås, hade nog föredragit om vi hade gått hem och lagt oss medan bilen lagades men det var inget att be för- hon fick vackert springa efter sin knäppa ägare.

När vi kom tillbaka till verkstaden fick jag den glädjande prisuppgiften; 800 kronor vilket var låååångt mindre än jag räknat med och som vanligt var jag mycket tacksam över att jag en gång i tiden hittade denna mycket servicemedvetna och billiga bilinrättning.

Bilen hämtades 9.20 och 9.55 var den redan om-besiktigad och godkänd- underbart!

Jag som älskar effektivitet och när saker och ting går som planerat körde nöjd hem i snöstormen och tog det lugnt i några timmar innan det var dags att plöja sig fram till stallet för ett ridpass.

Så här såg det ut i ridhuset och det var till och med så att Archie tittade till.

Det blev 1 timmes ridning med lite allt möjligt på agendan, förvänd och samlad galopp, några byten och så lite skolor- än så länge ganska raka.

Medan jag red fortsatte det att snöa och när jag skulle köra från stallet hade stora snövallar fykt upp både här och där så det kändes ganska skönt att parkera hemma oskadd.

Annars slog mig tanken att det inte bara är jag som gör knäppa saker som att jogga i snöstorm.

Någon körde med sin transport till vårt ridhus för att rida och en av tjejerna i vårt stall cyklade till stallet i samma hemska väder!

I morse steg jag upp den halvtimme tidigare jag hade budgeterat till broddpåsättning som med facit i hand tog knappa 10 minuter :).

Räddningen var ju att Archie var helt nyskodd så jag slapp de bekymmer med ibland hopplös gängning och karvande i av grus och smuts igenproppade broddhål.

När jag kom tillbaka till stallet efter jobbet upptäckte jag att Archie hade blivit väldigt lös i magen under dagen.

Jag har halvt om halvt väntat på detta då en annan häst har haft telefonstolpstjocka bakben och diarré sedan i lördags.

Jag misstänker att båda ätit något otjänligt- frågan är bara vad?

Ingen av oss fodrar med något ”märkvärdigt” så vi får väl se om detta ger sig snabbt och försvinner av sig självt vilket jag hoppas (och tror).

Jag hade lovat Archie en vilodag idag och det löftet höll jag; kanske kan han lova mig ett superpass i dressyr imorgon?

Idag fick Archie nya skor men ett missförstånd gjorde att han aldrig fick på även de permanenta broddarna jag hade sett fram emot i några veckor.

Min hovslagare har varit utomlands tills nu och de gamla skorna hade inga uppborrade broddhål så jag har inte kunnat brodda under den senaste tidens istid vare sig jag hade velat eller ej.

Och jag VILL inte brodda- jag ville ha de behändiga permanentbroddarna men när det nu blev som det blev fick jag gå till plan D typ- dvs något jag verkligen inte trodde jag skulle behöva göra.

Det var bara att leta igenom varenda ställe där jag förvarar hästgrejer för att slutligen hitta mina halvrostiga broddar från 1800-talet som jag inte använt under detta århundrade.

Nu har jag behandlat dessa järnklumpar med rostlösare så det är bara att hoppas att jag får i eländet imorgon- nu när jag i alla fall har broddhål att stoppa dom i.

Dagens tömkörningspass gick i alla fall fint och imorgon tycker jag nog att den vackre kan ha gjort sig förtjänt av en vilodag.

I morse när jag vaknade tittade jag på en app som jag har på min I-phone som visar temperaturen i Staffanstorp.

Den brukar visa rätt på en grad när och jag blev väldigt glad då jag såg att telefonen påstod att det var minus 1 grad ute.

Mindre glad och långt mer frusen blev jag då jag startade bilen och såg att det snarare var minus 6 grader!

Provade en ny klädestaktik i stallet och valde att ta med mig läderridstövlarna upp till ridhuset så att jag kunde gå i termostövlar och termobyxor ända till uppsittningsmomentet och det hjälpte liiiite.

Jag var inte fullt så stelfrusen efter ridpasset men det räckte med kyla ändå :(.

Även idag blev det alltså dressyr i olika former- tur att i alla fall JAG skulle kunna rida så 8 dagar i veckan. Vad Archie däremot tycker låter jag vara osagt:)………

Precis som jag skrev i gårdagens blogginlägg spelar Skånevädret oss ständiga spratt!

Det går verkligen inte att förutspå hur vädret ska gestalta sig från den ena dagen till den andra och det kan ju kännas lite frustrerande.

Igår morse var det flera plusgrader och först regn och därefter sol.

Idag var det lika många minusgrader och en otäck vind gjorde att det kändes typ 5 gånger så kallt.

På morgonen var jag i stallet för att släppa ut Archie i stor gräshage (det uppskattade han nog), mocka, göra i ordning foder samt ”städa” boxen lite.

Har man en häst som äter med hela huvudet så att betforen yr och landar på bl.a. väggarna kan man behöva göra detta ibland liksom att damma av fönsterkarmen (vilket dock Archie är oskyldig till) :).

Efter stallbesöket blev det hela 2 timmar på Järavallen med Soya och hennes 4 killar :).

Väl hemma tog det lite tid att tina upp och när det var dags att åka till stallet igen kände jag ett visst motstånd mot att åter bli nerkyld.

Archie fick ett dressyrpass med ” lite allt möjligt” och jag gjorde till och med några byten- något riktigt bra och resten ”sådär”.

Jag hann inte mer än hoppa av förrän jag började känna hur jag började frysa rejält och jag fick inte upp värmen förrän termobyxor och dito stövlar satt på kroppen igen.

Jag hade dessutom lovat att leda en stallkamrats häst i ridhuset ett tag och fodra i båda stallen (lönande extraknäck :)) och det bidrog till att jag inte frös till en is-skulptur innan jag kunde kasta mig över min underbart effektiva värmefläkt hemma :)!

Som jag nämnde i föregående inlägg har vi haft riktigt tö-väder i mina trakter idag- först regn och sedan sol gjorde att stora delar av snön försvann men lämnade efter sig obehagliga is-ståk här och där.

Så här såg det ut på väg till stallet vid 14.30-tiden.

Och så här såg det ut när jag kom fram till stallet. Jag tror inte att det syns så bra på bild men stallägaren kom i morse på den eminenta idén att strö över asfalt-kross över de värsta isbildningarna och det visade sig vara väldigt effektivt. Innan dess kunde knappt vi människor ta oss fram, för att inte tala om obroddade hästar.

Även om det fryser på igen så kommer ju asfalt-krossen att finnas kvar som ett strävt underlag så det var som sagt väldigt bra att detta gjordes.

Den vackre springaren (fast jag får verkligen hoppas att han inte sprang i hagen idag) mötte mig när jag kom fram.

Som synes; inte det mest optimala underlaget att fördriva hagvistelsen på.

Måtte ”skiten” smälta bort helt fort som ögat och inte återkomma!

Idag stod tömkörning på schemat och det var lika roligt som vanligt. Archie är så duktig och idag fick han efter ett tag riktigt rejäl fart i galoppen och såg mycket härlig ut.

Det blev även lite sidvärts utmed långsidorna och också här flöt gossen på både framåt och åt sidan utan att det såg det minsta ansträngt ut.

Här skulle jag egentligen publicera några riktigt kassa tömkörningsbilder till men de råkade jag radera bort så de får väl vänta till något inlägg längre fram.

Skåne är ett knepigt landskap vad gäller vädret- igår morse minus 6 (fy fasen vad jag frös efter att jag hade ridit….) och denna morgon plus 4 grader ?!?!?

Till råga på allt har det regnat (!) och ni kan ju bara tänka er kombinationen regn på snö- det kan bara sluta på 2 sätt: som isgata eller blask och jag vet ärligt talat inte vilket som är värst.

Dock fick jag uppleva bägge delarna så att det räckte och blev över i morse för ni vet ju hur jag funkar: har jag bestämt något så har jag bestämt något- planer är inte till för att ruckas!

Och eftersom jag ville springa på Skryllegården idag så åkte jag dit trots att jag fruktade det värsta- med all rätt skulle det visa sig fast inte riktigt så som jag befarat.

Jag trodde att det fanns risk för mycket hala löpslingor men det hade jag inte behövt oroa mig för, ha ha….

Det var bara bilparkeringen som var så snorhal att jag fick klamra mig fast i takräcket, bagageluckan och allt annat som det gick att hålla sig i medan jag försökte gå runt bilen för att släppa ut Soya.

5-kilometersslingan som jag sprang 2 varv på var inte det minsta hal minsann, nej…den var fullständigt dränkt i smält snö och jag ljuger inte om jag säger att mina skor var genomvåta efter ungefär 20 meter.

Det var verkligen underbart (NOT NOT NOT) att springa i över en timme med dyngsura skor och i vatten/ smält tung snö men jag behövde i alla fall inte vara rädd för att halka- bara att förfrysa fötterna eller nåt….

Givetvis mötte jag inte en enda människa någonstans- vem springer frivilligt i vatten mer än en knäppgök (läs: jag)?

Nu är det hur som helst ljuvligt att sitta nyduschad, med en god frukost framför sig och med värmefläkten på ”fullt blås”. Alla mycket våta (och då inte bara av svett….) kläder ligger och snurrar i tvättmaskinen och Soya, mätt på blodkorv och trött av vattengympan, ligger ihoprullad och snarkar i soffan :)!

Hade ni sett mig försöka förflytta mig över denna parkering hade ni gapskrattat- en kvinnlig Charlie Chaplin; det var jag det!

Mimmi ser fundersam ut…hur ska hon hoppa upp i bilen när hon måste ta sats från en isgata?

Jag lyfte faktiskt in henne i bilen så behövde hon inte fundera mer på det:).

Även idag blev det ridning i ridhuset och nu gjorde jag lite mer än under tidigare pass på sista tiden; lite skolor, förvänd galopp och några halter ur galopp.

Det kändes helt ok och än så länge är det inget fel på bjudningen vilket känns skönt.

Archie verkar inte ha tappat någon kondition alls men det har jag i ärlighetens namn inte varit rädd för heller.

Jag försöker att verkligen tänka på min sits i VARJE steg, stilla skänklar som bara hänger utmed sidorna är målet och även detta fungerar bra.

Nu ska jag njuta av helgen som kommer; arbetsveckan flög som vanligt fram men jag klagar inte!

I morse blev det ett enklare dressyrpass i ridhuset och jag känner att jag snart kommer att börja skärpa kraven.

Som det är idag rider jag mest runt och ser till så att övergångar o ch bjudning fungerar och att jag inte behöver ”jobba” så mycket själv.

Än så länge fungerar det fint och jag blir inte det minsta trött- inte som för någon månad sedan då jag flåsade som en blåsbälg ibland.

Om det sedan beror på att kraven inte är så högt ställda ännu, att jag har fått en bättre kondis eller att det var något ”fel” på Archie då låter jag vara osagt men med kniven på strupen skulle jag faktiskt tro att det är en kombination av alla tre sakerna.

Vi får som sagt se hur det hela utvecklar sig när ribban höjs….