Idag fick jag till så bra ridning i ridhuset att jag nöjde mig med ett mycket kort pass.

Jag tror att det ibland (alltid?) är bättre än att rida lite för länge på den fina känslan och riskera att den uppåtgående kurvan inte bara planar ut utan till och med börjar dippa och man avslutar sämre/ dåligt.

Några timmar senare gjorde jag samma sak med en fd stallkamrats häst som hon kom med till Ryhus för att få tömkörd.

Hästen var initialt väldigt spänd med kom till jättebra arbete och detta, tillsammans med att den var liiite ur kondition gjorde att även den fick ”sluta tidigare”.

Framför allt när hästar ska prestera i en ovan miljö och med en ny person och kanske med ovana krav tror jag att det är extra viktigt att inte mala på för mycket utan belöna hästen genom att låta den avsluta jobbet.

Bilderna ovan; när Henrik först skickar den översta bilden med texten att jag fått extrabelysning i ridhuset och jag inte fattar någonting. Får skylla på att det var sent på kvällen på jobbet 🙂 !

Idag har vi varit och tränat för Nina igen fast i ett ridhus där vi ”aldrig” är (Frenchie har bara varit där en gång); Flyingehus.

Detta ridhus ligger bara 1-2 km från Granelundshallen där jag har ridhuskort vilket är den främsta anledningen till att vi aldrig är på Flyingehus fast det är ett otroligt fint ridhus, den andra anledningen är att deras underlag är fibersand och jag föredrar grus.

Men det är bra med variation ibland och det fick jag idag OCH ett fint pass.

Idag får ni hålla tillgodo med en gammal bild eftersom jag inte kände att det var läge att hala fram telefonen i skogen.

Man har nyligen avverkat en del träd så det såg inte ut som vanligt i skogen enligt Frenchie; därav hans behov att gå med lite större ögon under en del av turen. Han betedde sig absolut inte illa alls men vis av tidigare erfarenheter kände jag att det var säkrast att inte göra annat än att ha ett stadigt grepp om tyglar och säkerhetshandtaget och inte fibbla med någon fotografering 🙂 !

Igår skrapades vår grusväg så att den blev så här fin men det är tyvärr långt ifrån bestående utan kan snabbt bli en enda sträcka av skumpande över större och mindre hål.

Jag älskar ju i princip allt med att bo på Ryhus men ska jag hitta något negativt så är det tex just detta; att vägen trots ganska frekvent underhåll inte är den bästa.

Livet på landet kan man säga och jag anpassar absolut val av bil delvis därefter och skulle aldrig köpa en splitterny och liten bil som säkert hade slitits ner av vägen ganska snabbt.

Själv har jag en 17 år gammal Subaru Forester och hoppas att den hänger med ett bra tag till.

Frenchie och jag har varit iväg och tränat för Nina och eftersom jag jobbar på schema väntar nu några nätters arbete medan många andra går på påskledighet.

Kolla här vad som spirar under plasten- en av de 4 fröerna av Piccolino-gurka jag köpte förra veckan.

Alla fröna ser ut som det på bilden så med mycket skötsel och tur kanske det kan bli några gurkor till Henke om x månader?

Frenchie och jag har tillbringat en timme i ridhuset och annars har jag mest slöat och pysslat lite i och utanför stallet.

Jag lägger en hel del timmar i veckan på att ”plocka” med allt möjligt där; en del säkert onödigt och annat för att hålla allt i ett ok skick så att det inte förfaller.

Det är något jag märkt med eget stall; hur fort en del saker blir dammiga/ skitiga osv om man inte hela tiden håller efter whatever. Fönsterkarmarna tex men även en hel del annat.

Dagens fynd: en 5-liters dunk olja för 119:- :

Han gör sig inte alltid bra på bild på min sötnos. Här hjälper han till att mocka hagen:

Idag har jag fortsatt att träna på den förvända galoppen med Frenchie och fick en bättre och bärigare känsla än sist. Ingen ridbild på det men ännu en inte så smickrande utomhusbild 🙂 :

Min utebana ser ut att ha blivit planad med lasermätare men det är bara några månaders regn och snö som har plattat till den:

Konstaterade idag att hur något ÄR och hur man MINNS det kan vara två vitt skilda ting.

Detta diket backade Frenchie ner i för ungefär ett år sedan. Han satte sig på häcken och jag gled av, allt mycket odramatiskt (han blev bara ganska lerig på bakbenen) men det kunde ha gått illa. Om någon hade frågat mig var diket både bredare och djupare än jag ser att det faktiskt är:

Från minus 1 i morse till plus 8 nu på eftermiddagen och ackompanjerat av en stor sol- så har dagen sett ut idag och då har i alla fall jag större lust med utomhusaktiviteter, t.o.m. en så tråkig syssla som hagmockning.

Medan jag höll på med detta och ”på förekommen anledning” som det så vackert heter (jag hörde en jäkla massa gapande ganska nära hagarna) funderade jag på varför en del vuxna (barn kan jag ha lite större förståelse för) tvunget måste SKRIKA i naturen !?! Kan man inte bara njuta mer stillsamt eller tystare i alla fall?

I ärlighetens namn hör jag aldrig kvinnor skrika kring Ryhus, bara män…what’s up with that?!?

Nästa fundering; kommer jag att bli en kvinnlig Ove (en man som heter Ove) när jag går i pension och ta min rullator och jaga dessa gaphalsar i skogen *ASG*. Återstår att se….

1 april redan…..tiden flyger iväg!

Frenchie och jag flög inte iväg under dagens uteritt utan höll oss tvärtom till mer samlade gångarter för det mesta.

Idag travade och galopperade jag i lång och låg form och fick en väldigt bra känsla så jag tror att jag ska rida lite mer så ”stretchande ” både ute och i början av passen inomhus.

Jag avslutar alltid med trav i den formen och börjar ”så klart” inte passen i tävlingsform men jag tror att jag ska ha just den långa och låga formen redan när jag börjar galoppera och se hur det påverkar kontakten och bärigheten.

Igår kväll gick Molly och jag en runda genom hagarna och jag kunde konstatera att det fortfarande finns en hel del för min ponny att gå och pilla med. Kanske inte speciellt näringsrik föda men lite sysselsättning och bukfylla i alla fall.

Frenchie har inte riktigt lika mycket ätbart i sin hage men han får å andra sidan lite ensilage ute som han oftast mest petar i.

Efter ett ridhuspass där jag tränade på…guess what….exakt…förvänd galopp så åkte Henrik och jag på vår numera sedvanliga fredagslunch och passade därefter även på att stanna till på Granngården.

Jag ville köpa gurkfrön inspirerad av en bloggläsare som redan (tack vare växtbelysning)  kan stoltsera med ätbara gurkor!

Det komiska är att jag inte ens äter gurka och har aldrig gjort men Henrik gör så det får bli min kärleksgåva till honom liksom eventuella tomater som jag förhoppningsvis kommer att skörda om x månader 🙂 !