Vilken dag!

Jag hade en provridning bokad i Danmark som jag verkligen såg fram emot så det var inte roligt att höra och läsa om den ”planerade” stormen idag.

Jag vågade faktiskt inte släppa ut hästarna i morse; skräckscenariot vore ju om vi blev kvar i Danmark pga en storm som kom för tidigt och stängde bron och hästarna skulle galoppera omkring i hagarna i x timmar….(ja, jag är inte klok och fantiserar mycket, jag vet).

Så djuren fick stå inne medan vi var iväg och säga vad man vill men det är otroligt smidigt för oss att köra till i alla fall Köpenhamn med omnejd.

Vi var hemma igen efter ca 4 timmar och då hade vi ändå tagit det lugnt och jag tog god tid på mig i stallet som låg vid Roskilde.

Jag ordar som vanligt inte mer om själva provridningen – det finns så många öron och ögon på nätet som jag inte vill dela allt med.

Väl hemma kunde jag släppa ut mina älsklingar i rejäl blåst men nu regnade det inte i alla fall som det gjorde ganska mycket på morgonen.

As we speak har jag stenkoll på både vindar och hästar; ”ett travsteg = intag” som jag skrev lite skämtsamt till en bekant 🙂 .

Redan innan vi flyttade till Ryhus och medan jag gick runt och kollade på marken som jag tänkte ha till hagarna såg jag flera sådana här stigar lite varstans.

Dovisarna går oftast på ett långt led så där har ni förklaringen 🙂 !

Vicke och jag har varit hos Nina och tränat på förmiddagen och efter att det hade…ursäkta…stormat satan….hela dagen och kvällen igår möttes vi av nästan vår-väder när vi öppnade ridhusdörren för att köra hem. Så härligt!

Och hemma möttes jag av en god köttgryta jag lagade igår; grönsaksröran närmast i bild sparar jag till ikväll tror jag.

Lite blöta blev vi allt efter dagens uteritt som ackompanjerades av ett envist duggregn men med regntålig overall på mig själv och täcke på hund och häst så klarade vi oss hur bra som helst.

När vi var nästan hemma mötte vi 7 dovhjortar som travade på ett led kanske 50 meter ifrån oss. Molly gjorde inte ens en ansats till att springa efter dom vilket jag tycker var väldigt duktigt av henne men jag hade å andra sidan inte ens vågat ha med henne om jag trodde hon skulle jaga.

Skogen har ju den fina egenskapen att den skyddar ganska bra- annat var det på den tiden jag var hänvisad till grusvägar utan ett träd så långt ögat kunde nå.

Tyvärr har jag inga träd i mina hagar (bara några precis utanför)- det hade jag absolut inte haft något emot.

Inte mycket nytt under solen här; bara att den lyser är absolut skönt!

Vet inte om ni, liksom jag, kollar väderleksprognosen varje dag men det är aviserat en del regnande de kommande dagarna så när marken ges tillfälle att torkat upp som idag är det välkommet.

Jag kan verkligen inte klaga på leriga hagar; 95 % av ytan är gräsbevuxen och torr och jag tror att 3 faktorer bidrar: a) backig mark så att vatten rinner neråt b) stor yta och c) stillsamma hästar som inte river upp gräset med att springa.

Även idag blev det ett ridhuspass, 2 dagar i rad är inget konstigt för oss och ibland blir det t.o.m. 3.

Så här såg ridhuset på Ryhus ut innan vi flyttade in.

Numera finns ingen ”avspärrning”, underlaget är påfyllt och jämnat med lasermätare och maskin och lamporna är utbytta.

Här tillbringade jag 50 minuter i morse och även om det är svårt att göra allt som jag egentligen skulle vilja på grund av den begränsade ytan (17*36) så är det så klart guld värt, framför allt på vintern.

Jag nyttjade inte alls ridhuset rätt många månader förra året och hoppas på samma tur med vädret i år men man vet ju aldrig.

På tal om en film en vän visade mig igår slog det mig hur jag i början av min hästägarkarriär red hur mycket små volter som helst; det gör jag nästan aldrig numera.

Min egen tolkning är att den hästen jag hade då var i mycket större behov av att ”böjas igenom” (och/ eller så red jag sämre) men tänk vad det måste ha slitit i jämförelse med hur jag rider nu?

Idag har Vicke vilodag och då brukar jag passa på att förbereda lite allt möjligt så att jag har mindre att göra de dagar han rids.

Jag packar kanske några extra höpåsar eller hämtar in extra spån från lösdriften där jag numera förvara detta.

Eller så stampar jag till gödselstacken lite extra länge.

Bilden ovan är tagen från vårt ena vardagsrumsfönster. Minuten innan såg det ut som att Vicke glodde rakt in vilket jag verkligen hoppas var en förmänskligad inbillning 🙂 !

Kolla vilken fin utsikt jag hade från ridhuset idag!

Nu är det ju knappast för att glo ut över omgivningarna jag är i ridhuset men det gör ju inte ont att ha något fint att titta på (förutom den fina hästen så klart).

Ett bra ridpass blev det också så det fanns inget att klaga på!

Gårdagens debacle med den avtrampade skon ändrade om rejält i dagens planering.

Till att börja med kunde jag inte ha hästarna ute i hagen på morgonen; det var fruset och därmed knöggligt och Vicke hoppade nästan fram på 3 ben. Hans sulömhet visade sig med full kraft kan jag säga och för att inte riskera hovböld eller annat var det bara till att plocka in honom i boxen igen efter en kvart.

Världens bästa hovslagare erbjöd mig igår kväll att slå på skon vid lunchtid idag om jag kunde möta upp honom på Granelundshallens parkering (där jag vanligtvis tränar för Nina…ja, inte på parkeringen ha ha) och jag var inte nödbedd!

Det enda smolket i den glädjebägaren var att jag hade bokat tid för munhåleundersökning och tandraspning för båda hästarna just den tiden idag men det vara bara att avboka även om det var retligt.

En knapp timme efter vår rendezvous med hovslagaren satt jag i sadeln hemma på Ryhus, bildbeviset ser ni här:

Och även om hästarnas tänder får vänta är jag oerhört tacksam över att jag 1) har en hovslagare som alltid försöker ställa upp 2) har en häst som man kan släpa med sig överallt utan problem och 3) vädret tillät denna typ av oplanerad utflykt.

Jag har faktiskt även hunnit med att laga några rejäla storkok av köttfärssås och köttgryta för att rensa ut en del kött som blivit liggande i kylen i x månader.

Min uppfostran att inte slänga mat sitter väldigt hårt rotad så även om jag tycker matlagning är tråkigt tog jag mig denna tid idag och fick på köpet luncher/ middagar för flera dagar framåt.

Dagens första måltid intog jag för övrigt inte förrän 16.00 och det var….ta daaa….köttgryta 🙂 !

När jag la upp bilden ovan på Instagram idag skrev jag att detta är mitt ”happy place” och det är det verkligen! Älskar mitt vuxendockhus och blir glad bara av att se byggnaden!

Glad var jag också efter dagens dressyrpass; vi är inne i ett fint flow sedan lång tid nu och det är så roligt. Särskilt som årstiden i sig själv inte precis är ”glädjefrämjande” vad gäller ridning eller ens att ha häst tycker jag.

Många vittnar om att det mest handlar om att ”stå ut” just nu (på vintern) och även om jag inte tycker det är så illa så är de andra årstiderna, framför allt våren mycket, mycket trevligare.

Ja, så mycket för att vara glad över både dockhus och ridning- mycket mindre glad eller rättare sagt inte alls glad var jag vid hagintaget.

Det första jag tittar på när det är dags att ta in Vicke är om alla skorna sitter på plats och idag såg jag direkt att en framsko inte befann sig där jag hoppades 🙁 .

Att leta efter en sko i Vickes hage är näst intill som att försöka finna den berömda nålen i höstacken så det projektet övergav jag rätt snabbt eftersom mörkret började falla.