Ett ganska generellt råd ”man” kan få när ens häst har blivit halt och om det inte finns en uppenbar anledning till detta, som tex en sårskada eller någon annan olycka där man blivit vittne till hur hästen skadats är att man ska ”se över sin ridning”.

Har hästen tex fått kotledsinflammation ska man ta sig en funderare på vilka underlag man ridit på, hur ofta man ridit, hur länge osv.

Framför allt om en och samma skada ÅTERKOMMER är detta råd ett av de man oftast får och det är inte det minsta konstigt tycker jag.

MEN: idag undrar jag hur ofta ni har haft en halt häst där ni, efter självrannsakan insett med tämligen stor säkerhet att det har varit något ni gjort som orsakat hältan?

Personligen skulle jag vilja påstå att det i princip aldrig har hänt mig, trots att jag under mer än 25 år som hästägare har haft en hel del hältor på mina hästar.

Jag tycker tvärtom att det vanligaste är att man inte alls vet varför hästen har blivit halt och det gäller inte bara mina hästar utan även andras.

Visst, när Archie fick fång så TROR jag att det berodde på att han fick väldigt blött ensilage en period och att han dessutom var den häst på ridskolan som åt MEST vilket skulle kunna förklara varför ingen annan häst där OCKSÅ fick fång.

Men bortsett från fången och rena sårskador så har jag aldrig haft dåligt samvete efter en konstaterad hälta och tänkt tankar som ”jag skulle aldrig ha hopptränat så ofta” eller ”det var verkligen dumt att rida på den hårda utebanan så många dagar i rad”.

Men som sagt; har ni någon gång och så vitt ni vet orsakat en hälta och av VAD i så fall?

Ja, igår fick Vicke alltså dessa ”hästarnas Louboutin” till sulor under skorna och det ska bli väldigt intressant att se om jag märker någon skillnad vad gäller sulömhet framöver.

Enligt min hovslagare har sulorna funnits i säkert 10 år men eftersom priset är vad det är (min skoning kostade 2400 kronor med sulorna samt mina aluminiumskor)  så är det inte så vanligt att de används.

Dessutom vill inte alla hovslagare sko med sulorna eftersom det är lite mer mickel med detta.

Jag hade läst att sulorna inte håller i mer än ca 6 veckor men min hovslagare påstår att sulorna håller så länge skorna sitter på och de kan inte lossna annat än om själva skon trampas av.

För mig spelar det ingen direkt roll eftersom jag ändå skor Vicke med maximalt 6 veckors intervall.

Om ni undrar hur en skoning men flytsulor går till så kan ni följa bilderna nedan:

Först klipps ett ”armeringsnät” ut som ska läggas direkt över hästens egen sula.

Skon läggs över nätet och spikas fast.

Hoven sätts på en frigolit-aktig och självhäftande fyrkant.

Medlet som sulan görs av ska nu sprutas in. Enligt min hovslagare är detta märke (Equi-Pak) dyrast men också mest hållbart.

Här ser ni hur Equi-Paken sprutas in och hur ”frigolit-fyrkanten” gör så att medlet inte rinner ut.

Så här ser Equi-Pak ut när det har stelnat (lite rann ut på stallgolvet och det är den biten jag drog loss när den hade stelnat vilket går mycket snabbt).

Så här ser sulan ut när den har stelnat och frigolit-skivan har dragits av.

Färdigskodd häst som man kan rida på direkt om man vill- så pass snabbt stelnar sulan!

Jag tycker ofta att man brukar få 2 frågor av andra hästägare när man berättar att ens häst är halt; dels vilket ben hästen är halt på och dels om hästen är mycket halt.

Medan jag kan förstå den första frågan då det tex kan handla om återkommande hälta på samma ben förstår jag egentligen inte den sistnämnda även om den säkert är ställd i välmening.

För i min värld spelar graden av hälta mycket liten roll för diagnos och prognos.

Så klart tycker man väl mer ”synd om” en häst som är jättehalt och knappt vill stödja på sitt ben men som sagt så behöver inte graden av hälta indikera hur allvarlig skadan är.

Det finns hästar som man knappt märker är halta men som ändå är det i många månader eller där det till och med har blivit kroniskt medan ”hoppande på 3 ben” kan gå över på en dag om det har kommit av en nervsmäll.

Jag minns att en veterinär också sa detta till mig då Archie hade fång; att graden av smärtpåverkan inte avgjorde fångens utgång; det finns hästar som inte är speciellt smärtpåverkade som man ändå får ta bort efter ett tag medan andra kan ha jätteont i början men ändå bli friska.

Så det där med ”lite halt = snabbt frisk” är något jag tror att många VILL tro men enligt min erfarenhet är det inte alls så som regel.

En tröst i det fruktansvärda elände när ens häst är halt tycker i alla fall jag är vetskapen om att man är långt ifrån ensam om detta.

Man behöver liksom inte känna det som att det är något ”fel” på en som hästägare eller att man borde ha dåligt samvete för ”alla” har eller får en halt häst förr eller senare- det är min erfarenhet i alla fall.

Och i många, många (de flesta?) fall så är man fullständigt ”oskyldig” som ägare, dvs man behöver inte lasta sig själv för den uppkomna skadan så vida man inte är av uppfattningen att det bästa är att förvara hästen i en madrasserad box dygnet runt, året runt. Fast jag tror banne mig att även en sådan häst hade lyckats skada sig…i ren frustration om inte annat.

Nej, som i mitt eget fall känner jag att mitt samvete är lika vitt som nyfallen snö; jag kan faktiskt inte komma på en enda sak där jag känner att jag borde ha gjort annorlunda eller låtit bli något.

Vickes nuvarande skada har uppkommit trots att han inte har ridits ett enda pass så att han har känts helt slutkörd, all ridning har skett på bra underlag, träningen för Christina och X har inte varit utmattande, jag har inte ens vågat hoppa ett språng sedan förra hältan och vid all uteritt så har jag varit supernoga med att antingen bara skritta eller trava och galoppera bara där underlaget varit bra.

I hagen har djuret gått med frambensskydd sedan han slog sig på ett framben för 3 månader sedan, han har gått ensam och inte kunnat jagas/ sparkas av någon annan häst och hagen har varit plan, utan stenar eller annat att trampa på och också till 90 % utan för mycket lera.

Så nej; jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda och samtidigt ge hästen ett drägligt liv?

Han är ju köpt som tävlingshäst i dressyr så träna ”måste” jag men träningen kan jag inte hitta några fel på alls.

När jag var ung och obetänksam kunde passen både bli på tok för långa och med en massa ansträngande ridning som KUNDE slita på hästen (mycket ridning på volt tex) men den tiden är sedan länge förbi.

Nåväl…vi får väl se vad veterinären anser om det hela och som vanligt höll jag på att säga så kommer jag inte att hymla och hyscha med resultatet.

Läste nyligen på en blogg att bloggägaren, vars häst hade blivit skadad och behandlad av veterinär, ansåg att detta var något som andra inte hade att göra med (dvs vad som felades hästen) och därför inte ville skriva om det på bloggen.

Själv anser jag förvisso att man absolut själv måste få bestämma vad man vill skriva om men för MIG personligen hade det känts väldigt märkligt om jag för egen del inte ville berätta om Vickes skada.

Dels är jag en väldigt öppen person med det mesta och skriver väldigt ärligt om både mina träningar och tävlingar sedan åratal tillbaka och dels är min erfarenhet att ”allt kommer fram ändå- på ett eller annat sätt”. Och oavsett vilket så känner jag som sagt inte att jag har gjort något som jag behöver skämmas över eller som andra kan anklaga mig för så jag lovar som sagt att återkommer och berätta när vi varit hos veterinären.