Då ska vi hit:

http://equine-clinic.se

för MRI (magnetröntgen).

Jag är mycket glad att min egen veterinär spontant föreslog detta när jag ringde i morse och hade han inte gjort det hade JAG själv tagit upp det.

Vi bedömer båda att detta är det bästa sättet att försöka utröna varför Vicke är halt så det är bara att hoppas att vi har rätt.

Läste på ett forum att någon tyckte att det inte spelade så stor roll om man gjorde en MRI eller inte eftersom konvalescens osv ändå ser likadan ut men jag håller inte alls med.

Till att börja med måste man ju veta AV VAD/ VARFÖR hästen är halt innan man kan bestämma sig för typ av konvalescens och för det andra så finns det skador som man kan VILA bort medan annat absolut inte läker med enbart detta.

Och finns det medicin eller annan behandling som kan påskynda läkning så vill i alla fall jag absolut använda mig av den och inte bara ”vila i blindo” och ”vänta och se”.

Det var ju så vi resonerade med Kreons titthålsoperation och med facit i hand var väl det en jäkla tur!

Visst kostade den runt 20.000:– varav jag fick betala ca 4.000:– men tänk om vi inte hade gjort den utan valt att försöka behandla….och behandla…och behandla…..kanske i många veckor/ några månader.

Den skadan kunde gud fader inte läka så det hade bara varit att dra ut på hästens lidande och mitt också för den delen.

Så jag är glad att Folksam godkände Vickes MRI även om jag verkligen inte förstår resonemanget att bara ersätta kostnaden med 5.500:– (MRI kostar 11.000:–) .

I min värld är det i alla fall så att en behandling/ undersökning antingen bedöms som BEFOGAD eller ej och då ska också hela kostnaden ersättas.

Men men…det är som det är och nu får jag bara hoppas att MRI:n ger oss svar (det är ju långt ifrån en garanti). Och får vi inga svar så har vi i alla fall gjort vad vi har kunnat- tycker jag.

Idag funderar jag över att det i alla fall enligt mig verkar vara väldigt olika vilka ordinationer man får av veterinärer vid i princip samma typ av skador.

Kanske har jag bara råkat ut för undantagen så därför tänkte jag fråga er vad era erfarenheter är- eller ni har kanske aldrig reflekterat över detta?

Själv är jag ju sådan att jag försöker läsa ALLT jag kan hitta på nätet när min egen häst är skadad och det är denna läsning som har fått mig att reagera.

Exempelvis läste jag nu om en häst som uppvisade ungefär samma symptom som Vicke, man hittade inte heller hos denna häst något som till 100 % skulle förklara hältan (misstanke vrickning eller hovledsinflammation)och denna häst är ordinerad att stå i sjukhage i tre veckor, äta metacam i tio dagar och promeneras 5-10 minuter 1-3 gånger om dagen innan det är dags för återbesök.

Jag fick ju skritta på min häst efter en veckas hagvistelse och kunde till och med få börja trava den tredje veckan om han var ohalt.

Även när hästar på vår anläggning har haft olika ledinflammationer tycker jag att konvalescensen har sett olika ut beroende på veterinär.

En del veterinärer förordar boxvila de första dagarna, andra sjukhage, någon vanlig hage.

I vissa fall får man MINUTIÖSA igångsättningsprogram och detta är verkligen en ordvits eftersom just antalet MINUTER är mycket noggrant angivet medan andra veterinärer ger långt mer svävande råd om hur man ska sätta igång hästen.

När Archie hade fång var behandlingsformerna verkligen högst skiftande och då var jag glad att jag kände fullt förtroende för den veterinär jag hade då just eftersom man verkade kunna få nästan motsatta råd beroende på vilken veterinär man frågade.

Minns, fortfarande helt förundrad, hur en veterinär som jobbat med hästar i ”tusen år” tyckte att jag kunde gå med Archie ”lite” medan behandlade veterinär inte ens ansåg att hästen kunde stå på stallgången- så känsliga bedömde hon att hovarna var vid fång!

Jag undrar varför det är på detta viset för även om det säkert delvis beror på individen (hästen) vilka ordinationer man får så skulle jag ändå önska mer mail-stream-behandlingar eller tänker jag fel?

Funderar på det här med vrickningar hos hästar.

Om man tittar hur hästar kan fara omkring både när man rider och när de går i hagen får jag nästan tycka att det är konstigt att de inte vrickar sig oftare än vad de gör, eller vad säger ni?

Sedan är det väl som med mycket annat i livet- ett lotteri: vem ska vricka sig och när/ hur ska det ske?

Zack som jag red i somras var tex en världsmästare på att snubbla, en titel jag personligen verkligen skulle undvika hos min häst om jag kunde.

Jag minns fortfarande att jag nästan alltid var mer eller mindre på min vakt gällande att han från ingenstans kunde snava till- aldrig i skritt men däremot ”gärna” i trav eller galopp.

Jag kommer också ihåg hur jag en gång då jag red på en ovanligt hård gräsbana slutade att räkna hans snubblingar när vi hade kommit till typ 20- på vanligt ridhusunderlag snubblade han bara några gånger per pass men det räckte verkligen för mig.

Sedan får jag säga att jag aldrig upplevde att han de facto höll på att gå omkull på grund av sina snubblingar och inte vrickade han sig eller och blev halt.

Min tidigare häst Heron kunde snubbla ganska ofta i skritt men där upplevde jag att det berodde på att han inte var koncentrerad på det han gjorde (läs: gick rakt fram).

Han kunde titta åt ett håll och gå åt ett annat och så vips….snubblade han till! Väldigt irriterande!

Vid ett tillfälle blev han halt direkt efter ett galoppombyte (på en framridning till en hopptävling) – den hältan konstaterades sitta i knät men frågan är om den kom av någon form av feltramp eller annat?

Vicke snubblar aldrig när man rider men har ju eventuellt/ kanske vrickat sig- kanske i hagen eller i boxen eller gud vet var?

Även Décima lyckades vricka sig vid ett tillfälle- hon var en mycket stillsam häst men kom ändå in från hagen mycket halt en dag och det resulterade i ganska många veckors vila med stötvågsbehandling för att påskynda läkningen.

Vad är era erfarenheter av vrickningar?

Vet ni hur de har gått till eller har det förblivit ett mysterium? Hur har konvalescensen sett ut?

Att Vicke blev halt för någon vecka sedan borde kanske inte förvåna mig när jag tänker på hur de 5 (FEM!!!!) senaste vårarna har sett ut för mig som hästägare:

2010: Archie får ett sår vid karleden på ett framben i hagen och blir halt i någon vecka av detta vilket faktiskt förvånade mig då det inte var något jättesår på något vis.

Inte långt efter att såret hade läkt och han har blivit frisk är vi ute och skrittar, Archie snavar till ytte-pytte lite och sedan blir han halt i ytterligare några veckor.

2011: Inga hältor hela våren faktiskt men i stället dåliga tävlingsresultat och ett slutgiltigt beslut om att sälja honom.

2012: Under ett tömkörningspass i skritt ute blir Kreon rädd för en skock får som kommer rusande mot honom, jag tappar tömmarna, han skenar hem på asfalt i några hundra meter och går omkull på infarten till stallet.

Ett sår på en bakkota renderar 6-7 veckor i sjukhage och med jättebandage på benet.

2013: Kreon visar hälta, blir snabbt ”frisk” (läs: ohalt)  men rasar ihop kort efter igångsättningen och döms ut.

Och nu har vi våren 2014…..

Inom loppet av bara några dagar väcktes hos mig flera frågor kring vad som kan vara bra att ha i stallet och det började med att en av hästarna på vår anläggning fick kolik.

När veterinär konsulterades per telefon verkade denna nästan förutsätta att hästägaren hade ett STETOSKOP och vi fick oss ett gott skratt mitt i eländet för ärligt talat: hur många hästägare äger just ett stetoskop? Ingen jag vet i alla fall.

Sedan kom ju hovslagaren och kollade på Vickes hov med en visitertång och även om jag kanske inte tycker att detta är något som man ska ”leka med” hur som helst så hade det kanske inte varit helt fel om det fanns en sådan på varje anläggning att låna? Och kanske verktyg att dra loss tappskor med?

Avslutningsvis blev det också i veckan en incident med en häst som fastnade i ett järnstaket och fick sågas loss vilket förvisso skedde tämligen odramatiskt och utan några skador på hästen men det väckte ändå frågan hos mig hur många i ett stall som hade vetat var det fanns tex en såg tillgänglig vid behov.

Så dagens fråga till er är: har ni funderat och medvetet skaffat diverse saker till stallet som ni tänker är bra att ha när hästar blir sjuka/ skadas?

Har ni brandsläckare i släpet? Kommer ni lätt åt en kniv när ni är ute och kör transport?

Upplys oss nyfikna!