…..eller i alla fall åt hästarna?

Ja, det är vad jag skulle vilja diskutera idag, dvs varför inte fler hästar skos med aluminiumskor?

Det var kommentaren ”aluminiumskor är det närmaste du kan komma till att hästen går barfota” från en hovslagare som fick mig att fundera över ovan.

Jag förstår ju så klart att dessa skor inte är för alla av olika anledningar men undrar ändå om inte FLER hästar hade kunnat skos med aluminiumskor om det bara fanns en ökad medvetenhet hos hästägarna?

Har man verkligen gjort ett MEDVETET val när man valt de traditionella järnskorna eller gör man bara ”som alla andra” eller vad som blir enklast för hovslagaren?

Inte för att det är svårare att sko med aluminiumskor men de kostar något mer (marginellt) och hovslagaren är kanske inte så pigg på att ha ett lager av dessa eftersom så få använder dom?

Ett skäl som anförts MOT aluminiumskor är att de slits fortare men det är också en sanning med modifikation menar jag.

De KAN absolut slitas fortare om man har en häst som står och skrapar mycket och/ eller man rider på väldigt ”nerslipande” underlag men hur många gör det egentligen?

Och jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker nog att många skor oftare än med det intervall på 8 veckor ”man” fick lära sig var standard när jag började rida och då hinner en ”normal” häst oftast inte slita ner skorna.

Som sagt menar jag inte att alla nu borde gå och köpa aluminiumskor till sina hästar men frågan är om inte fler HADE kunnat göra det och frågan är om inte fler hästar hade mått bättre av detta?

Vad tror ni?

Om ni kunde få en veterinär-tid hos er ordinarie veterinär samma dag eller allra senast dagen därpå men detta kostade 2000 kronor EXTRA som inte ersattes av er försäkring: skulle ni ändå ta tiden?

Varför/ varför inte?

Skulle ni välja att ha ”is i magen” framför att få snabba besked?

Idag undrar jag om ni har någon erfarenhet av hästar som får mugg på betet?

När jag köpte Vicke i augusti förra året kom han med lite mugg på 3 av benen och detta hade han enligt sin dåvarande ägare fått för andra året i rad och på det bete där han hade gått i 5 veckor om jag minns rätt.

Det här med hans mugg bekymrade mig när det senare på hösten var väldigt lerigt i hagarna men den då utläkta muggen kom inte tillbaka vilket jag alltså nästan hade förväntat mig- så geggiga som hagarna var.

Men uppenbarligen är det inte bara lera som KAN ge mugg- i år vet jag hästar som fått mugg på ett hur torrt bete som helst så frågan är av VAD detta har uppkommit?

Har ni erfarenheter av ovan?

Kommer ni ihåg att jag för ganska länge sedan berättade att någon i vårt stall lite skämtsamt jämförde burkmat till katter med KNARK eftersom katterna blev som galna de få gånger de fick detta?

En bloggläsare undrar om det kanske är samma sak med hästars kraftfoder och skriver så här:

En kompis ringde igår och hade gjort en revolutionerande upptäckt! När hon nu slutat ge hästarna kraftfoder vid intag är de hur lugna som helst att ta in och har inte längre alls bråttom! De som tidigare var som tigrar vid insläppet. Nu får de alltså bara hö när de kommer in och hästarna står inte längre och stampar vid grinden, eller stressar in i boxarna.

Ja, inte vet jag varför eller om detta är någon generell erfarenhet…vad tror/ vet ni?

Under den tid som jag ägnade åt att promenera Vicke för hand och medan vi gick på diverse gräs-stigar runt anläggningen slog det mig hur otroligt mycket gräs som faktiskt går till spillo- bara sådär.

För allt gräs finns ju så klart inte i våra hästars hagar och hur många har ork och för den delen tid och lust att gå och handbeta sin häst?

Lösningen som jag ser det hade varit att lära sig att hantera en lie 🙂 !

Tänk så snyggt man hade kunnat rensa upp både här och där och samtidigt utfodra tex hästar som går i grushagar och/ eller ska vänjas in på gräs inför betet. Helt gratis dessutom!

Jag minns att en god vän tog sig denna möda för många år sedan innan hon fick gräshagar och bara hade grusditon.

Hon högg ner massor av gräs med hjälp av lie, fyllde transporten och utfodrade därefter sina hästar med detta.

Väldigt miljövänligt, bra för hästarna och som sagt helt gratis. Gissningsvis fick hon dessutom en del motion på köpet 🙂 !

Farorna sm jag ser det är väl att man av okunskap får med sig växter som inte är så bra för hästarna att äta, att man tar gräs där det inte är tillåtet samt kanske att man gör sig illa på lien?

Men ändå en idé för den driftige kanske?

(Ni ska se att vår stallägare kommer dragandes med en lie till MIG om han får kännedom om detta inlägg hi hi….).