Härligt eller förfärligt…välj själva :=)!
Modell: Soya the beauty
Täcke: lånat av en annan whippetägare

Som jag redan berättat om någon gång så var jag, innan jag köpte Soya, rabiat motståndare till allt vad ”kläder till hundar” hette.

Jag tyckte det var urlöjligt med hundar som gick omkring i små tröjor, regnrockar och allt vad det var och tyckte synd om de utspökade hundarna som var tvugna att visa sig i dessa utstyrslar.

Fortfarande kan jag inte begripa varför man på en 10-minuters promenad runt kvarteret med en hund i storlek och behåring med en golden/labbe/schäfer ser sig manad att ”klä på” hunden men det kanske finns någon logik i detta också?

När jag hade mina greyhounds var det inte tal om några täcken till dom; ”dom får springa sig varma” tyckte jag och de visade heller aldrig tecken på att frysa trots att de var med i stallet året runt.

Men med Soya visade det sig snabbt vara ”andra bullar” och hon är en fryslort bara övertrumfad av sin egen ägare Birgitta frys-kyckling.

Kort efter att vi köpt Soyis var det bara att krypa till korset och inhandla ett termotäcke till henne eftersom ju planen redan från början var att hon skulle följa med ”överallt”, även på tex hästtävlingar med iskalla läktare.

Det första termotäcket (som klädde henne såååå bra och fick mig att sucka såååå hänfört) har sedan följts av även ett regntäcke och ytterligare ett ännu tjockare termotäcke än det första.

Som väl ingen har undgått att notera har denna vinter, i alla fall med skånska mått, varit ovanligt kall och jag kan inte komma ihåg när vi senast hade minusgrader OCH snö under så lång sammanhängande tid i mina trakter.

Den långvariga kylan och att Soya allt oftare och allt tydligare visar att hon verkligen inte uppskattar den har fått mig att resonera i tidigare heeelt otänkbara tankebanor och nu är det ett faktum:

Jag, den hånande hundtäckeshataren har beställt en…..OVERALL….och en…..MÖSSA!!!!!! till Soya!

Ja, vem skulle kunna tror att jag skulle drabbas av sådan galenskap?!?!!?

Jag har en vän som har både en chihuahua och en yorkshireterrier och hon har i evigheter älskat att spöka ut hundarna i diverse dressar, företrädelsevis i lite speciella färger och mönster och med assesoarer, pärlor, strass och dylikt.

Som jag har gjort mig lustig över detta och nu går jag och köper en HUNDMÖSSA?!?!?!

Ja, som sagt: min STÖRSTA förklaring är att jag faktisk tror att Soya BEHÖVER detta om hon ska ligga länge i min bil när vi är på träningar/ tävlingar osv men ska jag var 100 % ärlig så är det en annan faktor som ohjälpligt har smugit sig in i min köplust: det är helt enkelt ROLIGT och GULLIGT (Birgitta 12 år har talat) att spöka ut sin hund!

Det sägs ju att allt klär en skönhet och jag är den första till att instämma, inte för egen del *GARV* men vad gäller djuren.

Heron var det klassiska exemplet på ovanstående och jag brukade säga att man hade kunnat svepa in honom i en sopsäck, han bar upp ALLT helt fantastiskt.

Tänk er själva en lika vacker häst som Archie men ännu större; den klassiska hästmodellen if you ask me :=)!

Samma sak med Soya; hur skulle en så söt hund INTE kunna klä i vad man än klädde henne i?

Nä…just det!

Nedan kan ni kolla på en hemsida med de mest underbara attiraljer till hundar he he!

Själv har jag beställt en overall i dubbel fleece där tyget är mörkblått med vita stjärnor (!!!) och ni kommer givetvis att få se bilder på Soyis så fort grejerna kommer, vare sig ni vill det eller inte!

Titta och njut (eller asgarva….eller skaka på huvudet….):

http://litentass.com/oscommerce_st/catalog/bilder.php?osCsid=7be78153ac21d8e42d4168aa76dc2b8a

Maken är bortrest och jag har fått en ny ”kollega” på jobbet.

Fast med tanke på hur hårt (NOT) hon arbetar lär hennes anställning inte bli långvarig :=).

PS. Soya BRUKAR inte kliva omkring på bord men tydligen var den brusande trafiken utanför alltför intressant för att Soya skulle kunna låta bli att kolla läget.
”Kusinen från landet kommer till stan” typ….

Kollar läget hos min ”riktiga” kollega!

Och så en titt ut genom fönstret…..

…men skönast är i undertecknads famn :=).

Vet inte om jag ska vara glad eller sur över Soyas vinterbeteende- läs: mer eller mindre vägran att FRIVILLIGT motionera sig?

Inte för att jag själv suktar efter promenader i kyla och snålblåst men djuret måste väl röra på sig, eller?

Fick nyss demonstrativt lyfta henne ur soffan där hon borrat ner sig då JAG ansåg att en normal hund rimligtvis borde vara kissig efter mer än 7 timmar inomhus!

Trots termotäcke gick Soya ut med tvekan, satte sig och kissade efter 2 meter, gick ytterligare 10 meter, kissade igen och FLÖG sedan fram till ytterdörren trots mina bönande rop efter henne.

Nix pix, den flickan vill inte vara ute när det är kallt!

Ibland TVINGAR jag henne genom att hålla henne kopplad så att hon inte KAN springa hem men får hon chansen slår hon alla whippetsprint-rekord, allt för att komma till ytterdörren så fort det går!

Jag har alltid varit känslig när det gäller djur men sedan vi köpte Soya har detta mångdubblats och jag blir ohyggligt illa till mods och mår dåligt när jag ser/ läser om djur , framför allt hundar som far illa.

Av denna anledning har jag inte tittat på denna film:

http://www.liveleak.com/item?a=view&…f04_1258418085

….ska tydligen vara HEMSK och det betvivlar jag inte.

Däremot glädjer det mig att Internet trots allt hjälpte till att få fast den djävla idioten som gjorde detta:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6147288.ab

Finns också en diskussion på nätet:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=1027549

Denna filt har jag haft sedan jag var en liten flicka….den är så mjuk och varm att jag numera får dela den med ännu en livsnjutare….

Ja, om du vill ha sängen för dig själv eller bara dela den med din respektive ska du inte köpa en vinthund i alla fall, det är en sak som är säker.

Kanske är det för att de är tämligen hårlösa och beniga och därför inte vill ligga på hårda golv (fast varför väljer de inte sin hundkorg/ bädd????) men vinthundar verkar helt besatta av att ligga i soffor och sängar.

Enligt en högst ovetenskaplig undersökning jag gjort bland andra vinthundsägare har samtliga utom en sina hundar sovande i sängen.
Även den som NU inte har hunden som sovkamrat HADE detta tidigare tills han insåg att nattsömnen var viktigare än att låta en whippet vandra upp och ner i sängen allt eftersom natten fortskred och mannen väcktes x antal gånger.

Och jag måste säga att jag till viss del förstår denne man även om jag själv inte hade haft hjärta att neka Soya en sovplats hos oss.

När jag hade mina greyhounds hade jag en 90-säng i vilken jag och hunden bokstavligen trängdes. Ofta gick hunden segrande ur kampen om största utrymmet och själv vaknade jag mer än en gång helt ledbruten.

Nu är ju en greyhound i storlek nästan som en mager kalv :=) men gudarna ska veta att även deras mindre upplaga, whippeten kan och TAR plats.

Redan första natten hos oss klargjorde Soya var hon ansåg att hennes sovplats skulle vara (dvs i vår säng) och det har tagit ganska lång tid för oss alla att inrätta oss i den nya ordningen så att ALLA, dvs inte bara den lilla snabbspringaren, ska kunna sova bekvämt.

Från början sträckte Soya ut sina ben allt vad hon kunde och höll emot med enorma krafter och maken och jag som redan har en något mindre säng än standard-diton (en 160-säng) låg ihopklämda som 2 sillar men nu har hon faktiskt lärt sig att sova vid våra fötter så att även vi får plats.

Någon gång väcks jag av ett häftigt flåsande om djuret har legat helt inpressad under vårt tunga täcke i många timmar och eftersom hon själv inte tycks vilja göra något åt saken får JAG befria hennes andningsvägar genom att lätta på täcket och sticka ut henne lilla huvud.

Jag kan också vakna till av att Soya vill flytta sig lite i sängen men precis som jag har läst att småbarnsföräldrar mer eller mindre kan halvsova och amma mitt i natten utan att bli klarvakna så är det knappt jag är medveten om att jag lyfter på täcket för att hon ska kunna förflytta sig.

Numera sover vi som sagt helt ok alla tre även om nästa säng UTAN DISKUSSION kommer att bli en större sådan :=).

”Ful-Soya” :=)! Nu när jag tittar på bilden tycker jag faktiskt inte att hon ser speciellt ful ut men då jag såg bilden första gången gillade jag inte det jag såg. Tänk vad man kan bedra sig…. (och till Soyas försvar så är det den som håller henne som har tryckt ihop hennes kropp i en märklig vinkel).

Idag är det exakt 1 år sedan vi var och hämtade hem vår älskade Soya och på söndag fyller hon 2 år så vi har dubbla anledningar att fira och tänker så klart göra det också!

Jag slås ofta av hur livet inte bara är fullt av de märkligaste sammanträffanden utan också av små, små tillfälligheter som väldigt radikalt kan förändra våra liv. Soyas inträde i min och makens familj är verkligen ett exempel på det sistnämnda och jag kan nästan bli rädd när jag tänker på hur lätt det hade varit att hon inte alls hade blivit just vår hund. Men för att ta det från början:

I december 2008 fick min man den för honom extremt märkliga idén att han tyckte att vi skulle köpa en hund.

Om jag (sedan tidigare ägare till 3 hundar) hade kommit med detta förslag hade det kanske inte varit så konstigt men hur en genuint hund-RÄDD människa kan få för sig att skaffa hund kan man ju verkligen undra :=).

Men maken hade, sin hundrädsla till trots, noterat vilken enorm glädje hans bästa vän hade av sin tax och maken blev sugen på att själv uppleva denna form av gemenskap.

Jag var väl inte alltför svårövertalad efter att ha konstaterat att maken faktiskt hade så pass fria arbetstider att ett hundägarskap hade varit möjligt för oss och sedan påbörjades operation hundletning.

Som alla kvinnor vet är män i sig en lustig ras och min man är inget undantag.
När vi började diskutera vad han ville ha för en hund sa han bland annat glatt ”ROTTWEILER”!!!!

Ehhh….NEJ!!!! Tror inte det va´!!!

Dels gillar jag inte alls denna hunds klumpiga utseende och dels så tror jag knappast att just en rottweiler är en lämplig förstahund för någon som är hundrädd.

Själv ville jag ha den mindre upplagan av greyhound men för att maken ändå skulle få känslan av att han hade fått bestämma så sa jag att han kunde välja mellan en whippet och…en TOY-pudel *GARV*!

Vilken man skulle välja denna lilla ”fis i rymden” om han egentligen ville ha en rottweiler ?

Att jag valde ut just toy-pudeln är för att den faktiskt är den ras bland riktigt små hundar som jag skulle uthärda, dels för att de ser käcka ut och har en lättskött päls (fäller inte) och dels för att de är lättlärda (titta på alla cirkus-hundar) OM maken nu mot förmodan inte skulle gilla whippet.

Men…jag behövde inte oroa mig…jag fick som vanligt som jag ville…kvinnans list övergår mannens förstånd…eller hur är det nu :=)?

Eftersom maken som sagt både var hundrädd och helt saknade erfarenhet av egen hund trodde jag inte att vi skulle reda ut det här med en valp utan vi inriktade oss på att hitta en vuxen, rumsren hund som redan var hyfsat ”fostad”.

På den tiden jag hade greyhound var det tämligen enkelt att få/ köpa en vuxen ”avdankad” hund (en som inte sprang så fort som dess ägare ville) och jag trodde i min enfald att det skulle vara lika lätt att hitta en whippet.

Jag mailade till minst 10 olika whippetuppfödare och lade ut lite krokar på olika hundforum men svaren lös med sin frånvaro.

Eller…. SVAREN lös inte med frånvaron för det var många uppfödare som svarade men däremot var det ingen som hade en vuxen hund att förmedla.

Efter mycket ”om och men” kom jag i kontakt med en kvinna, V, som visade sig ha svärföräldrar som var whippetuppfödare. V var dessutom någon form av ”förmedlare” när det gällde omplaceringar av whippets.

V och jag inledde en mailväxling och jag förklarade vad det var jag och maken sökte och V lovade att hålla utkik.

I samma veva satt jag min vana trogen och kollade på Blockets annonser och såg plötsligt att det var en karl i Stockholms-trakten som hade en svart whippet att sälja.

Annonsen var knapphändig och då jag ringde mannen blev jag inte mycket klokare. Han hade enligt egen uppgift bara haft hunden i typ en vecka och enligt annonsen ville han sälja den pga tidsbrist vilket jag fann mycket anmärkningsvärt eftersom mannen ägde ytterligare 2 hundar. Då inser man väl inte efter 1 vecka att man inte har tid med 3 hundar i stället för 2?

Mannen lovade att maila över bilder på hunden (som ni kanske vid det här laget har förstått var SOYA) och då jag såg bilderna bestämde jag mig slutgiltigt för att inte ”gå vidare” med just denna annons.

Jag var redan sedan tidigare väldigt tveksam till att köra ända upp till Stockholm för att titta på en hund som jag KANSKE skulle köpa och när jag såg hur FUL (!!!) hunden såg ut enligt bilderna så tappade jag intresset.

Jag hann inte mer än lägga annonsen ”till handlingarna” förrän jag fick ett mail från V där hon skrev att en hund som hennes svärföräldrar hade fött upp var till salu på Blocket- samma hund som jag precis avskrivit!!!

Enligt V skulle svärföräldrarna försöka köpa tillbaka hunden då de ansåg annonseringen som oseriös (jag kunde bara instämma) trots att de egentligen inte hade några som helst skyldigheter gentemot denne karl (han hade inte köpt Soya av uppfödarna utan av den person som köpte henne av dom).

V undrade om vi ville komma och titta på Soya om uppfödarna köpte tillbaka henne och eftersom det trots allt var en tredjedel så lång väg till uppfödarna som till Stockholm så beslutade vi oss för att i varje fall åka och TITTA.

Jag har sedan urminnes tider hävdat att det inte finns något som heter ”åka och TITTA på en valp”- alla jag känner har så klart kommit hem med objektet i fråga för vem kan motstå en valp om man går i hundköpartankar?

Med Soya var jag lite mer tveksam eftersom hon dels var vuxen och jag dels var fundersam kring hur min man skulle reagera- han hade faktiskt aldrig sett en whippet IRL :=)!

När vi körde upp bestämde vi att vi skulle ha någon form av ”signal” oss emellan om vi inte var intresserade av hunden men väl på plats tog det inte många minuter innan maken sa orden jag aldrig kommer att glömma:

”Näää…vad säger du gumman…det är väl inget att tveka på…” och resten är som man brukar säga HISTORIA :=)!

PS. Vi kommer nog aldrig att reda ut den egentliga orsaken till att Soya såldes av denne karl efter bara en vecka men i alla fall jag misstänker starkt att hon helt enkelt inte gick ihop med hans 2 övriga hundar varav en var en italiensk vinthund.

Soya hade precis löpt när mannen köpte henne och kanske blev det en massa ”tjafs” mellan Soya och hans andra hundar, antingen pga detta eller bara i största allmänhet.

Mannen försökte först sälja tillbaka hunden till den ursprungliga ägaren med motiveringen att hon hade BITIT HANS BARN (en 5-åring)!!!! men då ursprungsägaren mycket starkt ifrågasatte detta eftersom hon själv har småbarn ”backade” mannen och tog tillbaka det han sagt. Fruktansvärt att ljuga om en sådan sak tycker jag då ju just en sådan lögn kan få mycket allvarliga konsekvenser för en hund.

Jag pratade med den ursprungliga ägaren en kort tid efter vårt köp och hon hade bara det bästa att säga om vår fina hund (som hon sålde pga sjukdom) och allt hon sa stämde med även vår uppfattning om världens bästa Soya :=)!

http://sydsvenskan.se/malmo/article619824/Hund-i-bur-lamnades-pa-tag.html

Man baxnar…..