Suck…..för miljonte gången i rad blev jag och Zack första ekipaget utanför placering i LB:1, slagna av sista ryttaren med 1 poäng!

Nåja…min känsla inne på banan var faktiskt inte så bra så egentligen ”skulle” jag inte ha någon rosett med mina egna mått så jag ska väl inte gräma mig.

Känslan på framridningen var hur bra som helst så jag skyller faktiskt på underlaget i ridhuset som var liksom lite undanglidande tyckte jag och det kändes inte som att Zack kunde slappna av utan han blev lite väl hastig i galoppen.

65% är ju inte dåligt oavsett så vår lägsta-standard känns ändå ok tycker jag.

Vi får se vad som händer i LA:n!

Idag var det dags för något som jag har planerat i ganska många veckor; Zacks och min LA-debut!

Efter gårdagens filmsession och ritt på Vicke och i mitt dunderförkylda tillstånd fick jag frossa en kort stund när jag kom hem och sedan ont i hela kroppen så jag var faktiskt lite orolig för hur jag skulle orka med dagen.

Men det har gått jättebra- förkylningen gör sig ”bara” påmind” genom att näsan rinner lite och att min röst LÅTER som att jag är mycket sjukare än jag känner mig och så kommer det säkert att vara i flera dagar till om jag känner min kropp rätt.

Dagen till ära kom ”hästskötar-Lina” för att åter agera pressfotograf och det kändes som ”good old days” när vi kuskade runt med mina andra hästar- jättekul!

Zack det röda lilla livet skötte sig ÅTER exemplariskt och just dagens två framridningar var nog de bästa någonsin. Han var avspänd, lyhörd, pigg utan att bli dragig och försöka ge sig av- så lättriden att jag skojade med Lina och undrade om man kunde få extrapoäng om man red med en hand.

När vi kom in i ridhuset för att rida LB:n blev jag lite överraskad- underlaget var mycket djupare än på framridningen och det kändes lite tungstyrt.

Vi hade inga missar utan genomförde ett helt OK program som belönades med 65,86 % och detta räckte till en 6:e placering, vit rosett och ett fyrpack ljusblå fleecelindor.

Denna tävlingsarrangör tillämpade precis det jag rekommenderade för någon vecka sedan; att pristagarna själva fick välja priser från ett prisbord.

Även till  LA:n dansade lille Zack fram (med sina mått mätt ska sägas 🙂 ) och mitt stående skämt till honom är att fråga om han tror att han deltar i Världscupen 🙂 (och kunde han prata hade han svarat ett rungande JA!).

Nu var vi bättre förberedda på vad som väntade inne på banan och jag galopperade runt lite extra innan startsignal så att Zack skulle få in känslan för underlaget lite mer.

Och det lilla röda djuret svek mig inte den här gången heller utan kämpade sig runt programmet med bara en miss; galoppinslag i den ena travökningen vilket endast berodde på ryttarfel och inget annat.

När vi red ut från banan tänkte jag att jag skulle bli glad för 65 % men att allt över 62 egentligen skulle vara helt ok så här i debuten så ni kan säkert föreställa er min glädje när procenten blev hela 67,895 %!

Detta räckte till en fjärdeplacering, en röd rosett och ett mörkblått grimskaft med matchande grimma.

Extra roligt var det att träffa flera bloggläsare även om jag inte hann växla så många ord med någon av dom. Hann i alla fall heja på tex Madeleine som kommenterar ganska ofta här och en kvinna som jag tyvärr inte uppfattade namnet på men som presenterade sig bloggläsare :).

Zack hann få en stund i hagen efter dagens tävling och Vicke fick ett kort ”äpple och morots-besök” innan jag begav mig hemåt och kom hem 12 timmar efter att jag lämnat detsamma.

Helgens tävling är redan avklarad sedan någon timme- Zack och jag har varit hos en närliggande klubb (tar 20 minuter att köra dit) och ridit en LB:2, ett program som passar honom något sämre än mitt favvoprogram LB:1.

Som vanligt vann vi framridningen höll jag på att säga; kanske för att vi var helt ensamma på densamma 🙂 .

På denna tävlingsplats (Södra Sallerups ryttarförening)   brukar jag nämligen alltid rida fram på en liten grusplätt som ligger en bit ifrån ordinarie framridning och där satt jag även idag och njöt av en pigg och 100% samarbetsvillig häst.

Inne på banan gick det också bra, visst sneglade Zack oroväckande mycket på domarbordet innan start men när vi väl satte igång gick det bra.

66,5 % belönades ritten med och en vit rosett (6:e placering) blev det glädjande nog!

Det skulle förresten verkligen vara roligt att få veta vad Zack tycker om det här med att tävla.

Jag hävdar ju att han troligen tycker att det är mycket roligt eftersom han nästan springer in i transporten hemma och nästan alltid går bättre inne på banan än på framridningen (dock inte idag för idag var han riktigt fin när jag värmde upp).

Men; detta djur- som är något av det glupskaste man kan tänka sig vägrar att ens äta ett höstrå i transporten innan han startat- är det BARA tävlingsnerverna som spökar och tycker han TROTS sin nervositet att det är roligt?

Jag vill ju tro det….och raljerar ibland om att Zack själv tror att han deltar i VÄRLDSCUPEN så som han skärper sig och åmar sig på bild.

Och tror han DET så är det väl bara härligt! För mig får han gärna ha sin något förvrängda kroppsuppfattning och världsbild där han är coolast i stan :)!

Hästdagen inleddes redan klockan 06.30-då var jag på plats i ”mitt” stall för att rida Vicke.

Det blev ett pass på grusbanan i solskenet- det är så härligt att lite av sommarvärmen dröjer sig kvar och för mig får den gärna göra det hur länge som helst.

Jag och Vicke är fortfarande i lära-känna-varandra-stadiet; jag vet inte riktigt hur mycket jag kan sätta honom på bakbenen tex och det är inget han gör per automatik utan får han chansen att ”älga” iväg så gör han helt naturligt det hellre än att samla ihop sig- inget konstigt alls :).

Det ska bli intressant om jag jämför mina åsikter idag med de jag kommer att ha om några veckor/ månader och se om de stämmer mycket, lite eller inte alls för enligt min erfarenhet behöver de första intrycken av varken hästar eller människor tex visa sig stämma över tid.

Precis när Vicke kom tyckte jag att vänstergaloppen var mycket svagare, den har förbättrats på bara denna korta tid medan det nu är högergaloppen som jag skulle vilja få mer upprätad- Vicke vill ibland liksom nästan lägga sig inåt och försöker man putta till honom med innerskänkeln kan det komma ett byte i stället.

Och på tal om bytena känns det just nu som att Vicke har lättare att byta från vänster till höger (för Kreon var det precis tvärtom) men det kan så klart också handla om att vi inte känner varandra så väl än och att han inte till 100 % förstår just mina hjälper. Och nej, jag sitter inte och ”tränar byten” utan jag har bara testat att göra några stycken ganska kravlöst.

Den hemskt svårsuttna traven har tack och lov också blivit bekvämare och jag kan bara hoppas att jag en dag ska säga skrattande ” kommer ni ihåg när jag knappt kunde sitta på Vicke….huuuur kunde jag känna något så knasigt?”

När jag hade ridit klart var det bara att hoppa in i bilen och köra till nästa häst som gick och strosade så fridfullt i sin hage.

Efter mockning, matfix och frisering av gossens hår lastade jag och så körde vi iväg för dagens tävling.

Måste på tal om lastning nämna att Zack har gått från att vara lättlastad till MYCKET lättlastad, för att bli ÄNNU bättre på detta skulle det nästan behövas att han kunde lyda ”transporten står utanför ditt stall- var snäll och gå in i den medan jag står här och kliar mig i naveln”.

Numera räcker det att man tar honom i bara grimman och ställer honom utanför transporten så går han in själv och man kan stänga bakom honom.

Förr använde jag i alla fall grimskaft 🙂 och gick med honom in för att sedan själv backa ut.

Tävlingen ja…den avhölls i Sjöbo och det var samma tävlingsplats där vi var någon gång i juli.

Framridning inomhus och tävlingsbana utomhus och Zack gjorde mig inte besviken denna gången heller.

Efter kanske 20 minuters framridning där han kändes jättefin marscherade han in på banan, skrapade ihop 69, 8 % och fick, precis som förra lördagen en röd rosett för besväret.

Man måste bara älska detta samarbetsvilliga djur och jag hoppas att han ser vårt tävlande som en ”walk in the park” så här långt.

Jag rider aldrig fram mer än max 30 minuter och han verkar inte det minsta ”berörd”- jag hoppas som sagt att han betraktar just tävlandet som lite av en vilodag eftersom han får stånka på en hel del på hemmaplan ibland.

Kan han hållas så här positiv och pigg så hoppas jag att det borgar för ett fortsatt tävlande på även högre nivå i sinom tid- jag har många planer….

Innan jag körde hem passade jag faktiskt på att kolla ringtrycket i däcken (utan hästen stående i)  och det var nog tur för alla däcken behövde pumpas upp från knappa 2 till 2,5 bar.

Efter morgonens bestyr med Vicke styrde jag kosan till Vellinge för att fixa i ordning Zack och köra med honom till Eslövs ridklubb för att rida en LB:1.

Vädret var minst sagt omväxlande, jag red i både sol och ösregn så det var tur att det var varmt ute eftersom allting hann bli genomblött.

Framridningen var utomhus medan själva tävlingen hölls i ett litet ridhus som nog precis höll måtten eftersom domarbordet var placerat typ 30 centimeter från dressyrstaketet.

Många hästar hade stora problem med detta och glodde hur mycket som helst och även Zack tittade ovanligt ”häftigt” och länge innan han konstaterade att allting var som det skulle.

För att vara så iskall som han är i så gott som alla situationer så är det lite lustigt att han nästan alltid tittar på domarbordet- men han gör det oftast en gång och sedan är det bra.

Känslan på framridningen var nog den bästa hittills även om Zack faktiskt alltid gått bättre på tävling än hemma (konstig häst men inte mig emot det minsta….) och jag var otroligt nöjd med att han var så VÄLDIGT lätt i handen, inte alls så där otäckt stark och nästan opåverkbar som han då blir.

När han blir tung i handen blir också hela fronten 100 kilo tyngre och det är inte tal om att lägga någon vikt på bakbenen så allting blir en väldigt ond cirkel- svårt och jobbigt att rida och det ser så klart inte så kul ut heller då hästen redan i sig är kortbent.

Men idag var alltså känslan hur bra som helst och vi tog med oss den in på banan där Zack  efter att ha glott lite på domarbordet innan startsignal gjorde ett fint program som belönades med nästan 69 %.

Procenten räckte till en 4:e plats (3:an hade en HALV poäng mer så det är verkligen oftast knivskarp konkurrens) och jag fick med mig 2 par ridstrumpor hem för besväret. Bra pris då detta var precis vad jag behövde!

När Zack var tillbaka i sin gräshage åkte jag en snabb sväng till Vickis för att borsta lite på honom och ge honom några kilo morötter.

Nu lagar maken mat och med tanke på att allt  jag ätit tills nu, 18.00, är några bitar sockerkaka och en smal korv med bröd så ska det bli väldigt gott med mat.