Idag var Archie och jag hos Lunds Civila Ryttarförening, den ridklubb där jag förra året fick en gummiskrapa (!) i pris om ni minns. Otroligt att det har gått ett år sedan vi var där sist, tiden går verkligen (för) fort.

Under min LB:2-ritt njöt jag verkligen; har sällan haft så bra känsla och Archie kändes luftig och fin i sina rörelser.

Jag har ju mer och mer försökt att komma till denna känsla på träning; dvs att verkligen rida fram en bra trav och nu verkar jag tidvis kunna göra det inne på tävlingsbanan också.

Min ridning på tävling brukar ju alltid vara korrekt vad gäller vägar och lydnad men det kan säkert se lite ”såsigt” ut ibland, dvs man skulle önska mer ”elektricitet” i hästen. Men jag börjar alltså komma dit och det är mycket roligt och säkert också NÖDVÄNDIGT; det går inte att rida lite högre klasser med en häst som halvsover :=).

Tyvärr räckte inte poängen till placering men jag är som sagt otroligt nöjd ändå och ska försöka hålla minnet av den härliga känslan inne på banan vid liv så att jag kan ta fram den ridningen hela tiden.

I LA:3 kändes Archie inte fullt så laddad men banan var nyharvad och lite tung så med dessa förutsättningar tyckte jag att han gjorde en helt klart godkänt program. Inga tramserier som förra lördagen :=).

Eftersom jag red som nr 2 och det återstod ca 30 ekipage innan klassens slut (den håller på ännu och skulle vara slut vid 19.30) så körde vi de 2 milen hem och nu ska jag ta mig en eftermiddagslur i soffan. Får ringa och kolla resultatet senare! *

Nästa helg är det inga tävlingar; då står en uteritt med Lena på schemat i stället.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

* Fick precis veta att jag varit 7 poäng från placering i LA:n. Bra i och för sig med retligt att det så ofta är de dåliga betygen på skänkelvikningarna som mer eller mindre kostat placeringen. Fast om jag ska vända på resonemanget så verkar det ju som att jag kommer att ha stora chanser till att placera mig oftare i LA om jag ”bara” (hmmm….) får till skänkelvikningarna.

Idag har Archie och jag varit hos Stensäters ryttarförening, en ridklubb jag endast besökt vid ett tidigare tillfälle och detta för säkert 15 år sedan trots att den bara ligger ca 4 mil från vår ridskola.

Eftersom klasserna inte började förrän på eftermiddagen kunde jag även denna helgen släppa ut gossarna för lite hag-rekreation medan jag själv åkte hem och sov i någon timme:=).

Stensäters-anläggningen var mycket fin och välskött, 2 ridhus och en grusbana fanns det.

Underlaget i det stora ridhuset, där tävlingen hölls, var verkligen mycket bra, dessutom harvade man mellan klasserna! Det kallar jag service, särskilt som klasserna var relativt små (ca 15 startande i mina klasser, LB:3 och LA:3).

Som så ofta förut var det bara jag som valde att rida fram på utebanan, kanske för att transporterna upptog en del av ytan.
Men det fanns ändå betydligt mer plats än i det lilla framridningsridhuset, särskilt eftersom jag som sagt red fram ensam.

Inne i tävlingsridhuset satt det en skylt om att man ombads att stänga sin mobiltelefon eftersom signalerna störde ridklubbens ljudanläggning.

Vad detta betydde i praktiken fick jag uppleva på ett högst påtagligt sätt eftersom tydligen halva läktaren verkade ha igång sina mobiler just när JAG red.

Det kom ett mycket obehagligt ljud ur högtalarna (som när en fax sätts igång fast med 100 gånger så hög volym typ) under stora delar av min ritt och jag hade god lust att vråla ”Men för helvete…stäng av era telefoner!!!”

Det gjorde jag så klart inte, jag hade fullt sjå med att försöka hålla styr på Archie som blev ganska laddad av dessa konstiga toner.

Tack och lov så gjorde oväsendet bara att han blev lite extra ”flashig” (även om jag fick mer att hålla i) och jag hade en mycket fin känsla under hela programmet.

Slutprocenten blev 68 vilket räckte till en andraplacering! Jag var mycket glad och unnade verkligen segraren (71%) hennes rosett då DEN ritten var något av det prydligaste jag sett i LB-väg.

När jag red fram till LA:n kände jag mig så nöjd med Archies prestationer dittills att jag bara kände ”nu ska vi ha kul och skita i hur det går”. Och det var ju tur att jag tänkte så för detta var på sätt och vis en av Archies sämsta ritter i LA, i alla fall till poäng/ procent (inte ens 60 %).

Nu var han klart störd inne i ridhuset trots att oljudet från högtalarna var helt borta, den kortsida där det tidigare hade hörts som mest ville han knappt gå till och jag fick verkligen kämpa för att trycka dit honom. Så det blev en hel del mindre missar och domaren skrev till och med något om att jag borde försöka få ut hästen bättre i hörnen!

Då förstår ni! Är det något som annars verkligen kännetecknar våra ritter så är det noggrannheten vad gäller vägarna.

Vi fick i alla fall en 6:a på den skänkelvikning som vi har svårast för och en hel del 7:or blandade med lite lägre betyg :=).

Nåja, jag var, på för andra kanske konstigt sätt, ändå nöjd med ritten för helhetskänslan var ändå bra även om mängden småmissar kostar poäng. Men det SKA det göra och det är ingenting att säga om det.

Eftersom vi hade kort körväg var Archie åter i boxen en knapp timme efter avslutad ritt vilket är skönt när det handlar om så här sena starter (16.00 och 18.15).

Imorgon står en lugn uteritt på programmet; jag är hästvakt åt Birk och Lina ska få rida på Arch medan jag leker förvuxen ponnyryttare :=).

Idag var jag och Arch och tävlade hos Landskrona ridklubb och eftersom jag var sista startande i sista klassen tyckte jag att jag kunde släppa ut hästarna på morgonen trots vissa storm och regnvarningar.

Våra hagar ligger ganska ”lä-igt” och mycket riktigt märktes inte mycket av de relativt häftiga vindarna när jag släppte ut gossarna.

Nöjd åkte jag hem och åt en god frukost samt sov ytterligare någon timme innan jag återkom till stallet och ett betydligt tristare väder. Blåsten hade avtagit men i stället vräkte regnet ner och hästarna såg ganska nöjda ut över att få komma hem till torra boxar och mat.

Efter att ha tävlat ”näst-gårds” flera helger i rad körde jag nu hela 5 mil till Landskrona, hela tiden med regnet smattrande mot bil och släp.

Eftersom jag BRUKAR ha tur med vädret (min gloria som drar solstrålarna till sig ni vet….) så hoppades jag på ett uppehåll tills det var dags för min ritt och jag blev inte besviken.

När jag hoppade upp i sadeln kom det bara några få regndroppar och under framridningen (mina sedvanliga 25 minuter) upphörde regnet helt. Det mest komiska var dock när jag red ut från ridhuset efter avslutad ritt; DÅ bröt SOLEN igenom för första gången på absolut hela dagen. Otroligt!

I förra tävlingsrapporten skrev jag att man aldrig kan veta vilket underlag man ska mötas av på en tävlingsplats och ack så rätt jag hade när jag författade dessa visdomsord!

När jag anmälde till Landskrona tänkte jag ”ja, de har i alla fall en väldigt bra framridning, hur mycket det än skulle regna så blir den inte djup eller tung och vattenpölarna som kan bildas traskar Archie obekymrat igenom”.

Väl på plats ser jag att underlaget på framridningen är fullständigt utbytt och det ser gropigt och tungt ut- min fasa (pga vrickningsrisken ).

Men det gick faktiskt hur bra som helst att rida fram även om jag som sagt brukar undvika underlag där det bildas som gropar efter hästens hovspår. Jag föredrar mer fast mark under fötterna.

Ritten inne på banan (LA:1) kändes ganska bra, inte på toppen av vår förmåga men absolut godkänt. Jag var mycket nöjd!

Glädjande nog räckte poängen till en 3:e placering, totalt var 4 ekipage placerade. Jag hade 67 %, var 3 poäng från 2:an och 17 poäng från vinnaren så jag behövde inte fundera på om någon eventuell miss kostade mig segern.

På bägge skänkelvikningarna fick vi betyget 6 men som jag redan har påpekat tidigare så passar oss detta program mycket bättre än LA:3 som har (för) långa skänkelvikningar.

Eftersom jag som sagt red sist i klassen så var vi hemma i stallet redan 1 timme efter avslutad ritt.

Mitt pris bestod denna gång av en vacker glastallrik, likadan faktiskt som jag fick förra året då Archie tog en av sina första (den första?) placeringar i LC.

Tallrikarna säljs ganska billigt i Ullared men ser mer exklusiva ut än vad priset indikerar och det är inte första gången jag noterar att ridklubbar verkar göra sina pris-inköp i just Ullared. Väldigt klokt tycker jag eftersom man där kan köpa snygga saker till en billig peng. Och det är ju roligare att få en fin prydnastallrik än (tex) ett hoppspö för 20:– som jag fick för någon månad sedan :=).

Så idag tackar jag Arch för en något för tidig födelsedags/namnsdags/ bröllopsdags-present (7 oktober) och ger honom som vanligt en välförtjänt vilodag imorgon.

Resultat: http://toolbox.svenskidrott.se/Downloads/40009/docs/Resultatlista_Häst_Dressyr_lokal_5_okt_LRK.html

Idag åkte Archie och jag till Södra Sallerups ryttarförening; vår närmaste grannklubb till vilken man kan rida om man är lite ambitiös (eller snarare saknar släp).

Eftersom jag HAR ett släp så valde jag att köra dit vilket tog ca 6 minuter, helt i min smak med andra ord.

Vis av tidigare usla erfarenheter vad gäller den mycket dåliga framridningen (djup, dammig, ojämn och full av hålor…behöver jag säga mer…) så gjorde jag som sist; jag red bort till en annan utebana som ligger en bit längre bort och som inte syns från framridningen = ingen annan var där :=). Underlaget på denna bana är långt stummare men också mer ”stabilt” vilket jag absolut föredrar framför djupa sandgropar som bara inbjuder till vrickningar.

Som vissa gånger tidigare ”vann jag framridningen” och då inte bara för att jag var ENSAM där och således saknade konkurrens. Archie gjorde alla rörelserna som ingår i LA:1-programmet PERFEKT och jag kände mig otroligt väl förberedd. Fantastiskt nog lyckades jag också komma ihåg att tänka på mina skänklar (tack än en gång Annika) och hålla dessa STILLA.

Som ett sidospår kan jag berätta att jag har kommit fram till vad de ”flygande skänklarna” beror på: Archie är helt enkelt inte tillräckligt ”elektrisk” och självgående! Inte så att han såsar sig fram men han hade absolut kunnat gå med ÄNNU mer bjudning utan att jag bearbetar honom med benen. Så det ska jag verkligen ta till mig och förbättra omgående! Det är ju en ren lydnadsgrej = sådant som jag är bra på så det ska nog bli skillnad he he…

För att gå tillbaka till tävlingen blev jag besviken när jag kom in på banan. Lika uselt underlag där; ojämnt och inte alls inbjudande. Archie tappade mycket av sin ”fina helhet” pga detta kändes det som. Ändå fick jag till en bra ritt utan missar och vi placerade oss som 4:a i klassen (av totalt 5 placerade). Fick 64 % (generös domare), vinnaren hade 7 poäng mer.

Jag såg ungefär halva klassen och det som å ena sidan gjorde mig bedrövad men å andra sidan lite nöjd också var att INGEN, säger INGEN, kunde ryggga med sin häst (utom jag då, ha ha).

Tränar inte ryttare sina hästar i att gå bakåt????

De flesta hästarna mer eller mindre vägrade att gå bakåt; de fick SLITAS bakåt och tog inte de föreskrivna 6 stegen utan gav upp efter 3-4 steg.

Andra som ryggade mer villigt gjorde det dock snett och ibland i ett ”övertempo”, dvs de kastade sig mer bakåt än GICK steg för steg.

Eftersom jag bara red en klass idag så fick inte Archie någon större motion men det spelar tack och lov ingen roll. Han har ALDRIG överskottsenergi dagen efter vila tex så att han ibland bara rids ca 30 minuter spelar ingen som helst roll.

Nu har jag nyss kommit hem från tävlingar hos ytterligare en grannklubb, Skabersjö ryttarförening där jag tävlade både i våras (inomhus) och i somras (utomhus; det var då jag vann ett täcke).

Jag har ridit ganska korta ridpass i veckan, delvis pga fysioterapeutbehandlingen men framför allt för att Archie kännts så fin och jag inte anser att jag behöver ”nöta” på honom i onödan.

Inte heller idag blev jag besviken, en mycket generös domare gav oss 72% i LB:2. Tyvärr gav hon flera ekipage ÄNNU högre poäng så det var med nöd och näppe som vi lyckades knipa sistaplaceringen (9 placerade, 36 startande) . Vinnaren hade 78 (!!!!) %, detta var Valeria Varga, själv dressyrdomare och med flera segrar på den långbenta Dionne i bagaget.

LA:3 är ett program som passar oss tämligen dåligt pga de ”långa skänkelvikningarna” (från ena långsidan till den andra), i LA:1 och LA:4 ligger skänkelvikningarna bättre till då man först vänder rätt upp.

Hur som helst så var även denna ritt helt OK (63%) bortsett från vår akilleshäl (betyg 5 på båda skänkelvikningarna). Jag fick till serpentinerna ovanligt bra efter att ha misslyckats med dom vid flera tävlingar (mitt paradnummer annars) och där blev betyget 7 på båda. En 8:a fick vi på skritten.

När jag körde hem låg vi 7:a av 8:a placerade men då återstod ca 15 ekipage varav nästan alla bara skulle rida LA:n (läs: BRA hästar).

Jag måste sorgligt nog bekänna för framför allt Annika (Minstal) att jag har tänkt på mina flygande skänklar HELA veckan och till och med på framridningen men så fort jag kom in på banan glömde jag allt och benen har därför säkerligen fladdrat som lärkvingar som vanligt. Suck…

Lina filmade båda ritterna och kommer att sända över filmerna om någon dag så förhoppningsvis kan vi genemsamt förfasas över varför det ska vara så jäkla svårt att sitta STILLA med benen :=).

Den enda av 25 bilder tagna med min mans kamera som öht går att visa. Övriga 24 bilder ser ut att föreställa ett flyende ande-väsen, de är extremt suddiga. Tack och lov hade Lina även med sig SIN kamera så förhoppningsvis får ni se annat än bakdelen på Archie om några dagar.

Idag åkte jag och Archie till Skurupbygdens hästsportförening, en klubb som tydligen inte har någon egen anläggning utan hyser in sig hos andra.

Idag ägde tävlingen rum på Skönabäcks säteri utanför Skurup, med ett nybyggt ridhus som framridning och en utebana utanför där vi tävlade.

Som estet njöt jag verkligen; ett mer tilltalande ridhus har jag sällan sett, mycket vackert och med en perfekt botten dessutom. Även utebanans underlag var utmärkt.

När jag red LB:3-programmet försökte jag att tänka på det som jag fick kritik på första gången jag red detta program; domaren tyckte då att Archie hängde lite i handen/ blev tung framtill (som ”ursäkt” kan jag säga att vi red i hällande ösregn och på en vattenfylld bana).

Nu gjorde jag fina övergångar och hela ritten kändes överhuvudtaget mycket bra.

När jag kom in på banan höll jag dock på att få en CHOCK; min iskalla dressyr-MASKIN som jag har skrutit om inte tittar på något (sådant är livsfarligt att säga- det straffar sig alltid) blev jätterädd för domar-bilens gnisslande vindrutetorkare. Det var han förvisso inte ensam om och jag lyckades faktiskt manövrera honom fullt acceptabelt runt det skrämmande området.

Trots en mycket bra ritt blev vi ”bara” 6:a av 7 placerade. Inte för att jag klagar på något vis men det visar tycker jag hur konkurrensen hårdnat sedan tidigt i våras då jag lätt hade vunnit på en likartad ritt med den konkurrens som var DÅ.

Procenten blev något över 65, vinnaren hade 70 tror jag.

I LA:3 gjorde vi en av de bättre ritterna på denna nivå och ledde faktiskt klassen när ca 10 ekipage hade ridit men sedan kom en handfull ryttare som bara skulle rida denna klass + några fina hästar som ridit båda klasserna och när jag körde hem hade siste-placerade ryttaren 197 poäng, jag hade 194 (63 % TROR jag) och 3 ekipage återstod.

Hemma var vi efter 30 minuter och möttes av Travderbyt som var i full gång. Vi har pga detta evenemang inte kunna släppa ut våra hästar i hagarna på 3 dagar (de används som parkering under denna tid…stööön…..) så det ska bli skönt när allting återgår till det normala i kväll.

Senare samma dag:

Ser att resultaten nu finns på:

http://www.sbhf.nu/tavling/tavling_filer_dress_2008/Resultat_SbHf_6-7_sept-08.html

Vi blev andra ekipage utanför placering i LA:n, bara 3 poäng fattades. Kul!

I ett tidigare blogginlägg berättade jag om hur mina vita ridbyxor blev gröna av att jag sprang omkring ute på en potatisåker jagandes en främmande människas häst.

Senare berättade jag om hur ridbyxorna blev röda och bruna av att jag först red i regn och i en vinröd sadel som färgade av sig och sedan ramlade pladask i leran samma dag.

Idag vill jag berätta att jag nu även har ridit i GENOMSKINLIGA ridbyxor och anledningen är att det i mina trakter har regnat, regnat och regnat (och gör så fortfarande).
Mina ridbyxor blev alltså så våta till slut att de var genomskinliga. Sexigt!

När jag vaknade i morse 05.00 regnade det.

”OK” tänkte jag ”då lär det ju knappast hålla i sig tills 11.30 då jag ska rida min första start”.

Ack vad jag bedrog mig! Hade jag vetat det jag vet nu är frågan om jag ens hade åkt iväg till tävlingen.

Det regnade OAVBRUTET och MYCKET med en paus då det bara kom världens minsta duggregn i kanske 15 minuter, precis då jag skulle börja rida fram till den första klassen (tur för mig).

Framridningen var som en gyttjig sjö och där red jag bara i några minuter eftersom det var djupt och dessutom lite stenigt.

Jag försöker ofta hitta alternativa framridningsställen när jag tävlar och fann även denna gången en kortare grusstig som jag travade fram och tillbaka på.

Det dressyrarbete jag gjorde igår med en hel del samlande och lösgörande arbete verkade ha gjort susen för så fort jag tog tyglarna så kändes det jättebra och jag red fram i kanske 15 minuter till den första klassen och 10 minuter till den andra.

Eftersom klubben (Tågarportens ryttarförening) är en ”fälttävlansklubb” fanns det flera fasta hinder, stockar och häckar framför allt, kring banor och framridning men som vanligt skänkte Archie dom inte en blick utan var mycket fokuserad, det hällande ösregnet till trots.

Båda klasserna, LB:2 och LB:3 reds på samma bana och underlaget där passade Archie perfekt. Det var av förklarliga skäl mycket blött inne på banan men ändå sviktande och jag kunde verkligen rida fram en bra trav hela programmen.

Fick faktiskt betyg 8 på gångarterna i LB:3, tror aldrig det har hänt förut (Archie är ingen gångartshäst precis).

Jag har tidigare aldrig ridit LB:3 med Archie, sist jag red det var för typ 10 år sedan och då var programmet helt annorlunda mot hur det är idag efter omarbetning 2007.

Båda ritterna kände MYCKET bra och jag var för ovanlighetens skull näst intill säker på placering i LB:2. Mycket riktigt blev vi 8:a av 9:e placerade, bara 2 poäng från 5:an och 1 poäng från de som blev delade 6-placerade).

I LB:3 blev vi 4 av 4:a placerade.

Jag kan nu lägga ytterligare en ”lustig” (hmmm….) sak till min samling av ”konstiga saker jag fått i hederspris”.

I LB:2 fick jag nämligen ett HOPP-spö av enklaste sort, det kan inte ha kostat mer än max 20 kronor.

Då jag dristade mig till att fråga om man verkligen fick ge så billiga priser (jag brukar faktiskt INTE kommentera priserna i vanliga fall) blev svaret att ”Ja” det fick man och ”nu kan du ju börja hoppträna med din häst”?!?!?!?! (Som ni bloggläsare vet har jag hopptränat med Archie sedan han var 3 år gammal).

Ja, ja…man tävlar definitivt inte för PRISERNA på denna nivån :=)!

Idag var det åter dags att besöka Trolleholms ryttarförening; det var inte alls länge sedan jag var där och tävlade, i slutet av juni närmare bestämt.
Vissa klubbar är ju mer aktiva med tävlingar än andra och Trolleholm tillhör tydligvis de mer tävlingsengagerades skara.

Jag var lite osäker på dagsformen då vi kom dit eftersom jag har tagit det ganska lugnt med Archies dressyrträning under de 2 månader vi varit i Yddinge, delvis medvetet (med inplanerad vila) men även förmodligen lite omedvetet. Jag kan inte påstå att vi gjort några större framsteg under denna tid samtidigt som man kanske inte heller kan eller ska begära att det alltid, alltid går framåt (så länge det inte går BAKÅT). Någon gång måste man få vila på den nivån där man är men jag känner ändå att jag kommer att ”ta tag” i träningen på lite större allvar när vi kommer hem (kräva lite mer).

Hur som helst så gjorde Archie mig inte besviken, det gör han ju nästan aldrig då vi tävlar, och det blev en 7:e placering (10 placerade) i LB:2. Ritten kändes helt acceptabel även om vi säkert hade kunnat prestera ÄNNU bättre.

LA:3 var en av de bästa jag ridit, hade en väldigt bra känsla under nästan hela ritten, de jäkla skänkelvikningarna undantagna :=)!

Sedan ska man INTE utnämna sig själv till VÄRDSMÄSTARE I FÖRVÄND GALOPP som jag gjorde för ett tag sedan för OTROLIGT nog fick jag ett omslag i den ena serpentinen vilket väl inte inträffat NÅGONSIN med NÅGON häst jag ägt :=).

Jag tror att jag vet varför det hände faktiskt.

Flera gånger under den gångna veckan har nämligen samma sak inträffat då jag tränat, Archie har bytt galopp från höger till vänster i serpentinträningen.

Jag har inte bytestränat alls i veckan men däremot dessförinnan och just från höger till vänster byter han nu relativt lätt, i alla fall om man jämför med byten från vänster till höger (dessa byten föregås ofta av ”hoppa kråka”).

Och jag VET att något av det mest naturliga då man börjar med bytesträning är att man under en tid får lite oönskade byten i tex den förvända galoppen men eftersom det aldrig drabbat MIG så blev jag lite överraskad.

Hur som helst så fick jag alltså ett omslag i LA:n och fick bryta av och fatta ny galopp.

Domaren skrev i omdömena längst ner:

”Trevlig uppvisning på fin häst. Härlig balans och takt. Lite svårt för skänkelvikningarna. Miss i en serpentin. Bra kämpat!”

Hade i princip bara 7:or på allt utom skänkelvikningarna (betyg 4 på den ena och betyg 5 på den andra- den som han fick 5 på KAN han göra 7-mässig, den dåliga är väl värd en 5:a eller som bäst 6 i sina bästa stunder just nu).

Jag tröstar mig med att skänkelvikningarna ÄNDÅ fungerar bättre och bättre på träning, faktiskt. Har ju tjatat om detta i en evighet känns det som, det ska bli intressant att se när (om?) de blir riktigt bra.

Annars var det stekhett idag efter många dagar av varierat väder och höstkänsla långa stunder. Nu är sommaren tillbaka på allvar och jag dröp verkligen av svett efter mina ritter.

Archie går i hagen tills i kväll medan jag pustar ut efter en intensiv och svettig dag. Imorgon har Archie vilodag och vi packar ihop och flyttar tillbaka till ridskolan.