Så här såg det ut vid vårt ridhus och hagar för 2 dagar sedan och….

så här ser det ut idag!

Suck!

Inte undra på att vi skåningar dels är ovana vid snö och hur vi ska ”hantera den” och dessutom i mitt fall önskar den dit pepparn växer.

Om allting ändå ska förvandlas till en blöt och värsta fall ISIG sörja kan jag hellre vara utan snön.

(Bilderna är tagna av fotografen maken som här ville testa sin nya värstningkamera. Han har alltså fotat från vår ovanvåning, ca 2 kilometer från stallet- värsta kikaren med andra ord…
Nu får man tänka sig för vad man gör i stallet om maken står hemma med kameran i högsta hugg :=)).

Inspirerad av morgonens fotosession tog jag faktiskt med kameran även då jag red ut med mina älsklingar i eftermiddags!

Söta svanungar!

Vi rider på den skånska stäppen :=)!

Björnbär en masse! Förra året red Lena och jag förbi dessa buskar massor av gånger och de var alltid översållade av bär. Jag hade någon idé om att jag hade förätit mig på björnbär och brydde mig inte om bären tills en arbetskamrat bjöd på björnbärspaj och jag insåg hur gott det var. DÅ körde jag med bil till björnbärsstället i full karriär men DÅ var givetvis vartenda bär plockat! Lika gott åt mig kan man tycka men jag hoppas på bättre tur i år.

Så här nära Archie går Soya OFTA. Inget säkerhetsavstånd med andra ord men jag litar faktiskt på honom till 100%. Det är alltså gossens yviga svans ni skymtar längst till höger i bild :=).

Varje gång Archie ska gå över denna bro är han lika misstänksam och de första gångerna krävdes det MYCKET övertalning innan han satte hovarna på det dunkande träunderlaget.

Observera bajshögen! Den prodcerade Archie i rena förskräckelsen vid föregående uteritt 2 dagar tidigare, han som i princip aldrig bajsar när man rider. Idag lämnades dock inget visitkort!

Vacker vy!

Även här ser skörden ut att arta sig väl!

Nu ska vi strax galoppera en längre sträcka!

Här gäller det att verkligen hålla tungan rätt i mun och titta NOGA efter bilar innan vi traskar över. Soya har tack och lov stor respekt för bilar och verkar till 100 % fatta att man ska akta sig för allt på 4 hjul men det gäller ändå att vara helskärpt!

På hemväg. Lite skritt på asfalt är nyttigt!

Som den trogne bloggläsaren kanske har noterat är jag ingen fotograf precis. Jag får nästan aldrig kameran med mig någonstans och när jag väl får det, tja…då glömmer jag ändå att ta några kort.

Ofta när jag och maken är ute och går med Soya kommenterar vi i hur vackra omgivningar vi bor och idag, i skördetider och när luften yr av halmpartiklar, kom jag faktiskt ihåg både kamera och fotografering!

Nedanstående bildserier visar ett av våra vanligaste promenadstråk:

Vi bor som tidigare nämnts utmed väg 108 och om man går över den så kommer man in på denna grusväg. Här bor 2 äldre hushåll med var sin hund och den ena är på detta kortet på väg mot oss.
Ja, här är hon, en av Soyas grannar. En äldre tik som inte orkar med några häftigare aktiviteter vilket Soya insett för länge sedan så de nöjer sig oftast bara med att nosa lite förstrött på varandra.

Vägen svänger här ner mot ett nedlagt järnvägsspår och detta används inte bara av mig och Soya utan även av olika ryttare. Det är här Soya har funnit merparten av sina troféer i form av boots och strykkappor.

Om Soya har tur dyker det här ibland upp en kanin som hon kan jaga i några kilometer. Nog för att det heter ”trägen vinner” men jag kan ändå inte förstå att hon ids springa så långa sträckor för något som hon ändå aldrig är i närheten av att lyckas fånga.

En vacker vy…..

Och se där! Nu kom det ju en ryttare ridande bakom oss!

Fåglarna njuter i solskenet….

Nu börjar vi närma oss vår ”vändzon”, där vi vänder och går samma väg tillbaka hemåt.

På vintern och våren kan man välja att gå denna vägen hemåt i stället men som synes är det aldeles för igenvuxet just nu. Jag provade att gå där för någon vecka sedan och trodde nästan att Soya skulle drunkna i gräset :=).

Det ser ut att bli en bra skörd i år eller vad tror ni?

Även om man brinner starkt för något (som i mitt fall hästar) tror jag att det är viktigt att även hitta andra intressen i livet…..

.
…lite lagom trädgårdsintresse kanske?

Hade någon för några år sedan sagt att JAG skulle bli intresserad av trädgårdblommor hade jag skrattat, uppvuxen i lägenhet som jag är (och bodde så tills jag var över 35) men det är tydligen aldrig för sent att ändra sig!

Den utlovade sommarvärmen har verkligen infunnit sig och jag har tagit tillfället i akt och legat och solat halva dagen samt småpysslat med min trädgård.

Ridningen avklarades på morgonen och eftermiddagens bestyr (borstning och en liten promenad för bete har jag överlåtit åt Lina, hästskötaren).

Ibland är det skönt att bara ta det lugnt och njuta!

Ju äldre jag blir desto mer inser jag betydelsen av orden ”leva för dagen”. Numera försöker jag verkligen att njuta av alla guldkorn livet har att erbjuda. Jag försöker att utnyttja varje tillfälle till att må bra och undviker om det går sådant som inte skänker glädje. Det är lätt att bara låta dagarna gå utan att reflektera över hur man fyller dom men det är något jag skulle rekommendera alla att göra!

Är detta en maskerad rånare eller en häst-Zorro?

Nej, det är bara Archie som visar sin nya flugluva!

Inte sååå intresserad av att vara med på bild….

Här klättrade vi för ganska exakt en timme sedan!

Och så här fin utsikt hade vi på hemvägen!

Det var allt för idag!

Själv har jag alltid varit oerhört nyfiken på hur folk bor. Kanske för att ett av mina intressen är heminredning?

Nedan tänkte jag visa lite nytagna bilder som visar hur jag bor även om detta är en hästsida :=).

Vår lilla stuga bakom vårt enda äppelträd. I stugan förvaras allt som de som har källare (vilket vi saknar) brukar ha där, dvs vinterdäck, målarburkar, verktyg, trädgårdsredskap mm.

Äppelträdet har sedan vi flyttade hit för 5 år sedan gett mängder av frukt varje år. Det räcker till att både fylla frysen för framtida äppelkakor och för att utfodra Archie rejält!

Vårt hus sett från vägen (108:an). Framför huset syns våra små päronträd. Lika mycket äpplen som äppelträdet ger lika dålig avkastning har vi haft från päronträden vilket kanske är tur eftersom ingen av oss äter päron. Första året fick vi 1 (ETT) päron och förra året var rekordskörden ca 20 stycken!

En annan sida av huset med ”fin-ingången” som döljs av en thuja som vi nog snart måste såga ner innan den tar sig in i huset :=)!

Så här nära (40 meter) bor vi utmed väg 108 mellan Staffanstorp och Svedala.

Utsikt från en sida av huset (vad som odlas på åkern varierar från år till år).

Utsikt mot vår närmaste granne och deras parkliknande trädgård med en anlagd och renad damm där vi brukar bada. Sedan vår granne ordnade ett så lätt-tillgängligt badställe har jag helt slutat att åka till stranden faktiskt. Vattnet är som sagt renat och hyfsat varmt och dammen ligger kanske 50 meter från vårt hus.

Här inspekterar jag mina lavendelplantor. Jag har lite dille på just lavendel och hoppas att få en hel rabatt tjock av denna växt. När vi köpte huset fanns här några gräsliga lagerblads-aktiga buskar som alltid såg halvtråkiga ut och jag bestämde mig för att ta bort dom. Att dra loss ett 10-tal gamla buskar var inte det lättaste och jag grävde, drog och slet i vad som kändes som en evighet. Minns att jag ägnade mig åt detta när jag precis hade sålt Décima och var hästlös. DÅ hade man tid med sådana projekt!

Delar av vår trädgård som till stor del är naturtomt utan några större krav på trädgårdskötsel av den högre skolan. Pefekt tycker jag!