Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Väldigt glad för Vickes extra stora box. Och han bekräftar min teori om att många hästar har lättare för att inte grisa ner i boxen ju större yta de har så det går inte åt mer strö bara för att boxen är större.
Gillar också dessa fiffiga foderluckor. Ska man bygga nytt tycker jag absolut att man ska satsa på lösningar som gör att man inte behöver gå in i boxen för att ge kraftfoder.
Idag har vi kört vår sedvanliga rutin i Flyinge; både jag och Nina har ridit och det går fortsatt i den riktning vi eftersträvar.
Vårt fokus ligger på bärigheten i galoppen och slutorna även om jag också rider massvis med övergångar, tempoväxlingar, öppnor, bakdelsvändningar osv.
Men galoppen har ”alla” domare påpekat behöver bli bärigare medan jag själv blev hemmablind och liksom vande mig att den kändes på ett visst, mindre bra sätt.
Och slutorna har jag dels själv haft svårt att göra bra och dels ständigt fått dåliga betyg på.
Skönt när det nu börjar märkas även på tävling att det går och ser bättre ut.
Vädret har under dagen varit bästa tänkbara för upptorkning av lera; blåst och sol.
Och jag slogs åter av hur otroligt mycket i alla fall jag påverkas av vädret; lite sol och allting känns mycket lättare och roligare!
Jag förväntade mig absolut ett vädermässigt bakslag för några veckor sedan då det också var soligt och fint men trodde då att detta skulle bestå i en dags snöande eller dylikt, inte 2 veckor med dagligt regn i större eller mindre omfattning!
Tisdagar är, liksom fredagar, oftast mina träningsdagar för Nina, så även idag.
Vi kör en väldigt bra setup sedan en tid tillbaka och som jag tycker ger mervärde.
Först rider jag och visar då främst övergångar, samlad galopp och bakdelsvändningar, därefter rider Nina en kvart ungefär och då blir det mest skolor och lite galoppjobb och sedan sitter jag upp igen och försöker upprepa det hon precis har gjort .
Som jag nämnt tidigare tycker jag att det är jättebra att dels SE sin häst och ”vad den gör” och dels få hjälp av en skickligare ryttare som dessutom själv också kanske har lättare att hjälpa en när hen har suttit på hästen. Win-win alltigenom som jag och Nina ser det och även om Vicke pustar lite så är han med på noterna väldigt bra.
Skönt att se att Nina väldigt snabbt kommer till den ridning vi eftersträvar (bärigare galopp, bättre skolor)- det hade varit långt tråkigare om hon behövde sitta och liksom verkligen jobba igenom hästen i en timme eller så.
Efter träningen hade det hunnit bli 6 plusgrader och ytterligare några till var utlovade senare så det går onekligen mot bättre tider även på väderfronten.
Började veckan utmärkt dvs med ett dressyrpass för Nina.
Jag har mycket bättre förbindelse genom hela kroppen på mitt stora djur, kontakten är stadigare och ”rejälare” och sist men inte minst är jag själv mer noga och släpper inte igenom sådant som jag för några månader sedan hade tyckt var good enough vad gäller tex fattningar, övergångar och avbrott.
Nina är verkligen petig men det är bra, jag skärper mig och vill visa att vi kan bättre.
Nu ska jag strax försjunka i en ny serie jag tipsats om, Scott & Bailey som går på SVT Play. Kan rekommenderas!
I morse åkte Vicke och jag till Olof, vi har någon minuts kortare körväg dit från nya stallet.
Olof skojade om att vi skulle kunna rida hem till honom över Revingefälten men det hade nog tagit några timmar så det kommer vi INTE att göra ha ha.
Fokus idag låg på skolorna som vi fick till riktigt bra.
Jag konstaterade åter att när Vicke glor på ”saker” (en stol, hindermaterial, whatever) längre fram på kortsidan, vilket han kan göra hos både Olof och i ridhuset där jag tränar för Nina så bidrar ju även DET enormt till att något vi redan har svårt för blir ännu svårare för då vill ju Vicke inte gå åt det hållet och att både få till böjning, tvärning, rätt väg och ja…ni fattar…på en motvillig ål..nej, det underlättar inte.
Ibland kommer vi in bra i rörelsen men ”tappar det” efter några steg men nu känner jag i alla fall direkt när det händer och har också en strategi- jag fortsätter hellre i skritt och korrekt än låter honom trava vidare i en ”tappad sluta”.
Med ihärdighet kommer detta att bli bättre och bättre i stället för att jag tillåter Vicke att smita.
Hade över lag en bra känsla hela passet och kunde köra hem mycket nöjd.
I morse körde jag till Olof och fortsatte vårt never ending arbete med samling, skolor och tja…det vanliga.
Hade ingen filmare/ fotograf med mig , bilden är från i tisdags.
Det är nu runt 5 grader och känns ”varmt” och jag funderar på hur jag ska göra med en eventuell klippning.
Jag har alltid klippt Vicke 3 gånger och det har absolut behövts även om han efter den sista klippningen har kunnat se väldigt trist ut i pälsen, inte så glänsande som vanligt.
I år tycker jag inte att han har svettats alls lika mycket, de flesta ridpassen inte alls och klipper jag nu riskerar jag dels den trista pälsen jag vill slippa och dels att det smäller till och blir rejält kallt.
I många minusgrader lär jag inte behöva en nyklippt och helklippt päls liksom?
Ja, vi får se vad jag bestämmer mig för men det lutar nog åt att jag avstår från den tredje klippningen.
Sluta-poletten börjar ramla ner i småbitar skulle man kunna säga; vi är ”inte där än” men på G. Att det ska vara så svårt?
Mycket annat känns och ser tydligen finemang ut och det är ju jättekul så klart.
Extra roligt var att min favvo-människa i stallet faktiskt fick se Vicke riden; jag har haft stallkamrater som på flera ÅR aldrig lyckats med den bedriften eftersom jag ju rider på lite udda tider .
Vi tränade på övergångar mellan trav och galopp och skritt och galopp med riktigt bra känsla, därefter blev det fin samlad galopp och sedan vår akilleshäl; slutorna.
Högerslutan börjar kännas och framför allt se bra ut, vänsterslutan är svårare.
Idag har vi också fått lite ”snö”- jag skriver ordet inom citationstecken för det smälte innan det nådde marken så man kunde lika gärna ha sluppit den.
Idag var det dags för första lektionen på någon vecka och det var sååå kul!
Gillar Ninas ”petighet” med detaljer och som jag sa till henne: ”jag hade släppt igenom mycket mer” dvs tyckt att det var ”good enough” så det är superbra att hon inte gör det.
Samma när hon tex säger: ”den fattningen duger inte på medelsvår nivå”- då känner jag genast att jag vill ”visa” henne att vi minsann kan mycket bättre för det kan vi ju när jag inte slarvar och/ eller nöjer mig.
Så jag var mer än nöjd efter lektionen och längtar redan efter nästa; som alltid .
På tal om våra mockningsdiskussioner härom dagen vill jag förresten visa helt autentiska bilder från i morse på hur jag VILL att det ska se ut:
Vickes box innan mockning på morgonen. Enstaka synliga högar men det mesta lite inbäddat i halm så boxen ger ett rent intryck.
Efter mockning är detta mängden ren halm som återstår INNAN jag ens har strött.
Nu skulle vissa säkert tycka att denna halmmängd räcker och de skulle därför inte lägga in mer halm men jag strör lite och möts nästa morgon av ungefär samma syn som på den översta bilden.
Detta sätt att mocka gör att det förutom att se ”trevligt” ut för omgivningen också innebär att hästen alltid är ren liksom eventuella täcken.
Det luktar inte illa och hästen har alltid ren halm att äta.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer