Huuu vilket väder det har varit idag.

Riktigt ”april-väder” skulle man kunna säga med både sol, regn och snö.

Mest har det kommit nederbörd av olika slag och med temperaturer närmare nollan har man nästan känt sig förpassad till vintern igen.

Vicke och jag var hos Olof för Vickes sedvanliga ”guld-stjärna” och idag fokuserade vi på min sits och att Vicke måste vara självgående hela tiden.

Jag tenderar till att vilja understödja med för frekvent drivning och som Olof så sant påpekade så ska hästen gå av sig själv och gör den inte det ska den korrigeras med en skänkel- inte ett ständigt ”malande” med benen.

Jag fick också rida utan stigbyglar för att verkligen komma ner i sadeln och Olof påpekade att jag måste bli bättre på att låta benen hänga ner och tårna och knäna peka framåt- inte dra bak skänklarna som jag gärna vill göra.

Dagens känsla!

Idag var det dags för den andra tränarledda lektionen inom loppet av 3 dagar- denna gången för Nina.

Vicke känns tack och lov aldrig trött eller motsträvig när man sitter i sadeln (ja inte annars heller för den delen…) och det blev en bra träning där vi tittade på skolor, skänkelvikningar, lite förberedelser till piruetter (att rida i sluta utmed långsidorna och vända ur detta var bra) och så avslutade vi med tramp utmed spåret.

Nu hägrar ett restaurangbesök och därefter blir det work, work, work….

Åhhh så skönt det är att vara ledig dagtid OCH dessutom ha en arbetsfri helg framför sig.

Lyckades somna om när älsklingen åkte till jobbet, åkte ut till stallet vid 7.30 och släppte ut hästarna i lugn och ro.

Notera deras exakt likadana kotor vänster bak 🙂 .

Gosade läääänge med ”fölan” och som synes är hon ständigt så nära att man inte kan ta vettiga kort på henne i boxen.

Efter en god frukost hemma och lite chillande var det dags att åka till stallet igen och därefter köra till Olof.

Dagens träning var förlagd på utebanan och vi red igenom i princip alla linjer ur MSV B:2-programmet.

Olof var nöjd med det han såg och hjälpte mig lite extra med höger öppna som gärna blir lite vinglig och för rak (tips: ha hästen rejält runt inner skänkel redan på kortsidan, dvs innan ingången) och 8-meters volterna i galopp där Vicke faller inåt i höger galopp och drar sig utåt i vänster så det gäller att ”bevaka” fronten och yttertygelns inverkan.

Jag har ju bara ridit detta program en gång på tävling och detta var för 1,5 år sedan så det kommer nog att ta lite tid innan jag liksom ”kommer in i programmet” och känner mig säker.

Tillbaka i stallet släppte jag ut hästarna igen medan jag putsade på min utrustning och fixade med lite annat och efter hagintag nummer 2 kunde jag åka hem till duschen, middagen, efterrätten och nu älskade SOFFAN 🙂 !

Innan vi började dagens träning för Olof fick han se några korta filmsekvenser från söndagens tävling för att illustrera domarens kritik ”saknar tillräcklig samling och bärighet”.

Och som han påpekade så behöver Vicke bli lite kvickare i den samlade galoppen, jag kan inte bara nöja mig med att det KÄNNS ”långsammare” (dvs samlat) utan det måste ändå hända saker under mig- en bättre aktivitet!

Vicke måste komma upp med magen ännu mer och inte få fler steg men mer energiska.

Det positiva var ändå att även Olof (liksom jag) tycker att det ÄR skillnad på ”nu och då”  och det är något som jag har märkt att i alla fall jag kan glömma ibland; hur stor skillnaden faktiskt är över tid även om man inte är 100 % nöjd i dagsläget.

Dagens träning ägnades således åt att ”hotta upp” galoppen lite vilket som sagt mest innebär aktivitet UPPÅT inte framåt.

Sedan tittade vi också på en del linjer ut MSV B:2-programmet, skolorna och 8 metersvolterna i galopp för att vara mer exakt.

I volterna gäller det att inte tappa bjudningen när ytan blir så liten och i slutorna måste jag tänka på att rida dom ”ända fram” eftersom det faktiskt är en ganska lång linje och inte tvära för mycket och komma ut på tok för tidigt vilket jag gjort i min ensamhet och i ivern att det verkligen ska kännas som en ordentlig tvärning.

Ja, dagens hemläxa blev att jag skulle tänka att jag ska rida med ”extremt korta tyglar” (”normallånga i mitt fall” som Olof sa) för om jag tänker ”superkorta” så blir de förhoppningsvis lagom långa/korta.

Jag har alltid tyckt att detta är det vanligaste ryttarfelet (att man rider med för långa tyglar) men det är ju så klart ingen ursäkt för MIG att göra det och jag om någon tycker att det ser, om inte annat så FULT ut. Så skärpning på den fronten Birgitta!

Annars gick Vicke fint och visade upp bra skolor (höger sluta som vanligt sämst och öppnorna som vanligt bäst), riktigt fina enkla byten utan de sedvanliga abrupta avbrotten med bakbenen och bra förvänd galopp som han alltid haft lätt för.

Vi tittade också på några travökningar (njaaaa….), uppridningar i galopp (bra) och ryggningar (bra om jag rider med korta tyglar och har en snäv ram).

Som vanligt en guldstjärna till gossen och kanske en pappstjärna till ryttaren 🙂 !

I ett försök att hålla bilen liiiite renare invändigt har jag idag köpt en sådan där liten dammsugare som man laddar genom bilens cigarettändaruttag.

Inte den bästa sugeffekten får jag säga men good enough och nu kan jag få bort grus och annat småskräp direkt i alla fall.

Är man i stallet minst 2 gånger om dagen tycker i alla fall jag att bilens interiör tar lite stryk- jag vet inte vad ni tycker?

På hästfronten levererade Vicke ett jättefint pass för Nina- vi var båda väldigt nöjda med honom.

Det blev både skolor, skänkelvikningar, byten, enkla byten, halter och lite piruett-jobb och det flöt på bra.

Det märks att Vicke är starkare nu och vill ta i mer med bakbenen utan att man ska behöva truga honom lika mycket och det är ju detta självgående som mycket av all min träning går ut på.

Inte hänga i handen, inte fälla in näsan, dra upp magen och in bakbenen- allt med bibehållen lätthet, engagemang och bjudning. Lätt som en plätt ha ha ha!

Coola killar och bästa polare; Vicks och Leon!

Olof och jag har ett stående skämt huruvida Vicke har gjort sig förtjänt av en guldstjärna efter passen eller ej och idag konstaterade jag skämtsamt att jag hade kunnat köpa en häst till om jag sålde alla stjärnor som delats ut 🙂 !

Således blev det ännu ett lyckat pass där jag tack och lov fick bekräftat att jag jobbat rätt och bra med hemläxan.

Utmaningen är att ha en fortsatt korrekt form i samlingen; Vicke har alltid haft lätt för att fälla in skallen som ett försvar och då är det helt tomt där man vill ha ett jämnt stöd på båda tyglarna.

När han gör så får jag inte frestas att gå fram med handen och trycka på honom utan jag måste våga ha is i magen och vänta på rätt reaktion när jag har satt honom ÄNNU mer på bakbenen.

Han ska komma till stödet genom bakbenen (deras ökade samling) inte genom att jag rider fortare och hjälper honom att undkomma det arbete jag egentligen eftersträvar.

Idag var det också utomhuspremiär hos Olof och som jag påpekade var det ett stort plus att Vicke gick så bra där för det underlaget är något stummare än ridhusets och det brukar hämma Vicke både vad gäller form (drar ännu lättare in skallen) och mjukhet (kan få tillbaka skumpigheten i ryggen som annars aldrig märks sedan lång tid tillbaka).

Gäller inte bara Ingmar Stenmark….

Idag har Vicke och jag varit hos Olof (det var när jag skulle köra till honom som jag producerade min magnifika film 😀😀😀).

Jag har många gånger talat om ”framridna gångarter” och det fortsätter vi att lägga mycket VIKT på, rent bokstavligt ha ha.

Vicke måste dra in bakbenen under sig och med fortsatt lång hals, dvs utan att bli kort i nacken och tung i handen.

Just nu måste jag ständigt påminna honom om ovan men målet är att detta rörelsemönster ska bli så implementerat att det kommer mer och mer naturligt och utan att jag måste agera och korrigera hela tiden.

Hade superfin känsla redan på framridningen så det blev den sedvanliga guldstjärnan åt Vicks när vi var klara.

Det händer max en handfull gånger om året om ens det men idag tog jag sovmorgon och var inte i stallet förrän vid 10.30.

Jag har oftast inte ro att INTE ”kolla läget” i stallet  det första jag gör när jag vaknar…en sorts onödigt kontrollbehov gissar jag?

Idag stod träning för Mini på schemat och eftersom jag bara red en klass igår (med 30 minuters lätt framridning) så hade jag inget dåligt samvete gentemot Vicke utan vi tränade på för fullt.

Och som det vältränade djur han är gick Vicke villigt och fint och det blev en jättebra träning.

Vi tränade på skolorna ur 10- meters volter på spåret, de enkla bytena som kräver mycket ryttarvakenhet för att inte bli för abrupta, lite piruettgalopp och så skänkelvikningar i både trav och galopp.

Olof tycker att jag ska träna mycket samlat för att stärka Vicke medan jag hottar upp tempot lite på Minis träningar vilket fungerar mycket bra.

För ”givetvis” kan man inte bara rida supersamlat hela tiden och varje gång man tränar och så samlat rider jag ju inte på tävling heller.