Precis som förra tisdagen skrittade jag i morse iväg till NN:s ridbana för en ny duvning och precis som då började passet med att NN red en stund innan jag svingade mig upp igen.

”Gå på bakbenen”-arbetet fortsatte och det blev en del slutor i galopp, byten (som vanligt bra från höger till vänster och mindre bra åt motsatt håll), piruett-träning och lite trampembryon.

Medan vi red förde vi också intressanta diskussioner om Archies utveckling, mina mål, framtiden osv  och det känns bra att ha någon kunnig människa att prata om mina funderingar med.

NN är fortsatt nöjd med hur vårt arbete med den vackra bruna forstskrider och vi fastställde att jag ska göra ca 10 starter till varefter vi ska utvärdera om jag ska träna på eller börja fundera på ett hästbyte.

Som det känns nu vill jag verkligen inte byta häst men samtidigt måste jag vara realist; om det inte går som jag vill på tävlingsfronten med just Archie så kanske det finns någon annan häst som passar mig bättre i det avseendet och som helt enkelt kommer att göra min hästtillvaro ännu behagligare på alla vis.

Jag har i alla år hävdat att ”ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom en (för) svår häst”- kanske är det dags att jag börja leva som jag lär?

Eller så är Archie inte alls ”för svår”/ för obegåvad för att ta mig dit jag vill- det får tiden utvisa!

I morse klockan 06.00 skrittade Archie och jag iväg i gryningen och till NN:s utebana.

Även idag red NN en stund varefter jag avslutade ridpasset och jag tycker att det är både nyttigt och kul att NN VILL rida på min lille häst.

Idag ägnades tiden främst åt galopparbete och slutor i trav och galopp och jag passade också på att ”känna in” Equipe-sadeln som jag fick ett gott öga till sist lite mer.

Vi får se hur sadelhistorien slutar- å ena sidan vill jag rida i sadeln ännu lite mer innan jag bestämmer mig och å andra sidan tänker jag att det faktiskt går att byta sadel IGEN om jag inte skulle vara nöjd efter ett tag. Det står ju inte skrivet i sten att jag måste ha varken sadel x eller sadel y under x antal år utan man kan som sagt BYTA (sade den tidigare rigida Birgitta till den Birgitta som håller på att inskolas i att förändringar kan göras utan att världen rasar ha ha).

När jag begav mig till träningen såg det ut som om ytterligare en strålande dag nalkades men jag hann knappt hoppa av hästen och börja köra till jobbet förrän det började regna.

Och sedan regnade det, regnade och regnade lite (läs: mycket) till.

Jag hade sedan ett bra tag tillbaka bestämt med Petra att vi skulle gå 10-kilometersrundan i Skrylle men ju längre tid regnet höll i sig desto mer undrade jag om vi skulle komma iväg.

Petra är tack och lov ingen mes och dessutom lika noga med sin hunds motion som jag så vi fattade beslutet att gå oavsett regn eller ej vilket visade sig vara klokt.

För det var faktiskt uppehåll under i princip hela rundan och vi var mycket nöjda med oss själva och hundarna när vi var färdig-gångna.

Våra tikar kommer väldigt fint överens och sprang mest sida vid sida och nosade på Gud vet vad- jätteskönt att bara kunna koncentrera sig på att gå OCH babbla och slippa hålla reda på djuren.

Skrylle-besöket avslutades som sist i den fina restaurangen innan jag körde hem i nytt regn.

Träning för NN i morse igen och idag tänkte vi lite extra på att det är tävling på söndag.

Så inga byten tex men däremot en hel del förvänd galopp och annat som ingår i de program som jag ska rida, Msv C:1 och Msv C:2.

Som jag sa till NN känns det som att vi än så länge mest agerar klassutfyllnad på denna nivå men jag hoppas att vi efter några fler starter i vår när vi blivit ”varmare i kläderna” och ridit in oss mer på programmen kan få till godkända ritter och i alla fall uppnå kvalgränsen för högre klasser.

Nu, i början på säsongen är Msv C-klasserna fyllda till brädden, även en del namnkunniga ryttare måste kvala några av sina hästar och det gör ju att konkurrensen känns minst sagt tuff men när de väl har kvalat så kommer det ju att lätta både vad gäller motstånd och möjlighet att komma med.

Som det är nu känner man nästan att man ”måste” anmäla sig till alla kvalklasser som går vare sig man säkert VET att man kommer att rida eller inte för väntar man för länge hinner klasserna bli fulla. Så har det inte varit tidigare år i Skåne, i alla fall inte vad gäller dessa klasser.

För att återgå till träningen var den fullt godkänd, Archie kändes riktigt fin emellanåt och jag var väldigt nöjd med honom.

Precis som förra torsdagsmorgonen tillbringades denna i ridhuset med NN.

Och nu börjar jag nästan undra när vårt tränings-flow ska brytas för även denna (kanske den 8:e i rad?) träningen gick jättebra och var precis lika rolig som de föregående.

Jag lyckades få Archie att trava mer eller mindre hela passet på ett lika bra sätt som igår och nu vill jag ”bara” (hah!) att detta blir hans ”standardtrav” som han själv går in i och bibehåller- helt utan min inverkan nästan.

Nu börjar det bli så pass varmt ute (och ljust är det redan) att det snart kan bli läge för att skritta hem till NN och visa upp Archie på hennes utebana.

NN vill gärna se Archie i annat än hans invanda miljö och om han tänder till lite då eller hur han reagerar och det tycker jag är en klok synpunkt som jag gärna tillgodoser.

Efter jobbet åkte jag till My One och inhandlade det som inte fanns i Ullared :), ett
nytt hack (115:-) och ett brunt (!!!) Eskadron-schabrak (269:-).

Mitt gamla hack har blivit rostigt och allmänt fult och jag har dock haft det i ca 7 år och inte varit så rädd om det.

När jag kom till stallet var det soligt och eftersom det numera inte blir mörkt förrän vid sju fick Archie och Rocky gå ut och lufta sig i var sin hage medan jag fixade i stallet och gick på långpromenad med Soyis.

Idag var det åter dags för träning för NN- det var inte så många dagar sedan sist men det är ju så ROLIGT att träna!

Och så länge NN vill dyka upp i ridhuset vid 06.30 så är jag såååå tacksam och glad- det passar mig MYCKET bättre än att köra iväg efter jobbet som jag gjort tidigare.

När jag tränar för NN brukar hon låta oss göra ”lite av varje” under kortare repriser hellre än att sitta och nöta med 1-2 grejer under ett helt pass även om vissa saker kan få mer strålkastarljus på sig- idag slutorna i allmänhet och slutan för höger skänkel i synnerhet.

Det blev också 3 byten- alla rena- 2 åt det lätta hållet och 1 åt det svåra dvs där bytet inte alltid blir rent.

Piruettförberedande arbete hanns också med liksom förvänd galopp och lite tramp (svååååårt) där NN försöker hjälpa till från marken.

Sammanfattningsvis kändes Archie fin och går numera OFTAST fram fullt tillräckligt enligt MIG, måhända sagt utifrån att jag upplevt en mycket segare sida av honom. Någon annan hade kanske fortfarande tyckt att han saknar tillräcklig bjudning men jag anser att man får titta dels på varje individ utifrån dess förutsättningar och dels titta på UTVECKLINGEN och den sistnämna är jag verkligen nöjd med de senaste månaderna.

Idag har jag äntligen tränat för NN igen och det var såååå roligt!

Så som det kändes idag skulle jag önska att det alltid var när man rider; Archie kändes spänstig och fin och jag kunde rida utan att bli trött och med en glad och härlig känsla under hela passet.

Eftersom NN inte sett oss på ett tag nu ville hon gärna sitta upp och ”känna på” Archie och det tyckte jag var jättebra.

När NN satt i sadeln kunde jag bla konstatera att det inte är något fel alls på Archies hull, han såg tvärtom hur flott och elegant ut som helst. Jag får ibland för mig att han är lite för tjock vilket jag får skylla vår smala stallgång för :), Archie ser så stor ut där han står.

NN tyckte att Archie kändes loss och mjuk och att vi hade arbetat på bra under hennes bortavaro- kul!

Själv var jag som sagt också nöjd och längtar redan till nästa träning!

I morse var verkligen en sådan dag då jag var glad att slippa köra till träningen.

Ett mycket tungt, nästan snöblandat regn vräkte ner samtidigt som det blåste på både längden och tvären, man blev dungsur direkt.

Pass nummer 4 för NN stod på agendan och det var lika roligt och inspirerande att träna som vanligt.

Vi hann med allt möjligt under lektionen; lite skolor, en massa fina bakdelsvändningar (lite stora men med korrekt tramp hela tiden- en svårighet vi haft tidigare), förberedande piruettjobb, några byten och så lite tramp-träning utmed spåret (då NN går bakom oss och ”hjälper till”).

Sedan NN träffade oss första gången tycker jag att hon har satt fingret på flera av Archies (och i förlängningen MINA- för det är ju jag som har medverkat till eller i alla fall inte lyckats arbeta bort dessa) akilleshälar.

Det mesta har jag varit mer eller mindre medveten om själv så det är inga värlsrevolutionerande upptäckter NN gjort men icke desto mindre så är det ju sådant som jag tyvärr missat/ misslyckats med och det är därför hög tid att jag tar itu med alltihop:

Ett av Archies stora ”fel” är att han liksom ”stänger av” väldigt lätt, blir delvis inåtvänd och opåverkbar/ svårpåverkad. Detta kan så klart bero på flera olika faktorer; har hört flera vittna om sina seeeeega Akriborihästar men ingen som har berättat om någon ”elektrisk kanonkula”. Akribori själv hade tydligen också dessa anlag/ tendenser vad jag har förstått.

Sedan är jag nog sådan som ryttare också; jag FÅR liksom alla mina hästar lite åt det sega/ lugna hållet precis som vissa ryttare lyckas stirra upp och få fart på allt de sätter sig på.

Vi arbetar nu mycket med att ”omprogrammera” Archie- att få honom att gå för lätta hjälper och att REAGERA mycket snabbare. Han är väldigt kvick och svarar bra på ”OFF-knappen” men när man sedan trycker på ”ON-knappen” så tar det aaaaaaldeles för lång tid innan det händer något eftersom Archie i mellantiden alltså hinner försjunka i sitt meditativa tillstånd.

Gör man ett avbrott från galopp till skritt så hinner det inte gå en fjärdedels sekund innan koman infaller så vill man sedan ha en ny galopp så måste man först väcka patienten vilken om jag fick bestämma skulle FÖRBLI vaken hela tiden.

Ja, ni fattar kanske ……

Men tro mig….det går bättre och bättre. Nu rider jag många pass helt utan sporrar- spöt används knappt osv. Det gäller ”bara” att bryta gamla vanor och inte sitta och småklämma på hästen utan tvärtom ibland medvetet tänka ”nu spretar jag bort benen från hästens sidor jättemycket – bara för att kontrollera att han fortsätter att gå utan förändring”.

NN ser absolut inte Archie som en ”omöjlig” häst (”då hade jag sagt det direkt”) utan tycker tvärtom om att han kämpar på.

Hur som helst är det väldigt kul och jag skulle gärna förbjuda NN att resa iväg i 2 veckor vilket hon nu kommer att göra :).

Även efter dagens träning var Archie genomsvettig så jag måste se till att klippa honom i helgen.

Dels avskyr jag att försöka rengöra en av svett intorkad häst (och det är snart för kallt för utomhusbad efter träningen) och dels lär det inte hjälpa Archies bjudning att vara långpälsad, varm och svettig.

Träningen gick bra, Ebba konstaterade att Archie ser mer alert ut redan från början och det är ju det som är mitt mål.

Annars gjorde vi inget utöver det vanliga på träningen utan försökte mest förfina och förbättra det vi tränat på sedan länge.

Nu hoppas jag på en lugn helg i slapphetens tecken, jag avstår gärna drama och action till förmån för sköna soffan, en bra bok, god mat och umgänge med mina tre älsklingar.

Som rubriken antyder fick jag idag hjälp, om inte PÅ traven så I traven.

Ebba klatschade med en långpisk bakom Mr Långsam och plötsligt som om pisken var ett trollspö försvann denne sin kos och ersattes av Herr Alert.

Jag kunde sitta blickstilla och i princip ”åka” häst och det var precis det vi ville få fram.

Som jag har nämnt har vi fastnat i en ond cirkel på träningarna, ibland är det precis som om Archie tänker ”åhå….nu kan jag passa på och sova” medan jag bara blir sur och trött av att försöka väcka honom.

Tack och lov håller ju Archie inte på så här alltid och överallt men på de senaste träningarna har det låst sig lite för oss och dagens metod var ett utmärkt sätt att bryta detta mönster.