Ja, vi är nog en del som undrar när (om?!?!?) den riktiga sommarvärmen ska infinna sig- hittills har det inte varit så mycket av den varan i mina trakter.

Tvärtom har det regnat en hel del under den gångna veckan och även om också regn behövs för att gräset ska växa och marken inte ska vara stenhård att rida på (typiskt hästägar-tänk va´) så fick det gärna ösa mer på nätterna men mindre på dagarna.

Med risk för att använda redan uttjatade ord så tränar Vicke och jag på som vanligt och på den fronten är allt som det ska vara tycker jag.

Under den gångna veckan har jag kommit ännu en liiiten bit på vägen mot ännu bättre bjudning och lösgjordhet och just bjudningen var något vi la lite extra fokus på under tisdagens träning för X.

Eftersom jag har haft en väldigt ”seg” häst innan (Archie) vet jag så väl vilken enorm skillnad det blir på ALLT om man i stället har en häst som till 100 % marscherar på för egen maskin och därför vill jag verkligen alltid ha denna bjudning- även på tävling där den ibland har dippat.

Under söndagens tävlande i Everlöv tyckte jag dock att bjudningen var mycket mer jämn och det är så (och ännu bättre) jag vill att det ska kännas framöver.

I veckan har jag också ridit ut och numera använder jag många utomhuspass till kondition (genom långa galoppsträckor) och styrka (genom att klättra).

Än dröjer det till semestern och med rådande väder så väntar jag faktiskt gärna.

Då var det sommar nu då…eller nåt?

Tja…vissa dagar känns det onekligen så, andra…..inte….

Skönt är i alla fall att det är så ljust ute på morgnarna, det är många veckor sedan jag INTE vaknade av mig själv runt 4.45- 5.00 då jag vanligtvis stiger upp. Det är annat än på vintern!

Nu kan jag släppa ut Vicke i hagen redan vid 6 om jag inte ska rida (annars blir det klockan 7)  innan jag kör till jobbet.

Vicke och jag har haft ännu en omväxlande vecka tillsammans- det har blivit både uteritter, träning för X, träning på egen hand och som avslutning en tävling där vi red 2 klasser.

Träningsmässigt befinner vi oss på en platå just nu tycker jag- vi tränar på ungefär samma saker och det går ungefär likadant när jag rider.

På tävling tycker jag att det har blivit otroligt mycket bättre med ”gloendet” och jag hoppas att det inte BARA beror på att många tävlingsplatser jag besökt den senaste tiden varit väldigt ”o-tittiga”.

Det känns inte heller som att Vicke liksom ”måste” hitta något att tramsa sig för även om en del av det han störs av kan tyckas väldigt överdrivet.

Jag börjar lära mig nu vad han inte gillar- tex människor som står väldigt nära staketet och gärna hänger över det; tack och lov kan detta bara hända på framridningen 🙂 .

Vad som också känns positivt är att jag tex igår kunde rida på nästan 66 % och ändå inte känna ”guuuud vilken bra ritt- det här var verkligen BRA”.

Inte för att jag var missnöjd med ritten men det finns ändå massor att förbättra (allmänt flyt, kadens, mjukhet osv) och det är ju tur- det hade varit hemskt att vara supernöjd och nästan känna ”vi kan inte bättre än så här” och ändå inse att man inte har chans att placera sig med dom resultaten.

Första juni-veckan har väl inte bjudit på någon direkt sommarhetta vilket jag tycker är ganska ovanligt.

Förr tog jag alltid en semestervecka just då eftersom vädret ”alltid” brukade vara fint men i år är jag glad att jag jobbade.

Vicke har haft en hyfsat omväxlande vecka- vi har varit hos X, tränat på egen hand i ridhuset, ridit ut och även åkt iväg för en uteritt med gamle polaren Özzi.

Träningsmässigt tycker jag att det går framåt om än med små steg men än så länge inga bakslag i alla fall utan tex skolorna artar sig bra.

Jag tycker att jag har stor nytta av träningarna för X och känner verkligen att jag kan jobba på bra på egen hand utifrån det vi gjort under föregående besök.

Messy växer och frodas och nu kan jag nog tänka mig att man kan låta annat än en dvärg sitta på henne till hösten 🙂 .

Men men…mycket hinner hända innan dess och det är lika bra att leva i nuet, eller hur?

Den lilla loppan!

Ja, efterlysningar likt denna florerar lite varstans på Facebook ser jag och jag börjar faktiskt undra detsamma; dvs VAR ÄR SOMMAREN???

Det har varit på tok för kyligt den senaste tiden och till och med hagel (!!!)  i söndags så frågan är absolut berättigad.

Annars har det varit en jättefin vecka ridmässigt.

Det har blivit 2 ridhuspass, en träning för X, 3 uteritter och en vilodag vilket har känts lagom.

Jag tycker fortsatt att det går framåt i dressyren och fokuserar just nu en del på skolorna som brukar vara en av våra akilleshälar när vi tävlar.

Hade jag fått en tia för varje gången en domare skrivit ”för rak” om dessa hade i alla fall en stallhyra blivit betald 🙂 !

Som alltid denna tiden på året blir det en liten dipp vad gäller antalet bloggbesökare och jag antar att det beror på att man har lite annat att pyssla med så här års?

Men…not to worry…det finns fortfarande en del färdigskrivna inlägg och kommer säkert fler därtill så ni som hänger kvar kommer att ha lite att läsa i alla fall.

En ridmässigt omväxlande vecka; jag har ridit ut, ridit i ridhuset och på utebanan, i X ridhus, på en tävlingsgräsbana och en grusdito.

Träningen hos X gav mig en aha-upplevelse och jag har sedan dess tränat mer noga på både skänkelvikningar och skolor vilket bar fin frukt under söndagens tävling. 7:or på båda skänkelvikningarna, vänsterslutan och vänsteröppnan vilket aldrig inträffat förut.

Så vitt jag kan erinra mig på rak arm har jag aldrig förr tävlat 2 dagar i rad med Vicke men denna helgen blev det så och det gick helt komplikationsfritt.

Jag märkte inte av någon ovillighet eller trötthet under någon av de 3 klasserna och det hade jag väl egentligen inte förväntat mig heller eftersom jag aldrig rider fram särskilt tufft till några klasser jag rider.

Ett återfall i gloende blev det tyvärr också i söndags men det har jag varit beredd på och om det inträffar så sällan som det har gjort på senare tid så får jag nog acceptera att det kan hända då och då.

Nu blir det tävlingsuppehåll i några veckor och förhoppningsvis möjlighet att träna på ännu mer.

Ute börjar det bli hårt i marken på många av de vägar där jag vanligtvis rider vilket gör mig extra tacksam för flytsulorna.

Än så länge lyser mygg, broms och annat flygande elände med sin frånvaro och för min del vill jag helst slippa alla flygfän helt om det hade varit möjligt.

Eftersom vi sedan ett tag tillbaka använder våra gräshagar samt både väder och ljusförhållanden tillåter längre hagvistelse har Vicke fått gå ute mer vissa dagar vilket han förhoppningsvis uppskattar (jag gör det i alla fall  🙂  ).

Ännu en vecka med ”extra ledighet” vilket i mitt fall innebar en tävlingsdag i torsdags.

Jag har länge varit nyfiken på tävlingarna på ”Ribban” och också tänkt att det nog skulle vara en väldigt speciell och ”jobbig” miljö för hästarna men får med facit i hand säga att jag hade helt fel.

Vicke skötte sig exemplariskt på denna tävlingsplats och tittade inte på något och dessutom gick han för första gången med mig i sadeln bättre inne på banan än på framridningen till den första klassen.

De 3 pass jag ridit på egen hand i veckan har fokus legat på min sits och att Vicke verkligen ska vara fullständigt självgående och jag har varit väldigt nöjd med det jag har uppnått.

Jag rider inte längre med spö och det var inte alls så svårt att avstå från detta som jag trodde.

2 dagar har jag ridit ut och en dag fick Vicke vila sig i form i hagen.

Det är så skönt nu när det både är varmare ute och framför allt ljusare tidigt på morgonen så att jag kan ha Vicke ute längre och även gående i gräshage.

Veckan avslutades med en skön skogspromenad med Åsa, Vilja och Soya.

Den sistnämnda är i slutet av ett löp vilket tack och lov inte påverkar henne det minsta utan det är ”business as usual”.

Oj vad snabbt veckan gick men så tycker jag oftast att det är.

Det hände väl inget sensationellt som jag kan påminna mig utan jag tränade en del på egen hand, åkte till X på fredagen och var och tävlade på lördagen.

I fredags hade jag turen att få besök av min fd hästskötare Lina som både tog lite kort och filmade och jag tänkte visa er resultatet de kommande dagarna även om jag blev ganska förskräckt över hur illa jag sitter till häst.

Det har jag förvisso ”alltid” vetat men ibland fungerar vissa förträngningsmekanismer alltför bra- tyvärr!

Detta kommer jag att försöka att arbeta med framöver- ännu ett projekt att ta tag i!

Tävlingen gick väl sådär, resultatmässigt var det ingen höjdare men känslan på framridningen till båda klasserna var jättefin så det känns ändå som att det går åt rätt håll.

Att Vicke nu inte har glott på flera tävlingar i rad känns också hoppfullt- det kommer säkert att komma enstaka bakslag men nu vet jag att han också kan gå utan att se spöken både här och där.

Avmaskning blev det i tisdags och därför vilodag i onsdags men inga maskar i sikte.

Det hade jag inte förväntat mig heller- därtill är den bruna herren alltför rund och ser fantastiskt fin ut i hårremmen som nu har antagit en ljusare sommarkulör.

En av många korta arbetsveckor denna vår är till ända och som alltid har det varit skönt med den extra ledigheten.

Denna veckan var det äntligen dags att träna för X igen och det var verkligen roligt att åka dit och få bekräftat att jag inte har varit ”helt ute och rest” under de veckor jag tränat på egen hand.

Vi jobbar som vanlig mycket med form och bärighet- en av Vickes akilleshälar har ju varit att han ibland släpper stödet fram och bara fäller in halsen.

Och en häst som är kort i halsen och inte går fram till bettet utan går i en för låg, ihopkrupen form får inga bra poäng- så är det ju.

Men efter torsdagens träning fick jag äntligen till det bra på tävling dagen därpå vilket resulterade i en fjärdeplacering i LA:3 på över 67 %.

Nu är jag fortsatt peppad att träna på och kan bara vädja till högre makter att låta mig och Vicke få vara friska så att vi kan få göra just detta.

Flytsulorna som nu suttit på i lite drygt 10 dagar kändes jättebra att ha då jag red ut i onsdags- det börjar nu bli hårt på de flesta av de vägar jag har att tillgå för uteritter och jag slipper oroa mig för Vickes egna känsliga sulor i förvissningen att jag inte kan göra mer än så här för honom.

Veckan har också innehållit en riktig dunderförkylning för min egen del- väldigt trist, särskilt då det inte var så länge sedan jag var förkyld senast men sådant råder man enligt min erfarenhet inte över så det är bara att låta förloppet ha sin gång.

För övrigt har även min bil ”varit sjuk” och fått utbytt både framdäcken och lamdasonden vilket gjorde ett rejält hål i plånboken.

Men så är det med 15 år gamla bilar; allt möjligt kan börja ”ge sig” och även här är det bara att gilla läget så vida man inte vill byta bil vilket jag vill undvika så länge det går.

Äntligen en lite lugnare vecka där jag inte har haft ångest innan varje ridpass à la ”ska hästen vara halt eller ej” typ.

De planerade flytsulorna kom på i tisdags och jag kan inte påstå att jag märker någon skillnad alls i ridningen men de ska ju förhoppningsvis skydda mot vassa stenar och annat som Vickes egna sulor ömmar av.

Jag kan inte rida i ridhuset 8 dagar i veckan och dessutom undvika alla stenar i hagen, på väg till hagen, när jag rider ut osv även om jag är väldigt vaksam på var jag rider och så har det alltid varit.

I tisdags var jag också på Gekås i Ullared och det är alltid lika roligt att fynda tycker jag.

Det blev massor av fint till hemmet men faktiskt inte så mycket till häst och hund- de har redan allt och lite till….

Annars har jag tränat på egen hand i veckan eftersom träningen för X blev inställd och även skrittat ut en dag.

Tävling blev det i söndags och den var jag nöjd med även om jag vet att vi kan mycket bättre än det vi visar för stunden.

Men så är det väl för de flesta antar jag- jag vet nog ingen som tycker att hästen går bättre på tävling än hemma.

Jo…med Zack, hästen jag lånade för knappt 2 år sedan var det faktiskt så ibland men han var nog undantaget som bekräftar regeln 🙂 .

Sist men inte minst, fast hon är väldigt ”minst” än så länge 🙂 måste jag fortsätta att berömma ”min”  Messy.

Hon både ser fin ut och är fin i hanteringen och i fredags blev det tömkörningspremiär.

Jag är väl medveten om att hon bara är 2 år så jag kommer att ta det lugnt med henne men åhhh vad jag önskar att hon var äldre….

Har sett flera rapsfält gulare än så här så visst är vintern definitivt över!

Jaha….vad ska man säga om den gångna veckan då?

Den började i alla fall med att jag på måndagen fortfarande (liksom under föregående helg) inte kunde så någon hälta hos Vicke trots att jag ansåg mig ha sett det både på onsdagen och torsdagen veckan innan.

Jag bestämde mig för att trots detta åka till den bokade veterinärtiden i tisdags då jag ville ha Vicke böjd om inte annat.

Om besöket får man väl säga att det (for now…) slutade på bästa vis; Vicke var klockren på böjprov runt om och veterinärens diagnos blev ”sulömhet”.

Efter att ha diskuterat med min hovslagare kom vi fram till att det är för riskfyllt att sätta på traditionella sulor under Vickes aluminiumskor då de saknar sidokappor (eller tåkappa för den delen) vilket innebär ganska stor risk för avtrampade skor och avtrampade skor är något som en häst med Vickes nuvarande hornkvalité verkligen bör undvika till varje pris.

Så på tal om PRIS ska vi prova det som är det i särklass dyraste, men också enligt min hovslagare det BÄSTA alternativet; så kallade flytsulor och hjälper inte dom så är det liksom inte ens lönt att prova andra sulor.

Varför inte ALLA vars hästar behöver sulor har just denna typ är lätt att förstå om man vet vad det kostar; i mitt fall 2400 kronor per skoning och då ska man veta att sulorna, även om man hade velat ha ett annat skointervall, inte håller längre än 6 veckor.

Så förhoppningsvis kommer jag framöver att ha en icke-sulöm häst men en öm plånbok; så kan man väl sammanfatta läget just nu.

Som många av er vet skulle jag dock hellre leva på vatten och bröd men ha en frisk häst än ha gott om pengar och stå med ett oridbart djur så jag gnäller inte utan hoppas bara på det bästa.

I avvaktan på sulorna har jag hållit mig till ridhusets fina underlag och också börjat behandla framhovarna med Keratex Hoof hardener som jag också hoppas ska hjälpa horntillväxten.

Bortsett från veterinärbesöket har lilla Messy varit veckans glädjeämne på hästfronten och hon fortsätter att överraska mig positivt.

Jag har nu longerat henne med både gjord och träns utan minsta problem och därmed får mitt arbete med henne anses vara fullbordat innan det är dags för bete.

Det hade varit otroligt roligt om en av mina drömmar hade kunnat gå i uppfyllelse; att kunna rida på Messy!

Hon är ju till salu och mycket kan hända men som sagt; det hade varit roligt- just för att jag har följt henne så länge och eftersom jag alltid har trott på henne.

Marscherar på mot nya mål!