Är det bara jag som tycker att veckorna bara flyger förbi? Läste på Facebook att någon kommenterade att det är en månad till jul- jag tyckte nyss att det var sommar!

Spontant kan jag inte komma på något så där speciellt som har hänt under veckan- det mesta har rullat på utan större drama.

På grund av vädret i allmänhet och mörkret i synnerhet blir det mest ridhusridning numera och jag har börjat variera dressyrpassen med att hoppa en gång i veckan.

Det är inga avancerade övningar som jag och Vicke utför men jag tror på omväxling om inte annat.

Mina semesterdagar varje fredag är mycket uppskattade; det är skönt att se dina djur i dagsljus och kunna ta det lite lugnt och ägna dom lite extra tid den dagen.

Igår tog jag en en kruka med pelagonier inomhus- de blommade fortfarande lite trots att de stått ute i regn och stormar, gissningsvis tack vare den milda hösten där vi inte haft minusgrader en enda dag och bara någon enstaka (1-2) natt.

Gissningsvis går vi mot kallare tider nu men det är ju egentligen inget konstigt- om bara några dagar är det december!

Jaha…låt oss se tillbaka på vad som hände under den gångna hästveckan:

I måndags red jag ut i skymningen och tränade skolor utmed grusvägarna.

I tisdags var träningen för Christina inställd men jag tränade på egen hand och det gick väldigt bra.

I onsdags hoppade vi och personligen tyckte jag att det gick ännu bättre än första gången- förmodligen för att vi båda hade blivit lite varmare i kläderna.

I torsdags var det dags för ett nytt mycket bra dressyrpass och det var också då jag ”riskerade mitt liv” *ASGARV* genom att grabba tag i en vilt främmande katt i tron att den var Gullis. Hur jag kunde göra ett sådant misstag lär jag inte komma över på länge…

Vicke fick också nya skor och jag konstaterade att det nog börjar bli dags att ge min hovslagare en guldklocka, det får man i alla fall inom kommunen när man har jobbat i 25 år (jag får en i december och har väl haft min hovslagare minst lika länge….längre faktiskt när jag tänker efter…).

I fredags var det dags för en ny uteritt, denna gången på lite okänd mark vilket gick helt komplikationsfritt trots att vi bland annat red över en bro som de flesta hästar tycker är lite scary.

Dagen bjöd även på ett fysioterapibesök som kändes mycket positivt även om det kräver ett återbesök om 14 dagar. Men det är alltid skönt att få hästen uppkollad tycker jag och att dessutom få bekräftat en del saker som jag själv tänkt och känt.

För er som undrar lite över att jag ibland kan raljera över ”kotknackare” och annat löst folk i samma kategori som jag har en, vad jag i alla fall själv anser, SUND SKEPSIS till kan jag bara säga att den fysioterapeut jag själv anlitat till hästarna ett fåtal gånger inte är vilken tomte som helst utan någon som helst utbildning utan en kvinna (själv dressyrryttare) som jag känner stort förtroende för.

Fredagar är även mina semesterdagar ett tag framöver och ursäkta att jag tjatar men Guuuud så skönt det är med denna dags ledighet! Man hinner med massor och helgen känns mycket längre!

I lördags blev Vicke både longerad och friserad så nu är han ännu stiligare än vanligt :).

I söndags var det dags för en longerings-omgång till (enligt direktiv från fysioterapeuten), denna gången utomhus eftersom det var så himla fint väder.

Även Soya fick njuta lite extra av solen då vi åkte till Dalby med Vilja och Åsa- alltid lika uppskattat av oss alla.

En regnig vecka har passerat och nu ser våra hagar mest ut som gyttjepölar- tråkigt men jag vet erfarenhetsmässigt att det är så det ser ut nästan överallt i Skåne och inte bara hos oss.

Vicke och jag fortsätter vårt gemensamma dressyrarbete och det går bättre och bättre och är väldigt roligt.

Den gångna veckan är den första på hur länge som helst som jag inte har varit iväg och tävlat men så som vädret har varit hela helgen (mest ösregn) så kan jag inte påstå att jag har saknat det.

Den gångna veckan är också den första sedan början av juli som jag inte har ridit Zack och som jag redan har berättat så är detta ett avslutat kapitel för min del.

Jag har dock inte blivit avskräckt från att rida och tävla 2 hästar framöver och om tillfälle skulle ges men då måste även den andra hästen stå på samma anläggning som Vicke om jag ska orka.

Eftersom jag rider Vicke minst 6 dagar i veckan kan jag inte påstå att jag har för lite att göra i stallet- framför allt nu när det blir mörkt så fort och möjligheterna till att rida ut därmed minskar för min del eftersom jag vägrar och inte vågar rida när man inte ser något utomhus.

I fredags inleddes den första i en serie av lediga fredagar för min del och jag njöt verkligen av att kunna ta den lugnare än vanligt på vardagarna och gå och småpyssla med sådant jag tycker är kul- precis så som en semesterdag ska tillbringas enligt mig!

Ett steg närmare Världscupen med kandaret på :)!

Ja, hösten rullar på och vintern närmar sig även om temperaturerna fortfarande är mycket behagliga (runt 10 grader).

I måndags stämde tyvärr väderleksprognosen mycket bra här- den ”utlovade” stormen infann sig och förde med sig en hel del förödelse, tack och lov inte hemma hos oss eller på Vickes anläggning.

Vi fick bara en jäkla massa löv i trädgården och Soya vägrade att gå ut på kvällen men det är ju att betrakta som I-landsproblem minst sagt.

I tisdags tränade jag som vanligt för Christina och det gick hur bra som helst om jag får säga det själv.

I onsdags tränade jag ännu lite mer dressyr fast på egen hand och hittade en väldigt fin trav som jag faktiskt har lyckats få med mig ganska mycket under resten av veckan.

I torsdags red jag både Zack och Vicke- den förstnämnde fick dressyrjobba som vanligt då jag rider honom och den sistnämnde blev utskrittad för att klättra lite. Soya fick en långpromenad i skogen med sin kompis Vilja och jag fick prata av mig med Åsa :).

Fredag och lördag tränade jag åter dressyr även om jag inte gjorde det så länge eller ställde så stora krav och denna dag var det också dags för Zack att debutera i MSV C:1 vilket jag tycker att han gjorde med den äran.

Jag var rädd för att han kanske skulle bli så där hetsig som han kan bli ibland på banan vilket också gör det väldigt svårt att som ryttare bestämma tempot i galoppen tex men jag hade inte behövt att oroa mig- det kändes nästan som att det är MSV C Zack SKA gå (för då har man kandaret att hänga sig i ha ha ha) och inte de lättare klasserna.

På söndagen var det Vickes tur att tävla och han känns bara bättre och bättre att rida på tävling även om procenten än så länge är blygsamma. Att han tex blir väldigt spänd i första klassen kostar- då blir han svår att få att gå korrekta vägar och han står också emot, något han inte gör hemma.

Men, jag är vid gott mod och vill bara träna, träna, träna- tävlandet får nog ligga nere till våren misstänker jag då vinterväder inte är så roligt att ge sig ut i alla gånger.

Alltså…ursäkta att jag så ofta tjatar om det här med det varma vädret för årstiden med det ÄR verkligen fantastiskt och helt underbart enligt mig.

De flesta dagar under den gångna veckan har det varit runt 12-15 grader mitt på dagen och till och med jag som av de flesta betraktas som väldigt frusen kan gå omkring utan jacka i stallet utan att frysa.

Trots att Vicke är helklippt för 2:a gången har han inte sett skymten av något av mina länd/ridtäcken och varför skulle han?

Till skillnad från en del täckes-narkomaner väljer jag att använda täcken efter TEMPERATUR och inte ÅRSTID och anser inte att 12-15 plusgrader fodrar (upps…där kom en liten ordvits) ett ridtäcke.

Det är inte jätteovanligt men långt lägre temperaturer på SOMMAREN (i alla fall tidigt på morgonen)  men då ser man minsann ingen rida med täcke så jag fattar liksom inte varför man gör det nu när det är så varmt (och vindstilla)?

Ja, ja…denna galenskap lär inte ändras för att jag gnäller om det så vi går raskt över till något annat; vad som hänt i veckan.

Tja, i måndags hade jag en jättefin träning för Hans med Zack och i tisdags en dito med Vicke för Christina.

Båda hästarna känns jättefina och går bättre och bättre och det är så klart roligt.

Det är också kul att tänka tillbaka på problem man haft som nu är som bortblåsta- Zack tex är så lättriden numera att man kan rida honom med ett lillfinger medan jag förut hade ont i armar, rygg och nacke efter vissa pass så som jag fick hålla emot när han ville vräka oss båda ner i avgrunden genom att både vara framtung och snubbla flera gånger per ridtillfälle. Det framtunga existerar inte alls längre och snubblingarna har minskat drastiskt vilket jag konstaterar lättat eftersom jag en period var rädd att han skulle gå omkull och skada oss båda.

Även Vicke blir lättare och lättare att hitta knapparna på och precis som jag hoppades och verkligen BAD om så kan jag numera sitta på honom i trav och reglera denna på ett helt annat sätt.

Jag har valt att tävla ganska intensivt i några veckor nu för att verkligen lära känna ”Tävlings-Vicke” och veta vad jag ska förvänta mig och det tycker jag att jag har fått kläm på nu.

Det känns liksom tryggare att ha med sig detta i bagaget inför vårens tävlingar så att jag slipper lägga tid på att fundera och kanske oroa mig över detta under vintern.

Kreon överraskade mig så det räckte och blev över vad gällde tävlandet- han gick 2 (eller 3?) klasser tämligen urverks-aktigt första hösten men blev direkt på våren så galen att jag ju fick engagera X för att tämja honom.

Något sådant scenario tror jag definitivt inte att Vicke kommer att utsätta mig för men det har ändå varit skönt att ”kolla läget” under dessa veckor :).

En av veckans höjdpunkter var förresten besöket av Vickes fd ägare i måndags- det var verkligen roligt att äntligen få träffa henne IRL så att säga efter alla mail och telefonsamtal.

Jag hoppas att hon var nöjd med hur Vicke har det och att vi kommer att träffas fler gånger framöver.

Som så ofta kan jag på rak arm knappt komma ihåg vad som hänt under den gångna veckan- det går i ett.

Men i måndags red jag båda hästarna- lilla röd i mina lika röda gummistövlar (!) och Vicke i de vanliga läderridstövlarna :).

I tisdags tränade jag för Christina; vi fortsatte att arbeta med skänkelvikningarna och lade även till lite skolor.

I onsdag red jag ut, i torsdags dresserade jag åter båda hästarna och i fredags red jag ut igen.

Helgen var så intensiv att jag skulle behöva vara ledig i en dag efter den för att vila upp mig :).

I lördags handlade jag foder, dresserade Vicke i ridhuset och höll på med en del trädgårdsarbete och i söndags hade jag stalljour, tävlade 2 klasser, åkte och hämtade min justerade dressyrsadel och klippte Vicke.

Tävlingen var veckans höjdpunkt och jag hade verkligen inte samma känsla som söndagen dessförinnan då jag bara önskade att programmet skulle ta slut (helt sant).

Än så länge stämmer mina teorier om att Vicke behöver komma ut på tävlingar ofta och gärna gå 2 klasser för även om han är gudasnäll så blir han spänd och därmed styv i kroppen = svårpåverkad.

Men den första rosetten är bärgad i alla fall och jag är väldigt hoppfull inför framtiden.

Tänkte förresten ge er ett boktips om ni gillar deckare: kolla in en författare som heter Sofie Sarenbrant.

Läste om henne i Ridsportförbundets medlemstidning av alla ställen och har nu läst 4 böcker av henne som alla varit bra.

Veckan som gått har snarare FLUGIT förbi och jag kan knappt minnas vad jag har hittat på.

Men i måndags var det träning för Hans i alla fall och på tisdagen träning för Christina.

Båda gick bra- skönt när det fungerar!

Jag red Zack ytterligare en dag i veckan ( i torsdags) och då var han inte på sitt soligaste humör men så måste det också få vara ibland.

Jag vet i alla fall ingen häst (utom Kreon) som alltid går som ett urverk när man tränar dressyr :).

Under veckan har jag försökt att tänka lite extra på att Vicke skulle inleda sin tävlingskarriär med mig igår och har ridit lite linjer ur LB:2 programmet samtidigt som jag också har tränat på liiite svårare saker :).

Tävlingen gick ungefär som jag hade förväntat mig- jag trodde att Vicke skulle vara spänd inne på banan och det var han också men å andra sidan var han mer cool med allt runt omkring än jag vågat hoppas och sådant är ju också väldigt mycket värt för någon som åker ensam på minst 9 tävlingar av 10.

Just igår var Lina med för säkerhets skull 🙂 och tack vare henne kommer ni att få se lite bilder från eventet i alla fall.

Annars känns det som att hösten kom på allvar i veckan och det är bara att gilla läget vare sig man vill eller inte.

Jag tillhör ju dom som inte alls gillar varken höst eller vinter men vad ska man göra?

För att överleva har jag i alla fall ansökt om lite spridda semestertimmar och dito dagar framöver- det har jag gjort i några år nu och tycker att det är guld värt faktiskt.

Visst är det härligt att kunna vara ledig länge på sommaren också men då är det ändå lättare att hinna med mycket roligt trots jobb- nu när det snart är mörkt redan när man lämnar jobbet tycker i alla fall jag att man blir väldigt begränsad.

En ganska intensiv hästvecka har passerat.

Zacks ägare har varit bortrest vilket har inneburit extra mycket ridning för min del- närmare bestämt 5 pass på 7 dagar.

I tisdags var det träning för Hans och den var lika rolig och givande som vanligt.

Extra kul att bloggläsaren Lena B kom och tittade OCH höll med om att lilla röd KAN galoppera riktigt fint numera.

Även Vicke fick ett tränar-övervakat pass i tisdags och också han skötte sig med den äran.

Resten av veckan har med Zack ägnats åt dressyr-tränande på egen hand och båda morgonpassen i torsdags och i fredags var jättefina. Vi tränade mycket på linjerna ur LA:1 programmet och även om detta sedan inte utfördes prickfritt i söndags så tror jag att Zack kommer att ”få till det” riktigt väl med mer rutin.

Våra dragkamper är nästan helt borta på hemmaplan och när jag rider fram till tävling men inne på banan kan han fortfarande ”spänna till” och galopperar då mer med styva än mjuka ben vilket påverkar både tempot och helhetsintrycket.

I lördags skrittade vi ut på en lång runda tillsammans med Lena B och hennes häst och då fick även lilla Soya följa med vilket gick jättebra.

Vicke sötnos visades upp för Mini som kom på besök i lördags och det var väldigt roligt att se sin häst riden.

Med honom jobbar jag fortfarande mycket basic och försöker få avslappning, att han jobbar genom hela kroppen, lyssnar på skänklarna med snabba reaktioner osv.

Vi har också varit ute lite ”på bygden” (i onsdags och torsdags) och det är verkligen skönt att ha en häst som man kommer FRAMÅT med och där inte en tur som för en normal häst tar en timme tar en och en halv som med en viss mupp…..

Ytterligare en solig vecka har passerat, även om det varit bara enstaka grader vissa morgnar har temperaturen ändå kommit upp i sommargrader dagtid och det är bara att tacka om ta emot menar jag.

Ni som vill frysa häcken av er kommer att få er önskan tillgodosedd tids nog- tro mig!

Min ridvecka inleddes på bästa vis- en superrolig träning för Hans med Zack där de olika rörelserna avlöste varandra i ett smattrande tempo, pang-pang och det var bara att hänga med utan att flåsa :).

Vicke ville inte vara sämre och gick jättefint i ridhuset både samma dag och dagen därpå när jag tränade för Christina och han har över huvud taget inte gjort mig besviken en enda dag.

Uteridningarna funkar också jättebra (onsdag och söndag), visst blir det lite periskophals när allt möjligt dyker upp i vår väg men det blir aldrig ohanterbart och det är det viktigaste. Och köper man en ung häst med motor så SKA den nästa titta till lite annars bådar det inte så gott enligt min erfarenhet och jag borde ju veta som haft flera supersnälla hästar men som också saknat den där lilla extra gnistan (hej Décima och Archie).

Zack är undantaget som bekräftar regeln ”extremt snäll = lite seg” höll jag på att säga- han springer på för egen maskin (och jag hoppas att ni förstår att jag raljerar lite- så klart finns det hästar som är BÅDE snälla och pigga:) ).

Helgens tävling i Staffanstorp gick jättebra, framridningarna kändes helt underbara, vi debuterade LA med en helt ok känsla och fick med oss rosetter från båda klasserna- ja, jag kunde inte vara mer nöjd!

Helgen har också inneburit en massa fotograferande av min tidigare hästskötare Lina och jag hoppas att ni har uppskattat att titta på bilderna. Det kommer ytterligare några inom kort.

Nu börjar hösten visa sig på allvar även om temperaturerna dagtid ofta har indikerat att det snarare är sommar än den efterföljande årstiden.

Men mörkret sänker sig obevekligt- nu är det nästan nattsvart vid 20.00 och det blir inte ljust förrän strax efter 6 på morgonen.

Jag är en typisk sommarmänniska som påverkas jättemycket av ljus och värme så för mig börjar det sakta men säkert kännas tyngre och tyngre.

Min plan är att, likt tidigare år, ta ut lite semestertimmar och dito dagar fram till årsskiftet- det hjälper faktiskt otroligt mycket att bara vara ledig en dag i veckan och/ eller att sluta någon timme tidigare då och då.

Båda hästarna känns för stunden mycket fina och framför allt Zack, som jag initialt hade lite ”låga tankar” om fortsätter att överraska.

Jag sa ju från början att jag inte kunde föreställa mig liten röd gå ett MSV C-program ens i mina vildaste drömmar men idag känns det inte alls som en omöjlighet- tvärtom!

Att det blev placering i lördags gladde mig mycket, jag har själv i princip alltid en mycket fin känsla inne på banan och tycker sällan och aldrig att Zack gör några större missar vilket ju också de procent han brukar få indikerar.

Även Vicke bör komma ut på tävlingsbanorna snart- jag känner mig lite stressad över detta faktiskt.

Han tävlades mycket intensivt i vår och fram tills i juni ungefär och som jag har tolkat det hela så BEHÖVDE han komma ut relativt frekvent för att liksom bli bekväm med tävlingssituationen vilket också hans resultat i TDB visar.

Så det är detta som stressar mig nu- att det har gått några månader och att det gissningsvis blir till att backa några steg de första tävlingarna och räkna med en del spänningar och kanske lite hopp och studs.

Att direkt ta vid där föregående mycket skickliga ryttare slutade (på MSVB-nivå) är inte att tänka på- jag kommer att börja med någon LB för att överhuvud taget få en KÄNSLA för vad det innebär att tävla detta djur.

Tisdagens träning gick i alla fall mycket bättre än den föregående och Christina tyckte att det var stor skillnad vilket så klart var roligt att höra.

Klippningen klarades av i helgen och det innebär ett irritationsmoment mindre- jag gillar inte svettiga och därefter ”ihop-torkade” hästar och tycker att hästarna blir så mycket mer lättskötta när de långa håren försvinner.

Soya fortsätter att vara den underbara hund hon alltid har varit och har fördrivit veckan med långpromenader med maken, cykelturer med undertecknad och en date med sin väninna Vilja i tisdags. Fick jag välja att leva ett hundliv hade jag tveklöst valt Soyas- nästan bara slappande, god mat och motion i lagom mängd 🙂 !