Jag brukar tycka att veckans dagar bara swischar förbi och även om Kreons skada läker lååångsamt och seeeegt så får jag väl ändå erkänna att veckorna fortsätter att gå ganska snabbt.

Herregud…det är ju snart sommar även om det är lätt att glömma de dagar det har stormat, regnet öst ner eller det bara varit några få grader på morgonen.

Men det har varit några riktigt soliga och varma dagar också och det är dessa jag gillar bäst.

Kreon framlever sina dagar i en sjukhage vilket går bättre än förväntat än så länge.

Såret har lagts om 2 gånger i veckan, i måndags och i fredags, och det ser bra ut även om jag hade trott och hoppats på en snabbare läkning.

I fredags skars en del svallkött bort- det ska bli intressant att se hur detta påverkat såret vid nästa omläggning.

Soya slutade löpa i veckan och det är alltid en lättnad även om hon i ärlighetens namn har mycket skonsamma löp.

Hon blir inte direkt påverkad, varken psykiskt eller fysiskt, går att ha lös hela tiden (vi träffar ju mycket sällan andra hundar och de som möter henne verkar inte intresserade av henne liksom hon inte springer efter dom) och accepterar sitt tikskydd, de rosa bikini-brallorna mycket bra.

På grund av löpet har vi inte kunnat träffa vår goda vän Åsa med whippetpojkarna men däremot fick vi till en mysig långpromenad i tisdags med ”den andra Åsa”- hon som har en storpudeltik som är lika snäll som Soyis.

Idag har vi träffat en hel drös med hundar i Käglinge, både vinthundar och andra 🙂 och det var uppskattat av både doggy och hennes ägare. Hur det än är tycker jag att det är mycket roligare att gå med sällskap :).

Jaha…vad har egentligen hänt i veckan?

Tja, inget roligt som JAG kan komma på skulle jag nog svara surt och spontant.

Jag har ju alltid försjunkit i total apati och missmod när något av mina djur varit skadad/ sjuk och det är inget undantag med Kreon.

Det är sååå tråkigt att inte kunna rida, att såret läker i ultrarapid bla bla bla.

Ja, jag VEEET att hästen (väl?) kommer att bli ridbar NÅGON GÅNG men just nu känns detta ”någon gång” som i princip ”aldrig”.

Att Kreons sår hade gått upp lite vid omläggningen i måndags bidrog till att jag deppade ihop ÄNNU mer, tack och lov såg det åter bättre ut vid torsdagens bandagebyte.

Så…nu har Neggo-Birgitta fått gnälla, tack för det.

Annars går väl livet sin gilla gång med hundpromenader, trädgårdsarbete och annat som jag faktiskt orkat ta mig för i veckan.

Fy vad tråkigt det är att inte få rida :(!

Men men….mitt mantra är numera ”det kunde varit värre” och det ÄR ju faktiskt helt sant.

Jag är i alla fall glad över att kunna göra NÅGOT med Kreon även om detta något innebär att vi är ute och går knappa 20 minuter om dagen.

Men det känns faktiskt som en form av träning det också och inte bara som att vi hasar omkring helt planlöst.

Såret hade läkt mycket bra när bandaget togs av i tisdags och nu hoppas jag på lika bra läkning när bandaget tas av imorgon.

Det är verkligen tur att jag har så bra veterinärsupport i detta- hade jag själv tagit hand om såret som JAG hade trott var det rätta sättet hade jag inte haft ro att låta bandaget sitta kvar så länge utan nyfikenheten hade tagit överhanden och jag hade ”rotat” i såret och säkert fördröjt läkningen.

Soya löper sedan en vecka tillbaka och än så länge går det hur bra som helst att ha henne lös- hon bryr sig inte om andra hundar (de få vi mött) och de bryr sig inte om henne.

Bodil och Salli har varit vårt sällskap både idag och igår och det är ju mycket roligare att gå på långpromenader när man har någon att prata med tycker jag.

En tråkig vecka har snart passerat, tack och lov tämligen snabbt.

Tack och lov ska jag kanske också använda som ord för att beskriva Kreons sårläkningsprocess so far- än har det gått över förväntan och det vill jag nog tacka både Kreons starka fysik (och psyke) liksom all medicinering och veterinära omvårdnad.

Nu får vi se vad som händer på tisdag då bandaget ska bytas- jag hoppas på att få börja gå små promenader med odjuret då.

Jag saknar ridningen enormt och när jag säger ridningen menar jag ridningen på Kreon.

Jag vet och håller med om att det är jättenyttigt att rida andra hästar men det är liksom aldrig något jag saknar eller längtar efter vilket jag gör när det gäller Kreon.

Jag har försökt att sysselsätta mig med en del långpromenader med Soya och träffade tex en gammal stallkamrat och tillika bloggläsare i lördags (Åsa)- det var i alla fall mycket trevligt.

Framöver lär det bli promenader utan mitt ”ordinarie” kära hundsällskap- den andra Åsa eftersom hon har hanhundar och Soya började löpa idag.

Även om det fortfarande är ganska kyligt på morgnarna är våren här på allvar vilket jag kunde konstatera när jag gick ut i trädgården i helgen.

Maken tog också hand om årets första gräsklippning och även ogräset skymtar här och där.

Plommonträdet blommar…

…liksom körsbärsträdet jag fick i 40-års present.

Kreon får agera gräsklippare omkring stallet- skönt att han har något att roa sig med.

Jättebandaget som ska förhindra svullnad och som säkert hindrar liiite om gossen skulle vilja hoppa omkring i sin sjukhage.

Skrapsåren på bak-knät börjar också läka och man kan numera vidröra dom utan att Kreon hoppar twist.

Som vanligt har det varit en omväxlande vecka som tyvärr inte slutade så bra.

För att ta det från början så har jag varit på ridskolan och tränat med Kreon 2 gånger och den ridningen tror jag är väldigt nyttig och bra för honom- att få träffa vilt främmande hästar men ändå ”tvingas” arbeta med det ryttaren vill :).

Mini har också fått rida i veckan och även det gick utan problem liksom tömkörningen i torsdags.

Något som däremot inte gick lika bra var tävlingen i lördags då Kreon åter vägrade att galoppera utan att protestera vilket enligt den fysioterapeut jag diskuterat detta en del med beror på att han är för spänd för att kunna/ vilja göra detta.

Faktiskt berättade en god vän om en häst som gjorde något liknande men dock aldrig på tävling så tydligen kan det förekomma.

Att Kreon ser ”flashigare” ut i traven på tävling än hemma beror ju egentligen också på samma sak- SPÄNNING- men det är för en häst lättare att trava än att galoppera i dessa lägen.

Mini och jag hade en väldigt tydlig strategi uppgjord inför hur vi skulle arbeta med detta (spändheten) framöver men efter det som hände idag med en på asfalt skenande häst får vi vänta med dessa övningar.

Mycket, mycket tråkigt så klart men vem sa att ridlivet var okomplicerat? Inte jag i alla fall.

Lilla Soya ska nog börja löpa snart- också något som vi aldrig längtar efter men som ingår i att äga en tik.

Jag har i några dagar nu tyckt att damen varit lite väl döv för sitt namn vilket KAN vara tecken på förestående löpning och dessutom visade Ghandi ett pånyttfött intresse för hennes bakdel- något han inte gjort på väldigt länge.

En skön långtur på Järavallen fick vi ändå idag så jag vet en som är nöjd med veckans slut i alla fall.

Äntligen har jag en häst som har blivit kvitt vinterns fula skav och som nu ståtar med en glänsande chokladbrun hårrem som också, där den varit oklippt befriats från den långa vinterpälsen.

Under den gångna veckan har jag, vid 2 tillfällen med hjälp av Mini, fortsatt att träna Kreon på sådant han nog helst hade sluppit om HAN fick välja.

Eller….egentligen VET jag banne mig inte vad han hade valt för medan han i förra veckan var periodvis vidrig i utepaddocken så har han under veckans 3 ridpass där gått som en klocka.

Även ridningen i ett för honom okänt ridhus (”min” gamla ridskolas) i onsdags gick otroligt bra så det har egentligen bara varit lite ”ojande” en dag och det var idag när jag red ut även om det också löste sig till slut.

Löshoppning blev det i torsdags- kan ju vara skönt att slippa tränas med sadel alltid tänker jag och kunna springa så fort man vill utan en mesig dressyrtant på ryggen :).

Som det känns nu är det ”bara” att fortsätta träna som i veckan, vara lugn och konsekvent och INTE, som en bloggläsare som nog inte hade tänkt till ordentligt föreslog, försöka locka fram fler stegringar (livsfarligt!!!!).

Eftersom maken varit bortrest stora delar av arbetsveckan har jag fått ägna extra tid åt Soya och vi har gått på många härliga promenader.

Vi har varit på både Jägersro, Ribban och Järavallen tex och Soya har också träffat Åsas whippet-killar som hon tycker så mycket om.

Ja, den gångna veckan har verkligen inte varit som mina vanliga ridveckor brukar vara men så får det bli ibland anser jag- det som behöver göras MÅSTE också göras, vare sig man är så där jättesugen eller ej.

Som ni kanske förstår pratar jag om veckans FYRA (4!!!!) körningar till Skabersjö ryttarförening i syfte att miljöträna Kreon och även om det för bekväma Birgitta kändes liiiite väl drygt att koppla släpet FYRA (4!!!!!) gånger på en och samma vecka för att träna och sedan en FEMTE gång för att åka dit och tävla så anser jag att det var nyttigt, klokt och bra.

Nu ”vet” jag att Kreon går lätt att transportera till andra ställen för att träna i lugn och ro men jag har också fått svart på vitt att han behöver mycket mer träning på att vara i samma ridhus som i vart fall 4-5 andra hästar, hästar som både kommer in i ridhuset och lämnar det utan att Kreons värld rasar ihop.

Så det blir det sistnämnda vi ska träna på framöver om vi får vara friska och ha hälsan- det är min plan.

Bortsett från dessa träningar i veckan tycker jag knappt att jag har hunnit med så mycket annat, jo, en dag skrittade jag ut med Kreon och i lördags longerade jag honom utomhus i vår numera riktigt fina paddock.

Skabersjös nybyggda, mycket fina ridhus!