Skrivet

Jag har ridit!

Ja, ”rider” gör jag ju förvisso varje dag om vi med ridning räknar även att evighetsskritta omkring men nu menar jag RIKTIG RIDNING ha ha.

Det var detta jag gjorde häromkvällen och som jag såg fram emot- av olika anledningar.

Dels var det roligt att ”bara” rida om ni förstår vad jag menar- det har jag inte gjort många meter de senaste 3 månaderna och saknar det så klart mycket och dels var tanken att provridningen eventuellt skulle utmynna i att jag kanske kan låna en häst under några månader framöver.

Som jag har skrivit om på bloggen för inte så länge sedan letar jag ju efter en lämplig häst att låna om allt känns rätt och detta var alltså en sådan provridning.

Om det blir lån av detta djur vet jag absolut inget om i dagsläget men det var en fin häst och det var som sagt roligt att rida även om jag pinsamt nog hade träningsvärk i magmusklerna dagen därpå trots att jag inte red så länge eller speciellt ”hårt”.

Som ni vet brukar jag också ”tjata” om hur otroligt liten hästvärlden är och detta bekräftades ”så klart” även vid denna provridning.

Trots att jag hade svarat på en helt vanlig annons på Hästnet visade det sig snabbt att jag och hästens ägare har hur många gemensamma bekanta som helst och jag har även besökt hennes anläggning vid tidigare tillfälle (förra sommaren då jag letade häst).

Och detta med att ”vi alla vet vem vi är” är ju i min värld väldigt bra- i alla fall om man inte har några lik i garderoben eller har ett dåligt rykte.

För i alla fall jag hade ju mycket hellre lånat ut min häst till någon som andra kan lämna referenser om än till en vilt främmande människa- särskilt efter alla misslyckade hästlån som ”man” kan läsa om i parti och minut på olika forum.

Men just för att vi  i fallet ovan har så många gemensamma bekanta kan det också vara lite ”känsligt” att skriva för mycket som andra kan ha åsikter om och jag ordar därför inte mer om provridningen utan konstaterar bara att det var hur kul som helst att äntligen få RIDA!

Skrivet

Onsdag- mer regn

Även idag kom det lite regn så nu har nog ”mina” ridstigar softat till sig bra.

Idag red jag både en runda ganska nära anläggningen och skrittade på gräsbanan och det börjar kännas väl tråkigt med denna långsamma gångart.

Men snart så…jag brukar tänka att det inte är sååå länge sedan jag skrev att det var typ 20 gånger kvar att skritta så jag har ju onekligen lyckats beta av dagarna 🙂  .

Skrivet

En fin berättelse

häst
The Story Behind the Photo: Nearly 25 years ago, Police Officer Frank Pomodoro found himself comforting his partner and police horse, Fritz, who had fallen into a sidewalk construction hole that had been covered over by a steel plate just o…utside the old District D-4 station which, at the time, was located in the area of Berkeley Street and Warren Ave. Pomodoro was inside the station when someone came running in and told him that his horse had fallen into a hole. When Pomodoro got outside, he immediately feared the worst. A broken leg and he knew that his partner of three years would have to be put down. In fact, according to Pomodoro, the one question he hears more often than any other when people reference the picture of his horse in the hole is whether or not Fritz survived the fall. In response to that question, Pomodoro gratefully offers the following, “He was back to work in three weeks and, luckily, he only suffered a cut to one of his front legs.”

The enclosed photo was taken on October 31, 1989 and Frank remembers the day like it was yesterday. “I remember it was Halloween because I had to call my wife and tell her that I wasn’t gonna be home in time to give out the candy,” said Pomodoro. Reflecting back on that day, Pomodoro says a number of things still stick out and have stayed with him to this day. “The compassion of people on that day is one of the things I’ll never forget. It was really amazing. Perfect strangers and even one guy I had locked up came running over to help Fritz.” Pomodoro says the help provided by perfect strangers was especially evident when the Fire Department arrived on scene and secured a rope around Fritz because there was some concern that the horse might slip or slide deeper into the hole. Pomodoro recalls, “The rope fastened around Fritz stretched across the street and I remember there were somewhere between 15 to 20 people grabbing a hold of the rope to make sure Fritz stayed put. The compassion of perfect strangers was unbelievable.”

However, the challenge of extricating an almost 1500 pound horse from a hole would require something a whole lot stronger and more substantial than a rope fastened around the horse’s midsection. “We needed a crane,” said Pomodoro. And, as luck would have it, Shaugnessy & Ahearn, a local rigging company, had a crane job going on just around the corner. Said Pomodoro, “We went up the street and told them what was going on and the crane came down and pulled Fritz out.” Pomodoro continues, “My mother was so grateful, she sent a fruit basket to Mr. Shaugnessy, the owner of the company, thanking him for what they did for Fritz.”

These days, Pomodoro is a detective assigned to the Domestic Violence Unit. He’s got a few more years to go before he can retire and, although he’s certainly seen the best and the worst of people during his almost 30 year career, Pomodoro says nothing compares to the kindness and compassion he witnessed firsthand nearly 25 years ago. “I met a lot of really great people that day and, to this day, I have nothing but gratitude to those who came over to help Fritzie. I’ll never forget them.”

Skrivet

Allt-i-ett-alternativ?

För ett tag sedan besökte jag en ridanläggning som hade en lite ovanligare form av byggnation- ridhuset och boxarna var liksom inom samma 4 väggar och tak.

På den ena ytter-långsidan hade man alltså runt 20 boxar och sedan skiljde det en stallgång till ridhusets långsidesarg om ni förstår hur jag menar. På den andra långsidan och kortsidorna fanns inga boxar.

Som sagt lite ovanligt, jag har nog bara sett det på ett annat ställe tidigare och jag kan se både för och nackdelar med detta arangemang.

Man lär ju aldrig behöva gå i varken orkan, snöstorm eller hällande ösregn till ridhuset i alla fall 🙂  .

Men liiite konstig känsla var det allt tyckte jag, eller så var det bara ovanan?

Men vad tänker ni: något ni skulle vilja ha på er anläggning? Hiss eller diss?

Skrivet

”Bara” en häst

För vissa som inte själva har djur kan det säkert vara svårt att begripa hur man kan älska en häst så mycket.

Jag förstår det så klart till fullo och blev lite tårögd när jag tittade på denna film som en fd stallkamrat har gjort om sitt varmblod som hon fick ta bort för ett halvår sedan.

Maken till hängiven hästägare har jag sällan skådat och det är inte svårt att förstå hur mycket hon älskade sin häst när man tittar på alla bilderna.

Skrivet

Tisdag- bönhörd

Jag vet att vi är några stycken som har önskat oss lite regn och idag blev vi bönhörda.

Det har regnat i flera timmar och jag ser fram emot att både vår gräsbana och alla grusvägar jag vanligtvis rider på kommer att bli ”uppmjukade” tills det är dags för mig att börja trava.

Här har det ju inte regnat på ett bra tag och då är det inte så konstigt att det börjar bli stenhårt i marken- inte optimalt när man ska sätta igång en häst efter en miljon vilo-veckor tycker jag.

Vicke passade på att lerinpacka sig i hagen idag men kanske ville han ändå visa lite barmhärtighet mot sin smuts-hatande ägare för han tog bara den ena sidan vilken min Magic Brush tack och lov fick ren väldigt snabbt. Kan verkligen rekommendera dessa borstar förresten.

Idag var jag faktiskt i ridhuset i 45 minuter just pga regnet- jag tycker att jag har varit så duktigt och skrittat utomhus alla dagar så idag ”unnade” jag mig att slippa bli blöt.

Vicke fick träna lite slutor på långsidorna och jag gjorde en trist upptäckt: jag glor ner i hans man heeeela tiden och man kan ju undra vad jag hoppas få se där?

När jag väl blev medveten om detta lyfte jag så klart blicken men jag kommer nog att få påminna mig om detta ryttarfel fler gånger misstänker jag.

Skrivet

Fiffigt!

fiffig

Denna bild har bloggläsaren Anna-Kajsa tagit från sitt stall och jag måste faktiskt erkänna att jag aldrig har sett en sådan här tingest förut.

Men det är alltså en ”hovslagar-kvast” – väldigt fiffigt eller hur?

Läs mer här!